söndag, oktober 21, 2007

Bröllopet

Gårdagens bröllopet var jättefint. De var inget kyrkbröllop utan vigsel i festlokalen. Bruden var så snygg med en enkel, axelbandslös klänning med litet släp och påsydda Swarowskikristaller. Brudgummen var sött nervös. Maten var supergod. Vinet flödade. På toppen av bröllopstårtan stod en liten plastbrud och en brudgum med brandmansutstyrsel. Men jag glömde kameran hemma så det finns inte ett enda bildbevis. Trist eftersom att min klänning var spectaculaire. Och mina 10 centimeter höga high heels (jag går sällan i högklackat men tänker att ska det va så ska det va) var skitsnygga - fast s*tan vad ont jag hade i fötterna. Det kostar att ligga på topp. Eftersom att Älsklingen fortfarande är rätt förkylningsrisig stannade vi inte så länge. Tror att vi var hemma strax efter midnatt.

Kvällens vanligaste kommentar till mig och Älsklingen var: So you guys are next?! Hmmm. Vi får se.

5 kommentarer:

Terese sa...

Jag hoppas på att ni är "next". Om det inte är jag och Glenn förståss :-) Det beror på när min älskling bestämmer sig för att fria.

Annika sa...

Kul med bröllop! SYND att du glömde kameran, det hade varit så roligt att se dig och brudparet!
Klart att den frågan var självklar ;-))

Måns sa...

Ja! Hurra!
Inser att vi med vårt smygande kanske diskvalificerat oss från bröllopsinbjudningar, men vi kommer gärna.
Och dagen-efter-brunch på Killingworth's Café. Bara en sån sak.
:-)

Desiree sa...

Kul med bröllop. Wow tio centimer höga klackar det var inte illa. Vet ej sjutton om jag skulle klara att gå i så höga klackar. Men man får iförsig snygga och långa ben med sådana klackar. Jo folk gillar att tjata på en. När ska ni gifta er? När ska ni skaffa barn osv? Den ena tjat frågan brukar leda till den andra. Så även om ni gifter er så blir det liksom inte slut sen så man bör göra som man vill och önskar.

Anne-Marie sa...

Synd att du inte fick med dig kameran. 10 cm höga klackar hade jag nog inte klarat. Går alltid i lågklackat. Säkert en naturlig fråga men det blir litet jobbigt när folk kanske tjatar och man inte själv vet.