Nattuggla

Jetlagen är som vanligt a pain. Igår somnade jag vid midnatt men vaknade pigg som en mört klockan tre. Drack te och tittade på mycket dålig tv fram till fem då jag lyckades somna igen. Och inatt låg jag och läste David Lagercrantz Himmel över Everest fram till halvfyra på morgonkvisten. Och nu har jag just tvångsvaknat och är så trött att jag ser i kors.

Att söka visum till USA är ett heltidsjobb. Igår var jag hos en specialfotograf och tog specialbilder för ändamålet. Vanliga hederliga svenska passfoton duger inte, nej de vill ha större och fyrkantiga bilder. Fem gånger fem centimeter med båda öronen synliga. Jorå. Sen ska man fylla i ett gäng formulär med allt ifrån adress och kontaktperson i USA, föräldrars fullständiga namn och alla mina utbildningar. De frågar till och med om jag har några special skills typ firearms, explosives, nuclear or chemical experience. Mig veterligen har jag inte kluvit några atomer på sistone. Det knepigast är att de vill ha en fullständig lista med ALLA länder man varit i de senaste tio åren. Och man måste ange exakt år för varje land. Det blir till att rota rätt på gamla pass och försöka pussla ihop listan. Jag lär behöva ett separat dokument för den listan blir längre än lång.

Pratade med Knickedicken igår och han och mäklar-Linda har börjat kolla hus och lägenheter åt oss. Vi hyr till att börja med så för min del spelar inte så stor roll vad det blir. Men K vill helst bo centralt och nära brandstationen så det blir säkert asbra. Hans kollega Jim tycker förövrigt att vi är på tok för kära (vilket förmodligen beror på att stackarn tvingas lyssna på när K pratar om mig hela dagarna) och då kunde K bara konstatera att ja, vi kommer att vara that annoying couple som får alla andra par att tycka att deras förhållande suger.