lördag, februari 24, 2007

Krönika i Fitness Magazine

Ibland kan jag komma på mig själv att stå i kassakön och snegla ner i de andra kundernas matvarukorgar. Det händer inte allt för sällan att jag förfasar mig över människors matval. Korgar och vagnar fullkomligt dignar av vitt bröd, transfettstinna pulversåser, frukostflingor med chokladsmak, vispgrädde, läskflaskor, kakor, chips, gräddglass och godispåsar. Kanske ligger det en liten frukt eller ensam grönsak någonstans i botten. Inte en fiber så långt ögat kan nå. Kan hända ska personen framför mig i kön ha barnkalas? Vad vet jag. Men jag misstänker att det inte är så. För inte kan väl hälften av alla som handlar just idag ha barn som fyller år. Eller? Borde det inte då ligga ballonger och färgglada sugrör i korgen också? Är det verkligen så illa ställt, vet folk inte att man är vad man äter? I vårt välinformerade samhälle kan väl den kunskapen inte ha undgått någon? Eller är det så att folk är så trötta på alla hälsobilagor och smalmatsrecept att de försöker göra någon slags revolt? En revolt som bara drabbar dem själva och sätter sig som valspäck kring midjan. Jag har en kompis som har en skock ungar och en matglad man. Hon berättade att hon ibland har lust att ställa sig på ICA och skrika ”jag har en stor familj – inte bullemi” när hon handlar. Så jag är kanske inte ensam om att spionera i andras matkorgar. Kanske står alla och för sitt inre lyfter ett ögonbryn och tänker ”ska du verkligen äta det där”. När det de egentligen skulle göra är att ta en titt i sin egen korg.

Jag vet att det är fel att döma ut folk. Särskilt bara efter att ta tjuvtittat i deras matkorg. Och jag tror inte att någon står och kikar ner i min korg och tänker att ”oj, vad hon äter bra och välbalanserad kost”. Eller att Fredrik Paulún ska skutta fram bakom disken, dra upp en trumpet och blåsa av en GI-fanfar. Folk får väl äta vad de vill och det är inte min sak att leka varukorgsspion eller fiberpolis. Men jag kan inte låta bli att undra hur folk tänker. Eller om de tänker överhuvudtaget. För i min almanacka infaller lördagen en gång i veckan, inte varje dag som den verkar göra hos så många andra i affären där jag handlar.

Inga kommentarer: