lördag, september 30, 2006

Leta hus

Idag skiner solen över Madison men det är ganska kyligt. De säger att det är 19 grader celsius men det vete katten. Dagen började med fruppa på The Hidden Kitchen och sen en latte nere på stan. Promenerade på Wallstreet och tittade på två av husen vi eventuellt kommer att bo i. Bara utifrån eftersom att vi inte har nyklar än och mäklaren är på bröllop. Men båda ser mycket lovande ut. Vita små hus och ett av dem hade en veranda (den lutade kraftigt men what the heck). Sen en sväng förbi brandstationen där Knickedicken och hans brandmannakollegor pratade länge om gårdagens incident när en brandbil åkte på en sten och hjulet for åt fanders. Tur att det var flerbrandbilar på plats. Sen fick han sin nya utrustning och var självglad. Jag log, nickade och spelade lika entusiastisk. Precis när vi skulle gå ut och käka lunch kom det givetvis ett larm. Så nu sitter jag här och undrar om jag ska svänga ihop något att äta eller vänta. Han kan vara borta i fem minuter eller fem timmar. Sånt är livet med en brandman.

Två av mina FedEx-lådor kom igår. De andra två strulade FedEx med så de kommer först på måndag. Men som plåster på såren ska de ge oss ytterligare rabatt. Det är vad jag kallar bra plåster.

fredag, september 29, 2006

Överdos lycka

Nu är jag äntligen här! Flygresan gick snabbt eftersom att jag sov mesta delen och att komma in i USA genom pass- och visakontroll gick på en kvart. Det var bara ”hej och välkommen”. Sen när jag fått mina väskor kom en tjej fram till mig och sa ”är det inte du som är Petra Axlund?”. Som vanligt tror man ju att det är någon som man träffat men glömt bort. Men det var ett fan. Hon läste alla mina kolumner och hade satt upp den om hur man raggar på gym. Sen var det bara att gå ut i ankomsthallen där Knickedicken stod och väntade. Vad kan man säga? Kan en resa bli bättre?

Väl hemma hos familjen Stegman blev det BBQ och ett glas vitt ute vid poolen. Allt känns bara så himla bra och jag är hundra procent säker på att jag tagit rätt beslut. Säkert kommer jag att längta hem emellanåt men det är här jag vill vara. I veckan ska vi välja en lägenhet eller hus - återkommer med bildbevis.

onsdag, september 27, 2006

Äntligen

Imorgon bitti åker jag. Allt känns bara så bra, alla tveksamheter är som bortblåsta. Snart får jag träffa min Knickedick. Inget kunde vara bättre. Nästa blogginlägg kommer inom kort från Madison.

tisdag, september 26, 2006

Perspektiv

Idag råkade jag ut för den berömda droppen. Den som fick sinnet att rinna över och psykbrytet var nära. Klockan åtta imorse började det plötsligt att strula med FedEx. Den summa som sagts från början fördubblades och gubben på FedEx hävdade att jag bara kunde få rabatt för en låda istället för alla fyra. Jag såg framför mig hur jag skulle tvingas packa upp allt igen och gallra ännu hårdare.

Den sista tiden har nog varit mer påfrestande än jag velat erkänna. Jag har nog spelat lite starkare och coolare än vad jag är. Jag åker berg- och dalbana. Igår kväll började jag gråta helt utan anledning vid tre tillfällen. Eller utan anledning är inte sant. Första gången var när en hund avlivades på Veterinärerna, andra gången när familjen i Extreme Make Over Home Edition fick se sitt nya kök och tredje gången när jag lyssnade på skivan som Hannah och Måns spelat in åt mig med svenska hits.

Så ni kan ju ana att jag inte tog det här FedEx-beskedet särskilt bra. Men efter ett par samtal med Knickedicken (väckte den stackaren klockan tre på natten) och några samtal med FedEx så löste det sig till slut. Det blir typ 100 dollar dyrare än vad vi hade tänkt men det är ändå överkomligt.

Men så läste jag på Carolines blogg om att hennes Johan råkat ut för en bilolycka på Irland. Han mår under omständigheterna bra men har massa brutna ben. Då fick jag ändå lite perspektiv på tillvaron. En FedEx-låda hit eller dit är inte hela världen. Hemlängtan kan man bota. Mina vänner kommer att finnas kvar, om än lite längre bort. Jag ska åka till Knickedicken och leva med honom är allt jag vill. Allt annat löser sig.

måndag, september 25, 2006

Gubbjävel

Nu är allt klart, nästan. Har tömt hela lägenheten och det ser helt konstigt och opersonligt ut här hemma. Kala väggar, tom bokhylla, tomma skåp och garderober. Fortfarande lite kaosigt på packfronten men imorgon bokar jag FedEx-upphämtning så till dess måste allt sånt vara klart. Har förövrigt lyckats fylla i de där formulären och tullpapperna. En supergullig tjej på FedEx lotsade tålmodigt mig igenom ruta för ruta. Och det var inte så krångligt som det såg ut. Det är ju sällan det.

Trots att jag vet att detta är rätt beslut, att jag inte vill något annat än att åka och längtar ihjäl mig tills på torsdag, så har jag en liten gubbe (jag tror att han är en knätofssnubbe från Dalarna) som sitter någonstans i mitt bakhuvud och ställer massa konstiga frågor. Är det verkligen det här du vill? Ska du verkligen flytta till andra sidan Atlanten och bo med en man som du bara känt sedan i februari? Ska du verkligen lämna alla dina vänner? Tänk om du ångrar dig? Du kommer säkert att tappa alla dina uppdragsgivare och bli utfattig, olycklig och tvingas ta jobb som servitris och det kommer du att vara usel på och få taskigt med dricks.
Jag hatar den där gubben.

fredag, september 22, 2006

Topplös och hopplös

Idag åkte jag in till stan för att shoppa en snygg topp. Var det tänkt. Varför är det alltid så att det man letar efter eller ”behöver” hittar man aldrig. Ska jag köpa tröja kommer jag hem med byxor. Ska jag köpa skor kommer jag hem med mössa. Idag stod alltså snygg partytopp på inköpslistan. Jag tittar i mina påsar nu och undrar stilla hur jag tänkte. Där ligger ett par svarta stövletter med skithöga klackar, tio par hipsterstrosor från H&M i roliga färger, en plånbok eftersom att min förra sjungit på sista versen i flera år och en ny ögonskuggsdutt. Men ingen topp. Är det okej om jag är toppless på lördag?

torsdag, september 21, 2006

Genrep

Idag har jag haft genrep. På packfronten alltså. Det ser ut att bli fyra FedEx-lådor och två resväskor. Kan låta mycket men två av lådorna tas faktiskt mest upp av förstärkare, högtalare och baslåda till surround-systemet. För det och min projektor tänker jag inte leva utan. Så det så. Dessutom ska jag vara borta ett helt år. Kanske resten av livet. Och då är det väl inte så mycket? Eller?

Idag är det exakt en vecka kvar tills jag åker. I’m freaking out!!!

onsdag, september 20, 2006

Förkväll

Idag skulle jag titta på Tv4:s program Förkväll för första gången. Man måste ju hålla sig hålla sig à jour. Ämnet för kvällen var relationer och plötsligt börjar Kayo prata om en kolumn, som handlade om hur det är att leva i en relation utan att ha sex, som hon läste i Metro i morse. Det var min. Jag är både mallig och stolt. Och tycker att Förkväll verkar vara ett utomordentligt bra program så här långt …

Dagens hjälte

Efter grundligt grävande har min revisor lyckats få till det så att jag betalar skatt hemma i Sverige och slipper således att krångla med IRS. De må vara så att det är något fördelaktigare att skatta i USA men just nu är jag bara glad att slippa allt bök. Nästa år, när jag är varm i min Amerikakostym, kan jag ta tag i dem bitarna. Till och börja med vill jag bara hångla, smattra lite på min laptop och leka Carrie Bradshaw.

Skadad Spice

Efter dagens löparrunda var jag helt slut. Rasade in genom dörren och rakt in i dörrposten med axeln före. Det small till så jag nästan hörde hur det knakade till i leden. Det gjorde så ont att jag såg stjärnor (nästan) och blev lite illamående. Och nu har jag en molande värk i axeln. Inga push ups idag alltså. Tur kanske att det var vänster axel eftersom att jag har tennisarmbåge på höger arm. Det ena tar kanske ut det andra?

Med anledning av dagens kolumn vill jag bara förtydliga att det bara finns en enda anledning till att jag inte har sex för tillfället. Atlanten.

Puberteten

Och jag som trodde att alla blanketter var klara. Att jag fyllt i, kryssat i och skrivit under färdigt. Men icke. Igår kom FedEx-lådorna och med dem typ hundra formulär. Innehållsförteckning, värde på det som ligger i lådorna, tulldeklaration, en miljon olika shipping- och flightnummer. Frågor, frågor, frågor. Jag kryper återigen ner i en låda och gråter. Fast sen kröp jag upp igen och scannade in dokumenten, mailade till Knickedicken och sa ”här, varsågod och fyll i för jag orkar inte och får jag en blankett till så åker jag in på psykakuten”. Och han är ju som bekant lugn som en filbunke och ser nyktert på varenda situation och bara nemas problemas, det här fixar jag baby. A match made in heaven?

Idag ska jag förbi min revisor och försöka reda ut det här med var jag ska betala skatt. Hon skickade ett mejl igår där hon förmodligen försökte förklara hur allt låg till men det var massa ekonomiska termer så jag fattade ändå ingenting. Jag hade kanske fattat om jag verkligen läst mejlet men jag bara orkade inte. Känner mig som när jag gick i nian och lärarna försökte förmedla kunskap och jag bara satt och sa ”vad ska jag kunna det här för, det kommer jag aldrig ha någon användning för i framtiden”. Jag har hamnat i trotsåldern och puberteten igen.

måndag, september 18, 2006

Hip adress

Idag lunchade jag med några vänner på före detta Saline, nuvarande Republique, på Tulegatan. Helt ok och värt ett besök bara för att få äta deras bröd (här snackar vi mörkt bröd – det var nästan kolsvart och fullproppat med goda nötter och frön) och hoummus-röra. Mums! Bakom bardisken stod en av delägarna till restaurang Kalori och vid ett bord satt ingen mindre än Ove Rytter. Måste ju betyda att maten är nyttig också, eller hur?

Imorgon kommer äntligen mina FedEx-lådor och jag kan börja packa saker som ska shippas på allvar. Svårt att med ett imaginärt ögonmått se vad som får plats eller inte. Med lådorna på plats måste jag nog börja hårdgallra. Igen. Och ikväll ska Knickedicken maila över bilder på den lägenhet vi förmodligen ska flytta in i. Down town Madison består typ bara av två korsande gator och därför är det lite extra roligt att vår gata heter Wall Street. Låter ju väldigt finansigt och storstadsaktigt.

söndag, september 17, 2006

Gör din röst hörd

Jag har just varit och röstat. Hoppas att alla ni som läser gjort det samma. Om soffliggare tycker jag inte.

lördag, september 16, 2006

Huvudvärk - en träningssak

Ibland vaknar jag med huvudvärk. Helt omotiverat. Jag kan ha varit hemma och haft en lugn kväll framför tv:n, druckit tillräckligt med vatten och sovit gott i nio timmar på en av sjukgymnasterna rekommenderad kudde. Ändå vaknar jag med ont i pallet. Imorse hände det igen. En dundrande värk som satt precis bakom höger öga så där så att det känns som om det ska poppa ur. Och när den väl satt sig hjälper inga tabletter i världen. Men som tur är vet jag vad som hjälper. En löparrunda och lite hård styrketräning gör susen. Att försöka vila bort det onda går inte. Ont ska med ont fördrivas. Och det funkar. Nu är jag genomsvettig, astrött, svinhungrig och huvudvärksfri.

fredag, september 15, 2006

Ärliga, härliga mormor

Igår var jag och hälsade på min gamla mormor. Hon fyller 90 snart och är lite skruttig. Men hon har fortfarande mål i mun och tycks med åldern ha tappat en och annan spärr. När vi sitter och dricker kaffe går en sköterska förbi och det var tydligen inte min mormors favoritsköterska för hon ställde ner koppen, nickade mot henne och säger högt och tydligt att ”hon där är helt vrickad i huvudet”. Sån tänker jag också bli.

Idag var jag och lunchade med Sandra som jag pluggade journalistik med för tusen år sedan. Hon är bosatt i New York sedan fem år tillbaka och hemma på blixtvisit i Stockholm. Det känns så skönt att veta att jag kommer att ha en riktigt, riktigt bra (och svensk) tjejkompis bara en tågresa bort. Att flytta känns plötsligt mycket mindre läskigt.

torsdag, september 14, 2006

Frisk och olycksfri?

Att uppgradera sin reseförsäkring så att den räcker i ett år kostar drygt 11 000 spänn. Jag känner bestämt att jag kommer att vara frisk i ett år framöver. Inte heller kommer jag att råka ut för en olycka eller bli bestulen. Eller?

Jelly Belly

Var hemma hos Hannah igår och käkade födelsedagssmörgåstårta, drack bubbel och tittade på när de andra åt glatt ur den tunna med Jelly Beans som Malin hade köpt. Jag har fortfarande min Jelly Beans-skräckupplevelse från New York i färskt minne så jag kunde inte ens smaka. Anna, Knickedicken och jag var på Dylans Candy Bar på Third Avenue och jag köpte en säck med de sockriga bönorna och åt tills jag trodde att jag skulle spy, dö och svimma.

Pratade en del om min flytt och skatteproblem. Då berättade Malin att jag nog borde kolla upp det här med sjukförsäkringen också. Urk! Ännu ett jobbigt, tråkigt och krångligt samtal att ringa. Tar det aldrig slut?!

onsdag, september 13, 2006

Abstinens

Idag är jag … ja, jag vet inte vad. Det är bara två veckor kvar nu och jag åker emotionell berg- och dalbana. Och det är inte en liten fjösig Gröna Lund-variant utan en sån där gigantisk och superläskig som man åker upp och ner i och snurrar runt och tror att man ska dö. Att vara så här otålig och rastlös gör att jag har svårt att identifiera mina känslor. Just nu vet jag faktiskt inte om jag är hungrig, törstig, trött, pigg, arg, glad, ledsen, frustrerad, förväntansfull, gråtfärdig, harmonisk eller hysterisk. Jag försöker känna efter men det går inte att avgöra. Kan det vara Sverigeabstinensen som redan kickat in? Bör jag vistas i madrasserade rum? Eller kanske bara sluta tjata och hålla käften?

tisdag, september 12, 2006

Skattechock

Fick just en mail från min revisor och det kan vara så att jag måste betala skatt i USA. Alltså måste jag ta kontakt med Skatteverket i Sverige och meddela dem att jag ska jobba utomlands, sen kontakta IRS och säga hejsan svejsan nu vill jag betala dollars till er. Och sen ska jag inte lägga på moms på mina svenska fakturor utan det ska mottagaren ansvara för. Det låter så krångligt att jag bara vill linda in mig själv i bubbelplast, krypa ner i en flyttkartong och gråta. Fast först ska jag ringa SJF och kolla om detta verkligen kan stämma. Låter ju helsnurrigt …

Stora fixardagen

Idag har jag avslutat el, gas, kabel-tv, bredband, fixat så att telefon och mobil är vilande med aktiva telesvar och ordnat med eftersändning av post. Kan säga att jag är trött på telefonköer, bli bjuden på lite musik och du behåller din plats i kön.

söndag, september 10, 2006

Jag vill ha regn och Eddie

Idag hade det mycket väl kunnat få vara gråmulet och regnigt tycker jag. Var på middag med ”vännerna från förr” igår. Fantastisk mat, massa vin, asgarv och en skål med smågodis. Går inte att toppa. Var hemma tidigt, vid ettsnåret kanske (och då hade jag även hunnit råka ut för ett aslångt strömavbrott i t-banan). Är allt annat än bakfull idag eftersom att jag knappt blev tipsy igår men för lite sömn gör en ändå ganska seg i bollen. Nu när jetlaggen gett med sig tycks jag inte kunna sova längre än till sju-halv åtta oavsett när jag går och lägger mig. Och jag behöver minst åtta-nio timmars sömn för att fungera. Så därför är det störande att solen skiner eftersom att jag vill ligga i soffan och glo på minst två-tre Eddie Izzards-dvd:s. Tacka gud för mörkläggningsgardiner.

fredag, september 08, 2006

Muskelmiss

Att flytta tar på krafterna. Jag är så spyless på att packa ner saker i kartonger och bubbelplasten har förlorat sin charm. Jag är otålig och jag vill åka nu. Dessutom har jag gått upp så i mitt flyttprojekt att jag slarvat med både träning och kost. Upptäckte, när jag ställde mig på vågen med en låda i famnen (för att ta reda på vad grejerna som jag ska FedEx:a vägde) upptäckte jag till min fasa att jag rasat nästan tre kilo i vikt. Och med största sannolikhet är det muskelmassa (och vätska) som gått upp i rök. Illa!

Nu ska jag iväg och luncha med Gonzalita. Lite glamour behövs sannerligen i mitt cardboardbox-liv.

onsdag, september 06, 2006

Allt är klart!

Visa. Check.
Hyresgäst. Check.
Flygbiljett. Check.

måndag, september 04, 2006

Pros & Cons

Jag var tvungen att sätta mig ner och skriva en plus- och minuslista. Inte för att det är några som helst tveksamheter att jag ska åka. Men ändå. Skönt att se svart på vitt att plusen väger över. De två första plusen väger dessutom bly, går knappt att lyfta om man så skulle vilja.

PLUS
1. Jag får leva med Knickedicken.
2. Jag får hångla (and more) med Knickedicken varje dag.
3. Jag får chansen att bo i ett nytt land.
4. Jag kommer att bli en stolt och Sverigefanatisk utlandssvensk.
5. Jag kommer att kunna sätta upp en bild på Kungen och Drottningen på väggen utan att det verkar skumt.
6. Jag får bo i en Gilmore Girls-kuliss.
7. Jag kommer att bli en hejare på softball.
8. Jag kommer att bli en hejare på amerikanska (fast jag kommer aldrig att sluta säga bollocks, bastard och bugger off).
9. Jag kommer att få lära Knickedicken svenska (än så länge kan han bara säga ja, cp och älskling).
10. Jag kommer att kunna gå på vodkalunch hos aunt Debbie.
11. Jag kommer att ha nära till New York.
12. Jag kommer att ha nära till Boston.
13. Jag kommer att ha asnära till IKEA och köttbullar med lingonsylt.
14. Jag kommer att kunna skriva massa roliga resereportage från USA och Kanada.
15. Alla mina vänner kommer att komma och hälsa på (för det har ni lovat).
16. Jag kommer att kunna resa hem till Sverige och hälsa på.
17. Jag kommer att få jättemånga Eurobonuspoäng.
18. Jag kommer att kunna vråla könsord när jag blir arg utan att någon förstår eller tar illa upp.
19. Jag kommer att bli lokalkändis och klassad som spännande och exotisk bara för att jag kommer ifrån Sverige. Alla mina brister och fel kan jag skylla på mitt ursprung och säga att ”så här gör vi i Sverige sörrni”.
20. Jag kommer att kunna se alla amerikanska tv-serier före alla andra och avslöja slutet eller vad som kommer att hända för inte ont anande bloggläsare. Eller bara säga ”jag vet vad som kommer att hända”. Det senare är nästan roligare.

MINUS
1. Jag lämnar min familj och alla mina vänner.
2. Jag kommer att sakna Sverige, Stockholm och Bromma.
3. Jag ska flytta till en småstad.
4. Jag kommer att sakna keso och kesella.
5. Jag får inte träna med Omid.
6. Maten i USA är galet fet och flottig.
7. Jag kommer aldrig lära mig hur lång, bred eller stor en inch, feet, yard eller acres är.
8. Att en mil och en mile inte är samma sak suger.
9. Ounce, pound och gallon är tramsigt och ologiskt. För att inte snacka om one serving.
10. Jag kommer att bo i samma stad som ”Den onda dockan”.

25 days and counting

Knickedicken har tre lägenheter som han ska titta på imorgon. Alla ligger i down town Madison med krypavstånd till tågstationen (perfekt om jag får lappsjuka och bara måste åka till New York eller Boston över dagen). Kan knappt fatta att det är sant. Om 25 dagar flyttar jag till USA. Det är mindre än en månad kvar. Måste nog ut och löpträna så att jag får lite ordning på alla tankar och känslor.

söndag, september 03, 2006

Stressöndag

Söndag - en vilodag. Ingalunda. Har ”råkat” förtränga massa jobb med lämning i morgon måndag. Varför gör jag alltid det? Eller föresten så jobbar jag bäst under press så what the heck. Sedan är det stora visningsdagen i morgon så jag måste städa undan massa jox och bära ner kartonger i källaren så att aspiranterna kommer in i lägenheten. Kan ju vara en fördel. Och så ska grannen tillika rörmokaren svänga förbi och fixa min läcka under diskbänken. De nya hyresgästerna tycker kanske inte att min sedan ett år tillbaka smarta lösning med en skurhink under det droppande röret är så smart. Vad vet jag? Och som pricken över i:et har jag kolumnlämning i morgon också. Och än så länge noll idéer. Måste kanske titta på ett par avsnitt av SATC för att få lite inspiration.

fredag, september 01, 2006

Stelbent

Jag har just avverkat en 90 minuters power walk. Svettigt värre i solen vill jag lova. Skönt att få komma hem och svalka sig och dricka en fruktig och iskall jordgubbsproteinshake. Om en stund ska jag stretcha. Tror jag. Varför är det så att man bara tycker att det är kul att göra sånt som man är bra på och att det är trist att göra sånt man är mindre bra på? All löp- och styrketräning gör en knappast smidig. Är snarare stel som en pinne. Nåja, inte lika stel som mitt ex som tyckte att han stretchade baksida lår när han satte upp foten på en tröskel och som knappt kunde knyta sina egna skor (det är därför så många män förespråkar kardborreknytning tror jag).

Nu ska jag skriva trehundra artiklar som bara blivit liggande när jag har haft fullt upp med att rulla in saker i bubbelplast, springa på ambassaden och dagdrömma om Amerika. Ikväll ska jag träffa Hannah. Blir förhoppningsvis något glas vitt, massa skvaller och visdomsord. Det senare brukar hänga ihop med det första.
Tror man.