Igår firade mina föräldrar att det varit gifta i 40 år. Så kallat rubinbröllop enligt Bröllopsmagasinet (och nej, jag har inte köpt den tidningen för att jag själv ska gifta mig utan jag googlade på nätet). Till min förvåning har man typ ett namn för varje år. Första året är det bomullsbröllop (uppvaktas man av sin make med tops på sängen då?), sen är det pappersbröllop. Fjärde året var kul – då firar man fruktbröllop. "Här älskling får du ett päron". Åttaårsjubileet kallas lite kinky för gummibröllop. Efter 14 år är det elfenbensbröllop vilket verkar urdumt eftersom att elfenben typ är förbjudet enligt lag. Samma sak när man firar 35-årsjubileum. Då är det korallbröllop. Och som dykare vet jag ju att man absolut inte får ta koraller. Inte ens peta på dem faktiskt. Hur som helt är jag mäkta imponerad av mina föräldrar. Tänk att ha varit gifta i 40 år. Och de är fortfarande kära, gör saker tillsammans, är spontana, de reser massor framför allt har de roligt ihop. Det är precis så man vill ha det.
Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. The End.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mmm, jag har också "sådana" föräldrar. Inte bara grattis. Undrar om det inte är läge för bragdmedalj?
Skicka en kommentar