Vi var bjudna på bröllop i lördags och det var mitt första amerikanska. Bruden hade nio tärnor, alla klädda i kycklingula halterneckklänningar. Och brudgummen hade även han nio kompisar i sitt entourage. En bestman och sedan åtta eftersläntrare, en till varje kycklinggul tärna. Så det var minst sagt fullt där framme vid altaret. Annars var det ganska likt ett svenskt bröllop. Minus det faktum att det endast var två tal (bestmannen och maid of honor), att flera tjejer hade svarta klänningar och man fick sitta bredvid sin date på middagen. Och jag passade på att gå på toaletten när bruden kastade buketten. Sen var det dans och open bar. Jag drack vin till maten, ett glas skumpa och sedan säkert fyra drinkar efter maten. Det är mer än vad jag druckit på ett år. Typ. Så det var inte helt oväntat att jag vaknade med huvudvärk och lätt illamående i söndags. Sedan låg jag i soffan och pendlade mellan ”jag vill äta något fett och salt” och ”sluta prata om mat annars kräks jag”. Inte så kul.
Idag måndag är det ännu en småregnig dag här i CT vilket är perfekt. Jag har en hel del jobb att ta igen sedan förra veckans förkylningschock. Och så står styrketräning och intervaller på träningsprogrammet. Först ska jag bara känna efter om det onda i halsen är inbillning eller om den är på väg tillbaka. Kan man smitta sig själv? URK!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kycklinggula klänningar?? Är inte 9 tärnor lite att överdriva? Undra om det är amerikansk standard? Själv ska jag på mitt första belgiska bröllop på lördag, ska bli intressant att se om de har nga speciella bröllopstraditioner.
Jag var på två spanska bröllop förra året och det var INGA tal, inte ens ett välkomsttal.
Ingen syrgas dagen efter?
Petra H. Ja, det var proppfullt framme vid altaret. Vet inte om detta är vanligt och ett sätt att visa "kolla vad mycket polare jag har". Fånigt var det iaf.
Måns. Såklart att Knickedicken gav mig syrgas. Nu har vi ny, snygg mask som täcker näsa och mun. Mycket proffsigt.
Skicka en kommentar