Puberteten

Och jag som trodde att alla blanketter var klara. Att jag fyllt i, kryssat i och skrivit under färdigt. Men icke. Igår kom FedEx-lådorna och med dem typ hundra formulär. Innehållsförteckning, värde på det som ligger i lådorna, tulldeklaration, en miljon olika shipping- och flightnummer. Frågor, frågor, frågor. Jag kryper återigen ner i en låda och gråter. Fast sen kröp jag upp igen och scannade in dokumenten, mailade till Knickedicken och sa ”här, varsågod och fyll i för jag orkar inte och får jag en blankett till så åker jag in på psykakuten”. Och han är ju som bekant lugn som en filbunke och ser nyktert på varenda situation och bara nemas problemas, det här fixar jag baby. A match made in heaven?

Idag ska jag förbi min revisor och försöka reda ut det här med var jag ska betala skatt. Hon skickade ett mejl igår där hon förmodligen försökte förklara hur allt låg till men det var massa ekonomiska termer så jag fattade ändå ingenting. Jag hade kanske fattat om jag verkligen läst mejlet men jag bara orkade inte. Känner mig som när jag gick i nian och lärarna försökte förmedla kunskap och jag bara satt och sa ”vad ska jag kunna det här för, det kommer jag aldrig ha någon användning för i framtiden”. Jag har hamnat i trotsåldern och puberteten igen.