Igår kväll åkte jag och Knickedicken till grannstaden Branford och käkade mexikanskt på Su Casa. Sen tog vi en to go latte och åkte ner till marinan och kollade in solnedgången. Här plockas det romantikpoäng efter romantikpoäng. Regnet från igår är som bortblåst och solen strålar återigen över Madison. Ikväll blir det förmodligen en soft middag och kvällspromenad på stranden.
Det är inte bara regnet som är som bortblåst. Min så kallade hemlängtan försvann lika fort som den kom. När jag kommer tillbaka i höst har vi ett eget hem, jag ska få en egen bil och då kommer allt kännas så mycket bättre. Plus att K ska dra i ett par trådar och försöka att fixa ett halvtidsjobb på gymmet åt mig (gud vad det lät bortskämd och uttråkad hemmafru över det). Smattra lite på laptopen på förmiddagarna, svänga förbi gymmet några timmar på eftermiddagarna, träna själv i någon timme och hångla på kvällarna. Dessutom ser jag ju fram emot massor av Sverigebesök. Kan det bli bättre än så? I think not.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hihi, to go latte - jag läste "vi tog en go latte" och tänkte att det var då själva faan vad Västkustinfluenserna sätter sig och dyker upp när man minst anar.
En "go" latte liksom. Hihihihi.
Jag läste också "en go latte" - eller en "gooo latte" med extra västkustskt "T" - och undrade vad i helsiifyr det tagit åt människan.
Heja Knicke. Han är den mest om sig och kring sig kille jag känner till. Hurra!
Skicka en kommentar