Jag har alltid skrivit ganska snabbt och därför blir det lite fel ibland. Jag skriver till exempel ofta ”bar” när jag ska skriva ”bra” och ”ohc” när jag ska skriva ”och”. Men efter att ha bott i USA i snart ett och ett halvt år har en del nya stavfel poppat upp. Jag kan tydligen inte stava till semester längre. Det blir alltid semetser. Och av någon outgrundlig anledning kan jag inte stava till mitt favoritord muskel utan det blir muskle varje gång. Utan undantag.
Sen har jag även lagt märke till ett begynnande ludd i hjärnan. När jag sitter och skriver på en artikel får jag ibland tänka länge och väl för att komma på de enklaste och vanligaste orden. Igår kunde jag till exempel inte för mitt liv komma på vad hälsena hette på svenska. Och så försökte jag få hjälp av Knickedicken (fråga mig inte varför för han är knappast bättre på svenska än jag) men då kom jag inte på vad det hette på engelska heller.
Jag befinner mig i ett språkligt twilight zone.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Ha ha samma här. Sister in crime. Lite lätt ordblind som jag är skulle jag mycket väl kunna läsa din text med felstavningen på semester och ändå inte reagera på att du stavat fel men läsa det som om det vore rätt stavat. Jag märker också att jag ofta skriver ”ohc” när jag ska skriva ”och”. Jag kan också bli irriterad över att jag inte hittar de rätta orden på svenska alla gånger då jag ska skriva ihop ett inlägg till bloggen. Jag kan dock rekomendera www.tyda.se
Det känns lite småknäppt att sitta och slå upp enkla ord men ibland måste man.
Desiree. Ja, hjärnan är snabbare än fingrarna ibland. Och man ser inte stavfel när man läser för man vet ju vad det ska stå. Det värsta är att skriva bar istället för bra för det hittar ju inte felstavningsprogrammet. =/
Jag ska genast kolla in tyda.
Samma här! Total tangentbordsdyslexi... "coh" är mitt favvo-fel. Det blir ju inte bättre av att bo utomlands heller, (bott i London i 6 år, flyttar tillbaka om en månad) vilket gör att man tappar ord, och så lär man sig ju namn på saker på "fel" språk också!
Och då jobbade jag dessutom som korrekturläsare...
Get used to it. Snart kommer era prepositioner blandas ihop också! Så blir det när det är hemma bra men borta bäst... :-)
Ja, ibland är det verkligen irriterande att inte komma på dom vanligaste orden. Man sitter som ett fån och funderar, blä..
Mialena. Oj, jag du och ja verkar ju ha "fel" jobb. =)
Puma. Hur länge bodde du i Kanada?
Annika. Ja, det blir mycket "vahettere" när man pratar i telefon med svenska vänner.
"tangentbordsdyslexi" som mialena skrivit ovanför är ju bara så träffande och rätt beskrivet!!!
mitt absoluta "favoritstavfel" är iall(a)fall har jag märkt! :-)
/Bille
I Kanada var jag "bara" ett och ett halvt år. På Irland i fyra år plus två somrar.
Jag vet fortfarande inte om det är borta bra men hemma bäst eller tvärtom?
Puma. Längtar du tillbaka?
Både ja och nej. Jag kan längta tillbaka till att livet alltid var spännande utomlands. Att gå till mataffären en måndagskväll var ett äventyr - för det var nytt och spännande. Att gå till Konsum här hemma är inte alls samma sak. Jag vet vad som finns, även om Kalles nu finns med tokig banansmak.
Men det finns en trygghet här hemma som är skönt bekväm. Jag vet hur saker och ting fungerar. Är jag sjuk vet jag var jag ska ta vägen till exempel. Jag vet hur det här med att hyra eller köpa bostad funkar och jag är mer insatt i byråkratin. Utomlands hade jag inte samma koll. Men det är ju en avvägning mellan trygghet och spänning.
Det som är allra bäst med att bo hemma i Sverige är att jag äntligen inte behöver hyra någonting kortsiktigt (även fast ett år eller halvår är långsiktigt för vissa). Jag har något jag kan kalla ett hem. Jag kan äntligen köpa inredningsprylar!
Men, jag är också lite ofrivilligt fast i Svenssonruljansen. Jag är inte lika aktiv utan nöjer mig med mitt lilla liv och vardagligheter. Och folk skulle absolut höja på ögonbrynen om jag skulle gå ut ensam och sätta mig på en bar till exempel, så som jag ofta gjort utomlands.
Skulle jag få för mig att flytta utomlands igen en sväng skulle jag inte tveka. En Australiensväng ligger och gror i bakhuvudet och har så gjort ett bra tag.
Hur trivs du med att bo där du bor, egentligen?
Puma. Spännande att höra dina inputs om utlandslivet. För mig är det kanske lite annorlunda. Jag har ett eget hem med mina möbler och saker. Sen har jag ju en amerikansk pojkvän och hela hans familj på köpet, så jag har "kommit in i samhället" ganska fort och lätt. Hans läkare är numera även min läkare etc. Sen tror jag att det skiljer lite om man flyttat för gott eller om man flyttar för att jobba och bo i det nya landet ett tag. Vet man att man aldrig ska flytta "hem" igen rotar man sig kanske lite fortare? Jag vet inte. Men jag håller helt med dig, hemma i Sverige har man mer koll på byråkrati och sen tror jag att vissa kulturkrockar aldrig kommer att försvinna. Vissa saker är svåra att förstå om man inte är född i ett land.
Australien låter spännande, dit har jag alltid velta åka (på semester alltså).
//Petra
Missade din sista fråga. Jo tack, jag trivs hur bra som helst här. New England är SÅÅÅ vackert och jag har pendelavstånd till både New York och Boston (mina två favvostäder). Jag har fem minuter till havet vilket jag älskar, småstadslivet är skönt och jag är så avstressad nu jämfört med när jag bodde i Sthlm. Och när jag tröttnar på att alla känner alla tar jag tåget till valfri världsmetropol och andas lite avgaser och shoppar på H&M. =)
Låter härligt. Jag erkänner att jag är ganska avis. Inte ens ditt jobb är det fel på! ;-)
Hoppas du får en riktigt trevlig amerikansk jul med allt och lite till!
Skicka en kommentar