Utlands-tamagotchi

Att jag ska bli utlandssvensk börjar så sakteliga att sjunka in. Slog mig häromdagen att jag inte kommer att kunna träffa mina vänner lika ofta som jag är van vid. Inte bara lyfta luren och boka in en spontanfika. Jag kommer att ärva Knickedickens vänner. Bli hans Tamagotchi som Jerker så fint uttryckte det. Nu har jag iofs två kompisar som bor i New York. Och jag kommer med största sannolikhet få ett Sverigebesök eller två. Men det blir liksom inte samma sak. När man tänker så får man lite svårt att andas kan jag meddela. Undrar föresten om jag kommer att bli en sådan där übersvensk person med huset fullt av flaggor, dalahästar och porträtt på Kungen och Drottningen. En som lyssnar på Kristina från Duvemåla och får något längtansfullt i blicken. En sån som tjatar om sill, Kalles kaviar och Djungelvrål? Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör!