Abstinens

Idag är jag … ja, jag vet inte vad. Det är bara två veckor kvar nu och jag åker emotionell berg- och dalbana. Och det är inte en liten fjösig Gröna Lund-variant utan en sån där gigantisk och superläskig som man åker upp och ner i och snurrar runt och tror att man ska dö. Att vara så här otålig och rastlös gör att jag har svårt att identifiera mina känslor. Just nu vet jag faktiskt inte om jag är hungrig, törstig, trött, pigg, arg, glad, ledsen, frustrerad, förväntansfull, gråtfärdig, harmonisk eller hysterisk. Jag försöker känna efter men det går inte att avgöra. Kan det vara Sverigeabstinensen som redan kickat in? Bör jag vistas i madrasserade rum? Eller kanske bara sluta tjata och hålla käften?