Kolumndags

Så var det jämn vecka och onsdag igen vilket betyder kolumndags i Metro. Du som missade att ta den eminenta tidningen imorse kan klicka till höger och läsa den här. Såg att jag blivit titulerad "frilansjournalist och bloggare". Undrar om jag måste fixa nya visitkort nu, det är ju aldrig fel med titlar. Kan kanske skriva dit träningsnarkoman och städfanatiker också.

Jag har precis slängt iväg två artiklar till Metro, en cover som ni kan bokstavligt talat njuta av nu på fredag och den andra på måndag (premiär för Metros nya hälsosida jag redaktörar över). Känns mycket tillfredställande. Därför ska jag fira med att städa och ge mig själv en svettig omgång på crosstrainern. Är det det som kallas för att "unna" sig saker?

Land of Love

Äntligen är biljetten bokad och betald. Flyger med SAS denna gång. Underbart att få åka direkt och slippa massa mellanlandningar, säkerhetskontroller och tråkig väntetid på gigantiska flygplatser där man förköper sig på smink, parfymer och godis i ren tristess. Jag reser den 3 augusti och hem den 20:onde. 17 days of looove, baby!

Drama Town

När jag vakande sken solen. Och vad kan vara bättre än en power walk i solskenet? Så det blev en snabb proteindrink och sen iväg. När klockan var halv tio hade jag svettats i 75 minuter, stretchat, duschat och ätit min havregrynsgröt. Så borde man börja alla dagar. Nu hinner jag jobba fram till klockan halv fyra då jag ska träffa en av männen i mitt liv, Darren på DOM Hairdressing. Ska fixa slingor och klippa en frän frisyr. Som jag sedan kommer att sabba under kvällens styrketräningen på World Class.

Pratade med Knickedicken igår. Som vanligt. Det är Memorial Day där idag och det firas som sig bör med en parad. Han kommer att spatsera omkring i full brandmansutrustning. Vad skulle man inte ge för att få se det? Att Madison är som på film är ännu en gång bevisat. Igår fick han ett larm om eldsvåda i ett hus. När de kom fram visade det sig att en fru slängt ut alla makens saker och kläder på gräsmattan och tuttat eld på dem. Händer sånt i verkligheten?

Dopamin Junkie

Kan meddela att dag två, ur träningsvärkssynpunkt, alltid är värst. Hasade med vissa svårigheter mig ur sängen imorse. Stel och dan. Tur att det blir bättre när man rör på sig. Ännu en anledning att snart sticka ut på en power walk och avsluta på cross trainern. Ni som tycker att jag är så "duktig" och "disciplinerad" ska veta att det aldrig slår fel. Efter cirka 30 minuter sätter dopaminerna igång, lyckoämnen bara rusar runt i kroppen och gör så att man känner sig nykär. Vem kan motstå det?

Men först ska jag betala alla räkningar. Kan lova att inga dopaminer kommer att visa sitt fejs då. Men det är skönt efteråt. Känner mig alltid som en välartad och ansvarsfull person varje gång jag betalat mina räkningar. Sen hjälper det ju om man samtidigt "leker kontor". Lite glitterpennor och rosa post-it lättar alltid upp.

Ont, det gör ont

Idag visade träningsvärken sitt fula ansikte. Har så ont i rumpan och baksida lår så det anar ni inte. Men hård konditionsträning kommer att göra susen. Och kanske ett långt bubbelbad som mjukar upp mina ömmande muskler. Pratade med Knickedicken igår och efter hans utbildning måste han genomgå flera sluttester. Typ springa in i ett brinnande hus och släpa ut en 250 kilos tung docka och sedan springa på löpband i tio minuter med tjockdockan på ryggen. Där ligger man i lä! Undrar föresten om svenska brandmän övar med lika tunga dockor? Eller om det är för att jenkarna är så feta som dockorna måste väga bly.

I´m back, baby

Just varit och kört pt med Omid efter en längre tids infektionsuppehåll. Så skönt att vara tillbaka. Men jobbigt! Efter 45 minuter låg jag raklång på golvet och skrek "jag längtar hem". Då har man kört slut på sig själv vill jag lova. Min rumpa värker efter vad som kändes som tusentals utfallssteg med 10 kilos viktplatta, mina axlar känns bortdomnade, mina ben skakar, mina stackars magmuskler vill dö. Lovely, lovely!!!

Flyttbomb

Just hemkommen från Kristiflygar-lunch med päronen. Mumsig lax och en härlig bönsallad. Mamma kan! Hon och pappa blev så där lagom imponerade när jag släppte bomben att jag tänkte flytta till USA. Första reaktionen var "nej, det får du inte". Den andra "men har du verkligen tänkt igenom det här". Tredje och sista (för den här gången) var "men jag kommer ju att gråta, gråta och gråta om du åker". Min lillebror blev gladare. Han såg väl hälsa-på-tillfällen framför sig. Kicki skriver i sin blogg om just lillebröder. Hur det egentligen gick till när de blev så stora. Min lillebror är 31 år, nästan 1,90 lång och jobbar som arkitekt. Jag tycker att det var så sent som igår då han var en liten plutt som det var roligt att reta gallfeber på och ge tjuvnyp när ingen såg på.

Nu ska jag ut i regnet på en power walk. Sen blir det hemmakväll med yogi-te (just nu toppar Choco Mexican Spice listan) och fotbad framför tv:n.

72 dagar, 1 728 timmar eller 103 680 minuter to go

Blä! Min USA-resa har blivit uppskjuten med en månad. Knickedicken ska vidareutbilda sig i något brandmannatjofräs i juli så det blir bara till att vänta ända till augusti. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge!

För att tänka på något helt annat ska jag nu sätta mig och gå igenom en kompis kostdagbok och räkna ut vad det är hon äter egentligen. Med blotta ögat kan jag se att hon äter för lite, för sällan och på tok för mycket dåligt fett, snabba kolhydrater och för lite protein. Så jag ska lägga upp nya menyer och tvinga henne att följa dem till punkt och pricka. Undrar om det bor en liten kostrådgivare i mig? Jag tycker att det är märkligt kul att räkna gram och energiprocent. Kan kanske vara något att satsa på vid sidan om i tjocksmocklandet i väst?

Vaddå tur?

Pratade med en kompis härom dagen och berättade lite om vad jag hade på gång, lite jobbgrejer och lite USA-flyttarplaner. Och till svar fick jag "gud, du har sån tur, varför kan inte något sådant hända mig någon gång?". Jag tänkte inte så mycket på det då men efter en stund slog det mig. Vaddå tur? Blev faktiskt förbannad och var tvungen att ringa upp personen och frågan vad hon egentligen menade med tur. Jag har slitigt i snart tio år, på min första tidning tjänade jag max 15 000 spänn i månaden. Jag har jobbat dygnet runt, jag har kämpat, varit målmedveten. Jag har inte haft tur, jag förberett mig. När fantastiska jobberbjudanden dykt upp så har jag varit redo. Jag har vågat. Jag har sagt upp fasta tjänster mot osäkra kort. Som i sin tur lett till ännu bättre jobb. Alla år av slit har betalat sig, just på grund av att jag kämpat mig till en fungerande frilansverksamhet kan jag sitta i en trea i Bromma eller på en veranda i Madison och jobba. Men det har ingenting med tur att göra. Jag tror att det är samma sak med tur som det är med träningsmotivation. Det är ingenting man får. Det förtjänar man.

Höst

Det känns ju för sjutton som höst ute! Kallt, regnigt och grått. Vad är grejen med det? Det är slutet av maj hallå?! Fast man ska ju tänka positivt. Så därför gör jag det.

1. Det är skönt att power walka i duggregn.
2. Man kan träna på gymmet utan att folk säger "nämen, ska du verkligen gå in nu när det är så fint väder?".
3. Man får koka sig en stor kopp yogi-te och krypa upp i soffan med en bra bok (vilket för tillfället är Caipirinha med döden av Maria Ernestam).
4. Man behöver inte mörklägga med både persienner och rullgardiner när man ska kolla på tv (projektor suger på sommaren).
5. Det syns inte lika tydligt att man inte låtit putsa sina fönster på två år.
6. Man kan göra sig en smarrig rotsaksgryta till middag. Serveras såklart med en gigantisk klick Dijonsenap.

Karaktär

Sitter och letar efter billigaste biljetten till New York i juli. Just nu leder United Airlines med sitt pris på 6 249 kronor. Men så är de ju med i Star Allians och jag är "bara" 15 000 poäng bort ifrån en bonusresa tur och retur till USA. Gratis är gott. Vad som mer är gott är den proteindrink med minimjölk och färska jordgubbar som jag ska svänga ihop nu. Stränga förhållningsregler resten av dagen, var på Adidas event idag med halva gänget från Fitness Magazine och det bjöds på mumsig buffé med massor av godsaker (lycka till med kostdagboken, Sofie). Men jag måste ändå säga att jag hade läget under kontroll. Åt mest av den rökta makrillen, halstrade tonfisken, den fantastiska vildsparrisen, ingen chokladbit till kaffet och inget vin till maten. Det stavas karaktär go vänner.

Skrattfest

Jag måste utfärda en varning. Läs inte Charlotta Flinkenbergs bok "Viktiga boken – Från godisråtta till storlek 38" på bussen eller på tunnelbanan. Jag skrattar så högt och mycket att jag nära på pinkar i brallan. Trots avsaknad av ätstörning, matmissbruk, träningsovilja eller önskan att gå ner i vikt (nåja, jag kan iofs tänka mig att tappa ett par kilo i fettvikt – man är ju inte mer än människa) så är det en fantastiskt rolig bok. Dagens boktips således.

Träningsförbud part II

Hmpf! Jag som tyckte att jag lyckats häva visdomstandsinflammationen på egen hand. Med gurgel och mystiska voodooriter. Men icke. Var hos tandläkaren idag och nu är det jag som käkar penicillin. Ingen hård träning på tio dagar således. Varför ska detta drabba mig?! No fair! Fast tandläkaren sa att jag inte skulle behöva dra ut tanden. Såg bra ut och den tränger sig inte på det andra tänderna. Alltid något.

För att prata om något mycket roligare. Jag har börjat kolla flygbiljetter till Madison igen. Kan dessvärre inte åka förens i juli eftersom att jag "måste" åka på jobb till Cypern, Mallorca och Menorca i juni. Tufft jobb men någon måste göra det. Attans vad mycket dyrare det är att åka till New York i juli. Säkert 2 000 spänn dyrare än biljetten jag köpte i april. Har folk inte hört talas om svensk sommar? Stanna hemma har jag sagt!

Perfekt!

Ordningen är återställd. Jag har gjort allt det jag skulle. Jag är återigen perfekt. =)

Not so perfect

Idag skulle jag få så mycket gjort. Fixa med bokföringen och leta rätt på några fakturor som min revisor saknade underlag för (konstigt för jag som tycker att jag är så himla noggrann). Jag skulle skriva klart minst tre kolumner som jag påbörjat, jag skulle skriva minst en artikel, jag skulle gått en tvåtimmars promenad. Jag skulle förbereda mig inför morgondagens föreläsning som jag ska hålla på Tollare Folkhögskolas medialinje. Men jag fastnade framför usel daytime tv. Och bläddrade i gamla tidningar som jag egentligen skulle slänga. Och dagdrömde om Knickedicken. Nåja. Dagen är inte över. Än finns det tid att reparera skadan. Innan solen går ner är jag säkert perfekt igen. Det är ju trots allt söndag for crying out loud. Inte för att det betyder så mycket för en frilansare, men ändå.

The Perfect Wife

Klockan är tolv och jag har hunnit med följande. Ätit (läs: druckit) frukost, städat och skurat hela lägenheten, tagit hand om disk och, håll i er nu, gjort äppelmos. Känner mig som en präktig hemmafru. Minus papiljotter och förkläde. Jag hade massa äpplen hemma och eftersom att jag inte kan tugga kom jag på den geniala idén att koka äppelmos. Blev asgott. Inget tillsatt socker. Inget tillsatt överhuvudtaget. Bara äpplen. Nu ska jag sticka ut på en tvåtimmars promenad. Sen blir det kanske en proteinshake med naturell yoghurt och en klick hemlagad äppelmos.

Bag Lady

Ve och fasa! Jag har fått träningsförbud. Inflammationen i tanden har inte gett med sig så stränga ord från Omid att inte träna. Kan sätta sig på hjärtat och det vill man ju inte. Nedslagen fick jag nöja mig med en 1,5 timmes promenad hem. Inte power walk. Promenad! Svårt att gå långsamt, kom på mig själv flera gånger att gå i takt med musiken. När jag saktade in kändes det som om jag skulle ramla omkull, ni vet typ som när man cyklar jättejättelångsamt och det blir alldeles vingligt. Hela helgen får jag bara ta promenader. Ingen konditionsträning, ingen styrka. Ja, jag vet. Detta är ett I-landsproblem. Men för mig är det förödande. Hade just kommit igång igen på riktigt efter Madison-resan.

Nu ska jag iväg och plåta bylinebild till min krönika i Fitness Magazine. Hoppas make up-tjejen kan trolla med smink för min ena kind är helt svullen. Tycker själv att det ser ut som om jag har ensidig påssjuka. Är det det som kallas för bag lady tro?

Jag håller mig flytande

Ännu en dag med flytande föda. Visdomstanden och jag är inte bästisar om man säger så. Jag hatar den och uppenbarligen hyser den inte några varma känslor för mig heller. Frukost: proteindrink med minimjölk, lättyoghurt, blåbär och en näve fiberberikade havregryn. Mellanmål: proteindrink med lättmjölk och jordgubbar. Lunch: proteindrink med minimjölk, lättyoghurt, en liten banan, blåbär och en näve fiberberikandehavregryn. Mellanmål: en proteindrink. Jag ser inte fram emot min middag som kommer att bestå av, ja, ännu en proteindrink. Skulle i och för sig kunna dricka någon varm soppa eller så men Keldas thaisoppa är väl inget god utan kycklingbitar, champinjoner, körsbärstomater och fullkornsris? Svårt att tänka mig att det blir gott om man mixar allt. Jag vill tugga! Jag vill äta morötter, äpplen och knäckebröd. Har svårtartad craving efter allt mat som är hård.

Har för övrigt varit mycket produktiv idag. Fått iväg fyra artiklar och satt in 2006-års kvitton i bokföringspärmen. Och städat hela lägenheten, både skurat och dammat. Nu ska jag iväg och träna, undrar hur mycket man orkar utan någon riktig mat i magen? Kör väl på tills jag svimmar antar jag.

Så smart att det gör ont

Aj för helvette! Min visdomstand gör så ont. Har svullnat upp och förmodligen fått en fin liten infektion i tandköttet. Kan inte tugga. Kan knappt öppna munnen. Idag har all föda varit i flytande form. Proteindrinkar spetsade med minimjölk, lättyoghurt och bär. Jag tackar den som uppfann sugröret. Har köpt Corsodyl på Apoteket att gurgla med. Igår kväll hade jag inget bra att ta död på bakterier med så jag doppade en tops i polska vodka (som jag av någon underlig anledning hade hemma) och strök på tanden. Det smakade illa. Och hjälpte föga. Jag hatar visdomständer. Varför får vi dem? Hallå evolution, keep up!

Just pratat med Knickedicken i telefonen. Han är söt som socker. Nu kan vi verkligen snacka om high on sugar! Men mitt i samtalet hördes ett tjutande läte i bakgrunden och det var tvunget att läggas på. Alarm från Madison Fire Department. Så är det att telefondejta en brandman. Men jag åker dit i juli igen om allt går enligt manus.

Bizzy lajfstajl

Imorse ställde jag alarmet på ringning klockan sex i tron om att jag skulle ge mig ut på en power walk. Det hela slutade med 1,5 timmes snoozning. Träning för högerarmen? Vaknade dessutom med otrolig tandvärk, en visdomstand gör sig påmind. Kunde knappt tugga mina äggvitor. Får bli föda i flytande form idag. Nu ska jag iväg på ett mötesmaraton. Har ett i Globen klockan 10, ett på Fridhemsplan klockan 12, sen ska jag träna fram tills mötet klockan 16 på S:t Eriksplan och sen avrundas dagen med en intervju på Långholmen klockan 18.30. Puh!

Jelly Belly

Började dagen med att lämpa över en tjock pärm med kvitton och alla mina deklarationspapper till min revisor. Förra året åkte jag på 70 000 i kvarskatt. Bad henne fixa minst lika mycket i skatteåterbäring i år. Hoppas hon kan trolla med knäna.
Sen susade jag iväg och träffade Sissi för en fantastisk lunch i Vasaparken. Och vi sprang på en nytränad Gonzalita. Way to go girl. Själv trampade jag loss i 90 minuter på stairmastern efter lunch. Sen hem och jobba. Sen iväg till gymmet igen och körde styrka. Dessvärre "råkade" jag ut för en överdos Jelly Beans när jag kom hem och nu är jag high on sugar. Ni ser, jag är inte perfekt! Har fortfarande en äcklig eftersmak i munnen av sorterna som smakar björnklister och bubbelgum. Vem kom på de smakerna? Och varför åt jag dem?

Nyhetsfrågan

I dagens Metro är jag fråga nummer ett i "nyhetsfrågan". Mycket underhållande. Omids tips till läsarna var att ringa till World Class Kungsholmen för att få hjälp med rätt svarsalternativ.

Orättvisa värld

Vaknade med huvudvärk. Vad är grejen med det? Okej om man varit ute och partajat men om man levt sitt vanliga sunda liv, tränat och gått och lagt sig i tid och sovit på ergonomiskt riktig kudde utformat av sjukgymnaster? No fair! Huvudvärken avtar knappast med tanke på att jag måste ringa runt och jaga en villig revisor idag som vill göra mitt bokslut och min deklaration. Helst snabbt. Och billigt. Man kan ju få migrän för mindre. Urk! Tur att jag har tre roliga träningsartiklar att skriva för Metro. Och massor av roliga möten i veckan som förhoppningsvis leder till ännu fler roliga jobb.

Pratade med Singelpinglan i telefon igår. Hon har varit i New York ett par dagar men är tillbaka i East Haven nu. Ett stenkast från Madison och Knickedicken (lite beroende på hur långt man kastar sten). Det är tydligt att orättvisorna haglar tätt idag.

Klarsynt

Uppe med tuppen. Ska iväg och köra konditionsträning innan jag ska möta upp Celina och slänga mig på en soldränkt gräsmatta. När jag vaknade satte jag som vanligt på mig mina glasögon och började stöka runt i köket. Tyckte att jag såg lite suddigt och gjorde ett par halvhjärtade försök att putsa glasögonen. Men nej. Suddigt och konstigt. Sen när jag skulle sätta i linserna upptäckte jag att linsburken var tom. Jag hade gjort det igen. Glömt att ta ut linserna, sovit med dem hela natten och sedan lullat runt med grötiga linser OCH glasögon. Snacka split vision.

Färdigmat

Vad är det egentligen för fel på pulvermat? Det innehåller allt man kan tänkas behöva, smakar kanske inte något vidare men kaffe latte funkar. Och choklad. Med minimjölk blir det smarrigt, extra festligt om man dricker ur kulörta sugrör. Piller är också bra. För extra energi, för ökad förbränning, med vitaminer, mineraler och omega 3. Inget matos. Ingen disk. Nästan i alla fall. Känns modern. Lite futuristiskt. Byta ut en måltid mot en enda tablett. Maten är klar, häpp! Synd bara att en av mina hobbys är att tugga. Usch, nu blev jag hungrig bara för det. Önskar att jag kunde vara lite mer som Kicki och bara svänga ihop något helt fantastiskt i förbifarten. Jag tror dessvärre att jag saknar matlagningsgenen.

Utomhuskontor

Det straffar sig verkligen att ligga på latsidan. Nog för att Omid körde en lightversion med mig idag men ack så jobbigt. Sömnbristen gjorde säkert sitt till, svårt att fokusera när man är snurrig i bollen. Hade tänkt att köra 1,5 timmes cardio efteråt med slokade efter 45 minuter. Men det kan jag kompensera med en power walk senare i kväll. Omid berättade för övrigt att min kolumn om att ragga på gym sitter på kylskåpet i personalrummet på World Class. Smickrande.

Just nu sitter jag på balkongen och försöker jobba med laptopen i knät. Går sådär kan jag säga. Det blänker nå så in i bängen på skärmen i solljuset. Men jag SKA sitta ute. Basta! Skriver på gehör, får väl kolla senare ikväll vad sjutton jag skrivit egentligen. Nu måste jag trycka på play igen, Jakob Hellman tror att han har sjungit färdigt.

Gamla kolumner

Sådär ja. Nu har jag hittat en länk till den gamla Metrosajten där samtliga mina kolumner ligger kvar. Får duga tills det nya arkivet kommit igång på metro.se.

Shit Majbritt

Oj då. Här satt man och trodde att man hade ett par läsare. Typ de närmast sörjande. Men efter min Carrie Bradshaw-lansering i Metro var jag ju bara tvungen att fixa en sådana däringa besöksräknare. Och shit Majbritt säger jag bara. Det är folk från hela Sverige som varit inne. Och från Danmark, Norge, USA (kan det vara Knickedicken som tycker om att titta på svenska bokstäver tro) och Nederländerna. Nu vet jag ju inte vad som är normalt eftersom att jag inte haft en räknare förut men på en timme hade jag 358 unika besökare. Hej, hej alla trehundrafemtioåtta!

Jetlag is a bitch

Igår slog jetlaggen till med oanad kraft. Klockan fyra på morgonen var jag fortfarande klarvaken och satt med en kopp yogi-te och tittade på när tv-kocken Pelle Johansson lagade lutfisk och mangocarpaccio. Zappade över till fyran där de hör och häpna har ett sådant där direktsänt spelprogram där man ska lista ut ett ord. Nog för att folk är lite såsiga i skallen så där dags på dygnet men hur svårt kan det vara? Det är ju alltid så löjligt enkla ord men det är kanske tanken, då känner sig folk smarta och ringer in för 9.90 per minut. När jag ändå är inne på ämnet tv kan jag säga att jag ser fram emot Ghost Wisperer ikväll. Inte helt oväntat för att Wentworth Miller är med.

Var tvungen att ställa in träningen med Omid idag. Funkar inte att köra stenhård styrka efter två timmars sömn. Så det får bli en power walk till World Class Alvik och en timmes cardio istället. Men imorgon kör vi!

Sportys rise to stardom

Check this out people.

Yoga vs Camping

Just tillbaka från en svettig power walk. Eftersom att laddaren till min Archos kommit med posten (jag glömde ju den gamla på ett hotell i Thailand och där är det tydligen svårt att skillnad på en dyr sladd och ett äppelskrutt för städerskan slängde den) kunde jag poppa på som bara den. Nog för att fågelkvitter och vågskvalp är najs med det behövs lite dunka dunka för att få det rätta drivet.

Fotograf-Lotta var precis här och plåtade till morgondagens Sporty Spice-intervju. Hon behövde något att lägga extrablixten på så och så fick hon syn på min ihoprullade yogamatta och utbrast glatt "oh, det blir perfekt att lägga den på ditt liggunderlag". En del människor campar. Andra står i märkliga positioner och säger Namaste.

Jetlag är ingen lek

Att resa hem från USA är ingen lek. Är helt sönderjetlaggad. Ska försöka ge mig ut på en power walk senare i eftermiddag. Fysisk aktivitet är det enda som biter på jetlag. Imorgon klockan nio ska jag träna med Omid på World Class. Känner mig helt ur form, har inte styrketränat ordentligt på tio dagar. Helt otroligt! Känner mig som världens lataste människa.

Imorgon måste ni läsa Metro. De ska länka till min blogg på metro.se och har en inför-grej om det i morgondagens tidning. Intervjun gjorde de igår när jag precis hade ramlat av amerikaflyget så jag hoppas att jag inte lät allt för osammanhängande. Och snart kommer en fotograf över och ska ta en bild på mig. Just nu har jag brandmanströjan på mig och en tofs mitt på huvudet. Funkar det tro? Urk. Alla snyggkläder ligger i tvättmaskinen. Vi snackar I-landsproblem.

Nu har det snart gått tre timmar sedan havregrynsbrunchen. Måste pipa ner till ICA och fylla på mitt frukt- och grönsakslager. Matklockan ringer.

Usch, jag är hemma

Så var man hemma i Sverige igen. Illamående av sömnbrist och jetlag. Igår satt jag ute i 23-gradig strålande sol och höll en Knickedick i handen och idag huttrar man runt i all sin ensamhet i åttagradigt regn. Iklädd en på tok för stor t-shirt med Madison Fire Department-tryck på ryggen, så där lite lagom patetiskt. Så kan det gå. Slut är det också på pannkaksfrukostar, friterad mat och kopiösa mängder vin. Tillbaka till havregrynsgrötsverkligheten. På torsdag och fredag ska det tränas med PT Omid igen. Känns mycket märkligt att helt plötsligt inte vara mitt i en Gilmore Girls-idyll. Men så mycket kan jag säga, passet ligger inom räckhåll. Och planer har börjat smidas.


















Down Town Madison.













Den så omtalade baren Dolly´s där Dave serverar billiga och starka drinkar och lokalbefolkningen roar sig med att sjunga country-karaoke.

The Beach kantat av åttamiljonerdollars-villor. Vill ha!

The End

Jepp. Så var det dags att åka hem. Om fem timmar måste vi lämna Madison och åka till JFK. Sen väntar tio urkiga timmar ombord. Får spendera tiden till att planera eventuell framtida flytt.