Lyckad IKEA-tripp

Har just kommit hem från IKEA. Denna gången hade de vår tv-bänk i lager. Och jag fick shoppa två tuber Kalles kaviar och en påse skorpor. Lycka.

En annan sak som får en att dra på munnen är Dunkin´Donuts nya tv-reklam. Massa folk står inne på ett café och läser namn som "cappuccini, mocca och au lait". De ser mycket bekymrade ut. Utanför går det förbi en kille som dricker en "latte" från ovan nämnda kedja. Och en speakerröst säger "hos oss kan du beställa kaffe på engelska". Sen när är "latte" ett engelskt ord? Sist jag kollade var det italienska. Ja, jag säger då det.

Julstämning

Idag är det jämngrått här i Madison. Visserligen ganska varmt, 14,3 grader närmare bestämt, men hellre kallt och sol säger jag. Det ska bli kyligare till helgen och de pratar om snöblandat regn på måndag. Det är så mycket juldekorationer här i stan nu att man mest längtar efter snö. Igår åkte vi ner på stan (Knickedicken frågade om jag ville gå ner en sväng på stan och det ville jag såklart fast här i USA betyder det inte att man verkligen ska GÅ utan att man tar bilen och promenerar omkring lite runt den) och vi såg ett hus som hade en 30 meter (!) hög julgran på tomten med ljusslingor och allt. Här tar man juldekorationer på blodigt allvar. Vi planerar att åka över till Bobby i helgen och jul-pimpa hans hus. Ljusslingor ska täcka väggar och tak. Målet är att hamna i lokaltidningen. I en småstad får man roa sig så gott det går.

Hål i huvudet

Många saker är konstiga här i Amerikat. Bara en sån sak att deras pärmar och hålslag bara har tre hål. Har letat som en galning efter ett vanligt 4-håls hålslag, eftersom att jag har alla mina papper i normala svenska pärmar, men icke. Finns inte ens att beställa på kontorssajter. Inga för vanligt folk iaf. Hittade ett igår men det var mer för storföretag och gick loss på $70. Så nu har jag bett päronen att ge sig ut på lättviktshålslag att skicka till mig.

Fast kanske är det vi som är konstiga. Här i staterna kallar de våra, vad vi tycker helt normala, hålslag för ”Swedish Hole Puncher”. Kanske är vi de enda i hela universum som gör fyra hål.
Men jag tänker låta 4-håls hålslaget bli min motsvarighet till Kristinas astrakanäpple. Kanske kan Björn och Benny skriva en liten truddelutt om det på lediga stunder.

Live Burn

Igår hade brandstationen sin Live Burn. Det var ganska cool att se ett hus brinna ner till grunden på så nära håll. De började med en massa övningar där de tuttade eld på ett rum i taget och gick in i små gruppen och släckte elden. Här är några bilder.

IKEA

Idag har vi varit på IKEA i New Haven igen. Hittade massa småsaker som vi behövde. Fler bestick, glas, lakan och växter. Men det vi åkte för att köpa, det vi verkligen behövde, var en tv-bänk. Och fanns den i lager? Svar nej. Varför är jag inte förvånad. Och kollar man på internet när varan kommer in igen står det bara "in stock: no". Nej, tack vi märkde det ...
Grrr! Fast vi hittade en sån där smart mapparkivshängare som man skruvar fast på sidan av Galant-skrivbordet. Och det var den sista de hade. Och de har tydligen slutat tillverka dem här. Så lite glada blev vi ändå. Nu ska vi bara pipa iväg och köpa hängmappar i olika färger och sen ska jag leka kontor och organisera allt så smart att det kommer bildbevis framöver. Var så säkra.

Imorgon har Madisons brandstation förövrigt en Live Burn. Det är ett hus i stan som skulle rivas men så ansökte brandstationen om att få hålla en övning där och bränna ner hela rasket. Det blir säkert coola bilder därifrån också. Fast lite nojjig är jag ändå eftersom Knickedicken säger att han ska "försöka få sin hjälm att smälta lite".

Proppmätt

Var så exalterad över Thanksgiving Dinner att jag glömde kameran hemma. Sorry! Men Knikedickens lillebror plåtade lite så det kommer eventuellt bilder framöver. Just nu är jag så mätt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Allt var väl ända fram till desserten. Chokladtårta från Take the Cake, pumkin pie, blåbärspaj och äppelpaj. Fick bara ner en liten bit chokladtårta. Knickedicken ligger och vilar just nu. Tror att han åt dubbelt så mycket som jag. Så jag tänkte slappa lite i soffan, slog på tv:n och till min glädje visade de Bridget Jones Dagbok. Perfekt när man är proppmätt och det ösregnar ute. Trodde jag. Det här är ju USA så alla svordomar var bortklippta. Och det går inte att titta på brittisk långfilm när de klippt bort alla ”fuuuuuck”.

Tackskaruha

Sitter här i soffan och kollar på Macys Thanksgiving Parade på tv. Många ballonger, trumpeter och cheerleaders är det. Senare idag är vi hembjudna till päronen på Thanksgiving Dinner. Återkommer med bilder på kalkoner och Take the Cake-tårtor.

Karaktär

Trots glada tillrop att frossa i choklad i rent research-syfte höll jag mig. Skrev och skrev och skrev om choklad men åt bara äpplen och drack grönt te. Men orsaken är enkel. Det är Thanksgiving imorgon och det lär ju vara en matfest utan dess like. Plus att Knickedick-mamman beställt en chokladtårta från världsberömda Take the Cake i Guilford. Allt är hembakat och innehåller inga konstiga tillsatser eller smakämnen. Att de går loss på $40 gör ju inte att förväntningarna sjunker precis.

Lyssna bara på det här: ”Hazelnut Truffle Torte”. A flourless chocolate hazelnut torte enveloped in a mocha praline buttercream topped with a homemade chocolate glaze. Intense, perfect. Eller kanske “Mint Chocolate Chip”. A refreshing combination of chocolate cake, topped with vanilla butter cream and filled with cool mint chocolate chip mousse. Garnished with shavings of dark chocolate. Själv tycker jag att ”Black Satin Mousse” låter galet god. Chocolatey, dark, decadent, this truly sinful cake is filled with chocolate mousse, iced with ganache. Smooth as satin.

Är det inte poesi så säg?

Skatter och choklad

Igår fick jag ett brev från Skattemyndigheten. Självklart saknades det två blanketter i min deklaration (näringsbilaga N2 och N6) och ord som ”förfrågan” och ”ny utredning” gör en allt annat än glad. Inte nog med det, brevet kom till mig en månad för sent. Det beror på att brevbäraren slarvat med min eftersändning (som jag betalar dyyra pengar för). Undrar om det ligger mer obehagliga brev till mig i en skokartong någonstans på Brommaplans postkontor? Så dagen började med ont i magen och tre obehagliga telefonsamtal. Ett till Skatteverket, ett till revisorn och ett till Posten. Men som genom ett mirakel löste sig allt. Revisorn hade redan skickat in blanketterna och hon skulle fixa allt med Skattekontoret och tanten på Posten ska skälla ut brevbäraren efter noter.

Nu sitter jag och skriver en artikel om mörk choklad och alla dess hälsosamma effekter. Och om chokladmassage. Jag som hade tänkt gå till gymmet en sväng när jag blev klar. Men nu vill jag bara susa ner på stan och köpa hemmagjord choklad och frossa loss. Hmmm. Om jag gör det innan jag skrivit klart kan jag då kalla det för research?

Party Crasher

Så här ser den skrikiga ekorren ut när han hänger upp och ner och käkar upp fåglarnas frön.

Helgrapport

Så var det måndag igen. Här i USA är det en kort arbetsvecka eftersom att det är Thanksgiving på torsdag. De flesta jobbar halvdag på onsdag och är lediga torsdag och fredag. Och såklart tar man sedan dit man kommer så för mig innebär det att jobba jättefort och jättemycket idag och imorgon.

Helgen gick obehagligt fort som vanligt. Var ute och käka med Bobby och Gump på The Dolly i fredags, hasade runt på lördagen och bjöd över Gump på Chili-middag på kvällen och sen svängde vi förbi våra grannar Kevin och Ashley och avslutade det hela med några drinkar på The Dolly. Igår var vi förbi hemma hos päronen och hälsade på Knickedickens lillebror Toby (lång, vältränad och söt som socker om några singelkompisar där hemma undrar) som är på besök och efter det bar det iväg hem till Aunt Debbi på ett ”fish party”. Sen åkte vi motvilligt till BJ:s och storhandlade. Och la märke till att man kommer ganska billigt undan om man storhandlar när man är trött och småbakis. Till skillnad från när man storhandlar när man är pigg och vrålhungrig. Efter det var vi så trötta att vi fick crasha i soffan och glo på tv hela kvällen.

Lost in translation

Jag fick nyligen frågan om kulturkrockar jag råkat ut för sedan jag flyttade. Och det är faktiskt tre saker som jag råkat ut för de senaste dagarna. Det första gäller ekorrar. Jag vet inte om det är en kulturkrock men låter verkligen våra svenska ekorrar? Jag minns dem bara som små, söta och rödbruna. Här är de stora, grå och högljudda. Igår rusade jag ut på verandan för det lät som en katt i fara, alternativt en svårt skadad fågel, utanför vårt hus. Men det var en fet ekorre som satt på en gren. Han lät som en blandning mellan en hysterisk tvååring och en hes, bakfull Kalle Anka. Den andra konstigheten gäller tamponger. Köpte en ask OB Regular vilket jag antog var motsvarigheten till våra OB Normal. Till och med färgen på asken var samma som hemma. Men de var mer som våra OB Mini. Om ens det. Det sista gäller räkningar. Visste ni att de fortfarande använder sig av checkar här i USA? Det är så 70-tal. Jag själv har aldrig ens ägt ett checkhäfte men jag har ett svagt minne av att min mamma hade ett när jag var liten. Dessutom är det värsta krånglet när man ska betala räkningar. Online har de knappt hört talas om. Så mina tre värsta kulturkrockar so far är 1. Ekorrar, 2. Tamponger och 3. Checkhäften.

Sjuk

Idag har jag bomull i huvudet, fryser och svettas om vartannat och känner mig allmänt ynklig. Tror att det är en förkylning är på g. Tänker ligga i soffan, dricka litervis med Yogi-te och kolla på day time tv hela dagen. Klockan fyra kommer Knickedicken hem så då kan han få tycka synd om mig resten av kvällen.

Svengelska

Imorse när väckarklockan ringde frågade jag Knickedicken vad klockan var. Han svarade bara med ett ”what?” så jag ställde min, vad jag ansåg, relativt enkla fråga igen. Vad är klockan? Ytterligare ett ”what?”. Då kom jag på att jag ställt frågan på svenska. Ibland är det lite rörigt att vara tvåspråkig. Särskilt klockan 06.00 på morgonen.

Den perfekta flickvännen

Igår kväll rasade ett vrak in genom dörren. Knickedickens heavy rescue-kurs var över, de hade gjort rena rama Rambo-övningar i tio timmar. Och det regnade hela tiden. Han var dyngsur, ledbruten och trött. Så vad gör man då? Jo, man tvingar in eländet i en het dusch, plockar fram Decléors Spa Relax Balm och ger en helkroppsmassage. Det var mycket uppskattat. Och jag hann inte mer än gå ut i badrummet för att ställa tillbaka krämen innan jag hörde ett ljudligt snark från sovrummet.

Idag är det jag som är helt slut. Körde stenhårt på gymmet idag (tänkte att hela ”familjen” kunde väl ha ont i kroppen). Att det är grått och regnigt ute och så hög luftfuktighet att det känns som att gå in i en dyblöt yllekofta när man sticker näsan utanför dörren gör säkert inte saken bättre.

Söndag gör jag ingenting

Idag har det ösregnat hela dagen här i Madison. En dag som gjord för att göra ingenting. Ingenting innebar idag att tvätta (Knickedicken skitar ner kläder värre än en femåring i en lerpöl så det är tur att vi har tvättmaskin), diska, stryka lite kläder, putsa fönster på verandan, skriva en Metrokolumn och sist men inte minst kolla på fem CSI-avsnitt på ”on demand (som ett tv-bibliotek där man kan välja bland en massa filmer och tv-serier. Genialiskt).











Så här ser det förövrigt ut bredvid våran säng. Stövlar och brandbyxor redo att bli ihoppade när larmet går. Själv har jag papper och penna på min sida av sängen redo för smarta idéer att bli nedklottrade.

Brinnande Boot Camp

I helgen går Knickedicken en Heavy Rescue-kurs som leds av en Rescue Squad Officer från New York som var med under räddningsarbetet den 11 september. Kursen går ut på att lära sig att rädda framför allt andra brandmän som sitter fast, ramlat genom brinnande tak eller golv, fått massa bråte över sig och har slut på luft. Låter som värsta boot campen och det är inte utan att man är avundsjuk. Minus att behöva utföra alla moment i ett brinnande hus förstås.

Själv tänker jag passa på att jobba lite, träna mycket och slöa i soffan en massa. Det är halvmolningt ute och det ska eventuellt komma lite regn senare i eftermiddag. Låter väl som upplagt för ett SATC-maraton va?

Smutsdjävulen

Här är min nya kompis. En skinande svart dammsugare som lystrar till det übercoola namnet ”Dirt Devil”. Man är ju lite ovan vid en upright-modell men det funkar bra (förutom att det inte går att komma under soffbordet utan att koppla på sidoslangen och att man lätt trasslar in sig i sladden). Men vem av er där hemma kan stoltsera med en dammsugare med söklampa?! Man behöver inga dammsugarpåsar men däremot hörselskydd för Mr Devil är ganska högljudd av sig.

I think this is the beginning of a beautiful friendship.

Tam Tam Ta Tam

Usch, vilken dålig fotograf jag är. Jag tar ju inte ens med mig kameran och gör jag det ”glömmer” jag att plåta. Här är i alla fall ett par bildbevis från min och Singelpinglans CT-turné.










Tänkt att det finns såna här ställen! En bröllops mall. Tyvärr fick man inte fota där inne men jag kan avslöja att jag provade en ”Sagan om Ringen-slöja” och att den var assnygg till skinnjacka och jeans.












Hmmm. Anar vi ett visst tema här? Varför inte hänga ett brudpar i granen?









Singelpinglan föll för denna indianjulgransgubbe med glitter.








Jag tyckte att den här brandbilen skulle sitta finfint i granen.

Singelpinglan goes CT

Nu har Singelpinglan åkt hem. Trist! Men vi har haft en helt fab vecka. Började med en heldag i Madison men promenad längs havet och Seaview Avenue, kolla alla butiker på Wallstreet och Boston Post Road, latte på Willoughby's, bokshopping på helt fantastiska R J Julia Bookseller. Sen hyrde vi bil i två dagar och cruiseade runt i CT upp till Rhode Island och längs Connecticut River. Det är så snyggt att det känns som att åka runt i en filmkuliss. På fredag var det partaj på The Dolly och på lördagen fick Singelpinglan uppleva Killingworth Café och se servitriserna sjunga ”Who The Hell Is Alice” och spela kazoo. Sen tog vi tåget tidigt på måndag morgon till New York. Där gick, gick, gick och gick vi på stan. Lovely!

Nu är jag tillbaka hemma och ska ta tag i jobb och träning igen. Sitter just nu och väntar på att gymmet ska öppna (ska bara kolla på Regis & Kelly först).









Singelpinglan på stranden vid Seaview Avenue.









Det här huset är till salu för 8,5 miljoner dollar.









Utsiket från min veranda (innan regnet slet bort alla löv).









Här går jag min PW-runda varje morgon.













Hit kommer alla brev, vykort och presenter ni skickar.