Jag har tidigare skrivit om hur trött jag varit efter ett träningspass. Jag kan säga nu att jag inte visste vad ordet trött egentligen innebar. Förens nu. Ikväll körde jag och Omid intervallträning utomhus. Började med att jag fick springa upp och ner för en lång trappa typ tusen gånger. Först på varje trappsteg, sedan vartannat, sedan var tredje och sist var fjärde. Körde tävling med Omid och sprang så det slog gnistor från mina sneakers. Direkt efter det sprang vi längs Karlbergskanalen. Vid varje bänk stannade vi och gjorde push ups, upphopp och tricepspress. Sen springa vidare till nästa bänk. Jag fick varva att springa vanligt med att spurta allt vad jag hade. Lovar att jag gjorde dammoln på grusgången. Ett tag var jag så trött att kroppen glömde hur den skulle göra för att andas. Lite kul när jag gjorde push ups. Skulle göra typ 15 men när två tanter gick förbi började Omid räkna högt "sjuttiofem, sjuttiosex, sjuttiosju …". De bara glodde impat på mig och sa oj! Passet avslutades med skitjobbiga crunches. Och nu är jag dödstrött. Men stolt. Imorgon ska jag vila, eller snarare jag MÅSTE vila för att kroppen ska återhämta sig. Det är svårt men det får gå. Lördag har jag tillåtelse att köra hård konditionsträning men på söndag har jag lovat att vila igen. Så jag är fräsch till måndagens pt-pass.
Nu ska jag sova. Som en stock kan jag ana.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar