The fine art of winning

Jag har kollat och det tog "Mats Hård" sex månaders bloggande innan han fick ge ut en bok. Fyra månader kvar alltså för min del. Fast bokförlaget måste ju ha kontaktat honom långt innan. Kanske efter tre-fyra månaders bloggande. När som helst alltså för min del. Bonniers, DN Förlag, Forum, Prisma, Svenska Förlaget, Richters, Wahlström & Widstrand.
Jag är redo.

Fast jag måste kanske börja hänga ut folk lite mer för att väcka bokförläggarnas intresse. Killar jag legat med, arbetskamrater, folk som gjort bort sig, saker som sagts till mig i förtroende. Hm. I ena vågskålen "framgång, kändisskap och rikedom". I den andra "vänner, samvete och moral".
Very tricky!

Parmiddag med Viggo

Idag har jag känt mig halvrisig, snuvig och febrig. Så det blev filmtajm med kudde och filt i soffan hela dagen. Först ut var Sagan om de två tornen, tätt följt av Konungens återkomst. Båda i extended version såklart. Eftersom att jag har projektor (prylskryt 1) och surroundsystem (prylskryt 2) så kan det inte bli annat än drygt sex timmars underbar filmupplevelse. Efter det var det dags för ett par timmar bonusmaterial och behind the scenes.

En sak slog mig när jag tittade på allt bonusmaterial. Där var skulptörer, sminkörer, snickare, arkitekter, modellmakare, sömmerskor, skådespelare och kameramän. Folk som satt och knåpade med modellminiatyrer, lermasker och mantlar nätterna igenom, tills ögonen blödde. Och de älskade det. Hela filmteamet, från kocken och scriptan till superstjärnor och regissörer. Alla kom varandra jättenära och blev urbra kompisar. Och dagen då de skulle ta farväl grät alla och gav varandra presenter. Jag vill också! Ibland blir jag supersugen på att skola om mig. Bli typ hantverkare. Snickare, smed, svetsare. Gör något med händerna. Något viktigt. Gärna i filmsammanhang, typ Sagan om ringen. Och sen efter allt slit (ja, vi har såklart roligt också jag och mina kollegor, vi jobbar dygnet runt men vi hinner skratta och festa också och bli de bästa vänner) så kommer jag med i "Behind the scenes" och får berätta hur fantastisk Viggo är att jobba tillsammans med. Och så blir jag känd, tjänar massa pengar, får en Oscar och lever lycklig i alla mina dagar. Med Viggo. För såklart blir han kär i mig. Och Orlando Bloom och Liv Tyler kommer över på middag ibland, hon har alltid bakat en jättegod blåbärspaj som vi äter tillsammans. Och sen skrattar vi för att vi får blåa tungor av den och kommer ihåg inspelningen av filmerna och att orcherna hade blåa tungor och så ringer vi till Peter Jackson och berättar och han skrattar också jättemycket.

Varför får föresten den där Mats Hård göra en bloggbok och inte jag? När ska bokförlagen ringa till mig och erbjuda mig en inbunden bok? Och massa pengar. Och framgång. Och ett liv exakt som det jag just beskrivit ...

Boy you turn me

Jag tog av mig min tröja, slängde den på stolen och la mig ner. Han strök sina varma händer längs med min rygg. Lät dem smeka mina axlar, skuldror, ner längs med hela ryggraden. Först mjukt och försiktigt, sedan hårdare och snabbare. Långsamt lutade hans sig över mig och la hela sin tyngd på mig. Och så knakade det till i hela ryggen. Jaaa, jag var hos min naprapat idag. Vad trodde ni?

Det var länge sedan jag var så avklädd i manligt sällskap. Måste göra oftare. Inte gå till min naprapat (ska i och för sig på återbesök om nån vecka). Nej, vara avklädd i manligt sällskap. Och en annan sak jag måste göra snart igen är att dansa disco. Om man gör det ena först kan det leda till det andra. Har hört att klubben Disco på Öst100 ska vara riktigt bra igen. Dansade mig svettig där i somras. Jag, Anna och tre tokdansanta, underbara bögar. Do a little dance. Make a little love. Get down tonight.

Come on Connex

Imorse åkte jag tunnelbana med en skrikande dagisklass, en skrålande skolklass och två dragspelsmusikanter som bjöd som musik ingen vill höra så tidigt på morgonen.
Följande människor borde inte ha rätten att åka kommunalt:
Dragspelsmusikanter, folk som hostar utan att hålla för munnen, folk som snyter sig (särskilt de som snyter sig i tygnäsduk), folk som sitter och snorar, folk som petar näsan, folk som rapar, folk som suger matrester mellan tänderna, folk som andas urhögt, folk som luktar svett, folk som har för mycket parfym (tanter med sju kilo Opium), tjejer som sitter sminkar sig, folk som biter på naglarna, män som sitter skit-bredbent, folk som pratar ashögt i telefon om totalt ointressanta saker, folk som har tokhög mobilsignal och vägrar svara för att de tycker att det är lite pinsamt eftersom att de har en tokhög signal, folk som breder ut sig så man bara får sitta på kanten av sitt säte, folk som sätter fötterna på sätet, föräldrar som inte ser till att deras ungar inte sparkar en på smalbenen när de sitter mittemot, ungar i overall som luktar blöt hund, skolklasser, dagisklasser, sura pensionärer, rökare som har en halvrökt cigg i fickan, folk som skalar apelsin (konstigt, jag tycker om apelsin men jag tål inte lukten när någon skalar en), tonårskillar som springer runt i vagnen och skriker, folk som stinker matos och småbarnsmammor som pratar bajsblöjor ända från Abrahamsberg till Hötorget.
Varför är det inga Connex-gubbar som kontrollerar det här?

Jag älskar Martina

Måste bara säga att jag älskar, älskar, älskar Martina Haag. Håller just nu på att läsa hennes Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) och den är helt fantastisk. Skrattade så att jag höll på att ramla ur sängen igår. Läs den!

Hon bor här i Bromma så ibland ser jag henne på tunnelbanan. Vi går av på samma hållplats. Fast hon går hem till sitt hus och sin man Erik och så har de jättemysiga middagar med syrran Bea och hennes man Henrik Schyffert och så kommer bästa polaren Sofia Wistam över. Själv går jag hem, slänger de svettiga träningskläderna i tvättkorgen, lagar en middag med superlågt GI och gråter en skvätt till Extreme Makeover Home Edition när det handikappade barnet äntligen får sitt rosafluffiga sovrum.

En gång satt jag ganska nära Martina på tunnelbanan och tjuvläste lite i hennes almanacka som hon satt och skrev i. På en av veckodagarna hade hon skrivit JOBBA med en lila glitterpenna. Lite lika är vi ändå!

Inget singelmingel

Jag bangade singelminglet på Debenhams. Just hemkommen från gymmet och jag är helt jävla slut. Idag var jag riktigt, riktigt nära att spy av utmattning. Omid sprang där med sitt tidtagar-ur och tvingade mig att göra alla övningar i rasande tempo. Svettigt, svettigt. Jag kände mig extremt fokuserad idag så det var riktigt kul. Trots nära-kräk-upplevelsen.
Dessutom ligger Miss Singelpingla nerbäddad hemma och håller på att hosta loss lungorna. Och utan henne inget singelparty. Men vi ska ha en egen singelshopping så fort hon blir frisk. Hur svårt kan det vara? Först gå på stan och shoppa lite, sen dricka kopiösa mängder sprit och ragga på killar. Ta da!

Idag skickade jag ett mess till Mr Big och fick ett tillbaka. Ja, jag vet. Jättedumt. Han är ju som han är. Knepig som få. Och att umgås med honom kan bara sluta i katastrof. I know, trust me. Men han är så nära jag kan komma Mads eller Micke P. Samma utstrålning på något sätt. Så vad fan. Vad kan en stackars flicka göra? Jo … en stackars flicka kan dricka champagne och möta nya spännande män. Ha! Sounds like a plan.

Läste föresten i Aftonbladet om sexbloggar. Bloggar om sex och förhållanden är tydligen ett sätt för kvinnor att "boosta sitt ego". Och enligt en sexolog kan "bloggandet vara ett sätt att undvika nära relationer". What ever.

The man in the mirror

Kommer ni ihåg Mr Ironman? Killen som "raggade upp" mig på den där träningscommunityn jag berättade om. Han har messat lite till och från och artig som man är så har man ju svarat. Idag skickade han en bild på sig själv. Om inte jag vore en sådans hyvens tjej hade jag lagt ut den här på bloggen. För jag skrattade så att jag höll på att ramla av stolen. Men jag kan berätta för er hur den såg ut. Alltså en kille som kallar sig Mr Ironman till att börja med. Han skickar en bild på sig själv som han tagit stående framför badrumsspegeln. Han har bar överkropp, ganska hårig bringa, guldkedja och begynnande flint. Själva kameran håller han så att han skymmer halva ansiktet och han tittar ner på displayen så man ser knappt ögonen. I bakgrunden ser man hans gamla rakhyvel och en söndertuggad tandborste.
Alltså vad är det frågan om?
Sen skickade han ett mess till där han frågar om jag fått bilden. Vad ska man svara? Jo, tack men du är nog inte riktigt min typ. Jag tänder på killar som inte plåtar sig själva i badrumsspegeln. Jag tänder på killar med höga kindknotor, inte högt hårfäste. Killar som inte mäter sina biceps. Usch, nu låter jag så där ytlig (vilket jag iofs är). Det är säkert inget fel på honom. Missförstå mig rätt. Men en kille som fotar sig själv framför badrumsspegeln. That does not do it for me.

Jag ska kanske lägga till en betaltjänst på min blogg. För $12,95 får du fri tillgång till alla bilder på badrumskillar och se hela min 10-öringssamling.

Leka kontor

Idag har jag varit en duktig frilans. Gick upp klockan sju. Åt frukost. Duschade. Satte mig vid datorn. Ringde massa samtal. Bokade in två intervjuer. Fick massa gjort. Sen när jag satt och öppnade post och lekte kontor som bäst tog det roliga slut. Skatteverket hade frågor gällande min deklaration och mina avdrag. Och vill såklart att jag ska stärka dem. Iofs inte några större problem. Men ändå. Nu måste jag gå igenom mina papper och pärmar. Tråkigt, tråkigt, tråkigt! Och jag ligger efter med bokföringen kom jag på nu bara för det. Säkert två månaders kvitton i en enda röra. Fast med färgglada pennor blir allt roligare. Skriv tråkiga saker med rosa glitterpenna och allt blir festligt. Jag kan kanske använda min stämpel som jag köpte på Borneo. Det står mitt namn på den och så är det en bild på en haj.
Ja, så får det bli.

Imorgon är det singelshopping. 15 procents rabatt på allt. Har planer på att köpa mig ett nagellack, en snygg kofta och en stilig man.

Samla på pengar

Idag var jag inne på banken. Det var typ 20 minuters kötid. Men det var 20 ganska roliga minuter. Gud vad mycket skumma människor det finns. Först var det en japansk kvinna som inte fattade att det inte räckte med ett personbevis för att hämta ut pengar. Sen en företagsgubbe som ville kolla om 1.25 miljoner hade satts in på hans konto och en kille som ville avsluta sitt Visa-kort men det gick sådär eftersom att han hade övertrasserat sin kreditgräns. Och sist men inte minst en kvinna i täckkappa som ville sätta in 30 000 kronor på ett konto. Hon hade fyllt i lappen, hade pengarna i cash i ett kuvert. Hon i kassan frågade var pengarna kom ifrån, tydligen är det så att Finansinspektionen måste få veta det när man vill sätta in över 10 000 kronor. Tanten i täckkappa lackade ur, tog sina pengar och sa att hon inte ville att banken skulle veta allt om hennes affärer. Undrar verkligen var hon fått dem pengarna ifrån. Kanske jobbade hon inom hemtjänsten och hade snott dem från någon rik gammal Östermalmsbracka. Helt klart var att hon inte hade rent mjöl i påsen.

Appropå pengar. Jag rotade igenom en gammal låda (varför har jag så många gamla lådor) och hittade min 10-öringssamling. Ha! Hade helt förträngt att jag samlade på tioöringar. En ganska fin samling om ni frågar mig. Men tyvärr inte komplett. Jag vet inte när det började tillverkas tioöringar men min första är från 1917. Det är en 88 år gammal tioöring, people! Min sista tioöring är från 1990. Slutade de att tillverka dem efter det? Ingen aning. Men som sagt, min samling är inte komplett. Därför ber jag er härmed att leta i ERA gamla lådor. Hittar ni tioöringar från följande år så donera dem mer än gärna till mig.

1918, 1921, 1922, 1923, 1926, 1927, 1928, 1930, 1932, 1951, 1974, 1975 och 1976.

Ska tilläggas att jag inte samlar på mynt idag. Tycker att det är roligare att sätta sprätt på dem.

Arkiv Ex

Jag var på en date för ett tag sen. Det var med en kille som jag bara var så kär i när vi träffades för första gången för typ åtta-nio år sedan. Vi träffades på en fest och det sa inte klick. Det sa PANG. Sen dejtade vi till och från några månader. Fyrverkeri varje gång. Men åren gick. Och vi träffade andra. Sen blev vi båda singlar ungefär samtidigt. Så vi började messa lite. Och så bokade vi in en date. Och vad händer? Ingenting. Inget pang. Inget fyrverkeri. Jag hade typ inget att säga. Och han blev så nervös av att jag inte sa så mycket att han fick mundiarré. Han pratade nervöst och han pratade non-stop. Han talade bland annat om sin kackiga ekonomi (inte ett bra drag när man försöker imponera på mig). Vad kan vi lära oss av detta? Jo, man ska inte börja dejta gamla ex så fort man blir singel. Den kan kännas som "ett säkert kort" men icke. Det fanns en anledning till att man slutade ses förra gången. Nästa!

Jag tar för övrigt tillbaka allt jag sa om Medicinmannen. Inte ens Micke P kan rädda eländet.

Kom ut ur garderoben

Idag har jag försökt att rensa ur min garderob. Är helt värdo på att slänga kläder. Tänker alltid "men den här tröjan som är för liten och som sticks kan jag kanske ha någon gång i alla fall", och "den här kan jag ju sy om". Yeah right. Som om att det någonsin har hänt. Men jag provade nästan allt, undrade vem som köpt den där fula kjolen, hittade fem tröjor och två par byxor med prislappen kvar (alltså oanvända) och rannsakade mig själv. NÄR ska jag använda den där? Och till vad? Resultatet blev en hel kasse full med kläder som åker rakt ner i UFF-lådan och massa tomma galgar som bara längtar efter att få nya, snygga kläder på sig. Tralala! Passade även på att gå igenom min skogarderob. Ja, jag har en skogarderob. När Johan flyttade blev det ju massa plats över så en garderob vek jag enbart för skor. Härligt. Jag visade stolt upp den för honom när han var här i förra veckan. Men han lät sig inte imponeras. "Vad fan har du så mycket skor för" var hans kommentar (ska han säga som äger typ 14 par dunjackor och lika många sovsäckar). Tror jag ska rikta in mig på den kvinnliga delen av befolkningen. De uppskattar nog en skogarderob mer. Men jag lyckades bara slänga ett par obekväma (och fula) flip flops. Skor är SVÅRT att slänga.

Nu ska jag slänga mig i soffan och glo på tv. Ikväll är det Medicinmannen. Så dålig att den blir bra. Styltig dialog, kasst manus, tramsiga intriger. Som en B-porrfilm. Nåja. Jag nöjer mig med att titta på Micke P. Resten kan jag ha överseende med.

Movie night

Kollade på två filmer igår. Först ut var Coach Carter. Och nu vill jag börja spela basket. Givetvis i slow motion och med stråkackompanjemang och publikens jubel. Sen kollade jag på Kingdon of Heaven. Och nu vill jag bli riddare, lära mig att rida och bara gå omkring och vara ädel och "true to my self". Kan faktiskt tänka mig att ligga med Orlando. Trots hellyllestämpeln.

Nu ska jag läsa Cosmo och lär mig allt om killar och dejting till nästa veckas Singelshopping.

Jag – en silikonbrud?

Jag fick höra något mycket märligt idag. Jag har haft problem att "hitta" mina axlar och få ihop skulderbladen ordentligt när jag styrketränar. Svårare än man tror det där. Omid sa att jag har samma "symptom" som tjejer med stora, tunga silikonbröst! Jag och mina 75B tackar och bockar. Ska till en naprapat och kolla upp det (inte brösten utan de förmodade korta musklerna som kommit av allt tangentknappande). Äntligen en man som kommer att klämma lite på mig. Låt gå för att det bara blir på ryggen och att jag får betala för det. Men vad fan. Man får inte vara petig.

Den 26 oktober är det singelshopping på Debenhams. Något slags jippo där singlar får shoppa med singelrabatt (kondomer, graviditetstest och raffset?), spela roulett (rysk?) och speed-dejta. Kanske ska man gå dit och hitta Mannan i mitt liv. Eller iaf nån att hångla med?

P.S. Mr Big har inte hört av sig denna vecka. Och jag har inte legat med Mads. Surprise, suprise!

Vilka spöken

Vilket hallå det är om att Alexandra Pascalidou skulle ha en spökskrivare. Och vad är grejen med Linda Skugges attack? Och hur kan Alexandra få det hela till att vara ett rasistpåhopp? Och varför dillar Skugge i sin tur om att hon minsann är gift, till skillnad från Alexandra, och därför inte behöver onanera? Men vad kan väl Skugge veta om det? Alexandra kanske inte heller onanerar, hon blir kanske påsatt av sin spökskrivaren. För det vet man ju att gifta flickor sover med händerna på täcket.
Kom igen brudar. Gör om, gör rätt!

Våga välja

Vem skulle du ligga med … han den där alkisen som stinker svett och har ramlat omkull i den där höstacken eller den superspinkiga, datanörden med svårartad acne? Du MÅSTE välja! Kommer ni ihåg det där? Jag och mina två tjejkompisar höll på så där till förbannelse i högstadiet. Jag ska inte säga att jag gör det ofta nu för tiden. Men det händer. Men aldrig om man ser två snyggingar. Nej, bara om det kommer någon riktigt ryslig rackare. Helt plötsligt bara MÅSTE man välja. Sjukt. Jag och Susanne roar oss ibland med att leka "ligga, hångla och döda-leken". Man listar tre personer, säg Göran Persson, Marit Pålsson och Billy Butt. Sen MÅSTE man välja vem man vill göra vad med. Svårare än man tror. Döda Billy, hångla med Göran och … men neeej, inte ligga med Marit!!!

1. Jag MÅSTE ligga med Mads Mikelssen.
2. Jag MÅSTE hångla med Viggo Mortensen (självklart är jag ett sådant bra hångel att han kommer att vilja ligga med mig sen).
3. Jag MÅSTE döda någon dum jävel. Ingen nämnd, ingen glömd.

Leva på hoppet

Nu börjar det bli för mörkt och kallt för att ta morgonpromenader. Så därför har jag införskaffat en studsmatta. Här i Bromma har ju alla en stor studsmatta i sin trädgård. Nu har även jag en, om än i miniatyr. Skitbra träning. De säger att 10 minuter på studsmattan motsvarar 30 minuters jogging. Idag har jag studsat i 20 minuter så man kan säga att jag varit ute på en entimmes joggingrunda. Ha!

Kan det bli en bra raggningsreplik tro? Skarume hem å kolla in min studsmatta? Hopp-sex någon? Hopp popp i topp e toppen i år!

Kallt som fan

Jaha. Så var det höst på riktigt. Kallt. Men jag fick ha på mig mysig kofta, halsduk och vantar idag. Nice! Men som jag skrivit om förut måste man ju hitta någon att gå mysiga höstpromenader med nu. Hand i hand på Djurgården. Hoppa i lövhögar. Hela den baletten. Och inte en enda kandidat i sikte. Nåja. Djurgården är överskattat. Och det ligger väl ändå massa hundbajs i lövhögen. Nej, det får bli powerwalks med 8 kilo i ryggsäcken istället. Inte så romantiskt men vad fan, vem är det? Snart kommer väl snön och då är det skit samma.

Män sätter sina spår

När jag ändå är igång och snackar om gamla ex. Alla män jag har haft ett längre förhållande med har satt sina spår. Micke gjorde mig till en pedant med sjuklig städnojja. Tillsammans kunde vi stå i timmar och välja bland skurmedel nere på ICA. Det var han som fick mig att inse tjusningen med att hänga kläder i färgskala och ha torrvaror i storleksordning. Eller som han själv uttryckte det. "Jag kan sätta på en brud var jag vill i min lägenhet utan att hon blir dammig". Ett sätt att få det att verka mer macho skulle jag tro. Johan fick mig att sluta sätta sprätt på hela lönen första veckan. I spåren efter honom har jag numera en aktieportfölj, ett pensionssparande, ett fondsparande och en kapitalförsäkring. Ni hör! Inte för att jag med glädje följde med på fjällvandingar men nog fan fick han mig att bli mer friluftsintresserad. Jag äger – och använder – underställ, vindtät jacka, regnställ, kängor, gummistövlar och vantar som tål upp till minus 20 grader på en scooterfärd. Det var nog han som öppnade mina ögon för styrketräningens och dykningens underbara värld också.

Men vad ska nästa man ställa till med för elände? Kommer jag att bli barnkär, kommer jag att börja baka pajer, kommer jag att börja sylta och safta, kommer jag att bära schalett, blommigt förkläde och nynna på Sven Ingvars? Vad fan. Jag som vill dricka champagne ur guldskor, hångla med snygga främlingar, åka på impulsresor till New York och Dubai, dansa discodans till fem på morgonen, kolla på tio Sex and the City-avsnitt på raken utan att någon säger "ska du titta på den där skiten nu igen, har du inte redan sett de där avsnitten typ 100 gånger" och dregla över Mads och Viggo. Det är så mycket som jag måste hinna med! Man kan bli utbränd för mindre.

Single in the City

Läser på en av mina favoritbloggar om tråkiga separationer. Det suger verkligen när ett förhållande spricker. Särskilt om det bara är den ena som vill göra slut. Idag var mitt ex Johan här och vi gick igenom det sista av våra gemensamma saker och rotade runt i källarförrådet. Det är faktiskt helt otroligt hur vår skilsmässa funkat. Vi är vänner, har inte bråkat en enda gång om bouppdelning, vi kan umgås, snacka och skratta. Vi är ett levande bevis på att det finns lyckliga skilsmässor. Hmmm … jag umgås och är jättebra kompis med mitt ex-ex Micke också. Inte en lika lycklig skilsmässa där kan jag tillägga. När vi (läs: han) gjorde slut blev jag en bölade zombie som typ stirrade in i väggen i en månad och gick ner 10 kilo i vikt. Vilket iofs var positivt. Bästa bantningskuren. Och lagom till att man var glad igen var man en superslim singel. Häpp! Men denna gång behövdes varken väggstirrerier eller viktras. Man var liksom på banan direkt som en superhot, slimmad singelpingla. Glitter och champagne. Hångel och fantastiska äventyr. Nåja ... det roligaste som hände förra veckan var en nätflirt med någon som kallar sig Mr Ironman. Och patetiskt tonårsbesatthet över danska och norska skådisar och sångare i 40-årsåldern. Inte fullt så hot kanske? Aah. Jag bjuder på det!

Roliga saker att se fram emot denna vecka:
1. Klippning hos Darren på DOM på måndag. Han är bäst i världen!
2. Lunch med fantastiska Sissi på tisdag.
3. Två svettiga dejter med Omid på gymmet.
4. Anna är hemma från sin Kina-turné. Vi ska gå till AG på fredag och ragga. Hittar förhoppningsvis någon att hångla med!
5. Hösten är här och jag kan äntligen ha på mig alla härliga koftor, stickade tröjor och halsdukar.

Tråkiga saker att se fram emot denna vecka:
1. Mr Big kommer förmodligen inte att höra av sig.
2. Jag kommer förmodligen älta att Mr Big inte hört av sig.
3. Måste gå igenom bokföringen. Nu ligger jag två månader efter.
4. Inga rena kläder så jag måste boka tvättid.
5. Inget mer. Skönt. Bara fyra tråkiga saker. Varav de två första kommer att vara old news efter att jag hittat en ny, snygg, rik och rolig man på AG på fredag.

Waldersten regerar

Sthlm/Vardagsegde
Provprutt i kalsongen efter en längre tids diarré.

Sthlm/Mobil
Jag är på 4:an ska till SÖS och kolla kuken!

Sthlm/Tjat
Hej, hej!
En sak i taget!

Sthlm/Mingel
Jag såg John Norum på vägen hit!
Onödigt ljug.

Mr Ironman

Jag har just blivit uppraggad. På nätet. Jag är med på en träningscommunity och häromdagen fick jag ett mess från en kille som kallar sig Mr Ironman. Han hade sett min bild och blivit "nyfiken" på mig. Frågade om jag var singel, var jag bodde och vad jag tränade. Joråsåatt. Han själv är idrottslärare och bor i Eskilstuna. Och en missbrukare av smileys (tror att han klämde in fyra stycken i sitt första mess. Om det tycker vi inte). Vet inte hur han ser ut eller hur gammal han är men jag tycker nog att smeknamnet tyder på att han kan vara en 22-årig liten räka. Men vad fan. Man är ju svältfödd. Men å andra sidan, när jag sökte på Mr Ironman på google fick jag upp denna bild. Så det är kanske inte helt fel att vara desperat och singel ett litet tag till …

Side kick

I amerikanska filmer och sitcoms handlar det oftast en cool tjej med svårartade relationsproblem och hennes homosexuella killkompis. De festar, fikar i timtals, spanar på killar och är de bästa, bästa vänner. Här är listan på homosexuella män som jag skulle kunna tänka mig att ha som side kick i min egen lilla såpa.

1. Calle Norlén
2. Andreas Lundstedt
3. Mats Strandberg
4. Jonas Gardell
5. Lars-Åke Wilhelmson

Rätten till blå mjölk

Vad är grejen? Varför måste Sverige vara ett sånt u-land när det gäller kaffe latte? I USA har man kunnat beställa nonfat, lowfat, decaf i åratal, i England har snudd på alla caféer organiskt kaffe. Här hemma får man inte ens blå mjölk (trots att Ebba haft latte med röd mjölk på sin utelista). Och ekologiskt kaffe vet kaféägarna inte ens vad det. Men det börjar så sakteliga bli bättre. Här är mina favoritställen som serverar kaffe latte med blå mjölk (extra plus för de som serverar låglaktos- och soyamjölk).

* Kalori (minimjölk).
* Stockholm New Deli (lätt- och soyamjölk).
* Tintarella di Luna.
* Café Drottninggatan 81.
* Café 11350.
* Sthlm Kaffe med mjölk.
* Creem.
* Muffin Bakery.
* Muggen, Götgatan (lätt- och låglaktosmjölk).
* Roberts Coffee (lätt- och låglaktosmjölk).
* Coffeehouse by George.
* Waynes Coffee (lätt- och soyamjölk).

Skriv gärna en kommentar och tipsa om dina lättmjölks-ställen. Sen kan vi göra som kvällspressen och basunera ut att "Vi har hela listan" med vinjetten "När Sporty Spice rycker in".

Kex

I could just spread him on a cracker!

Tror jag måste åka till Oslo snart. Mycket snart. Men om sanningen ska fram (och det ska den ju alltid av någon jävla anledning) har jag försökt att stalka Morten Harket förut. Det måste ha varit 1986-1987. Jag och Yasmine åkte till Oslo för att partaja. En kille som hette (eller snarare kallade sig för) Pinocchio skulle anordna en fest i Oslo för partysugna stockholmare. Festen ställdes in och några år senare åkte just den samme Pinocchio dit för knarklangning. Tror att han kallades för "Knarkkungen" i kvällspressen. Det hade iofs inget med Norgefesten att göra men så kan det gå. Hur som haver. Jag och Yasmine tänkte som så att vi behöver ingen fest. Vi åker ändå. Sagt och gjort. Väl där gick vi fram och tillbaka på Karl Johan och hoppades, hoppades, hoppades att Morten skulle komma släntrande. Det gjorde han inte. Istället söp vi upp hela reskassan, hade ingenstans att bo och fick gå till Legevakten (Norges motsvarighet till soc skulle jag tro) och fick pengar och ett rum på ett härbärge. Ja, jävlar. Pengarna vi fick köpte vi cigg och sprit för. Sen åkte vi hem. Det var den Norgehistorien det.

Härlig helg

Har haft en riktigt lugn helg. Extra bra när det sammanfaller med solsken och härlig höstvärme. Jag har tagit flera långa power walks. Så varmt att jag inte behövde jacka. I oktober! Ah, man blir ju helt lycklig!
I fredags var jag ute och käkade på AG med Maria och Kristian (vi saknade dig Sissi). Jag och Maria pratade så mycket träning och kost (hon har börjat köra med D-flex) att det nog gick hål i stackars Kristians huvud. Ruskigt dålig service i restaurangen men snygga karlar som stod och hängde i baren. Dit ska jag gå tillbaka när jag inte måste upp tidigt dagen efter!
I söndags passade jag på att rensa ur min garderob. Hittade ett par knähöga svarta stövlar med snörning längst in i garderoben som jag hade för typ tio år sedan. De funkar helt klart i höst. Känns som jag just "tjänat" ett par tusen spänn. Som jag givetvis kan köpa något annat snyggt för.

Eftersom att jag är frilans idag och solen skiner ska jag nu bege mig ut på en stärkade promenad. Hoppas jag slipper möta barnvagnsmaffian. Vad är egentligen grejen med alla dessa mammor? De går skitlååångsamt, de går tre-fyra stycken i bredd och vägrar flytta på sig. De är överallt och de är i vägen. Är det moraliskt försvarbart att hoppa upp och ge en av dem en karatespark i ryggen? Väntar med spänning på att Nannyakuten ska ta upp detta problem. Mammyakuten?

Desperado

Okej, nu är det officiellt. Jag är desperat. Och behöver hjälp! Så här var det. Körde monsterkondition på Stairmastern på gymmet idag. Till mitt försvar måste jag först säga att jag hade trampat på som en galning i 30 minuter, var således trött och svetten hade runnit ner i mina ögon och försämrat min syn. Anyway. Det kommer en mörkhårig kille och ställer sig på Stairmastern bredvid mig.
Han är ganska söt men eftersom att han står brevid mig är det lite svårt att verkligen spana in honom. Vi står och svettas sida vid sida. Efter ett tag synkar vi tempot och trampar på i samma takt. Känns nästan som vi bondar lite. Höger, vänster, höger, vänster.
Efter ytterligare 30 minuter kliver han av. Jag som bestämt mig för att köra i 90 minuter står kvar. Jag ser hans ryggtavla, hinner spana in hans tajta häck och tänker för mig själv att det där var en ganska läcker man. Mums. Men det är då det händer.
Han. Vänder. Sig. Sakta. Om. Allt går som i slowmotion. Jag har stått och spanat in ingen mindre än Robinson Robban. Jag skyller på mjölksyra, vätskebrist och svett i ögonen. Men ändå. Robinson Robban? Som sagt. Jag behöver hjälp. Jag behöver ligga. Nyss!

Här är ditt skafferi

På allmän begäran forsätter här vår spännande serie ”Här har du ditt kylskåp”. I dagens program går vi igenom skafferiet och torrvaror.
Fem burkar kikärtor, två burkar kidneybönor, en burk röda linser (har faktiskt aldrig smakat, köpte mest för att burken var snygg), en burk stora vita bönor, en burk krossade tomater, tre burkar champinjoner (urk, färska ska de vara), en burk kokosmjölk, en burk Thai Massaman Curry. Två paket bulgur (ifall det ena tar slut), ett paket nyponsoppa, couscous, havssalt, en burk gröna oliver, en burk svarta, Tahini (att göra mumsig hoummus på), Sharwoods Tikka Masala- och Tandorisås, fiskbullar i dillsås (ja, jag erkänner, jag gillar fiskbullar), fem burkar tonfisk i vatten, en burk strimlade bambuskott, flytande honung, kaffefilter. Två paket ekologisk kaffe, äggnudlar, söderte på påse, Wasa sportknäcke (för oss i farten), All Brand Regular, All Brand Plus, Havregryn (Gyllenhammar såklart, både godast och snyggast paket), Axa fullkornspasta, fullkornsris, en burk proteinpulver med chokladsmak och torrfoder till katten. Sen följer en mängd torrvaror (vilket underbart hemkunskapsord) som jag inte vet vad de gör hemma hos mig. Bakade väl något i mitten av 90-talet. Maizenamjöl, veteströ, florsocker, strösocker (vita döden som man säger i body buildar-kretsar), kakao, mjöl, vaniljsocker, bakpulver, ljus sirap och ättikssprit (vilket virke passar bäst till det?).

Mr Big

Varför faller man (läs: jag) alltid för svåra män? Varför tycker man (läs: jag) att en man som är lite knepig och har en massa issues är spännande? Helst ska han må liiite dåligt, vara liiite trasig. Men ändå stark, manlig, sårbar. Jag har en sådan man. Eller har och har. Jag känner en sådan man. Vi kan kalla honom för Mr Big. Här syftar jag på SATC (Sex and the City för er som inte hänger med) och inte på huruvida han är välutrustad (vilket iofs inte vore att ljuga). Jag menar en tidig Mr Big, innan han blev så där gullig och åkte ända till Paris för att vinna tillbaka Carrie. Jag är Carrie i de tidiga avsnitten, fast utan allt det där bedårande, lockiga håret. Inte fullt lika spinkig. Med en något mindre garderob. Och så var det mycket gulligare när hon blev så där galen och besatt. Det gör sig liksom bättre på film. Då kan kvinnor på gränsen till nervsammanbrott "rädda" den där trasiga mannen och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta. Ingenting förmodligen. Men så är det.

Orättvisa värld

Titta på bilden här bredvid. Ja, det är Mads Mikkelsen. Nej, det är inte jag. Det är min kompis Hannah blir avslätad. Det är hans, mjuka, sensuella läppar mot hennes kind. Är det rättvist? Hon som sitter på ett coolt jobb på Metro där hon bara får skriva coola saker som hon bestämmer helt själv. Hon har en lägenhet i Hammarby Sjöstad. Med stora fönster. Hon har världens gulligaste Måns (som iofs äter lite väl mycket brittiska kakor), hon har skit-tjock, snyggt, svart hår och isblå ögon. Hon har ett fantastiskt skratt. Hon är nästan alltid glad. Hon har pratat med Gerald Depardieu (iofs var allt hon sa "oh, il faut que vous fairez attentions la bas, när han nästan klev i en lerhög), hon har skakat hand med Göran Persson, hon har varit med i en springa-ut-och-in-genom-dörrar-förväxlings-komedi i Trollhättan, hon har utsetts till Vänersborgs roligaste tjej (vänta nu ... håller jag just på att skriva en kontaktannons åt henne). Men ärligt talat, är det rättvist? Vad är nästa grej? Ska hon hångla med Viggo, ligga med Morten och leva lycklig i alla sina dagar med Micke P? Ska hon bara plocka dem en efter en från min lista?

Du Hannah ... jag har föresten en ny lista nu.
Jag vill härmed ligga med:
1. Göran Persson
2. Marit Paulsson
3. Svullo
4. Dr Phil
5. Heroinisten som står och knäar nere på Plattan

Sexpiller på gymmet

Asså de där Vitalizex-pillrens fungerar! På gymmet. De skulle ju göra en starkare och piggare. Och idag när jag körde med Omid var jag Hulken. Körde så stenhårt att svetten sprutade. Orkade lyfta tyngre, göra fler reps och behövde mindre vila. Efter en och en halv timmes tung styrketräning trampade jag ur i 45 minuter på Stair Mastern. Efter passet var det typ så att folk hade kunnat fråga "har du precis duschat" och jag skulle ha svarat "nej men jag ska".

Dessutom hann jag flirta lite med två riktiga puddingar. Men det hade nog inget med pillrena att göra. De hade varit puddingar i alla fall.

Nu ska jag zappa mellan Grattis Världen och Under Cover.

Dagen efter

Ingen märkbar effekt av sextabletterna. Hmpf! Kan i och för sig bero på att jag svalde dem med tillsammans med uppskattningsvis 100 glas vitt vin och några Vodkadrinkar. Eller? Men de ska även göra en starkare och piggare. Hoppas på resultat på gymmet imorgon istället. Låg på soffan HELA dagen igår. 100 glas vitt vin ger en hejdundrande huvudvärk kan jag meddela. Kollade på tv och kom fram till följande:

Reklamfilm som jag hatar
* Tina Leijonborg i Vanish-reklamen. SEEE!!! Det är vad JAG kallar ett FLÄCKFRITT resultat! Försvinn hemska, maniska människa, försvinn!
* Tikka Masala-familjen. De som står i köket och börjar spontandansa indisk dans och spela flöjt på någon jävla träslev när de lagar mat. Jag spyyyr!!!
* Yes. Den dåligt dubbade killen som säger ”Lycka till då, lille vän” till diskmedelskudden. Jag säger No!
* ICA-reklamen. Kom igen, det räcker nu! Kan ingen ge den där Paul Tilly-fjanten ett riktigt jobb snart?
* Finduslasagnen. Är det någon annan som undrar hur ”Herr Larsson i Lund” tänkte när han stoppade in sin tallrik i micron. Vem micrar sin sallad? Hallå!?
* Mentos. Vad är grejen med fåglarna som käkar Mentos och börjar vissla på den gamla techno-dängan ”There´s no limit”. Det finns tydligen inga gränser ...
* Chokladreklamen där en kille följer med sin tjej till flygplatsen för att vinka av henne. Hon ser allmänt uttråkad ut och vill inget hellre än att bli av med honom. Men då drar han fram en chokladask av märket Merci och Taadaa - hon blir alldeles till sig. Plötsligt är han Prince Charming. Vad fan var det i den chokladen? Å får man smaka?

Reklamfilm som jag saknar
* Vad hände med Kinderägg-familjen? Ni vet ”en överraskning, en leksak OCH choklad”. Så underhållande att ett av barnen i familjen bröt på skånska. Snacka hittebarn.
* Seltinmamman. Hon som satt med sin son i knät och käkade rädisor. Hon fick värsta ryckningarna i skallen när hon stoppade den seltin-saltade rädisan i munnen. Verkar bättre att käka vanligt salt trots allt.
* Kjell-Henry ”dra in magen så jag kommer fram och förbi” Dahlberg i Vasakronan. Man eller mattant, det är frågan.