Nu är allt klart, nästan. Har tömt hela lägenheten och det ser helt konstigt och opersonligt ut här hemma. Kala väggar, tom bokhylla, tomma skåp och garderober. Fortfarande lite kaosigt på packfronten men imorgon bokar jag FedEx-upphämtning så till dess måste allt sånt vara klart. Har förövrigt lyckats fylla i de där formulären och tullpapperna. En supergullig tjej på FedEx lotsade tålmodigt mig igenom ruta för ruta. Och det var inte så krångligt som det såg ut. Det är ju sällan det.
Trots att jag vet att detta är rätt beslut, att jag inte vill något annat än att åka och längtar ihjäl mig tills på torsdag, så har jag en liten gubbe (jag tror att han är en knätofssnubbe från Dalarna) som sitter någonstans i mitt bakhuvud och ställer massa konstiga frågor. Är det verkligen det här du vill? Ska du verkligen flytta till andra sidan Atlanten och bo med en man som du bara känt sedan i februari? Ska du verkligen lämna alla dina vänner? Tänk om du ångrar dig? Du kommer säkert att tappa alla dina uppdragsgivare och bli utfattig, olycklig och tvingas ta jobb som servitris och det kommer du att vara usel på och få taskigt med dricks.
Jag hatar den där gubben.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Förstår det finns en liten gubbjävel där och nojsar, men det är helt naturligt. Hade du INTE haft såna här funderingar dagarna innan hade du nog tagit det här för lugnt och naivt på nåt sätt. Tycker det låter sunt att du kan ha såna funderingar. Du ÄR förberedd och redo, det känns då man läser det du skriver.
Man har aldrig garantier för nåt i livet, även om du känt mr right i 5 år så kanske det ändå hänt nåt är du flyttat som gjort det spruckit. Man vet ju aldrig nånting om nånting i förväg. Tycker du gör HELT RÄTT som vågar följa magkänslan och åka iväg. Du skulle alltid ångra dig annars. Man måste våga satsa. Ibland kanske man måste fatta snabbare beslut pga avståndet är stort (för kärleken alltså och snabbare bestämma sig för att satsa). Det är bara bra, ni har en chans få nåt riktigt bra och varaktigt nu. Bygga upp nåt fint. Du gör rätt som ger det chansen.
Du verkar vara en tuff och självständig tjej, det går alltid bra för sådana. Oavsett vad som händer med allting så klarar sig alltid den sortens tjejer! Kör så det ryker nu och släpp alla funderingar och bara ÅK IVÄG till älsklingen din och satsa på ett fantastiskt liv med killen, jobblivet och annat som betyder mycket för dig.
/utvandrar-Anne
ps kommer det dagar då du behöver peppning, bollplank av en annan som själv lämnar allt och flyttar. Då hittar du min mail under profilen på min blogg. ds
Instämmer med utvandrar-Anne. Och gissa om jag känner igen mig! Hade den där gubbjäveln i bakhuvudet ett antal gånger när det gällde resorna till andra sidan jordklotet. Särskilt den där gången när jag bestämde mig för att flytta dit ett halvår, som sen blev ett år. Det är liksom inget litet dejtande när man träffar någon så långt borta utan antingen är det av, eller på, och det är klart det leder till bryderier. Många gånger önskade jag att vi skulle ha bott i samma land, eller i alla fall samma värdsdel, så vi hade kunnat dejta lite lugnt först. Men livet är ju som det är. Följ instinkten och magkänslan. Den stämmer alltid. För mig i alla fall. Och de där gubbjävlarna försvinner tids nog... Postade min mailadress i ett annat inlägg, det där där nu nämnde Sandra. Hoppas vi kan hålla kontakten! Stor kram, Anneli Ps. Det kommer gå jättebra!
Eh.. det var ju inte i det inlägget, utan under "hip adress". Börjar bli trött, ska nog sova nu. /A.
Hej Petra,
Jag har läst lite på din blogg och många av dina krönikor - många av dem otroligt roliga och träffsäkra som tex 'hångla upp en snäll kille' och 'tjejer, sluta ställa dumma frågor'.
Jag vill önska dig lycka till i USA! Du gör naturligtvis helt rätt som följer kärleken. Det är också genom att göra de svåra sakerna som man kan utvecklas och växa som människa.
/Martin (utvandrar-Annes man)
http://myforestjump.blogg.se
Å andra sidan; om du blir servitris så får du en sådan där fräsig namnskylt ELLER kanske till och med en broderad namnlapp!
Det finns inget ont som inte har någonting gott med sig.
/A
Anne och Martin, stort tack för peptalk. Ni vet ju precis vad jag pratar om eftersom att ni sitter i samma sits. Det är psykiskt påfrestande att vara jätteglad och jätteledsen på samma gång. Det ska bli skönt att få komma iväg och börja "det nya livet".
Annlei, din mailadress är redan sparad och vi håller kontakten.
Elfwingson, en fräsig namnskylt hade jag inte ens tänkt på. Tror att jag skulle vara snygg i en sån. =)
Skicka en kommentar