Igår var en dramatisk dag. Jag vaknade med en migrän from hell. Och nu snackar jag huvudvärk med stort H. Sånt värk som gör att det känns som om trumhinnorna ska spricka, som gör att man spyr bara av lukten av mat, som sitter i nacken, bakom örat och till och med under tänderna. Och som trycker bakom ögat så att det känns som om det ska ploppa ur. Men man är ju inte särskilt pjåkig så man biter ihop. När Knickedicken kom hem låg jag och yrade i sängen, mitt vänsteröga var helt igenmurat så svullen var det, min puls var hög och jag hade lätt feber. Själv ville jag bara ligga kvar i sängen (alternativt bli skjuten med en AK4:a i huvudet) men pojkvännen lyfte upp mig, bar mig till bilen och ilade till Yale Medical Clinique i Guildford. Där las jag på bår, fick dropp, det tog massa tester och jag fick massa sköna droger. Efter att ha legat där i nära tre timmar hade den västa värken släppt och jag fick åka hem. Jag har nu ett recept på skitstarka tabletter och jag har inte hjärntumör (vilket säkert stackars älsklingen trodde när det blev värsta pådraget när jag ramlade in på sjukan).
Men. Idag mår jag bra. Tacka gud för starka tabletter! Och jag har just avverkat en PW i solen (25 grader varmt) och hade enligt Mr F55 en maxpuls på 78% (avg 72%). Fast jag tror att det är lite väl optimistiskt räknat. Polarklockan räknar på en medelmaxpuls på ålder minus 220 och att räkna på 220 minus halv ålder är mer riktigt för min skull. Gick en kortare runda än vanligt (lite öm i skallen var man ju trots allt efter gårdagens hallå) och gick 40 minuter och brände 260 kcal (varav 50% fett enligt pulsklockan vad det nu betyder).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Din stackare som lider av migrän. Själv är jag en sådan där lycklig en som aldrig har drabbats av det. Det verkar vara hur jobbigt som helst. Vilken toppen älskling du har som tog med dig så att du fick lite proffsvård och nu har ett recept med stark medcin till nästa gång. Skönt att höra att du mår bättre idag.
Desiree. Ja, det är ingen lek. Är så tacksam att jag fått nya dunderpiller som råder bot på eländet. Min migrän är 2-3 dagarsvarianten och det är verkligen ett h*vete. Min älskling är verkligen en klippa i alla lägen.
Ja men jösses! Till sjukan. Vilken tur att Kinickedicken är så klok och stark. Tacka honom från mig. Skönt att du redan känner dig bättre. Pussar och kramar från en allt större Hannah
Hannah. Ja, det är bra att ha en stor och stark pojkvän. Ibland får han bära mig ut till köket för att hämta kaffe om jag tycker att det känns tråkigt att gå. Höhö.
Skicka en kommentar