För ett tag sedan visades dokumentären Super Skinny Me i England (och på Femman i Sverige om jag inte minns fel). Nu är det dags för oss i USA att få se eländet. För ja, jag tycker att det är ett elände att en journalist svälter sig till en osund size zero på prime time tv. Jag tror nämligen att effekten är den motsatta än den man tänkt sig, jag tror snarare att tjejer världen över tar till sig detta som tips på extremdieter och på hur man blir superskinny supersnabbt. Och att man frivilligt vill se ut som ett skelett är så främmande för mig. Tonade muskler som är så snyggt! Men, men. Den visas hur som haver på BBC America (channel 114 på Comcast) klockan 22.00 på söndag.Jag är förövrigt just hemkommen från gymmet där det blev styrketränig med medicinboll varvat med hopprepsspurter. Och jag tror att jag glömde nämna ännu en fördel med just hopprepets förträfflighet. Man får assnygga armar. Jösses vad slut jag är i dem just nu. Spagettiarmar långt ifrån al dente är bara förnamnet.
9 kommentarer:
Jag blir på nått sätt väldigt nyfiken på programmet! Men ändå lite skrämd över om det blir sån motsatt effekt istället precis som du skriver!
/Bille
Det absolut läskigaste med det där programmet, superskinny me, var att se hur otroligt fort det gick för en av de där journalisterna att utveckla allvarligt ätstörningsbeteende :(
det är nog så att du är van vid tung styrketräning, hopprep är inte samma sak, det är som att skicka en bodybuildare till Body pump, han blir slut på 5 min :-)
Bille. Jag tror att unga tjejer tyvärr ser detta som ett tips-program.
Ingela. Exakt! För det är ju inte så att hon bara blir supersmal - hon utvecklar ett ätstörningsbeteende också. Läskigt hur fort det går.
Olga. Njae, det vet jag inte om jag håller med om, den jämförelsen var så långt ifrån mig man kan komma. Jag kör mycket varierat med styrka, intervaller, cardio och kickboxning. Att hoppa rep mellan varje set i 60 minuter ÄR jobbigt.
Jag tränar alltid enligt devisen att är det inte superjobbigt och jag blir helt slut efteråt är det dags att lägga in en högre växel, variera övningarna och kliva ur sin comfort zone.
Håller med om att hopprep är superjobbigt. Jag kör ett pass i veckan och är alltid helt slut i armarna efteråt. Så skönt!
Såg Superskinny me när den gick i Sverige och blev helt chockad. Det var hemskt att se hur snabbt det gick. Usch! Att ens frivilligt vilja se kantig och benig ut förstår jag inte.
Tack Petra! Ska se det programmet ikväll då! Låter förfärligt, men jag kan nog inte låta bli...
... Skulle bra säga att det är samma sak om en anorektiker berättar om sitt helvete. Då finns det alltid några som silar kamelerna och bara tar till sig tipsen om hur man mest effektivt kan svälta sig smal...
Och hopprep är svinjobbigt och mycket kul. Det handlar mycket om teknik för att man inte ska ta slut i armarna, de ska vara i princip stilla...
Anonym. Ja, visst är det skönt!
MrsEbba. Ja, det är superläskigt. Återkommer med fler kommentarer när jag sett programmet på BBC America.
Annika. Ja, det ska bli mycket intressant att se.
Cia. Ja. Fast liiite skillnad tycker jag är det är. Jag anser att det är snudd på oetiskt av en journalist att göra ett sådant "undersökande reportage".
Och ja, jag har rätt knycket när jag hoppar. Det är handlederna som jobbar, precis som jag skrev i tekniktips-inlägget "Leva på hoppet". Vevar man med hela armarna blir man helt slut på några minuter.
Skicka en kommentar