Ofta får jag höra "gud, vad duktig du är som tränar så mycket" och "jag önskar att jag hade din karaktär". Nu tycker jag i och för sig inte att jag har bättre karaktär än någon annan, möjligtvis bättre disciplin och klarare målbilder. Men det finns saker som jag har så svårt att få gjorda. Sånt som andra tycker är piece of cake. Jag har till exempel haft ett brev som ska postas liggandes i hallen i snart en och en halv vecka. Det är färdigskrivet, igenklistrat och väntar bara på att få vägas och få rätt antal frimärken uppe i hörnet. Men det är ett tråkigt brev till försäkringsbolaget så det blir aldrig av. Jag har varit på väg till posten sedan imorse men hittar hela tiden på ursäkter. Så löjligt. Vi snackar en fem minuters promenad och när brevet ligger på lådan kommer det dessutom att innebära ett par extra tusenlappar i min ficka. Men urk ... Och så slog det mig. Är det så här de som inte har någon lust eller ork att träna känner? Är det lika jobbigt för dem att dra på sig löpardojjorna som det är för mig att gå med ett trist brev till posten?
Nej, nu MÅSTE jag gå till posten. Jag får köra intervaller efteråt som belöning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj vad jag känner igen mig! Breven brukar ligga opostade även hos mig. I evigheter! Jag förstår inte heller vad det är som är jobbigt med att gå och posta det? Sjukt, egentligen.
Puma. Skönt att höra att jag inte är ensam. Men visst är det löjligt att gå och dra sig och ödsla massa energi på att tänka på ett litet brev som man av någon oförklarlig anledning inte orkar posta?! Och då bor jag ju i USA där jag bara kan lägga utgående brev i min egen brevlåda och fälla upp skylten så kommer brevbäraren och hämtar det. =)
Vad man har svårt och lätt för är nog väldigt individuellt. Nog finns det personer som har lika svårt att komma igång med sin träning som du har att få det där brevet postat. Men det är jättebra att ge sig själv en liten belöning då man gjort något man tycker är jobbigt.
Skicka en kommentar