Idag vakande jag av ett konstigt ljud. Det kom utifrån. Ett susande, smattrande läte. Ja, det regnar faktiskt i Madison idag. Första dagen sedan jag kom som det inte varit spektakulärt vackert väder. Ganska skönt. Jag tycker om regn. Dessutom säger de på tv att det bara ska regna fram till lunch och att det tar bort lite av luftfuktigheten. Ser alltså fram emot en inte fullt så svettig löparrunda i eftermiddag.
Igår hade jag förövrigt en dipp. Vet inte riktigt varför. Det är ju knappast så att jag varit borta så länge att hemlängtan är befogat. Jag har ju varit bortrest längre än så här förut. Och att vara med Knickedicken är allt jag vill. Men det var ändå något som skavde på insidan. En saknad. Jag längtade helt ohämmat efter alla mina vänner, efter mina föräldrar, efter mormor, efter min döda katt, efter min lägenhet, efter mina saker, efter folk i största allmänhet som pratar svenska. Jag vet vad jag vill och vad jag får. Igår slog det förmodligen mig vad jag ger upp. Eller nått.
Ah, det går väl över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Heyheyhey där!
Stockholm och resten av Svedala finns kvar. Känns det jobbigt kan du:
- baka knäckebröd till Knickedick
- tända Älskling-ljuset
- klistra lappar på alla möbler, etc, på vilka det står vad de heter på svenska
- blanda en pitcher Margarita
- hälsa den där Barbie att din vän Gonza from the hood är på ingång. Mooahahahaha.
Sissi - du är en pingla!
Och stort tack Gonza för allt dina tips. En pitcher Margarita är alltid lösningen på alla problem. Det blir mycket sånt när du kommer. Barbie har skickat ett mess där hon bad om ursäkt och lovade att lämna oss ifred. För min del kan du kicka hennes ass ändå. Just for the fun of it.
Moahahahaha, you bet baby, you bet....både om en och annan pitcher Marga och asskicking. Du vet, det går att ta girlen outta' da hood, men inte hooden outta' da girl - thankgod!
Take care och vill du mig något så finns jag, inte i byrålådan men du vet ju where to find me.
Skicka en kommentar