måndag, oktober 10, 2005

Kex

I could just spread him on a cracker!

Tror jag måste åka till Oslo snart. Mycket snart. Men om sanningen ska fram (och det ska den ju alltid av någon jävla anledning) har jag försökt att stalka Morten Harket förut. Det måste ha varit 1986-1987. Jag och Yasmine åkte till Oslo för att partaja. En kille som hette (eller snarare kallade sig för) Pinocchio skulle anordna en fest i Oslo för partysugna stockholmare. Festen ställdes in och några år senare åkte just den samme Pinocchio dit för knarklangning. Tror att han kallades för "Knarkkungen" i kvällspressen. Det hade iofs inget med Norgefesten att göra men så kan det gå. Hur som haver. Jag och Yasmine tänkte som så att vi behöver ingen fest. Vi åker ändå. Sagt och gjort. Väl där gick vi fram och tillbaka på Karl Johan och hoppades, hoppades, hoppades att Morten skulle komma släntrande. Det gjorde han inte. Istället söp vi upp hela reskassan, hade ingenstans att bo och fick gå till Legevakten (Norges motsvarighet till soc skulle jag tro) och fick pengar och ett rum på ett härbärge. Ja, jävlar. Pengarna vi fick köpte vi cigg och sprit för. Sen åkte vi hem. Det var den Norgehistorien det.

Inga kommentarer: