söndag, december 31, 2006

Gott Nytt År

För er i Sverige är det nya året bara sex timmar bort. Jag å andra sidan har hela tolv timmar kvar. Tolv timmar att komma på nyårslöften som man sedan kan bryta. Hmmm. Undrar om jag som svensk kan skåla in det nya året både på svensk och amerikansk tid? För mycket skumpa har väl ingen dött av ... Hur som helst. Gott Nytt År på er alla!!!

torsdag, december 28, 2006

Du gamla du fria

Här är ännu en julklapp från mamma och pappa. Den svenska flaggan pryder nu vår porch och varje morgon när jag ”hissar” den får jag en obeskrivligt stark önskan att sjunga Nationalsången. Men hur är det nu igen med reglerna? Ska man ta ner den klockan 21.00 eller när solen går ner? Man vill ju göra rätt.

Gårdagens frisörbesök gick oväntat bra. Laura på XS Salon i Branford visade sig vara duktig, noggrann och dessutom rolig. En smal, svarthårig och mycket högljudd tjej med kraftig New York-accent och ett smittsamt skratt (hon lät som en blandning mellan Eddie Murphy och Janice från Vänner). Och när hon såg min WE-tröja frågade hon om det var ”en Atari”. Jo, jag har dataspelströjor när jag vill göra mig extra fin. He, he … Och resultatet? Jorå, jag är faktiskt nöjd. Vågade mig inte på en ny frippa så jag sa åt henne att bara klippa topparna och att jag ville ha EXAKT samma frisyr som när jag kom in. Fast när hon satte igång och fönade det blev resultatet väldigt amerikanskt. Hon fixade och trixade till volym med rundborste och massor av hårspray. Jag såg ut som en äkta amerikans hemmafru. Efter hårtvätt och eget fix såg jag ut som en hårt arbetande, svensk frilansjournalist igen.

Nej, nu har jag inte tid att blogga mer. Madonna är gäst hos Regis & Kelly så jag tänker bänka mig i tv-soffan.

onsdag, december 27, 2006

Darren

Jag är asnervös just nu. Har klipptid hos en för mig helt främmande frisör ikväll. Fast enligt Knickedicken är ägaren homosexuell så det bådar ju gott. Men jag saknar Darren på DOM. Varför måste Krukmakargatan ligga så bedrövligt långt bort?

Världens bästa Fredrik

Jag vet att jag "hissade" honom i dagens Metrokolumn men jag måste bara strö lite mera beröm över Fredrik Lindström. Har just sett avsnitt två av Världens modernaste land på svt:s hemsida (vilket förövrigt är världens bästa sajt där man kan se ALLA tv-program) och han är ju ett geni. Eller är det så att jag som svemerikan tycker att allt som handlar om Sverige är bra?

tisdag, december 26, 2006

Effektiv

Annandag jul och man var uppe och hoppade klockan nio. När klockan var halv elva hade jag: skrivit två artiklar, skickat in tre fakturor, organiserat mitt xls-dokument med det gångna årets fakturor, rensat mailboxen, slängt in en omgång i tvättmaskinen och druckit tre koppar kaffe. Får man inte någon slags medalj då?

måndag, december 25, 2006

Snälla tomten

Nu är glada julen slut, slut, slut. Vi har firat i dagarna två här i Amerikat. Julafton inleddes med förrätter och lite julklappar hos Debbi. Precis innan jag, Knickedicken, Colin, Steve och Bree skulle svänga förbi Matt för en liten stänkare började det lukta bränd plast hemma hos Debbi. Knickedicken låg på golvet med sin värmekamera och letade orsaker. Till slut kom grannen, tillika brandmannen Bobby över, och konstaterade att det var datorn. Så den sladden drog vi ur. Sen som sagt hem till Matt som sedan följde med hela sällskapet hem till päronen där mer mat väntade. Sen åkte alla till kyrkan, utom jag och Knickedicken, eftersom att han var tvungen att åka på en branduttryckning. Inte för att jag klagar. Istället för säga hejsan svejsan till Jesus åkte vi till The Dolly.

Idag på Juldagen var det brunch hemma hos päronen med mer julklappar. Tomten var snäll mot mig och Knickedicken. Ett gäng presentkort (de bästa var till en timmes massage och $300 på IKEA), en preasure cooker och assnajdiga köksknivar. Själv fick jag ett helt fantastiskt snyggt halsband i vitt guld av Knickedicken. Kan säga att han var så nervös när jag öppnade paketet att han var nära att spy. Jag är för er som inte vet ganska kräsen. Från mina föräldrar fick jag kakaofärgade Höganäskoppar, en svensk flagga som ska sättas upp på vår veranda, en dalahäst och en liten speldosa som lirar "helan går".

Hmmm. Jag har tydligen varit snäll i år. Också.

fredag, december 22, 2006

Kent

När jag har fel så erkänner jag det. Jag har nämligen aldrig insett Kents storhet. Aldrig fattat grejen med detta kultiga band. Men så tittade jag på Fredrik Lindströms tv-program Världens modernaste land (vilket förövrigt var så bra att jag nästan pinkade på mig) och där spelade de Kents låt "Sverige". Och som nybliven patriot och nationalist var jag bara tvungen att ladda ner den. Och av bara farten råkade jag ladda ner fyra till av deras album. Och vad kan man säga? Det är storartat. Tänk att man kan vara så trög i starten ibland.

Döden, döden

Astrid Lindgren och hennes syster tyckte att äldre människor bara pratade om döden. Därför inledde de varje telefonsamtal med att säga "döden, döden". Så var det bra med det.

Apropå det hittade jag detta test på en av mina favvobloggar. En så kallad dödsklocka. Utefter ålder, kön, BMI, ickerökare och personlighetstyp räknar den ut när man kommer att dö. Jag kommer att ramla av pinn den 31 oktober 2064. Så skriv in det i er almanacka så att ni inte har tvättstugan då. Knickedicken kommer att kollavippa den 4 december 2076. Han kommer alltså att leva i hela 12 år utan mig. Hmmm, att vara lite äldre än sin man är inte alltid bra. Fast med hans matvanor och träningsovilja kommer han säkert dö dagen efter mig (igår spelade brandmännen dodgeball och efteråt sa Bobby att "så här mycket har jag inte rört på mig sedan i juni"). Jag experimenterade lite med dödsklockan och hade jag valt personligheten "sadistic" skulle jag bara ha två år kvar att leva. Och hade jag varit född i januari istället för juni hade jag fått leva till 2072. Jag är tydligen inte "optimistic" utan "skeptisk".

Bokfynd

Härom dagen hittade jag denna bok i Knickedickens "pojkrum" hemma hos päronen. Hur roligt som helst. Och den förenar våra respektive intressen. Bränder och nyttig mat. Lägg märke till brandmannen på omslagets flexade biceps. Hur tung är egentligen den där tallriken? Vad kan rivna morötter och fisk egentligen väga?

torsdag, december 21, 2006

Jag drömmer om en jul hemma

För att komma i rätt julstämning har jag just iTun:at ner massa julsånger. Svenska sådana såklart. Så nu sitter jag här framför datorn och skriver frenetiskt på en text som ska lämnas imorgon och sjunger O helga natt, Gläns över sjö och strand, Hosianna och Stilla Natt så att det skallrar i fönsterrutorna. Jag är ganska tonsäker och talangfull, det är jag säker på. Om jag inte minns fel var jag med i någon slags kör i lågstadiet och ränderna går tydligen aldrig ur. Enda kruxet är att det är svårt att tänka, skriva och sjunga för full hals samtidigt. Nåja, jag ska bara gasta en sång till. ”Jag drööömmer om en juuul hemma. I alla fööönster brinner ljuuus. Fint och pyntat är varje huuus. Ja, jag lääängtar till en gransskogs sus …”.

onsdag, december 20, 2006

Minut för minut

Jag har fått många frågor om mitt liv här i USA. Så därför kommer här en fullständig redovisning:

06.30. Vaknar till av att Knickedicken säger hej då.
07.00. Min väckarklocka ringer.
07.30. Går upp efter att ha snoozat ett par gånger.
07.31. Sätter på datorn.
07.32. Sätter på kaffe och mixar en banan-proteindrink.
07.45. Dricker kaffe och tittar på Good Morning America på köks-tv:n.
08.10. Sätter igång diskmaskinen.
08.12. Fyller på frön till fåglarna.
08.15. Sitter i soffan och slötittar på GMA, läser och skickar mer mail, kollar igenom mina favvobloggar och läser Aftonbladet, Expressen, DN, SvD och Dagens Media.
09.00. Dricker kaffekopp nummer två och tittar på Live med Regis & Kelly med laptoppen i knäet.
09.30. Skriver en To Do-list.
10.00. Ringer jobbsamtal och gör eventuellt några telefonintervjuer.
11.00. Går till gymmet och kör en timmes styrketräning eller cardio. Tänker ut smarta formuleringar och idéer till nya kolumner under tiden.
12.00. Strechar och pratar lite skit om amerikaner med gym-Tony.
12.05. Kollar brevlådan på vägen hem och hoppas på roliga brev.
12.20. Kliver ur duschen och städar lite (oavsett om det behövs eller inte).
13.00. Äter lunch.
13.30. Skriver artiklar och skickar fler jobbmail.
14.30. Läser bloggar, tidningar och kollar nyhetssändingar på svt.se.
15.00. Skriver, skriver, skriver.
16.00. Slår på tv:n och har Oprah på i bakgrunden. Skriver, skriver, skriver.
16.30. Kollar något tv-program på svt.se.
17.00. Knickedicken kommer hem från jobbet och han kollar nyheter och väder.
18.00. Åker till Stop & Shop och handlar.
18.30. Sitter på diskbänken och håller Knickedicken sällskap när han lagar middag.
19.00. Äter middag.
19.30. Jag fyller diskmaskinen och Knickedicken sätter på kaffe.
20.00. Kollar på tv eller umgås med vänner.
21.00. Knickedicken åker iväg på ett larm som för det mesta visar sig vara falskt eller bara en skorsten som ryker in.
22.30. Går och lägger oss.
23.00. Tänder lampan och skriver ner massa smarta jobbidéer jag kommer på.
23.15. Sparkar Knickedicken på smalbenet så att han slutar snarka.
02.00. Vaknar av att brandlarmet går och Knickedicken rusar ut genom dörren.
03.00. Sover som en stock och vaknar inte när Knickedicken kommer hem.

tisdag, december 19, 2006

Riktiga brev

En av de roligaste sakerna med att bo utomlands är att man får massa roliga brev. Riktiga brev. Handskrivna. I kuvert. Och med frimärken. Dagens skörd bestod av ett jättefint julkort med utstansad ängel från Caroline & Johan. Och en urgullig liten julklapp som jag ska göra mitt bästa att inte öppna innan julafton. Det andra brevet var ett julkort från mamma och pappa, en liten akvarell som mamma målat.

Tack, tack, tack!!!












Ljuvlig julängel från Caroline & Johan.












Julakvarell från mamma & pappa (klicka på bilden om ni vill se den i all sin prakt).

Mer jul

Att fira jul i USA har visat sig vara dubbelt så bra som hemma. I alla fall dubbelt så mycket. Eftersom att familjen Knickedick är svenskättlingar firar de jul både den 24:e och den 25:e. Det kommer att bli ”förfest” hemma hos aunt Debbi på julafton, följt av julmiddag hemma hos päronen. Sen ska det tydligen gås i kyrkan på kvällen (man får väl ta och bita ihop anar jag) och efter det tillbaka till päronen för eggnodd och julklappar. Sen den 25:e är det jullunch och mer julklappsutdelning. Synd bara att det inte kommer att bli en vit jul. Enligt meteorologerna kommer det förmodligen att vara grått, varmt och eventuellt regna på julafton. Vi håller tummarna för ett vitt nyår istället (vitt som i snö, inte alkoholfritt).

måndag, december 18, 2006

Zebban

Härom dagen klagade jag över träningsvärk i benen och sa till Knickedicken att jag förmodligen hade en lika snygg gångstil som Zeb Macahan. Och till min förvåning hade han ingen aning om vem jag pratade om. Han hade aldrig hört talas om Zebban. Än mindre om Luke, Josh, Laura, Jessie eller aunt Molly. Nog för att man vet att amerikaner inte har koll på övriga världen, men borde de inte ha koll på tv-seriernas tv-serie?

söndag, december 17, 2006

Christmas Cocktail Party

Igår var det dags för Madison Hose Co No 1:s årliga Christmas Cocktail Party. Festen höll till på The Warf och det var en trevlig tillställning. Öppen bar och massor av god mat. Men eftersom jag var inne på min fjärde dag av blixtrande huvudvärk var jag kanske inte i den toppform man hade önskat. Under kvällen delades en massa priser ut och Knickedicken fick ”Scene Blocker Award” eftersom att han råkat parkera i vägen för andra brandbilar vid två tillfällen i år. Mycket prestigefyllt pris som Knickedicken vill ha framme. Jag och min OCD föreslog att vi kunde bygga en fin hylla längst bak i garderoben ...

Idag har min huvudvärk försvunnit och jag har kommit över min önskan att hugga huvudet av mig själv. Det ska firas med shoppingrunda på Clinton Crossing, en gigantisk utomhus-outlet i grannstaden. Kanske kan man hitta en julklapp eller två. Till sig själv.

fredag, december 15, 2006

Super-Sissi

Idag fick jag detta übersnygga, rosa och glittriga julkort från Sissi & Jeff. Det blir hedersplats på kylskåpet, bredvid Kungen och gymschemat.
Thanx darling!

Jul med Åke & John

Födelsedagsbarnet blev mycket glad över presenter, hemlagad jordgubbstårta och blommor (jag köpte dem till honom fast de var nog mest till mig själv). Fast han såg lite rädd ut när han slog upp lär-dig-svenska-boken. Mycket text och grammatik. Och aslöjliga "konversationer". Lyssna bara på den här:

Åke: God Jul, John!
John: Tack det samma. Det är så vackert med stjärnorna och ljusen i alla fönster nu till jul. Föresten får jag fråga hur ni firar jul?
Åke: Vi har dopp i grytan på Lilla Julafton och på julafton har vi julbord med lutfisk, julskinka, risgrynsgröt och mycket annat gott också. Sedan kommer jultomten med julklappar till "alla snälla barn". Föresten, det har kommit ett stort paket till dig men du får inte packa upp det förrän på julafton.
John: O, det är bäst att du lämnar mig ifred för jag har inte slagit in mina julklappar än, men du måste nog hjälpa mig med julrimmen.
Åke: Ta det lugnt! Julrimmen är ingen stor poesi och det är många som inte bryr sig om rimmen nu förtiden.
John: När är julen slut?
Åke: Julen varar till tjugondag Knut. Då har vi barnkalas med julgransplundring då barnen äter upp allt som går att äta i granen.
John: Det låter gott.
Åke: Det var gott. Julen är den bästa tiden på året!

Jeeesus! Knickedicken kommer att låta som Åke om några månader.









Födelsedagstårtan i all sin prakt.












Julgranen i all sin prakt.

torsdag, december 14, 2006

Ja må han leva

Idag är det Knickedickens födelsedag. Jag har hittat världens roligaste present (tack Singelpinglan för att du hittade den där braiga Beavis & Butthead-bokaffären i NY). Det är ett "lär-dig-svenska-kit" med läroböcker och cd-skivor. Ska tvinga honom att lyssna på "far är rar, mor är orm" i bilen. Undrar vem som kommer att ha mest nöje av detta? Han eller jag. Hoppas att det finns med något form av kunskapstest i slutet. Då kan jag ta det och brilliera.

Nu ska jag pipa iväg och köra styrka på Tony´s Gym. Helt ok att träna själv. Men. Jag saknar Omid!!!

måndag, december 11, 2006

Julstämning

Jag är så nöjd med vår julgran. Den är redan klädd (ja, jag vet att vissa tycker att man inte ska klä granen före julafton men vi kunde inte hålla oss) och allt går i rött och guld. Stramt och flärdfullt på en och samma gång. Mest nöjd är jag över de röda kulorna med guldglitter. De är från Walmart men ser as-fancy ut.

För övrigt måste jag säga att jag är liiite besviken på den nya 007-rullen. Hur lång var filmen egentligen? Tretton timmar?

lördag, december 09, 2006

Jag hatar "per serving"

Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Det går inte att läsa på amrikanska livsmedels-innehållsdeklarationer. Allt anges "per serving". Och idag försökte jag hitta något som motsvarade en lightvariant av matlagningsgrädde. På den ena burken stod det att en serving var en tesked, på den andra burken var en serving en matsked och på den tredje var det en cup. Hur f-n ska man kunna jämföra varor med varandra? Så användarovänligt att man vill dö. Alternativt åka hem till Sverige och köpa mat. Snart blir jag fruktarian!!!

Nu ska jag och Knickedicken åka iväg och köpa julgran. Min första egna gran någonsin förövrigt. Med katter i huset har det liksom inte funkar förut (jippey, ett klätterträd med leksaker). Senare ikväll är det tänk att vi ska gå på bio och kolla in Casino Royal. Oj, jag dreglade visst lite bara av att tänka på Mads. Ops.

onsdag, december 06, 2006

Fy farao för Fahrenheit

Urk, vad kallt det börjar bli här nu. Vid halv sju imorse visade termometern minus nio grader. Det ska tydligen bli ”snow storm” i Connecticut till helgen. Och ja, vår termometer visar Celsius så att jag, som Knickedicken säger, ska veta vad jag ska sätta på mig på morgonen. För Fahrenheit är verkligen asfånigt. Fryspunkt på 32 grader och kokpunkt på 212. Vem hittade på något så dumt? Helt ologiskt. Visste ni föresten att det var en svensk astronom, Anders Celsius, som uppfann vår mycket smartare temperaturskala?

Nu hoppas jag bara på att hela USA ska fatta fördelarna med metric system och military time.

tisdag, december 05, 2006

Knostgit berv

Idag fick jag detta mail från min pappa. Det är alltså inte så konstigt att det är svårt att korrläsa sina egna texter ...

Tejnrae!

Eilngt en uneörnskding på ett egnskelt uivtnierset så seplar
det inegn rlol i viekln odrnnig bksortnävea i ett ord såtr i, det
edna som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på
rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan
ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttae broer på att vi itne
leäsr vjrae bkosatv för sif, uatn odern som hlehet.

/Pppaa

Bilder från tomteparaden

Igår hade min bilduppladdningsknapp ramlat bort från blogger. Men nu är den tillbaka så här kommer några bilder från gårdagens tomteparad.

I överklassmadison kör även snögubben en fräsig sportbil.

Glada killar i från Madison Youth Fotball Team.

Ingen parad utan flaggor och roliga hattar.
Marknaden drog mycket folk. Hemgjorda kakor, julpynt och varmkorv.
Julpyntad traktor.
Självklart var brandbilarna med i paraden.
Sist men inte minst. Jultomten.

måndag, december 04, 2006

Jultomteparad

Igår var det Christmas Parade här i Madison. Snacka om att man fick Gilmore Girls-vibbar. Först i paraden gick stans gouverner, sen kom massa barn som kastade karameller till oss som stod och tittade på, ett gäng säckpipe-lirande snubbar och sist men inte minst brandbilarna med sirener och blinkade ljus. Sen fick alla barn besöka brandstationen, kolla på alla coola bilar och träffa jultomten. Jag hade gärna hoppat upp i hans knä och läst upp min önskelista men kön var för lång.

torsdag, november 30, 2006

Lyckad IKEA-tripp

Har just kommit hem från IKEA. Denna gången hade de vår tv-bänk i lager. Och jag fick shoppa två tuber Kalles kaviar och en påse skorpor. Lycka.

En annan sak som får en att dra på munnen är Dunkin´Donuts nya tv-reklam. Massa folk står inne på ett café och läser namn som "cappuccini, mocca och au lait". De ser mycket bekymrade ut. Utanför går det förbi en kille som dricker en "latte" från ovan nämnda kedja. Och en speakerröst säger "hos oss kan du beställa kaffe på engelska". Sen när är "latte" ett engelskt ord? Sist jag kollade var det italienska. Ja, jag säger då det.

Julstämning

Idag är det jämngrått här i Madison. Visserligen ganska varmt, 14,3 grader närmare bestämt, men hellre kallt och sol säger jag. Det ska bli kyligare till helgen och de pratar om snöblandat regn på måndag. Det är så mycket juldekorationer här i stan nu att man mest längtar efter snö. Igår åkte vi ner på stan (Knickedicken frågade om jag ville gå ner en sväng på stan och det ville jag såklart fast här i USA betyder det inte att man verkligen ska GÅ utan att man tar bilen och promenerar omkring lite runt den) och vi såg ett hus som hade en 30 meter (!) hög julgran på tomten med ljusslingor och allt. Här tar man juldekorationer på blodigt allvar. Vi planerar att åka över till Bobby i helgen och jul-pimpa hans hus. Ljusslingor ska täcka väggar och tak. Målet är att hamna i lokaltidningen. I en småstad får man roa sig så gott det går.

tisdag, november 28, 2006

Hål i huvudet

Många saker är konstiga här i Amerikat. Bara en sån sak att deras pärmar och hålslag bara har tre hål. Har letat som en galning efter ett vanligt 4-håls hålslag, eftersom att jag har alla mina papper i normala svenska pärmar, men icke. Finns inte ens att beställa på kontorssajter. Inga för vanligt folk iaf. Hittade ett igår men det var mer för storföretag och gick loss på $70. Så nu har jag bett päronen att ge sig ut på lättviktshålslag att skicka till mig.

Fast kanske är det vi som är konstiga. Här i staterna kallar de våra, vad vi tycker helt normala, hålslag för ”Swedish Hole Puncher”. Kanske är vi de enda i hela universum som gör fyra hål.
Men jag tänker låta 4-håls hålslaget bli min motsvarighet till Kristinas astrakanäpple. Kanske kan Björn och Benny skriva en liten truddelutt om det på lediga stunder.

måndag, november 27, 2006

Live Burn

Igår hade brandstationen sin Live Burn. Det var ganska cool att se ett hus brinna ner till grunden på så nära håll. De började med en massa övningar där de tuttade eld på ett rum i taget och gick in i små gruppen och släckte elden. Här är några bilder.





















































lördag, november 25, 2006

IKEA

Idag har vi varit på IKEA i New Haven igen. Hittade massa småsaker som vi behövde. Fler bestick, glas, lakan och växter. Men det vi åkte för att köpa, det vi verkligen behövde, var en tv-bänk. Och fanns den i lager? Svar nej. Varför är jag inte förvånad. Och kollar man på internet när varan kommer in igen står det bara "in stock: no". Nej, tack vi märkde det ...
Grrr! Fast vi hittade en sån där smart mapparkivshängare som man skruvar fast på sidan av Galant-skrivbordet. Och det var den sista de hade. Och de har tydligen slutat tillverka dem här. Så lite glada blev vi ändå. Nu ska vi bara pipa iväg och köpa hängmappar i olika färger och sen ska jag leka kontor och organisera allt så smart att det kommer bildbevis framöver. Var så säkra.

Imorgon har Madisons brandstation förövrigt en Live Burn. Det är ett hus i stan som skulle rivas men så ansökte brandstationen om att få hålla en övning där och bränna ner hela rasket. Det blir säkert coola bilder därifrån också. Fast lite nojjig är jag ändå eftersom Knickedicken säger att han ska "försöka få sin hjälm att smälta lite".

torsdag, november 23, 2006

Proppmätt

Var så exalterad över Thanksgiving Dinner att jag glömde kameran hemma. Sorry! Men Knikedickens lillebror plåtade lite så det kommer eventuellt bilder framöver. Just nu är jag så mätt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Allt var väl ända fram till desserten. Chokladtårta från Take the Cake, pumkin pie, blåbärspaj och äppelpaj. Fick bara ner en liten bit chokladtårta. Knickedicken ligger och vilar just nu. Tror att han åt dubbelt så mycket som jag. Så jag tänkte slappa lite i soffan, slog på tv:n och till min glädje visade de Bridget Jones Dagbok. Perfekt när man är proppmätt och det ösregnar ute. Trodde jag. Det här är ju USA så alla svordomar var bortklippta. Och det går inte att titta på brittisk långfilm när de klippt bort alla ”fuuuuuck”.

Tackskaruha

Sitter här i soffan och kollar på Macys Thanksgiving Parade på tv. Många ballonger, trumpeter och cheerleaders är det. Senare idag är vi hembjudna till päronen på Thanksgiving Dinner. Återkommer med bilder på kalkoner och Take the Cake-tårtor.

onsdag, november 22, 2006

Karaktär

Trots glada tillrop att frossa i choklad i rent research-syfte höll jag mig. Skrev och skrev och skrev om choklad men åt bara äpplen och drack grönt te. Men orsaken är enkel. Det är Thanksgiving imorgon och det lär ju vara en matfest utan dess like. Plus att Knickedick-mamman beställt en chokladtårta från världsberömda Take the Cake i Guilford. Allt är hembakat och innehåller inga konstiga tillsatser eller smakämnen. Att de går loss på $40 gör ju inte att förväntningarna sjunker precis.

Lyssna bara på det här: ”Hazelnut Truffle Torte”. A flourless chocolate hazelnut torte enveloped in a mocha praline buttercream topped with a homemade chocolate glaze. Intense, perfect. Eller kanske “Mint Chocolate Chip”. A refreshing combination of chocolate cake, topped with vanilla butter cream and filled with cool mint chocolate chip mousse. Garnished with shavings of dark chocolate. Själv tycker jag att ”Black Satin Mousse” låter galet god. Chocolatey, dark, decadent, this truly sinful cake is filled with chocolate mousse, iced with ganache. Smooth as satin.

Är det inte poesi så säg?

tisdag, november 21, 2006

Skatter och choklad

Igår fick jag ett brev från Skattemyndigheten. Självklart saknades det två blanketter i min deklaration (näringsbilaga N2 och N6) och ord som ”förfrågan” och ”ny utredning” gör en allt annat än glad. Inte nog med det, brevet kom till mig en månad för sent. Det beror på att brevbäraren slarvat med min eftersändning (som jag betalar dyyra pengar för). Undrar om det ligger mer obehagliga brev till mig i en skokartong någonstans på Brommaplans postkontor? Så dagen började med ont i magen och tre obehagliga telefonsamtal. Ett till Skatteverket, ett till revisorn och ett till Posten. Men som genom ett mirakel löste sig allt. Revisorn hade redan skickat in blanketterna och hon skulle fixa allt med Skattekontoret och tanten på Posten ska skälla ut brevbäraren efter noter.

Nu sitter jag och skriver en artikel om mörk choklad och alla dess hälsosamma effekter. Och om chokladmassage. Jag som hade tänkt gå till gymmet en sväng när jag blev klar. Men nu vill jag bara susa ner på stan och köpa hemmagjord choklad och frossa loss. Hmmm. Om jag gör det innan jag skrivit klart kan jag då kalla det för research?

måndag, november 20, 2006

Party Crasher

Så här ser den skrikiga ekorren ut när han hänger upp och ner och käkar upp fåglarnas frön.

Helgrapport

Så var det måndag igen. Här i USA är det en kort arbetsvecka eftersom att det är Thanksgiving på torsdag. De flesta jobbar halvdag på onsdag och är lediga torsdag och fredag. Och såklart tar man sedan dit man kommer så för mig innebär det att jobba jättefort och jättemycket idag och imorgon.

Helgen gick obehagligt fort som vanligt. Var ute och käka med Bobby och Gump på The Dolly i fredags, hasade runt på lördagen och bjöd över Gump på Chili-middag på kvällen och sen svängde vi förbi våra grannar Kevin och Ashley och avslutade det hela med några drinkar på The Dolly. Igår var vi förbi hemma hos päronen och hälsade på Knickedickens lillebror Toby (lång, vältränad och söt som socker om några singelkompisar där hemma undrar) som är på besök och efter det bar det iväg hem till Aunt Debbi på ett ”fish party”. Sen åkte vi motvilligt till BJ:s och storhandlade. Och la märke till att man kommer ganska billigt undan om man storhandlar när man är trött och småbakis. Till skillnad från när man storhandlar när man är pigg och vrålhungrig. Efter det var vi så trötta att vi fick crasha i soffan och glo på tv hela kvällen.

fredag, november 17, 2006

Lost in translation

Jag fick nyligen frågan om kulturkrockar jag råkat ut för sedan jag flyttade. Och det är faktiskt tre saker som jag råkat ut för de senaste dagarna. Det första gäller ekorrar. Jag vet inte om det är en kulturkrock men låter verkligen våra svenska ekorrar? Jag minns dem bara som små, söta och rödbruna. Här är de stora, grå och högljudda. Igår rusade jag ut på verandan för det lät som en katt i fara, alternativt en svårt skadad fågel, utanför vårt hus. Men det var en fet ekorre som satt på en gren. Han lät som en blandning mellan en hysterisk tvååring och en hes, bakfull Kalle Anka. Den andra konstigheten gäller tamponger. Köpte en ask OB Regular vilket jag antog var motsvarigheten till våra OB Normal. Till och med färgen på asken var samma som hemma. Men de var mer som våra OB Mini. Om ens det. Det sista gäller räkningar. Visste ni att de fortfarande använder sig av checkar här i USA? Det är så 70-tal. Jag själv har aldrig ens ägt ett checkhäfte men jag har ett svagt minne av att min mamma hade ett när jag var liten. Dessutom är det värsta krånglet när man ska betala räkningar. Online har de knappt hört talas om. Så mina tre värsta kulturkrockar so far är 1. Ekorrar, 2. Tamponger och 3. Checkhäften.

torsdag, november 16, 2006

Sjuk

Idag har jag bomull i huvudet, fryser och svettas om vartannat och känner mig allmänt ynklig. Tror att det är en förkylning är på g. Tänker ligga i soffan, dricka litervis med Yogi-te och kolla på day time tv hela dagen. Klockan fyra kommer Knickedicken hem så då kan han få tycka synd om mig resten av kvällen.

måndag, november 13, 2006

Svengelska

Imorse när väckarklockan ringde frågade jag Knickedicken vad klockan var. Han svarade bara med ett ”what?” så jag ställde min, vad jag ansåg, relativt enkla fråga igen. Vad är klockan? Ytterligare ett ”what?”. Då kom jag på att jag ställt frågan på svenska. Ibland är det lite rörigt att vara tvåspråkig. Särskilt klockan 06.00 på morgonen.

Den perfekta flickvännen

Igår kväll rasade ett vrak in genom dörren. Knickedickens heavy rescue-kurs var över, de hade gjort rena rama Rambo-övningar i tio timmar. Och det regnade hela tiden. Han var dyngsur, ledbruten och trött. Så vad gör man då? Jo, man tvingar in eländet i en het dusch, plockar fram Decléors Spa Relax Balm och ger en helkroppsmassage. Det var mycket uppskattat. Och jag hann inte mer än gå ut i badrummet för att ställa tillbaka krämen innan jag hörde ett ljudligt snark från sovrummet.

Idag är det jag som är helt slut. Körde stenhårt på gymmet idag (tänkte att hela ”familjen” kunde väl ha ont i kroppen). Att det är grått och regnigt ute och så hög luftfuktighet att det känns som att gå in i en dyblöt yllekofta när man sticker näsan utanför dörren gör säkert inte saken bättre.

söndag, november 12, 2006

Söndag gör jag ingenting

Idag har det ösregnat hela dagen här i Madison. En dag som gjord för att göra ingenting. Ingenting innebar idag att tvätta (Knickedicken skitar ner kläder värre än en femåring i en lerpöl så det är tur att vi har tvättmaskin), diska, stryka lite kläder, putsa fönster på verandan, skriva en Metrokolumn och sist men inte minst kolla på fem CSI-avsnitt på ”on demand (som ett tv-bibliotek där man kan välja bland en massa filmer och tv-serier. Genialiskt).











Så här ser det förövrigt ut bredvid våran säng. Stövlar och brandbyxor redo att bli ihoppade när larmet går. Själv har jag papper och penna på min sida av sängen redo för smarta idéer att bli nedklottrade.

lördag, november 11, 2006

Brinnande Boot Camp

I helgen går Knickedicken en Heavy Rescue-kurs som leds av en Rescue Squad Officer från New York som var med under räddningsarbetet den 11 september. Kursen går ut på att lära sig att rädda framför allt andra brandmän som sitter fast, ramlat genom brinnande tak eller golv, fått massa bråte över sig och har slut på luft. Låter som värsta boot campen och det är inte utan att man är avundsjuk. Minus att behöva utföra alla moment i ett brinnande hus förstås.

Själv tänker jag passa på att jobba lite, träna mycket och slöa i soffan en massa. Det är halvmolningt ute och det ska eventuellt komma lite regn senare i eftermiddag. Låter väl som upplagt för ett SATC-maraton va?

fredag, november 10, 2006

Smutsdjävulen

Här är min nya kompis. En skinande svart dammsugare som lystrar till det übercoola namnet ”Dirt Devil”. Man är ju lite ovan vid en upright-modell men det funkar bra (förutom att det inte går att komma under soffbordet utan att koppla på sidoslangen och att man lätt trasslar in sig i sladden). Men vem av er där hemma kan stoltsera med en dammsugare med söklampa?! Man behöver inga dammsugarpåsar men däremot hörselskydd för Mr Devil är ganska högljudd av sig.

I think this is the beginning of a beautiful friendship.

torsdag, november 09, 2006

Tam Tam Ta Tam

Usch, vilken dålig fotograf jag är. Jag tar ju inte ens med mig kameran och gör jag det ”glömmer” jag att plåta. Här är i alla fall ett par bildbevis från min och Singelpinglans CT-turné.










Tänkt att det finns såna här ställen! En bröllops mall. Tyvärr fick man inte fota där inne men jag kan avslöja att jag provade en ”Sagan om Ringen-slöja” och att den var assnygg till skinnjacka och jeans.












Hmmm. Anar vi ett visst tema här? Varför inte hänga ett brudpar i granen?









Singelpinglan föll för denna indianjulgransgubbe med glitter.








Jag tyckte att den här brandbilen skulle sitta finfint i granen.

Singelpinglan goes CT

Nu har Singelpinglan åkt hem. Trist! Men vi har haft en helt fab vecka. Började med en heldag i Madison men promenad längs havet och Seaview Avenue, kolla alla butiker på Wallstreet och Boston Post Road, latte på Willoughby's, bokshopping på helt fantastiska R J Julia Bookseller. Sen hyrde vi bil i två dagar och cruiseade runt i CT upp till Rhode Island och längs Connecticut River. Det är så snyggt att det känns som att åka runt i en filmkuliss. På fredag var det partaj på The Dolly och på lördagen fick Singelpinglan uppleva Killingworth Café och se servitriserna sjunga ”Who The Hell Is Alice” och spela kazoo. Sen tog vi tåget tidigt på måndag morgon till New York. Där gick, gick, gick och gick vi på stan. Lovely!

Nu är jag tillbaka hemma och ska ta tag i jobb och träning igen. Sitter just nu och väntar på att gymmet ska öppna (ska bara kolla på Regis & Kelly först).









Singelpinglan på stranden vid Seaview Avenue.









Det här huset är till salu för 8,5 miljoner dollar.









Utsiket från min veranda (innan regnet slet bort alla löv).









Här går jag min PW-runda varje morgon.













Hit kommer alla brev, vykort och presenter ni skickar.


tisdag, oktober 31, 2006

Besök

Om åtta timmar ska jag hämta upp Singelpinglan på tågstationen i New Haven. Galet kul! Hon ska stanna i en vecka och programmet är späckat. Ikväll är det drinks och konsert på The Dolly, imorgon middag hos Debbi, torsdag och fredag hyr vi bil och cruisar runt i CT, restaurangbesök på helt fantastiska Killingworth Café är inbokat. Och på måndag åker vi till New York och då blir det serious shopping.

Jag har hört rykten om att min och Knickedickens "love story" är ute i senaste numret av Allt om Resor nu. Att träffas i Karibein, på Alla Hjärtans Dag under fullmånens sken. Kan det bli mer Starlet än så? Inte undra på att jag flydde landet ...

måndag, oktober 30, 2006

Halloweenbilder

Ikväll är det Mischief Night, det vill säga natten före Halloween. Tydligen roar sig ungdomarna här med att kasta ägg på bilar, ringla toalettpapper i folks trädgårdar, pajja deras pumpor och tutta eld på brevlådor då. Nåde den som äggar Knickedickens pickup truck eller sätter eld på vår brevlåda. Då blir jag ”den elaka tanten in the neighborhood”.

Här är ett par bilder från årets Halloweenfest.












En brud med ganska torr hy.












Knickedickens kusin Steve (aunt Debbis son) och hans söta piratfru Bree.












Knickedicken var snygg i sin cowbojsarhatt men kunde inte sluta leka med sin pickadoll (leksaksrevolvern alltså).









Mr Hugs var en lila hallick och Bobby en av flickorna i hans stall. Vi snackar brud med hår på bröstet!












Craige var tvungen att ta ur sina brungula löständer när han spelade munspel tillsammans med bandet.












Jag skulle föreställa någon sorts häxa men en kille tyckte att jag såg ut som den där afghanska flyktingflickan med gröna ögon som Steve McCurry plåtade för National Geographics. Oh well.

lördag, oktober 28, 2006

Knäkatastrof

I natt hade jag en märklig upplevelse. Vaknade strax efter ett med en obeskrivlig smärta i höger knä. Det kändes som om jag hade en stor kniv rakt in under knäskålen och jag kunde inte röra det utan att det gjorde extremt ont. Jag försökte sätta mig upp i sängen för att sträcka ut benet men då blev det ännu värre. Det gjorde så in i h-vete ont att jag blev akut spyfärdig och jag stapplade ut i badrummet. Knickedicken vaknade såklart av all uppståndelse. Han hörde hur jag gick in i badrummet och plötsligt ett brak, krasch, bom. Jag hade svimmat och rasat ihop i en liten hög på badrumsgolvet. Som tur var slog jag ”bara” i ryggslutet i toalettstolen, jag hade ju kunnat ramla med huvudet först. Smärtan i knäet gav med sig ganska snabbt men det var verkligen läskigt. Knickedicken tror att jag fått någon slags kramp i knäet, i en muskel som sitter under knäskålen. Och så blev jag rädd, fick panik och tuppade av. Idag är jag öm i svanken efter fallet och det känns som jag har gjort 3 000 utfallsövningar med höger ben. Man reagerar mysko när man få panik eller hamnar i ett chocktillstånd. Min första tanke var ”nej, om jag sabbat knäet kommer jag inte att kunna träna”. Knickedickens reaktion var mer nykter eftersom att han är van att hantera ”krissituationer” och folk som får panik. Nåja, slutet gott allting gott. Jag är nog fortfarande lite skärrad men mår bra. Fast jag ligger nog lågt med benövningar på gymmet i ett par dagar …

Idag har vi rotat runt på Knickedickens föräldrars vind och letat kläder till kvällens Halloweenparty. Jag hittade en fotsid svart klänning och en lång svart peruk så jag vara en häxa. Sitter just nu och målar mina naglar mörkgröna. Snyggt! Knickedicken ville inte spöka ut sig för mycket eftersom att brandmännen har stand by ikväll på grund av kvällens thunder storm och det är kanske inte så förtroendeingivande om djävulen eller en clown kommer till en husbrand eller bilolycka. Så han ska vara en cowboy. Han får väl lämna hatten och pickadollen i bilen. Jag lovar att packa ner kameran och återkommer med bildbevis.

fredag, oktober 27, 2006

Fyraveckors-dipp

Nu är det drygt fyra veckor sedan jag flyttade till USA. Det känns verkligen som att jag bor här. Har kommit i ordning hemma, hittat ett schysst gym och en PW-runda, träffat massa nytt folk och såklart det bästa av allt – jag får vara med Knickedicken på heltid. Trots detta längtar jag hem jättemycket just idag. Klart att man lär känns massa nytt roligt folk men det är ändå inte samma sak. Jag längtar ihjäl mig efter mina ”riktiga” kompisar. De som jag känt sedan urminnes tider. De som kan svenska. Och trots att jag stormtrivs i lägenheten och älskar Madison är det ändå inte Bromma, Stockholm, Sverige. Det gör ju knappast saken bättre att jag har ett ganska ensamt jobb, det är jag och Mr Laptop på fikarasterna.

Blä! Nu måste jag rycka upp mig. Ska genast stänga av Kristina från Duvemåla-CD:n och ta mig i kragen.

torsdag, oktober 26, 2006

Maskeradångest

Imorgon ska jag och Knickedicken shoppa kostymer till lördagens Halloweenfest. Det finns typ tre butikskedjor som enbart säljer maskeradkläder. Helt galet. Vi tänkte komma som vikingar. Men hur såg egentligen vikingarna ut? Förutom den där hjälmen med horn (ja, jag vet att de riktiga vikingarna inte hade horn på sina hjälmar och jag gissar att de inte heller var i plast eller fanns att köpa på iparty). Jag måste nog googla lite, för som svensk borde man väl veta ...

Om fem dagar kommer Singelpinglan hit. The Hamptons, Killingworth Café och New York står på programmet. Can´t wait!!!

onsdag, oktober 25, 2006

Grisigt

Delad glädje är dubbel glädje, right? Igår kom gubbarna från Bob´s Furnitures med vår nya soffa och jag har träningsvärk så det står härliga till efter tre dagar på Tony´s Gym. Alltså är jag dubbelt så glad. För att ytterligare göra denna dagen till en storartad succé ska jag nu göra hemmagjorda power bars med nötter, russin, aprikoser och havregryn

Sen gjorde just detta test. Bara genom att rita en gris fick jag veta att jag är pessimistisk, tenderar att vara något negativ, jag är rakt på sak, tycker om att spela djävulens advokat, drar mig inte för att hamna i diskussioner, jag är känslosam och naiv, jag är en envis, självsäker risktagare som är bra på att lyssna. Och sist men inte minst - jag har ett fantastiskt sexliv.

måndag, oktober 23, 2006

Elektrisk kärlek

Igår drog Knickedicken massa nya kablar och fixade och trixade med min projektor och surround system. Och det visade sig att jag inte använt apparaternas fulla kapacitet. Plötsligt var bilden inte bara bra utan knivskarp. Och ljudet lät inte längre fantastiskt utan biograf-fantastiskt. Han hittade inställningar som jag inte visste fanns. Men han har just beställt en bättre kabel, ska fixa HD-tv och ställa in alla högtalare så att de är exakt 45 grader från den som sitter i soffans öron, så allt kommer snart att bli, om möjligt, ännu bättre. Det visar sig finnas många bra anledningar att vara sambo med en licensierad elektriker som jobbat på konserter och filminspelningar. Kan knappt hålla mig till Singelpinglan kommer hit (om en vecka faktiskt) med mina Sagan om Ringen-filmer, T2 och SATC-samling.

Själv ska jag kila iväg och signa mig på Tonys gym. Om Knickedicken fixat så bra bild vill jag ju se vältränad ut när jag tittar på den. =)

söndag, oktober 22, 2006

Tränar-Tony

Jag är i himlen. Har nämligen just hittat ”mitt” gym. Det ligger typ ett stenkast från vår lägenhet och är ett riktigt hard core gym. Inget fancy. Inga quick fix. Bara fria vikter, ett gäng styrke- och cardiomaskiner. Ägaren är en bitig italienare vid namn Tony och han är licensierad pt vilket innebär att jag kanske tar upp den biten igen. Lite beroende på vad han kostar såklart. Träningskortet går på $35 per månad vilket är typ 260 bagis. Plus att han har öppet från 06.00-21.00. Och han sa att om jag vile köra senare på kvällarna kan jag få en egen nyckel. Det erbjöds inte på World Class. Det är väl ännu en av fördelarna med att bo i en småstad.

Hela helgen har vi möbelshoppat. Efter mycket om och men (mest från min sida) har vi hittat en soffa. Jag vägrar nämligen köpa en soffa stor som en mindre lastbil (vilket innebär att typ 50 procent av alla soffor går bort) eller en soffa med massa lösa kuddar så det ser ut som om man haft kuddkrig efter att ha suttit en stund (20 procent till bort) eller en med märkliga mönster, blommor eller fejkmocka (20 procent till). Men vi hittade en med skön loungekänsla och den levereras nu på tisdag. Ska bli schysst att slippa sitta på golvet och kolla på tv. Sen återstår bara soffbord, lampor och en snygg bänk för alla tv-grejer och vardagsrummet är klart. Det kommer att bli Skandinavien möter New England möter Asien.

Nu ska jag ringa Knickedicken som är och bygger på årets Halloween-festbåt (de gör ett 20 meter, två våningar högt piratskepp med mast och segel och allt och det är det värsta jag sett i hela mitt liv) och påminna honom att tv-programmet ”In to the fire” börjar om en timme. Detta samtidigt som jag tvättar hans smutsiga tröjor. Man är något av den perfekta flickvännen idag.

torsdag, oktober 19, 2006

Roliga pappa

Fick föresten just ett mail från min pappa. Han och mamma har haft högläsning av min senaste kolumn där jag skriver om att språkförbistringar inte behöver vara av ondo i ett förhållande (länken ligger här till höger). Att prata olika språk kan faktiskt vara bra, det har det gjort mig till en snällare och bättre flickvän. Så min pappa tog mig på orden:

"Numera pratar mamma engelska och jag tyska. Få se om det hjälper".

Världens bästa television

Jag älskar SVT. Bara några minuter efter att programmen sänts i svensk tv ligger de ute i sin helhet på nätet. Idag har jag sett Tinas Mat, Toppform, två avsnitt av Mäklarna (eller mäcklarna som Kjell Bergkvist säger) och nyhetssändningar från Aktuellt. Snart tänkte jag, eftersom att Knickedicken verkar bli sen för att det gick ut ett larm precis, koka en kopp yogi te (hazelnut-vanilla seglar upp på topp tio-listan) och titta på premiäravsnittet av Fråga Anders och Måns.

Mailefterlysning

När jag flyttade glömde jag att kopiera min adressbok från min stationära till min bärbara dator. Så har du inte hört något från mig på ett tag beror det på att jag inte har din mailadress. Så alla ni som känner er förbisedda och bortglömda, släng genast iväg ett mail till mig så lovar jag att mailbomba just dig.

onsdag, oktober 18, 2006

Extraknäck

Jag är inte bara frilansjournalist. Jag är hemmafru också. Det känns otroligt lyxigt att kunna sitta framför dator och få massa jobb gjort samtidigt som disk- och tvättmaskinen gör sitt ute i köket. Man är ju van vid tvättstuga tre trappor ner i källaren och handdisk. Mellan disk, tvätt och jobb extraknäcker jag som målare också. Igår satte Knickedicken upp min projektor på en hemmakonstruerad ekhylla. Den är nu vitmålad och syns nästan inte alls där den hänger uppe i taket. Och till helgen hoppas jag att vi hittat en soffa och installerat surround sound-systemet. Då blir det popcorn och biokänsla!

tisdag, oktober 17, 2006

OCD

Härom dagen tittade Knickedicken in i en av våra walk in closets och fick en smärre chock. Trots att jag talat om för honom att jag ÄR Monica Geller och att Singelpinglan vid ett flertal tillfällen varnat honom för min städgen. Jag tycker om att ha ordning och reda. Eller ska jag säga att jag tycker om att ha extremt mycket ordning och reda? Jag hänger inte bara kläder i färgskala, jag vill helst att alla galgar ska hänga med samma avstånd ifrån varandra. Och i skafferiet gillar jag att alla konservburkar står uppradare snyggt och prydligt med etiketten utåt.

Knickedicken sa lite skämtsamt (fast jag tror att det säkert låg en hel del allvar bakom) att jag led av obsessive-compulsive disorder. Men han försäkrade att han fortfarande älskade mig.

Själv tycker jag inte att det är en sjukdom. Det är en talang.

I´m back

Ledsen att jag har varit en sån dålig bloggare på sista tiden men jag har haft fullt upp med flytt. Nu har jag och Knickedicken i alla fall en lägenhet i down town Madison. Än så länge är den ganska luftig eftersom att vi inte hunnit köpa så mycket möbler än. Men jag har mitt skrivbord, min stol och vad mer kan man begära? Allt från IKEA i New Haven såklart. Dessutom har vi både disk- och tvättmaskin så det känns otroligt lyxigt. Jag lovar och svär att ta lite bilder och visa hur allt ser ut men just nu regnar det så det får bli en annan dag.

Jag har förövrigt hittat en helt oslagbar PW-runda längs Seaview Avenue. Och, ja det är lika mysigt som det låter. På vägen möter jag massa rika hemmafruar som är ute och joggar och eftersom att även jag är ute mitt på dagen och mitt i veckan tror de att även jag är en rik hemmafru som inte behöver arbeta. Det är mycket underhållande! Knickedicken säger att det förmodligen bara är en tidsfråga tills vi springer på fancy cocktailpartys i tiomiljonerdollarsvillor. Och nu i veckan ska jag undersöka Pilates Garage som ligger typ två minuter från vår dörr. Där har de, förutom pilatesklasser för uttråkade hemmafruar, cardiomaskiner och ett litet styrketräningsrum. Me like!

Igår höll jag förövrigt på att skära av mig tummen när jag med en supervass kniv skulle öppna ett paket med kalkonpålägg. Tyckte ganska synd om mig själv eftersom att såret blev ganska djupt och blodet sprutade. Men senare på kvällen åkte Knickedicken iväg på en uttryckning där en tvåårig kille stoppat in hela handen i en sågmaskin och skurit av sig ena handens alla fingrar. Då tyckte jag inte lika synd om mig själv längre.

onsdag, oktober 11, 2006

Läsarbrev från hispan

Igår var det julafton här i Madison. Det är det varje tisdag när min eftersända post kommer i ett stort kuvert. Aldrig har väl direktreklam och räkningar varit så kul. Fick ett brev som jag inte fattade någonting av. En förvirrad man från Vällingby hade skrivit ett brev och han hade skickat med utskrifter från någon statistsajt samt en ansökningsblankett från Länsstyrelsen gällande kameraövervakning. Så här skriver han:

Det finns så många som inte kommer att göra något för mig. Så det är ganska meningslöst att försöka ta kontakt. Det kommer nog inte att bli något. Jag förstår inte vad man vinner på att blockera Internet. Jag kunde inte anmäla mig som statist, vet inte om det är några som pratat med företaget för jag hamnade inte i någon statistkatalog. Vet inte varför de inte vill tjäna pengar på mig. Jag vet inte om man kan förstå kameraövervakning? Trodde att Folkpartiet skulle hjälpa mig med det men det är alltid folk som vill stoppa andra. Jag hade nog blivit dålig om jag stannade mer på inspelningen av Jeopardy. Jag tycker om när de gör avlyssningstecknet och blir arg av det och det är kanske därför de inte gör det. Jag tycker inte det är någon idé att sända blommor till någon om man inte ens vet om de uppskattar det. Den personen har jag sett. Jag undrar varför DN inte vill veta något och varför jag inte får någon hjälp av dem. Idag var det inget att anmäla men det kan det kanske vara någon annan dag. Metro vill inte ta in någon insändare om det. Jag undrar om det är någon som talat med Metro också och vill stoppa allt av mig, så inget ska folk få läsa. Det är nog lite sjukt. Men ibland skulle det vara bra att få hjälp med sånt här, annars måste jag göra det mesta själv. Vet inte om några kommer att ta kontakt om jag bråkar. Du kan tala om du varit där jag bor, inte alltid lätt att veta vilka de är. Men allt sånt kan man ta reda på. Hittills har jag fått göra allt själv. Jag blir påverkad av en telefon som inte fungerar så det jag skriver kan nog verka vara lite tokigt. Men allt kan skrivas om. Det går inte att gå hem till folk. Varför skulle de vilja utpeka mig på något sätt. Jag förstår inte, vad har jag gjort. Varför vill några stoppa mig????

Jag har ingen aning vad han vill, har läst brevet flera gånger men får inte ihop det. Vill han få jobb som statist, vill han installera en övervakningskamera? Och var kommer jag in i bilden?

tisdag, oktober 10, 2006

Pedantchock

Igår skrev vi på alla kreditpapper för lägenheten. Och de vill veta allt. Referenser, inkomst, tidigare arbetsgivare … Har inget minne av att jag någonsin behövt göra det för en hyreslägenhet i Sverige. Nåväl. Om byråkratin inte sätter käppar i hjulet är lägenheten vår imorgon. Så idag efter jobbet ska vi ut och shoppa kaffekokare, mikro, dammsugare, strykjärn och annan viktigt på Sears. Sen blir det en utflykt till IKEA på fredag. Då står köksprylar, lampor, soffa och kontorsmöbler på inköpslistan.

Och så fick Knickedicken en liten inblick i hur pedant jag verkligen är. Jag tyckte inte det var en sån stor grej men han var mäkta imponerad (eventuellt lite skräckslagen). Jag hade nämligen sparat ner bilder på allt vi behöver från IKEA:s sajt, döpt om dem och skrivit vad allt kostade och sedan organiserat allt i olika mappar. En mapp för varje rum. Och självklart skrivit ner allt på en lista med priser i US-dollar och svenska kronor. Är inte det normalt? Är det inte så man gör?

måndag, oktober 09, 2006

Jag älskar Kalle

Imorse var jag i himmelriket. Vi åkte nämligen till Mystic igår och shoppade loss på The Swedish Shop så jag fick Gevalia-kaffe och två Wasa-knäckemackor med Kalles kaviar till frukost. Lovely, lovely. Knickedicken smakade en yttepytteklick kaviar och var nära att spy. Jag säger då det, de är amerikanerna är ena riktigt wimps.

Hela helgen har varit fantastisk. Var ute i fredags och käkade på Killingworth Café vilket nog är en av de bästa restaurangerna jag varit på. Hemtrevlig atmosfär, fantastisk mat, coola snubbar med cowbojsarhattar hängandes i baren. Vi har ett nytt hang out helt enkelt. Sen åkte jag och Knickedicken till New York på lördagen och träffade Hannah och Måns. Hur trevligt som helst. Besök i FN-skrapan, båt till Staten Island, strosa i China Town, fantastisklunch i Little Italy och drinks på The Oyster Bar. Söndagen var också en hit fram tills klockan åtta på kvällen då Knickedicken blev magsjuk och spydde som en liten hund. Men när han låg och sov fick jag titta på Desperate Housewifes och Brothers & Sisters på tv så ur min synvinkel var även söndagskvällen en succé.

Idag ska vi svänga förbi vår mäklare och skriva på en massa papper. Det ska kollas krediter och så, tydligen en big deal här i USA. Men om allt går som det ska flyttar vi in i slutet av veckan. Happy, happy!

fredag, oktober 06, 2006

Leta hus del 2

Igår var jag och Knickedicken och kollade på två lägenheter. Eller jag ska kanske säga en knarkarkvart och en lägenhet. Den första var det värsta jag sett i hela mitt liv. Man kom in i en trång liten hall och rakt in ett avlångt och smalt vardagsrum som var helt omöjligt att möblera. Köket var öppet och låg liksom mitt i rummet. Utsikten från fönstret var över en barack och en soppstation. En trappa upp låg ett sovrum som iofs var helt ok. Men allt var inbakat i en bajsbrun heltäckningsmatta (vad är grejen med alla dessa heltäckningsmattor?). Lister, dörrar, skåp och garderober hade en mer spybrun ton.

Den andra lägenheten var helt ok. Ljus och fräsch, två walk in closets och en liten veranda med utsikt över en skogsdunge. Synd bara att det var en one bedroom apartment. Jag skulle ju helst vilja ha två sovrum så att ett kan fungera som arbetsrum och gästrum. Men annars var den helt ok (bortsett från att kyl, frys och tvättmaskin redan på 70-talet sett bättre dagar). Får vi inte tag i något annat tackar vi nog ja till den. Läget är helt perfekt, den ligger down town och med krypavstånd till allt (vilket i Madisons fall är ett bibliotek, en presentshop, en bokhandel, ett par caféer, en vinbutik, en biograf, en pilatesstudio, några klädaffärer och så klart brandstationen).

Imorgon ska vi åka till New York och träffa Hannah och Måns som är där på semester. Det ska bli så kul, skumt att man redan efter en vecka kan bli så till sig i trasorna av att få träffa svenska kompisar.

torsdag, oktober 05, 2006

Saker jag saknar

Jag har bara varit utlandssvensk i en vecka men det finns redan saker som jag saknar. Axas fiberberikade havregryn, Arlas keso och kesella, Polly (godiset, inte papegojan), senapssill, kaviar, mina Vänner och SATC-dvd:s (de kommer med Singelpinglan i slutet av månaden), min muskelavslappnande salva från Axelsons (nackspärren tar snart livet av mig), min PW-slinga från Ålsten till Alvik (har inte hittat en lika bra än), World Class (tror att nack- och ryggvärk hänger ihop med avsaknaden av styrketräning), min mamma, min pappa, min lillebror, min mormor och alla vänner.

Det enda jag inte saknar är kärlek för det får jag i överflöd.

onsdag, oktober 04, 2006

Nackspärr del 2

Min nacke gjorde en helomvändning natt. Det kändes mycket bättre när jag vaknade igår och under dagen var allt helt ok. Men så vaknade inatt av att det gjorde så in i bängen ont på vänster sida av nacken och en molande värk strålar ut mot skulderbladen. Vad fan! Tror att jag måste investera i en Tempurkudde.

Idag har jag, förutom att jobba, suttit och surfat runt på IKEAs sajt. Listan med saker som jag (vi) behöver (vill ha) är jättelång. Känns lite konstigt dock att behöva köpa allt från scratch igen. Porslin, bestick, kastruller, blomkrukor, soffa, handdukar, lampor. Knickedicken har visserligen en hel del möbler men inte för att vara elak (eller varför inte egentligen) så är allt skitfult. Lackat mahognyfärgat trä är tydligen the shit over here. Det enda som föll mig i smaken var ett gammalt sideboard och får jag bara lite sandpapper och vit Timberex-olja kommer det att bli asbra.

tisdag, oktober 03, 2006

Lådor på vift

Det blev ingen husesyn igår. Först var Knickedicken sen hem från jobbet eftersom att han fått rycka ut på ett akutlarm när de hittat en bomb i ett hus här i stan. Vet ännu inte om det var en nytillverkad eller en gammal bomb. Oavsett så gick allt bra och bomben kunde forslas bort av the bomb squad. Sen skulle vi svänga förbi aunt Debbi för att hämta de två FedEx-lådorna som inte levererades i fredags. Men inga lådor. Så det blev till att åka hem och ringa dem för att reda ut vad som hänt. Tydligen saknade lådorna adresslapp (snillet på FedEx i Sverige hade satt fast alla kopior på en låda så när de kom ifrån varandra visste ingen var de skulle levereras … vilket jag iofs tror är BS eftersom att alla lådorna har ett nummer och en kod så det är ju bara för dem att knappa in på datorn för att få upp adressen). Nåja. Det är ingen brådska och nu lär vi väl få ännu mer rabatt eftersom att de strulat så. FedEx – The World On Time. My ass!

Själv har jag lyckats få nackspärr och är helt tokstel i hela ryggen. Madrassen vi sover på är en aning för mjuk så vi rullar båda in mot mitten. Det försökte Knickedicken fixa i förrgår men det resulterade bara i att vi rullade ut mot sidorna istället. Och min rygg och nacke tyckte inte att det var så bra och låste sig helt. Knickedicken var helt förstörd. ”Jag försökte laga sängen men hade sönder min flickvän”. Så han fick springa och värma vetekuddar, ge mig massage, laga mat, zappa fram Vänner på tv:n och sköta markservicen helt kvällen. Ont ska med kärlek och massage fördrivas.

Nu när jag tänker efter är jag lite sur att lådorna inte kommit. Jag tänkte sticka ut i skogen och springa men det lär vara blött i marken. Och jag har bara mina snyggsneakers här som jag inte vill skita ner. Dagens I-landsproblem.

måndag, oktober 02, 2006

Bygga båt

Igår ösregnade det typ hela dagen här så vi passade på att åka och shoppa med Craig och Linda. Först en sväng förbi Best Buy där de köpte en ny sovrums-tv. Det är något jag aldrig kommer att skaffa. I sovrummet ska man sova (och göra annat kul). Inte titta på tv. Är man för slö för att resa sig ur sängen och hasa sig till soffan ska man kanske inte titta på tv. Efter det åkta vi till en shopping mall och kollade runt lite bland Halloweenkostymerna. Linda köpte en fräsig liten piratklänning. Årets tema är nämligen pirater. Sen åkte vi till en brädgård och kollade priser på plywood och plank. Till Halloweenpartyt ska de nämligen byggas ett gigantiskt piratskepp på Craig och Lindas tomt. Över 20 meter långt och 6 meter brett. Det kommer att bli helt galet. Jag och Knickedicken tänkte komma som vikingar. De var ju ett slags pirater och så kom de ju från Skandinavien.

Idag är det måndag och jag började jobba strax före sju för att hinna ringa, sms:a och maila innan alla i Sverige hinner gå hem för dagen. Nackdelen är att det blir tidiga mornar. Fördelen är att man typ jobbat klart någon gång efter lunch.

I eftermiddag ska vi kolla på lägenheter och hus. Och förhoppningsvis bestämma oss för var vi ska bo. Ska bli så skönt att få komma i ordning och packa upp alla Höganäskoppar och sätta upp min kylskåpsmagnet på Kungen iförd badbyxor.

lördag, september 30, 2006

Leta hus

Idag skiner solen över Madison men det är ganska kyligt. De säger att det är 19 grader celsius men det vete katten. Dagen började med fruppa på The Hidden Kitchen och sen en latte nere på stan. Promenerade på Wallstreet och tittade på två av husen vi eventuellt kommer att bo i. Bara utifrån eftersom att vi inte har nyklar än och mäklaren är på bröllop. Men båda ser mycket lovande ut. Vita små hus och ett av dem hade en veranda (den lutade kraftigt men what the heck). Sen en sväng förbi brandstationen där Knickedicken och hans brandmannakollegor pratade länge om gårdagens incident när en brandbil åkte på en sten och hjulet for åt fanders. Tur att det var flerbrandbilar på plats. Sen fick han sin nya utrustning och var självglad. Jag log, nickade och spelade lika entusiastisk. Precis när vi skulle gå ut och käka lunch kom det givetvis ett larm. Så nu sitter jag här och undrar om jag ska svänga ihop något att äta eller vänta. Han kan vara borta i fem minuter eller fem timmar. Sånt är livet med en brandman.

Två av mina FedEx-lådor kom igår. De andra två strulade FedEx med så de kommer först på måndag. Men som plåster på såren ska de ge oss ytterligare rabatt. Det är vad jag kallar bra plåster.

fredag, september 29, 2006

Överdos lycka

Nu är jag äntligen här! Flygresan gick snabbt eftersom att jag sov mesta delen och att komma in i USA genom pass- och visakontroll gick på en kvart. Det var bara ”hej och välkommen”. Sen när jag fått mina väskor kom en tjej fram till mig och sa ”är det inte du som är Petra Axlund?”. Som vanligt tror man ju att det är någon som man träffat men glömt bort. Men det var ett fan. Hon läste alla mina kolumner och hade satt upp den om hur man raggar på gym. Sen var det bara att gå ut i ankomsthallen där Knickedicken stod och väntade. Vad kan man säga? Kan en resa bli bättre?

Väl hemma hos familjen Stegman blev det BBQ och ett glas vitt ute vid poolen. Allt känns bara så himla bra och jag är hundra procent säker på att jag tagit rätt beslut. Säkert kommer jag att längta hem emellanåt men det är här jag vill vara. I veckan ska vi välja en lägenhet eller hus - återkommer med bildbevis.

onsdag, september 27, 2006

Äntligen

Imorgon bitti åker jag. Allt känns bara så bra, alla tveksamheter är som bortblåsta. Snart får jag träffa min Knickedick. Inget kunde vara bättre. Nästa blogginlägg kommer inom kort från Madison.

tisdag, september 26, 2006

Perspektiv

Idag råkade jag ut för den berömda droppen. Den som fick sinnet att rinna över och psykbrytet var nära. Klockan åtta imorse började det plötsligt att strula med FedEx. Den summa som sagts från början fördubblades och gubben på FedEx hävdade att jag bara kunde få rabatt för en låda istället för alla fyra. Jag såg framför mig hur jag skulle tvingas packa upp allt igen och gallra ännu hårdare.

Den sista tiden har nog varit mer påfrestande än jag velat erkänna. Jag har nog spelat lite starkare och coolare än vad jag är. Jag åker berg- och dalbana. Igår kväll började jag gråta helt utan anledning vid tre tillfällen. Eller utan anledning är inte sant. Första gången var när en hund avlivades på Veterinärerna, andra gången när familjen i Extreme Make Over Home Edition fick se sitt nya kök och tredje gången när jag lyssnade på skivan som Hannah och Måns spelat in åt mig med svenska hits.

Så ni kan ju ana att jag inte tog det här FedEx-beskedet särskilt bra. Men efter ett par samtal med Knickedicken (väckte den stackaren klockan tre på natten) och några samtal med FedEx så löste det sig till slut. Det blir typ 100 dollar dyrare än vad vi hade tänkt men det är ändå överkomligt.

Men så läste jag på Carolines blogg om att hennes Johan råkat ut för en bilolycka på Irland. Han mår under omständigheterna bra men har massa brutna ben. Då fick jag ändå lite perspektiv på tillvaron. En FedEx-låda hit eller dit är inte hela världen. Hemlängtan kan man bota. Mina vänner kommer att finnas kvar, om än lite längre bort. Jag ska åka till Knickedicken och leva med honom är allt jag vill. Allt annat löser sig.

måndag, september 25, 2006

Gubbjävel

Nu är allt klart, nästan. Har tömt hela lägenheten och det ser helt konstigt och opersonligt ut här hemma. Kala väggar, tom bokhylla, tomma skåp och garderober. Fortfarande lite kaosigt på packfronten men imorgon bokar jag FedEx-upphämtning så till dess måste allt sånt vara klart. Har förövrigt lyckats fylla i de där formulären och tullpapperna. En supergullig tjej på FedEx lotsade tålmodigt mig igenom ruta för ruta. Och det var inte så krångligt som det såg ut. Det är ju sällan det.

Trots att jag vet att detta är rätt beslut, att jag inte vill något annat än att åka och längtar ihjäl mig tills på torsdag, så har jag en liten gubbe (jag tror att han är en knätofssnubbe från Dalarna) som sitter någonstans i mitt bakhuvud och ställer massa konstiga frågor. Är det verkligen det här du vill? Ska du verkligen flytta till andra sidan Atlanten och bo med en man som du bara känt sedan i februari? Ska du verkligen lämna alla dina vänner? Tänk om du ångrar dig? Du kommer säkert att tappa alla dina uppdragsgivare och bli utfattig, olycklig och tvingas ta jobb som servitris och det kommer du att vara usel på och få taskigt med dricks.
Jag hatar den där gubben.

fredag, september 22, 2006

Topplös och hopplös

Idag åkte jag in till stan för att shoppa en snygg topp. Var det tänkt. Varför är det alltid så att det man letar efter eller ”behöver” hittar man aldrig. Ska jag köpa tröja kommer jag hem med byxor. Ska jag köpa skor kommer jag hem med mössa. Idag stod alltså snygg partytopp på inköpslistan. Jag tittar i mina påsar nu och undrar stilla hur jag tänkte. Där ligger ett par svarta stövletter med skithöga klackar, tio par hipsterstrosor från H&M i roliga färger, en plånbok eftersom att min förra sjungit på sista versen i flera år och en ny ögonskuggsdutt. Men ingen topp. Är det okej om jag är toppless på lördag?

torsdag, september 21, 2006

Genrep

Idag har jag haft genrep. På packfronten alltså. Det ser ut att bli fyra FedEx-lådor och två resväskor. Kan låta mycket men två av lådorna tas faktiskt mest upp av förstärkare, högtalare och baslåda till surround-systemet. För det och min projektor tänker jag inte leva utan. Så det så. Dessutom ska jag vara borta ett helt år. Kanske resten av livet. Och då är det väl inte så mycket? Eller?

Idag är det exakt en vecka kvar tills jag åker. I’m freaking out!!!

onsdag, september 20, 2006

Förkväll

Idag skulle jag titta på Tv4:s program Förkväll för första gången. Man måste ju hålla sig hålla sig à jour. Ämnet för kvällen var relationer och plötsligt börjar Kayo prata om en kolumn, som handlade om hur det är att leva i en relation utan att ha sex, som hon läste i Metro i morse. Det var min. Jag är både mallig och stolt. Och tycker att Förkväll verkar vara ett utomordentligt bra program så här långt …

Dagens hjälte

Efter grundligt grävande har min revisor lyckats få till det så att jag betalar skatt hemma i Sverige och slipper således att krångla med IRS. De må vara så att det är något fördelaktigare att skatta i USA men just nu är jag bara glad att slippa allt bök. Nästa år, när jag är varm i min Amerikakostym, kan jag ta tag i dem bitarna. Till och börja med vill jag bara hångla, smattra lite på min laptop och leka Carrie Bradshaw.

Skadad Spice

Efter dagens löparrunda var jag helt slut. Rasade in genom dörren och rakt in i dörrposten med axeln före. Det small till så jag nästan hörde hur det knakade till i leden. Det gjorde så ont att jag såg stjärnor (nästan) och blev lite illamående. Och nu har jag en molande värk i axeln. Inga push ups idag alltså. Tur kanske att det var vänster axel eftersom att jag har tennisarmbåge på höger arm. Det ena tar kanske ut det andra?

Med anledning av dagens kolumn vill jag bara förtydliga att det bara finns en enda anledning till att jag inte har sex för tillfället. Atlanten.

Puberteten

Och jag som trodde att alla blanketter var klara. Att jag fyllt i, kryssat i och skrivit under färdigt. Men icke. Igår kom FedEx-lådorna och med dem typ hundra formulär. Innehållsförteckning, värde på det som ligger i lådorna, tulldeklaration, en miljon olika shipping- och flightnummer. Frågor, frågor, frågor. Jag kryper återigen ner i en låda och gråter. Fast sen kröp jag upp igen och scannade in dokumenten, mailade till Knickedicken och sa ”här, varsågod och fyll i för jag orkar inte och får jag en blankett till så åker jag in på psykakuten”. Och han är ju som bekant lugn som en filbunke och ser nyktert på varenda situation och bara nemas problemas, det här fixar jag baby. A match made in heaven?

Idag ska jag förbi min revisor och försöka reda ut det här med var jag ska betala skatt. Hon skickade ett mejl igår där hon förmodligen försökte förklara hur allt låg till men det var massa ekonomiska termer så jag fattade ändå ingenting. Jag hade kanske fattat om jag verkligen läst mejlet men jag bara orkade inte. Känner mig som när jag gick i nian och lärarna försökte förmedla kunskap och jag bara satt och sa ”vad ska jag kunna det här för, det kommer jag aldrig ha någon användning för i framtiden”. Jag har hamnat i trotsåldern och puberteten igen.

måndag, september 18, 2006

Hip adress

Idag lunchade jag med några vänner på före detta Saline, nuvarande Republique, på Tulegatan. Helt ok och värt ett besök bara för att få äta deras bröd (här snackar vi mörkt bröd – det var nästan kolsvart och fullproppat med goda nötter och frön) och hoummus-röra. Mums! Bakom bardisken stod en av delägarna till restaurang Kalori och vid ett bord satt ingen mindre än Ove Rytter. Måste ju betyda att maten är nyttig också, eller hur?

Imorgon kommer äntligen mina FedEx-lådor och jag kan börja packa saker som ska shippas på allvar. Svårt att med ett imaginärt ögonmått se vad som får plats eller inte. Med lådorna på plats måste jag nog börja hårdgallra. Igen. Och ikväll ska Knickedicken maila över bilder på den lägenhet vi förmodligen ska flytta in i. Down town Madison består typ bara av två korsande gator och därför är det lite extra roligt att vår gata heter Wall Street. Låter ju väldigt finansigt och storstadsaktigt.

söndag, september 17, 2006

Gör din röst hörd

Jag har just varit och röstat. Hoppas att alla ni som läser gjort det samma. Om soffliggare tycker jag inte.

lördag, september 16, 2006

Huvudvärk - en träningssak

Ibland vaknar jag med huvudvärk. Helt omotiverat. Jag kan ha varit hemma och haft en lugn kväll framför tv:n, druckit tillräckligt med vatten och sovit gott i nio timmar på en av sjukgymnasterna rekommenderad kudde. Ändå vaknar jag med ont i pallet. Imorse hände det igen. En dundrande värk som satt precis bakom höger öga så där så att det känns som om det ska poppa ur. Och när den väl satt sig hjälper inga tabletter i världen. Men som tur är vet jag vad som hjälper. En löparrunda och lite hård styrketräning gör susen. Att försöka vila bort det onda går inte. Ont ska med ont fördrivas. Och det funkar. Nu är jag genomsvettig, astrött, svinhungrig och huvudvärksfri.

fredag, september 15, 2006

Ärliga, härliga mormor

Igår var jag och hälsade på min gamla mormor. Hon fyller 90 snart och är lite skruttig. Men hon har fortfarande mål i mun och tycks med åldern ha tappat en och annan spärr. När vi sitter och dricker kaffe går en sköterska förbi och det var tydligen inte min mormors favoritsköterska för hon ställde ner koppen, nickade mot henne och säger högt och tydligt att ”hon där är helt vrickad i huvudet”. Sån tänker jag också bli.

Idag var jag och lunchade med Sandra som jag pluggade journalistik med för tusen år sedan. Hon är bosatt i New York sedan fem år tillbaka och hemma på blixtvisit i Stockholm. Det känns så skönt att veta att jag kommer att ha en riktigt, riktigt bra (och svensk) tjejkompis bara en tågresa bort. Att flytta känns plötsligt mycket mindre läskigt.

torsdag, september 14, 2006

Frisk och olycksfri?

Att uppgradera sin reseförsäkring så att den räcker i ett år kostar drygt 11 000 spänn. Jag känner bestämt att jag kommer att vara frisk i ett år framöver. Inte heller kommer jag att råka ut för en olycka eller bli bestulen. Eller?

Jelly Belly

Var hemma hos Hannah igår och käkade födelsedagssmörgåstårta, drack bubbel och tittade på när de andra åt glatt ur den tunna med Jelly Beans som Malin hade köpt. Jag har fortfarande min Jelly Beans-skräckupplevelse från New York i färskt minne så jag kunde inte ens smaka. Anna, Knickedicken och jag var på Dylans Candy Bar på Third Avenue och jag köpte en säck med de sockriga bönorna och åt tills jag trodde att jag skulle spy, dö och svimma.

Pratade en del om min flytt och skatteproblem. Då berättade Malin att jag nog borde kolla upp det här med sjukförsäkringen också. Urk! Ännu ett jobbigt, tråkigt och krångligt samtal att ringa. Tar det aldrig slut?!

onsdag, september 13, 2006

Abstinens

Idag är jag … ja, jag vet inte vad. Det är bara två veckor kvar nu och jag åker emotionell berg- och dalbana. Och det är inte en liten fjösig Gröna Lund-variant utan en sån där gigantisk och superläskig som man åker upp och ner i och snurrar runt och tror att man ska dö. Att vara så här otålig och rastlös gör att jag har svårt att identifiera mina känslor. Just nu vet jag faktiskt inte om jag är hungrig, törstig, trött, pigg, arg, glad, ledsen, frustrerad, förväntansfull, gråtfärdig, harmonisk eller hysterisk. Jag försöker känna efter men det går inte att avgöra. Kan det vara Sverigeabstinensen som redan kickat in? Bör jag vistas i madrasserade rum? Eller kanske bara sluta tjata och hålla käften?

tisdag, september 12, 2006

Skattechock

Fick just en mail från min revisor och det kan vara så att jag måste betala skatt i USA. Alltså måste jag ta kontakt med Skatteverket i Sverige och meddela dem att jag ska jobba utomlands, sen kontakta IRS och säga hejsan svejsan nu vill jag betala dollars till er. Och sen ska jag inte lägga på moms på mina svenska fakturor utan det ska mottagaren ansvara för. Det låter så krångligt att jag bara vill linda in mig själv i bubbelplast, krypa ner i en flyttkartong och gråta. Fast först ska jag ringa SJF och kolla om detta verkligen kan stämma. Låter ju helsnurrigt …

Stora fixardagen

Idag har jag avslutat el, gas, kabel-tv, bredband, fixat så att telefon och mobil är vilande med aktiva telesvar och ordnat med eftersändning av post. Kan säga att jag är trött på telefonköer, bli bjuden på lite musik och du behåller din plats i kön.

söndag, september 10, 2006

Jag vill ha regn och Eddie

Idag hade det mycket väl kunnat få vara gråmulet och regnigt tycker jag. Var på middag med ”vännerna från förr” igår. Fantastisk mat, massa vin, asgarv och en skål med smågodis. Går inte att toppa. Var hemma tidigt, vid ettsnåret kanske (och då hade jag även hunnit råka ut för ett aslångt strömavbrott i t-banan). Är allt annat än bakfull idag eftersom att jag knappt blev tipsy igår men för lite sömn gör en ändå ganska seg i bollen. Nu när jetlaggen gett med sig tycks jag inte kunna sova längre än till sju-halv åtta oavsett när jag går och lägger mig. Och jag behöver minst åtta-nio timmars sömn för att fungera. Så därför är det störande att solen skiner eftersom att jag vill ligga i soffan och glo på minst två-tre Eddie Izzards-dvd:s. Tacka gud för mörkläggningsgardiner.

fredag, september 08, 2006

Muskelmiss

Att flytta tar på krafterna. Jag är så spyless på att packa ner saker i kartonger och bubbelplasten har förlorat sin charm. Jag är otålig och jag vill åka nu. Dessutom har jag gått upp så i mitt flyttprojekt att jag slarvat med både träning och kost. Upptäckte, när jag ställde mig på vågen med en låda i famnen (för att ta reda på vad grejerna som jag ska FedEx:a vägde) upptäckte jag till min fasa att jag rasat nästan tre kilo i vikt. Och med största sannolikhet är det muskelmassa (och vätska) som gått upp i rök. Illa!

Nu ska jag iväg och luncha med Gonzalita. Lite glamour behövs sannerligen i mitt cardboardbox-liv.

onsdag, september 06, 2006

Allt är klart!

Visa. Check.
Hyresgäst. Check.
Flygbiljett. Check.

måndag, september 04, 2006

Pros & Cons

Jag var tvungen att sätta mig ner och skriva en plus- och minuslista. Inte för att det är några som helst tveksamheter att jag ska åka. Men ändå. Skönt att se svart på vitt att plusen väger över. De två första plusen väger dessutom bly, går knappt att lyfta om man så skulle vilja.

PLUS
1. Jag får leva med Knickedicken.
2. Jag får hångla (and more) med Knickedicken varje dag.
3. Jag får chansen att bo i ett nytt land.
4. Jag kommer att bli en stolt och Sverigefanatisk utlandssvensk.
5. Jag kommer att kunna sätta upp en bild på Kungen och Drottningen på väggen utan att det verkar skumt.
6. Jag får bo i en Gilmore Girls-kuliss.
7. Jag kommer att bli en hejare på softball.
8. Jag kommer att bli en hejare på amerikanska (fast jag kommer aldrig att sluta säga bollocks, bastard och bugger off).
9. Jag kommer att få lära Knickedicken svenska (än så länge kan han bara säga ja, cp och älskling).
10. Jag kommer att kunna gå på vodkalunch hos aunt Debbie.
11. Jag kommer att ha nära till New York.
12. Jag kommer att ha nära till Boston.
13. Jag kommer att ha asnära till IKEA och köttbullar med lingonsylt.
14. Jag kommer att kunna skriva massa roliga resereportage från USA och Kanada.
15. Alla mina vänner kommer att komma och hälsa på (för det har ni lovat).
16. Jag kommer att kunna resa hem till Sverige och hälsa på.
17. Jag kommer att få jättemånga Eurobonuspoäng.
18. Jag kommer att kunna vråla könsord när jag blir arg utan att någon förstår eller tar illa upp.
19. Jag kommer att bli lokalkändis och klassad som spännande och exotisk bara för att jag kommer ifrån Sverige. Alla mina brister och fel kan jag skylla på mitt ursprung och säga att ”så här gör vi i Sverige sörrni”.
20. Jag kommer att kunna se alla amerikanska tv-serier före alla andra och avslöja slutet eller vad som kommer att hända för inte ont anande bloggläsare. Eller bara säga ”jag vet vad som kommer att hända”. Det senare är nästan roligare.

MINUS
1. Jag lämnar min familj och alla mina vänner.
2. Jag kommer att sakna Sverige, Stockholm och Bromma.
3. Jag ska flytta till en småstad.
4. Jag kommer att sakna keso och kesella.
5. Jag får inte träna med Omid.
6. Maten i USA är galet fet och flottig.
7. Jag kommer aldrig lära mig hur lång, bred eller stor en inch, feet, yard eller acres är.
8. Att en mil och en mile inte är samma sak suger.
9. Ounce, pound och gallon är tramsigt och ologiskt. För att inte snacka om one serving.
10. Jag kommer att bo i samma stad som ”Den onda dockan”.

25 days and counting

Knickedicken har tre lägenheter som han ska titta på imorgon. Alla ligger i down town Madison med krypavstånd till tågstationen (perfekt om jag får lappsjuka och bara måste åka till New York eller Boston över dagen). Kan knappt fatta att det är sant. Om 25 dagar flyttar jag till USA. Det är mindre än en månad kvar. Måste nog ut och löpträna så att jag får lite ordning på alla tankar och känslor.

söndag, september 03, 2006

Stressöndag

Söndag - en vilodag. Ingalunda. Har ”råkat” förtränga massa jobb med lämning i morgon måndag. Varför gör jag alltid det? Eller föresten så jobbar jag bäst under press så what the heck. Sedan är det stora visningsdagen i morgon så jag måste städa undan massa jox och bära ner kartonger i källaren så att aspiranterna kommer in i lägenheten. Kan ju vara en fördel. Och så ska grannen tillika rörmokaren svänga förbi och fixa min läcka under diskbänken. De nya hyresgästerna tycker kanske inte att min sedan ett år tillbaka smarta lösning med en skurhink under det droppande röret är så smart. Vad vet jag? Och som pricken över i:et har jag kolumnlämning i morgon också. Och än så länge noll idéer. Måste kanske titta på ett par avsnitt av SATC för att få lite inspiration.

fredag, september 01, 2006

Stelbent

Jag har just avverkat en 90 minuters power walk. Svettigt värre i solen vill jag lova. Skönt att få komma hem och svalka sig och dricka en fruktig och iskall jordgubbsproteinshake. Om en stund ska jag stretcha. Tror jag. Varför är det så att man bara tycker att det är kul att göra sånt som man är bra på och att det är trist att göra sånt man är mindre bra på? All löp- och styrketräning gör en knappast smidig. Är snarare stel som en pinne. Nåja, inte lika stel som mitt ex som tyckte att han stretchade baksida lår när han satte upp foten på en tröskel och som knappt kunde knyta sina egna skor (det är därför så många män förespråkar kardborreknytning tror jag).

Nu ska jag skriva trehundra artiklar som bara blivit liggande när jag har haft fullt upp med att rulla in saker i bubbelplast, springa på ambassaden och dagdrömma om Amerika. Ikväll ska jag träffa Hannah. Blir förhoppningsvis något glas vitt, massa skvaller och visdomsord. Det senare brukar hänga ihop med det första.
Tror man.

torsdag, augusti 31, 2006

Manhattan på Manhattan

Nu är klockan över tio och jag ska ringa det dagliga kärlekssamtalet till Knickedicken. Det kommer massa folk och kollar på min lägenhet i helgen och i början av nästa vecka. Så förhoppningsvis kan jag ha en hyresgäst och ett påskrivet kontrakt inom ett par dagar. Och då är det bara att boka flygbiljetten. Det lutar åt att jag åker den 29 september. Så jag ser fram emot att få dricka en eller fjorton Manhattan på Manhattan med Hannah och Måns i oktober!

Idag har jag blivit 20 svarta soppsäckar lättare. Jag och pappa åkte till tippen och slängde all sköns bråte som jag samlat på mig under åren. Efter det blev det lunch hemma hos föräldrarna. Pappa berättade om när han och mamma varit ute och bilat i somras. Mamma fick uppgiften kartläsare vilket hon inte är något vidare på. Hon läser fel på skyltar hela tiden, hon är lite lat så hon kollar bara in de första bokstäverna på skylten och hittar sedan på resten efter eget huvud. De skulle i vilket fall till Avesta och plötsligt sa mamma att de skulle svänga av till höger. Pappa gjorde som hon sa men blev misstänksam efter en stund och åkte tillbaka för at se vad det egentligen stod på skylten som mamma sett. Istället för ”Avesta” stod det ”Avstängt”. Så nära men ändå så långt borta.

onsdag, augusti 30, 2006

Jag en inspirationskälla

Idag fick jag ett mail från en tjej på B. Wahlström Bokförlag. Hon jobbar som projektledare och är den som kom på idén att göra en träningsbok tillsammans med Hollywood PT:n Tanja Djelevic. Och varifrån fick hon idén? Jo, efter att ha läst min artikel om Tanja som gick i Metros träningsbilaga förra året. Jättekul! I årets träningsbilaga (som gick igår) hade jag ännu en artikel om Tanja och den kan ni läsa här. Jag hade förövrigt så många träningsartiklar att Singelpinglan kallade gårdagens tidning för en "Petra-fest".

Jag har förövrigt fått mitt visum redan. Det damp ner i posten igår. Det tog alltså en dag. Och inte nog med det, jag har fått ett femårigt visum! Fast det är tydligen någon visumgubbe på flygplatsen som har sista ordet. Men jag har aldrig haft problem med säkerthetsmänniskorna i USA. Nu senast när jag var där tittade mannen i mitt pass och påpekade att jag varit ganska mycket i USA på sista tiden och föreslog glatt att han tyckte att jag skulle flytta dit. Han anade inte hur rätt han hade …

tisdag, augusti 29, 2006

Bubbligt jobb

Dagens inleddes med 90 minuters power walk och efterföljande fiberberikad havregrynsgröt men linfrö och lågkaloriäppelmos (som fortfarande bara säljs i pyttesmå burkar medan sockervarianterna finns i stora ekonomihinkar. Hålla?). Sen var det dags att börja jobba så jag tappade upp badkarsvattnet och öste på med massa skum, salt och oljor. Ja, ni läste rätt. Idag har badrummet varit min arbetsplats. Jag ska skriva en artikel om hemmaspa och testar en massa sköna produkter. Än så länge är Decléor och Greenland klara favoriter (tack Gonzalita för alla uuunderbara tips).

Pratade med Knickedicken som vanligt igår kväll. Han kunde inte fatta att det gick så smidigt med mitt visum och jag tror att vi stod i varsin ände av luren och glädjedansade. Så nu ska han sätta en svetslåga i baken på Linda så hon hittar ett hus åt oss snabbt. Det blir förmodligen ett season rent, det vill säga ett sommarhus där ingen bor på höst och vinter. Ganska smidigt för då hyr man möblerat och har vi tur hittar vi ett med ocean view. Då kan man sitta framför öppna spisen (ja, i min fantasi finns den en öppen spis i huset … och en stor veranda också för den delen) med ett glas rött och titta ut på snöstormarna över Atlanten. Dessutom är det asmysigt att löpträna där mitt i New England-idyllen och längs vattnet. Och sånt är också viktigt.

måndag, augusti 28, 2006

Vinnare

Jag har alltid varit en extrem tävlingsmänniska. Jag vill komma först, vara bäst och jag hatar att förlora. När jag tävlar, utövar någon sport eller är ute och power walkar (ingen får någonsin gå om mig då) sitter det en gubbe inne i mitt huvud och skriker ”kom igen nu, du klarar det, du kan ta den där jävla loosern”. Jag är faktiskt inte enbart en dålig förlorare. Jag är en dålig vinnare också. Jag blir stöddig och odräglig. När jag och Knickedicken skulle spela badminton råkade jag visa mitt rätta jag. Han hade nog tänkt att vi skulle spela lite på kul men insåg snart att det var blodigt allvar från min sida. När jag låg under med en poäng sa han förskräckt att jag gav honom ”the look”. Och det var nog inga sängkammarögon han talade om. Sen tog jag självklart tillbaka ledningen och vann med två poäng.

Jag kan inte annat än att hålla med Felix Herngren som var med på Tv3:s Menduro ikväll.
– Varför ska man tävla om man inte är sugen på att vinna? Då kan man ju läsa en bok eller knulla istället.

Visum i sikte

Imorse var jag tvungen att gå upp klockan 06.00. Inte för att det är någon bedrift i sig men somnar man som jag klockan fyra på morgonen är det jobbigt. Men eftersom att jag hade bokad intervjutid på amerikanska ambassaden studsade jag upp ur sängen utan problem trots två ynka timmars sömn. Sen gick det oväntat smidigt och snabbt på ambassaden. Fick i och för sig vänta i nästan två timmar innan det var tid för min ”intervju”. Den bestod i att småprata med en jättetrevlig ambassadman som förövrigt var ett fan av mina kolumner. Det hela var över på tio minuter och enligt honom ska jag få mitt ettåriga journalistvisum om fem dagar. Fem dagar, people!!! Jag som trodde att det skulle ta minst en månad. Dessutom har Knickedicken fixat extremt bra rabatter på over night shipping hos Fedex så nu slipper jag kånka på massa väskor och betala övervikt på planet. Nu gäller det bara att hitta en lämplig och välartad lägenhetshyrare och sen är jag good to go.

söndag, augusti 27, 2006

Hatmejl

I fredags när jag var på Metro berättade en av nyhetscheferna att de alltid får massor av mejl om mina kolumner. Mest arga personer som tycker att jag ska ”skaffa mig ett liv”. Hon sa att jag får mer hatmail än någon som skrivit att vi borde avskaffa kungahuset. Jag tar det som ett bevis på att mina kolumner funkar. De berör, eller ska jag säga upprör. Själv tycker jag att jag är ganska harmlös. Men tydligen retar jag gallfeber på vissa människor (män över 40 och bittra kvinnor om jag fördomsfullt får gissa). Det är vad jag kallar ett bra betyg. Så tack alla griniga, arga, bittra, sura, eländiga, ensamma, olyckliga och kärlekstörstande människor som har så mycket tid över att de hinner mejla Metro och tycka till om mina kolumner. Tack!

lördag, augusti 26, 2006

Tiden är ur led

Somnade vid tre igår natt och vaknade med ett ryck klockan tolv. Nio timmars djupsömn och ändå känner jag mig seg. När ska dygnet vända på sig? Det kanske är som Knickedicken säger, de har en bättre tid i USA?

Hela dagen har jag ägnat åt att rensa och slänga. Nu är hela matrummet fullt av svarta soppsäckar. Pedant som jag är stör det mig givetvis att de måste stå där ända tills på torsdag då de ska till tippen.

Jag har precis varit ute och sprungit. Det var nästan så att jag längtade efter lite regn. Solen gassade och det blev svettigt och skitjobbigt. Kan iofs bero på att jag inte tränat på en hel vecka. Men om en vecka tinar mitt gymkort så då blir det andra bullar. Har fyra timmar med Omid som bara ligger och väntar.

fredag, augusti 25, 2006

Vatten, vatten, vatten

Idag lyckades jag pricka in samma regnskur from hell två gånger. Först när jag klev ut från Metros redaktion på Kammakargatan. Det fullkomligt öste ner, fontäner av vatten sprutade ur stuprännorna och Sveavägen liknade mer en bred flod än en väg. Lyckades undvika drunkningsdöden och slank ner i tunnelbanan. Klev av hemma och kilade in på ICA. Och när jag kom ut därifrån hade regnhelvetet kommit ikapp mig och nu öste det ner igen. Mina sneakers lär torka någon gång lagom till nästa sommar.

Nu ska jag laga lite mat och kolla på nyss hyrda Kiss Kiss Bang Bang. Lite Robert Downey Jr är aldrig fel. Tycker jag är värd det efter att ha fyllt sju svarta soppsäckar med skit som ska till tippen. Det är skönt att rensa och slänga. Renande på något vis.