Träningsbilaga i Metro

Ni missade väl inte träningsbilagan i dagens Metro? I sådana fall kan ni läsa mina artiklar här: Dela på en PT, Träna hemma och Varför vi inte tränar.

Fyra förfärliga timmar

Så lång tid tog det att få ordning på de senaste fyra månadernas kvitton och fakturor. Datumkoll, översätta dollar till kronor och beskrivning av utlägg. Och förfasat över att jag åkte på förmögenhetsskatt. Förmögen? Moi? Jädrans aktieportfölj säger jag bara. Men nu är jag klar. Nu ska allt bara kopieras innan jag kan shippa det till revisorn i Sverige. Sen är det bara att hoppas på en fet återbäring i år igen.

Nu ska jag som belöning dra på mig löparskorna, windstopperjackan, mössa, vantar och sticka ut på en PW längs Long Island Sound.

Vicken kille

Idag kom Knickedicken hem för att äta lunch. Med sig till mig hade han en kaffe latte från Willoughby´s, en liten chokladpralin från samma ställe och en blombukett. Bara sådär. Utan anledning. En vanlig måndag. I´m a lucky, lucky lady.

The Bluff

Idag besteg vi så äntligen The Bluff i Westwood, Guilford. Berget är inte mer än 300 meter men vägen upp var ganska brant så lite andfådd blev man ändå. Väl uppe hade vi en helt otrolig utsikt över CT. Vi såg ända till North Branford, New Haven och ut över Long Island Sound. Snyggt! Eftersom att solen strålade och det var sköna fyra grader varmt åkte vi sedan ner till havet och Hammonasset Beach State Park och gick längs stranden. Behöver jag tillägga ”hand i hand”? He, he.

Kvällen ska först tillbringas i favoritfåtöljen med Anne Holt och hennes ”Det som aldrig sker”. Senare blir det tv-underhållning i form av 60 Minutes, den nya dans- och sångsåpan Grease - You´re the one that I want där de letar efter Sandy och Danny och slutligen Ashton Kutcher´s Beatuy and the Geak. Kan en söndag bli bättre än så? I think not.

Fråga till Fredrik Lindström

Pratade med Singelpinglan igår och då kom vi på att ingen säger ordet "främmande" längre. När jag var liten hade vi främmande hemma. Fast det var inga främlingar (som ordet uppenbarligen härstammar ifrån) utan folk vi redan kände. Idag är det inte så vanligt med främmande. Man har fest. Man har besök. Man har gäster. Men aldrig främmande. När Hannah och Måns kommer hit i mars ska jag kalla dem för främmande.

Helgplaner

Häromdagen åkte jag och Knickedicken till West Woods i Guilford. Det är ett naturreservat med massa vandringsleder och mitt i smeten ligger The Bluff, ett berg från vilket man kan se både till New York och Boston (en klar dag då man har mycket, mycket bra syn). Ändå dit kom vi inte eftersom att vi förmodligen valt fel slinga och inte kollat på kartan innan vi började gå. Vi tänkte förbereda oss lite bättre och göra en ny ”toppbestigning” imorgon. Om vädret tillåter för det ska tydligen bli ruskigt kallt. Och då lockar ju inomhusaktiviteter. Då vill man bara krypa upp i soffan i sådan där skön livsstilsmagasin-anda. En kopp te (eller ett glas rött), en härlig pläd, fluffiga kuddar, några tända ljus, man är osminkad men självklart snygg, har på sig slitna jeans, vitt linne, är barfota och i handen en god bok. Typ.

Utöver detta består helgplanerna av att kopiera kvitton och fakturor så att jag kan skicka allt till min revisor i nästa vecka. Undrar om det blir mysigare om jag är barfota och inlindad i en pläd när jag gör det?

Nope

Inte en siffra rätt. Så jag är fortfarande kvar här i Madison. Utan 240 miljoner dollar som jag så väl förtjänade.

Stenrik

Idag har vi köpt ett gäng tickets till Power Ball. För det är jackpott och då snackar vi inga små fjösiga miljoner som hemma utan $240 miljoner. Tvåhundraförtiomiljoner dollar, people!!! Så om bloggen är tyst ett tag framöver och nästa inlägg kommer ifrån Galapagosöarna eller Maldivena så vet ni ...

Dagens läsning

Klicka här.

Bra tisdag

Jag älskar tisdagar för de får mig att känna mig så effektiv. Eftersom att min kickboxning börjar redan klockan nio kliver jag upp extra tidigt för att hinna äta frukost minst två timmar innan. Och då hinner jag med massa annat också. Läsa mail, skriva mail, läsa dagstidningar, skriva och planera jobb. När jag kommer hem, svettig och slutkörd, är klockan bara kvart över tio på förmiddagen och jag har redan fixat med det viktigaste.

Blå måndag

Idag är det den 22 januari. Enligt BBC är denna Blue Monday "the most depressing day of the year". Riktigt varför framgår inte. Men det kändes ganska deppigt när alla mina mail försvann så jag kan inte annat än hålla med. Undrar om allt blir bättre imorgon.

Nerdatering

Härom dagen frågade min laptop mig om jag ville uppdatera min Explorer till en ny, bättre och snyggaren version. Jorå, svarade jag, det låter ju finemang. Men utan att fråga uppdaterades även min Outlook. Och detta utan att alla mina adresser i kontaktlistan eller alla inkomna, sparade och superviktiga mail följde med. Så här sitter jag och undrar vad den där redaktörern hette nu igen, och hon som jag gjort en mailintervju med i förra veckan, vad var det för adress hon hade egentligen? Fast på sätt och vis var det ganska skönt ändå. Från att ha haft tusen och åter tusen mail i inboxen har jag nu bara tjugotvå. Och eftersom att jag ändå inte har adresser till någon kan jag ju lika bra ta ledigt resten av dagen.

Over and out

Vi förlorade med fyra ynka poäng till slut. Trist. Men å andra sidan är jag ju inget amerikanskt fotbolls-fan så egentligen spelar det inte så stor roll. Det ska bli kul att kolla Super Bowl i vilket fall. Inte minst för de påkostade reklamfilmernas skull.

Touch Down!!!

Och nu leder vi med 28-21. Gastkramande för att använda en gamal sportklyscha.

Attans

För några minuter sedan ledde Patriots över Colts med 21-3. Nu, efter två touch downs och massa field goals, står det 21 lika. Jag har snart inga naglar kvar ...

Explosion

Imorse klev vi upp klockan 05.00 för att åka till New Haven och titta när de sprängde den gamla arenan Coliseum. Det var svinkallt ute och vi fick vänta i över en timme. Men det var det värt. När byggnaden exploderade kändes det i hela kroppen. Hela marken skakade. Och när den rasade steg ett nära 50 meter högt moln av damm. Till slut var vi tvungna att springa från vårt utsiktsplats för att inte hamna mitt i röken. Molnet rullade mot oss och blev bara större och större. Värsta elfte september-vibbarna. Fast vi klarade oss bra, trots att jag snöt ut damm i flera timmar.

Efter det åkte vi till anrika Educated Burgher och käkade frukost. Och efter det tog vi en sväng in på Yale Bookstore som ligger vägg i vägg (och ja, Hannah & Måns, har kommer ni att kunna shoppa loss). Innan vi åkte hem till Madison igen gav Gump oss en guidad tur runt på Old Yale. Får bli mer sånt när det inte blåser småspik och är minusgrader.

Imorgon spelar New England Patroits mot Indianapolis Colts. Och vinner vi är vi klara för Super Bowl. Så spännande att jag nästan pinkar på mig.

Snö

Imorse när jag vaknade var det alldeles vitt utanför fönstret. Ett tunt, tunt täcke av snö låg på marken och gnistrade. Men sen någon timme senare hade allt försvunnit. Nåja, det var snyggt så länge det varade. Fast lite besviken är man ju allt. Jag hade sett fram emot att få använda mina halkskydd under power walken.

Aldrig tråkigt med Eddie

Har du lite småtråkigt någon dag kan du surfa in på Eddie Izzards hemsida. Förutom massa roliga videoklipp, ringsignaler och spel kan du klicka på ”Thingie-Things” och sedan på ”Eddie´s Fridge”. Här kan man dra ner massa ord i sylten (du fattar när du ser det) och bilda meningar och sedan klicka på ”say it” och få allt uppläst av Mr Izzard. Håller iaf mig sysselsatt en bra stund.

Vardagsmat

Igår kollade jag på svt:s Livräddarna. Ni vet den där dokumentärserien om brandmän. Och då slog det mig hur snabbt ganska läskiga, konstiga och spännande saker blivit vardagsmat för mig. Jag är så van vid att Knickedickens ”pager” går av i tid och otid. ”Madison hose, stand by for a signal fifty … confirmed construction fire!!!”. Jag lyfter knappt på ögonbrynet när han måste sticka iväg för att släcka en husbrand. Eller när en bil står i fullan lågor. Eller när en långtradare läckt ut massa giftigheter och motorvägen måste stängas av. Eller som härom kvällen då middagen avbröts eftersom att han skulle åka och hjälpa till att lyfta ut en död kvinna ur hennes hem. Men ikväll har de sitt möte nere på stationen. Vilket innebär lugn och ro för mig här hemma. Inga hysteriska larm som kan störa mig när det är helt nya avsnitt av Ugly Betty, Grace Anatomy och Men in Tree´s på tv.

Sporty Yoga

All denna styrketräning gör en knappast smidig och rörlig. Det märker jag inte minst nu när jag börjat kickboxas. Så idag ska jag köra ett yogapass. Inte för den mentala biten. Jag är inte särskilt intresserad av att djupandas så där konstigt, säga "namaste", ha tåringar eller babbla om chakra hit och dit. Inre styrka och lugn får jag bäst med boxningshandskarna på. Eller med tunga hantlar i händerna. Jag ser yoga som ett perfekt stretchpass med stabilitetsträning och styrka på köpet.

Sant och falskt

Ok. Här kommer svaren på Carolines utmaning.

1. Jag har blivit utskälld av Ted ”Olyckan” Åström för att jag smet in på herrmuggen på en restaurang.
SANT. Det var under en julfest på Källhagen och han skrek närmare bestämt till mig att jag bara var där för att ”titta på hans k*k”. Men sen när han snubblade ut från herrmuggen började de andra killarna sjunga ”olyckan, oledolyckan” i kör.

2. Jag har nästan blivit attackerad av en hungrig och nyfiken black tip reef shark.
SANT. Det var under en live aboard i Röda Havet och vi var nästan nere vid Sudan-gränsen. Jag låg och snorklade efter ett dyk och blev på nära håll cirklad flera varv av en black tip (och när en haj börjar cirkla en är det för att han försöker avgöra om det verkar ätbart eller inte). Men han kom fram till att jag nog var ganska äcklig trots allt.

3. Jag har i berusat tillstånd klampat fram till Måns Herngren och sagt ”jag vet vem du är, du heter Hannes Holm”.
SANT. Så pinsamt. Förlåt Måns. Och Hannes.

4. Jag har just förlovat mig.
FALSKT. No comments.

5. Jag har i ett svagt ögonblick sålt min kompletta Tintin-samling till min lillebror för 50 kronor och en halv burk hårgelé.
SANT. Och jag ångrar mig än idag för denna usla affärsuppgörelse. Kan jag så här i efterhand skylla på tillfällig sinnesförvirring och häva affären?

Mer Angelina

Såg just ett klipp från GG på The View och nu fattar jag varför Angelina inte skrattade ihjäl sig där ute på röda matten. En puckad reporter sticker fram sin mikrofon och frågar först Brad den jätteviktiga frågan om han brukar laga frukost. Sedan vänder sig den puckade reportern sig mot Angelina och frågan henne vad hon brukar äta till frukost. Hon ler lite lagom väluppfostrat (men kan inte låta bli att himla lite med ögonen vilket är förstårligt) och svarar "flingor". Undrar vad den puckade reporterns nästa fråga var. Vilken är din favoritfärg? Vilka tre saker skulle du ta med dig till en öde ö?

Golden Globe

Igår kollade vi på Golden Globe på tv. Jag måste ju säga att de flesta av dessa tillställningar är likadana, fast det är ju kul att kolla vad de har på sig. Och om någon gör bort sig. Och dissa alla som har fula klänningar. Men jag fattar inte Bladets tjat om att Angelina var sur hela kvällen, gjorde de bara en rewrite på E Channel eller kollade de på galan? Nu såg jag iofs inte när hon kom och gick på röda mattan men när hon satt vid bordet såg hon allt annat än sur ut. Bäst var att America Ferrara fick en GG för bästa kvinnliga huvudroll. Roligast var Hugh Laurie (House) när han påpekade att alla i sina tacktal sa att de hade ”the best crew in the world” och att det knappast kunde vara fallet. Det måste ju vara någon som jobbar med ”a crew of drunken thiefs”. Eller när Tom Hanks erkände att han har legat med Warren Beatty. Sötast var Kyra Sedgwick när hon i sitt tacktal sa att Kevin Bacon var ”the one and only, the only one”. Mest skandal lukade det när GG-producenterna bröt Peter Morgans tal (manusförfattare The Queen) för att de var livrädda att han skulle börja kritisera Bush och Irak-kriget. Free speach my ass. Snyggast på galan var SJP. Eller nej, Sienna Miller. Eller Cameron Diaz. Fulast var Jenny McCarthys svart-vita lackklänning. Trodde hon att det var maskerad eller?

Patrioter

Igår var det en stor dag för oss här i New England. Det var NFL Playoffs och New England Patriots vann över San Diego Chargers med 24-21. När det var nio minuter kvar av matchen låg vi under med åtta poäng och det såg ganska mörkt ut. Men så fixade de en touch down och satte ett field goal och saken var biff. Jag har egentligen inte så stor koll på amerikansk fotboll men börjar så smått fatta reglerna. Nästa vecka spelar ”vi” mot Indianapolis Colts. Vinner vi är vi klara för Super Bowl. Spännande!

Missuppfattning

Igår hade vi Gump här på middag. Han har diskbråck och väntar på en operation där de ska gå in och hyvla och skära i ryggslutet på honom. Han och jag satt och pratade om det när Knickedicken stod ute i köket. Precis när K kliver in i vardagsrummet hör han Gump säga ”the doctor said that I have an abnormally large disc”. Ni kan ju själva lista ut vad han trodde att Gump sa. Och hur lite han tyckte att det var lämpligt för en av hans bästa vänner att dela den informationen med hans flickvän. =)

En utmaning

Jag har blivit blogg-utmanad av Caroline att skriva följande lista. Ett av påståendena är falskt som vatten. De andra fyra är sanna. Gissningsleken kan börja.

1. Jag har blivit utskälld av Ted ”Olyckan” Åström för att jag smet in på herrmuggen på en restaurang.
2. Jag har nästan blivit attackerad av en hungrig och nyfiken black tip reef shark.
3. Jag har i berusat tillstånd klampat fram till Måns Herngren och sagt ”jag vet vem du är, du heter Hannes Holm”.
4. Jag har just förlovat mig.
5. Jag har i ett svagt ögonblick sålt min kompletta Tintin-samling till min lillebror för 50 kronor och en halv burk hårgelé.

Becks?

Såg just på GMA (Good Morning America) att David Beckham med familj ska flytta till LA. Tydligen ska han göra "riktig" fotboll poppis här i Staterna. Fast här vet typ ingen vem han är. Ingen vet ju vem jag är heller men inte blev jag erbjuden några $250 000 000 inte. Orättvist.

Tjusig Harald

Just hemkommen från kickboxningen. Och jag kan bara säga en sak. Aj. Fast ett bra aj. Attans vad roligt det är. Och med alldeles egna och underbara boxhandskar var det ännu roligare (och luktfriare).

Nu har vi hittat fina IKEA-stolar som kommer passa skitbra till vårt engelska pubbord. "Harald" går loss på $69.99 styck. Och skostället ”Tjusig” kommer att bli tjusigt värre i vår hall (som förövrigt är belamrad med tio par sneakers, alla mina). Så utflykt till New Haven är inbokad imorgon. Och då får jag passa på att shoppa loss på Kalles kaviar och skorpor också. Mums.

Är det förövrigt någon som vet var man kan köpa såna där magnetiska kylskåpspoesi-ord? Tänkte att det kunde bli en del av Knickedickens svenskutbildning. Jag kan bilda meningar och ha dagens ord som han kan öva på när han lagar mat. Fiffigt tycker jag.

Happy Feet

Idag kom så äntligen mitt Luxury Foot Spa med Deluxe Wet & Dry Massage Center. Låter det va? Ser nästan fram emot att träningen ikväll ska ta slut så att jag får kila hem och stoppa ner fossingarna i baljan. Det finns skrubb, rengöringsborstar, massage, bubbel och värmande infrarött ljus. Och självklart en fjärrkontroll så att man slipper böja sig ner när man sitter så skönt i soffan.

Girls kick ass

Nu har jag uppföljt ett av mina tre nyårslöften. Igår körde jag kickboxning för första gången. Skitroligt och skitjobbigt. Passet jag kör (kick sculpt) är 30 minuter kickboxning och 30 minuter styrka. Det finns ett cardio kickboxningspass också så det måste jag såklart prova. Igår kväll åkte vi och shoppade handskar till mig. För man vill ha egna eftersom lånehandskarna luktar som sunkiga gympadojjor. De är så snygga att jag nästan inte vill ta av mig dem. Tur att det inte är fingrar på dem så jag kan skriva och se lika cool ut som Rocky Balboa på samma gång.

Kolumn

För er som missade Metro i morse ligger nu länken till min senaste kolumnen här till höger.

Barnslig lärare

Jag håller så smått på att lära Knickedicken svenska. Men det är svårt. Jag glömmer bort att jag ska prata svenska med honom. Och cd-skivorna jag gav till honom är visserligen bra men innehåller mycket grammatik och uttal. Och det kan ju bli lite torrt. Så därför har vi hittat ett sätt att göra svensklektionerna roligare. Med barnsligheter och fula ord. Svordomar är tydligen jättelätt att lära sig. Och igår skulle jag förklara hur vi böjer verb. Och även det gick enkelt. Det gäller bara att hitta ett motiverande verb. Jag ska bajs-a. Har du bajs-at. Tror du att tjejer bajs-ar. Sen när vi skulle sova låg Knickedicken i sängen och skanderade ”God natt, älskling … BAAAJS”. Jag måste vara världens bästa lärare.

Dreams come true

Alla mina drömmar slog in. Nästan. Matsalsbordet står på plats, almenacksbladen kom. Lakanen likaså. Fast, åååh det som ändå hade ett fotbad med massagestrålar och spa-grunkor ...
Gapar jag efter mycket nu igen?

I hate Mondays

Idag är det verkligen måndag. Det ösregnar, jag är dödstrött och vill helst gömma laptopen längst in i garderoben. Men som tur är har jag ett par glädjeämnen att se fram emot. Vårt nyoljade matsalsbord står hemma hos päronen och torkar och vi ska hämta det senare idag. Och jag tror och hoppas att mina nya Mulberry-almenacksblad kommer med posten idag (då ska jag genast markera den 10 mars då Hannah och Måns kommer hit och 26 april då mamma och pappa kommer). Kanske, kanske, kanske kommer lakanen i kulörerna ”thyme” och "sage" jag beställt också. Och dyker mitt fotbad med massagestrålar och bubbelspa upp är lyckan gjord. Man får vara en material girl på måndagar.

Antique-ing

Idag satte vi oss i bilen för att "go antique-ing". Ja, det finns faktiskt ett verb för att åka och shoppa loss på antikviteter här. Och det lär ju vara så att just CT och New England är den bästa delstaten om man är ute efter just gamla grejer. Och jag klagar inte. Redan på det första stoppet hittade vi det perfekta matsalsbordet. Inte en antikvitet visserligen utan ett supercoolt 30-40-talsbord (vi gissar lite nu) från England. Typ gamalt pubbord med litervis karraktär. Nu måste vi bara hitta snygga stolar som passar till.

Dripp, dropp

Idag öser regnet ner här. Så jämngrått och supertrist. Trots skönt träningspass känner man sig helt orkeslös. Ge mig krispig kyla och snö innan jag blir gaaalen.

En obekväm sanning

Det är den tredje januari, ute skiner solen och det är nästan tio grader. Det är visserligen ganska skönt. Men är det normalt? Får en ju att ännu en gång tänka lite extra på filmen "An Inconvenient Truth" med Al Gore. Vet att jag tipsat om den i Metro förr men den är verkligen ett måste! Jag tror att världen hade sett annorlunda ut med honom i det ovala rummet.

Läs mer om filmen och om vad DU kan göra här.

Ute i god tid (denna gång)

Sitter här på kvällskvisten och skriver och trixar med deklarationen. Jo, det vill till att vara ute i god tid i år. Men det är så mycket fippel. Traktamenten och milersättninger (vad är det för milersättning i USA tro, de har ju varken "liter" eller "mil"?). Och avdrag för hyran, var det en femtedel eller? Och hur gör jag med den amerikanska hyran? Ska man räkna vad dollarn stod i månad för månad eller dra till med ett snitt? Och vad gjorde jag av det där årsbeskedet från banken nu igen ... Suck!

Apropå årsbesked. När är det SVT:s Rapport brukar köra sin årskrönika? Borde det inte vara typ nyss? Här i USA har jag än så länge bara hittat I CNN:s årskrönika och det var tittarnas egna "nyhetsfilmer". Skakigt och oproffsigt. Vem vill se det?

Året som gick

Detta har minst sagt varit ett annorlunda år. I januari hände det inte så mycket. I februari åkte jag och Singelpinglan på en kryssning i Karibien och där, på Alla Hjärtans Dag, träffade jag Knickedicken. Det som till en början kändes som en fling, en semesterromans, visade sig vara så mycket mer än så. Vi fick en vecka tillsammans och bytte e-mailadresser och sa till varandra att vi skulle ”hålla kontakten”. Sen åkte jag till Thailand på jobb i mars och i april var det dags för mig att åka och hälsa på Knickedicken i Madison. För vi höll verkligen kontakten. Hela maj, juni och juli bestod mest av väntan. Väntan på att få åka tillbaka till Madison. Under denna väntan hann jag visserligen med två jobbresor till Mallorca och Cypern. Men så kom äntligen augusti och jag åkte tillbaka till USA. Och denna gång började vi på allvar planera min kommande flytt. Och det tog faktiskt bara en månad innan jag hyrt ut lägenheten, haft ett spritspäckat avskedssparty, packade väskorna och med journalistvisumet i handen lämnade Sverige. Och nu har jag bott här i drygt tre månader. Stor omställning, massor av kärlek och en del hemlängtan. Fast redan i oktober kom ju Hannah och Måns till New York och i november var det dags för Singelpinglans bejublade besök.

Nyårsnatten firade vi hemma hos Gump. Massor av god mat, skumpa och Jello Shots (mer roligt än gott). Och på tolvslaget blev det fyrverkeri och alla på festen fick varsin kastrull och träslev för att kunna göra så mycket oväsen som möjligt. Annorlunda men kul tradition. Men när det gällde nyårslöften hade jag lite svårt att komma på några bra. Det brukar ju vara sluta röka, börja träna eller äta hälsosamt. Så jag har lovat att försöka städa lite mindre (svårt, men jag ska försöka) och att börja träna kickboxning (inte lika svårt löfte). Och så lovar jag att komma hem och hälsa på er alla i Sverige i vår-sommar (superlätt löfte).