Veckans Fråga

Jag känner mig lite, lite bättre idag. Fortfarande snuvig, tryck över bihålorna och skallen full med bomull. Men jag känner mig inte lika matt och trött (tacka för det – sov elva timmar i natt). Så här gäller det att vara positiv och se det som ett tecken på att jag är på bättringsvägen (mellan nysattackerna). Men träning blir det såklart inte idag heller. För att vara på säkra sidan brukar jag alltid vänta med att köra igång med träningen efter en sjukperiod och ha en ”buffert-dag”. Alltså en feberfri dag eller en dag då jag känt mig helt frisk innan jag drar igång. Det minskar risken för bakslag. Sen går jag ut lugnt första dagen, gärna med en promenad och kanske styrka. Inga intervaller eller annat som höjer pulsen för mycket. Går min friskkurva åt rätt håll blir morgondagen min buffert-dag och jag kan köra igång med min träning på torsdag igen.

Under tiden kan jag passa på att redovisa förra veckans fråga. Jag undrade vad ni käkade till frukost och här är era svar. Hela 153 av er röstade och som ni ser på procenttalen kunde man välja fler än ett alternativ. Och ny fråga ligger ute nu - gör din röst hörd!

Vad äter du till frukost?
Gröt: 49%
Fullkornssmörgås med pålägg: 33%
Ägg: 22%
Fil med osötad müsli: 20%
Proteindrink: 9%
Fil med sötad müsli: 5%
Jag äter inte frukost: 5%
Rostat bröd med marmelad: 1%

Sjuk, sjuk, sjuk

Jag är fortfarande dösjuk. Och imorse gjorde jag något jag inte gjort sedan Hedenhös. Jag stängde av väckarklockan när den ringde klockan 06.45 och sov ända till 9.30. Jag vaknade till någon gång vid åttarycket och tänkte att jag måste ju gå upp, här kan man ju inte ligga och lata sig, men då var det som kroppen bara tvärvägrade. Jag var helt matt och orkade knappt lyfta på huvudet. Det var som om kroppen sa ”nu är det du som ligger still och sover medan jag bekämpar de här mördarbacillerna”. Så jag somnade om. Men jag känner mig inte ett dugg bättre än igår. Ont i hela kroppen, tryck bakom ögonen, sus i öronen, irriterad i halsen, bomull i skallen, molande värk i bihålorna och svidande näsa (det känns som om jag snortat klorin). Känns som om jag råkat ut för någon rackarns influensa. Så träning blir det inte. Känner inte ens att en promenad i den vackra vintersolen är aktuell. Blä!

Den enda bra nyheterna jag har att komma med är att Patriots vann igår så vi är klara för Super Bowl plus att de slog NFL-historia med 18 raka segrar. Och New York Giants vann sin match så det blir dem vi möter. Och för oss i CT är det lite kluvet då hälften håller på New England Patriots och andra hälften på Giants. Men jag lutar mer åt Patriots, för de har ju Tom Brady (han som dejtar Gisele Bundchen ni vet) och han är grym.

Nej, nu ska jag ta en lång varm dusch och sedan bädda ner mig i soffan med myskläder, varma sockor, pläd, te, tidningar och en film eller två. Synd att man mår pyton för annars hade det ju varit ganska mysigt.

Patriotisk – men sjuk

Argh! Jag är sjuuuk! Kände mig lite småhängig i fredags, i igår lördag var det snuvigt värre men inte så att jag kände mig sjuk. Men idag vaknade jag med en fullt utvecklad dunderförkylning. Snuvig, täppt, tryck bakom ögonen, bomull i skallen, kittlig i halsen. Urk! Ingen feber eller halsont dock men träning blir det inte. Känner mig som en urvriden disktrasa.

Så det får bli soffläge med pläd, te, förkylningspiller, Resorb vätskeersättning och tv såklart. Söndagar i USA så här års betyder ju NFL-fotboll. Idag spelar vårt lag New England Patriots mot Chargers. Vinner vi ikväll betyder det att Patriots slår ”världsrekord” genom att vara det första laget någonsin som spelat en hel säsong (alltså playoffs som är hela 17 matcher) utan att förlora en enda gång. Stort! Och senare ikväll är det dags för New York Giants att möta Packers.

Lite bättre

Jag mår lite bättre idag. Den värsta smärtan har gett med sig, nu sitter den mest en molande värk i nacke och bakhuvud. Bara att den släppt taget om mitt öga är en fröjd. Men jag sov riktigt dåligt i natt och känner mig allmänt matt, åt nästan ingenting igår. För er som inte vet hur det är att ha migrän kan jag berätta att dagen efter en attack känner man sig som en ynklig, urvriden disktrasa. Typ lite som en kombination av dagen efter en vinterkräksjuka och ett maratonlopp. Och jag gör allt annat än att ropa hej i det här läget. Ibland vaknar jag och tror att värken är på väg bort för att bara känna den komma tillbaka med dubbel styrka efter ett par vakna timmar. Så hur det blir med dagens träning återstår att se. Hoppas på det bästa.

Update. Min migrän far fram och tillbaka som en jo-jo idag. Först kändes det nästan bra, sen slog den till med full kraft för att sedan dra sig tillbaka igen. Just nu är det ganska ok men jag tar en vilodag idag för säkerhets skull. Jag har ätit typ ingenting i två dagar nu så energin är ändå nere på noll och ett träningspass skulle ta mer än det skulle ge. Imorgon tar jag igen det med råge!

Migrän

Idag har jag min förbannade migrän igen. Sprängade värk som strålar från nacken upp i bakhuvudet för att sedan landa bakom höger öga och trycka på så att det känns som om det ska poppa ut. Och de där värktabletterna som jag fick av läkaren på Yale Clinique hjälper inte. Jag vill bara slita ut min hjärna.

Styrketräningen får alltså utgå idag. Ska sova, duscha varmt och försöka gå en promenad senare i eftermiddag. Nu måste jag sluta blogga för jag mår illa av att titta på datorskärmen.

Fiskmördare

Vi fick just reda på att alla Aunt Debis fiskar har dött. Hon hade sju jättefina karpar, en vit och resten orange, som bodde i hennes utomhusfiskdam med fontän och vattenfall och allt. Och nu är alla döda. Hon misstänker att någon måste ha hällt gift i fiskdammen för de har inte visat några som helst tecken på sjukdom. Såklart är hon helt otröstlig. Vem f*n kan göra en sådan sak? Vem får ut något av att döda djur för nöjes skull?









Karparna gillade att bli klappade på huvudet.

Fiskdammen tillika Debis oas.

Huvudet from Hell

Igår var en dramatisk dag. Jag vaknade med en migrän from hell. Och nu snackar jag huvudvärk med stort H. Sånt värk som gör att det känns som om trumhinnorna ska spricka, som gör att man spyr bara av lukten av mat, som sitter i nacken, bakom örat och till och med under tänderna. Och som trycker bakom ögat så att det känns som om det ska ploppa ur. Men man är ju inte särskilt pjåkig så man biter ihop. När Knickedicken kom hem låg jag och yrade i sängen, mitt vänsteröga var helt igenmurat så svullen var det, min puls var hög och jag hade lätt feber. Själv ville jag bara ligga kvar i sängen (alternativt bli skjuten med en AK4:a i huvudet) men pojkvännen lyfte upp mig, bar mig till bilen och ilade till Yale Medical Clinique i Guildford. Där las jag på bår, fick dropp, det tog massa tester och jag fick massa sköna droger. Efter att ha legat där i nära tre timmar hade den västa värken släppt och jag fick åka hem. Jag har nu ett recept på skitstarka tabletter och jag har inte hjärntumör (vilket säkert stackars älsklingen trodde när det blev värsta pådraget när jag ramlade in på sjukan).

Men. Idag mår jag bra. Tacka gud för starka tabletter! Och jag har just avverkat en PW i solen (25 grader varmt) och hade enligt Mr F55 en maxpuls på 78% (avg 72%). Fast jag tror att det är lite väl optimistiskt räknat. Polarklockan räknar på en medelmaxpuls på ålder minus 220 och att räkna på 220 minus halv ålder är mer riktigt för min skull. Gick en kortare runda än vanligt (lite öm i skallen var man ju trots allt efter gårdagens hallå) och gick 40 minuter och brände 260 kcal (varav 50% fett enligt pulsklockan vad det nu betyder).

Tråkigt, tråkigt

Detta är så trist och eftersom att jag känner personen ifråga och tycker väldigt mycket om henne hoppas och tror jag av hela mitt hjärta att hon är oskyldig.

Sicko

Ännu en sjukdag. Har 37.8 grader vilket är högt för mig på morgonen. Typ en grad över min normaltemp. Halsen gör inte ont längre men jag känner som om jag har ”skavsår” i halsen, det river i luftrören när jag hostar och mitt öronsus ger inte med sig. Vore jag hemma skulle jag nog ha släpat mig iväg till husläkaren. Men nu är jag här och det är lite skillnad på att hosta upp 70 kronor och $220 för att säga aaahh. Jag biter ihop.

No fair

Det här är inte rättvist. Jag har fått tillbaka halsontet, det susar i öronen, jag har bomull i huvudet och jag kallsvettas lite så jag tror banne mig att jag har lite feber också. Nu har jag haft träningsuppehåll i åtta dagar (!!!) och jag börjar känna en krypande panik. Det känns som om allt jag jobbat så hårt för hela våren håller på att gå åt h*lvete.

Såklart att jag lyssnar på kroppen (svårt att låta bli som den gapar och skriker) men träningsdjävulen i mig tänker att ”hur farligt kan det vara om jag kör ett litet styrkepass idag, jag menar hur stor är risken egentligen att jag får hjärtinflammation och dör”. Nu kommer jag såklart inte att göra det men att vara sjuk och ha träningsförbud är så orättvist. Ge förkylningen till någon som ändå är för lat för att träna! Buhu.

Födelsedag och sista kolumnen

Idag fyller jag år. Det firar jag med proteingröt och levande ljus. Men det blir säkert både tårta och skumpa senare idag eftersom att vi är bjudna på bröllop. Min födelsedagspresent till mig själv är att åka till Steve & Berrys och shoppa loss på Sarah Jessica Parkers kläder.

Idag är passande nog (?) även dags för min sista kolumn i Metro. Det är jättetrist och om jag hade fått välja hade jag gärna fortsatt ett tag till. Men, men. Nya chefer, nya visioner. Kolumnen "Du, det är slut" kan du läsa här. Och btw. Jag blev för första gången i mitt liv kortat. Mitt "minus" på slutet lät så här i originaltexten (den andra meningen var borta): Det är slut mellan mig och Metro så detta blir min sista kolumn. Fast det är en lycklig skilsmässa och allt är toppen och se vad brun och smal jag är. Men vi ses ju på min blogg.
Läs kolumnen så fattar ni.

Jag har fått en del mail nu på morgonen från folk som tycker att det är trist att jag ska sluta skriva kolumner. Det värmer såklart men dessvärre är det inget jag kan göra något åt. Ni får väl göra som de galna Kvinnofängelset-fanset: demonstrera. Eller skicka påsar med jordnötter till chefredaktören för att visa vilken nöt ni tycker att han är. Eller bara gå vidare. Vad vet jag. Själv tänker jag inte vara bitter på min födelsedag. Det spar jag till imorgon. Tack alla ni där ute som gillar mig (eller mina texter i alla fall). Jag gillar er tillbaka.

Snörvlande soffpotatis

Fortfarande sjuk. Den onda halsen har gett med sig men jag är däppt i däsan och blir svettig av att resa mig från soffan och hasa ut i köket. Så det blir en träningsfri dag idag också. Jag vet att det är det enda rätta och att min kropp behöver vila och att jag faktiskt bygger muskler och låter kroppen återhämta sig under tiden jag ligger här och snörvlar. Men ändå. Jag hatar varenda liten sekund.

Tur att det är pissigt väder annars hade det känts än värre. Igår drack jag femtioelva koppar te och kollade på filmerna Eragon (Sagan om ringen rip off), Pursuit of Happiness (helt ok fast lite väl snyftig för min del) och The Good Sheppard (borde som så många andra filmer ha kortats - kill you f*cking darlings). Och det första avsnittet av tv-serien Army Wives (med Catherine Bell och Kim Delaney) som faktiskt var ganska bra. Idag ska jag kolla på The Queen (höga förväntningar), Freedom Writers (låga förväntningar) och svt:s dokumentär Kärlek: Dejtingdjungeln och precis allt om Sveiges nationaldagsfirande.

Träningsförbud

Jag är sjuk. Jag är eldröd i halsen och det känns som om jag svalt en blandning av aceton och stålull. Det river och gör ont i hela munnen, under tänderna till och med. Och så lite snuva på det. Jag hatar att vara sjuk. Träningen går åt fanders. Men det är inget att göra åt – att ha virusinfektioner är inte att leka med.

När man är snuvig och hostig bör man ta det lugnt i två till tre dagar för att se åt vilket håll infektionen är på g. Man kan dock ta lugna promenader. Har man feber betyder det alltid total vila. Har man ont i halsen eller hosta bör man vara extra uppmärksam och total vila gäller. När febern försvunnit kan man gradvis ta upp träningen igen men det är viktigt att man går ut lugnt. Och var extra uppmärksam och lyssna på kroppens signaler. Rusar pulsen iväg, blir du helt matt av att lyfta vikterna och du känner dig darrig och svag ska du gå hem. Svimmar du, känner tryck över bröstet och får oregelbunden hjärtverksamhet av ansträngningen ska du uppsöka läkare. Pronto. Struntar man i att lyssna på kroppens signaler och tränar med feber, halsont och virus i kroppen kan man få hjärtmuskelinflammation. Inflammationen gör att hjärtat inte kan pumpa som det ska och blodcirkulationen försämras. Det leder till att vätska samlas i lungorna och ibland även i hjärtsäcken. Detta är mycket allvarligt och livshotande.

Fast å andra sidan har jag kört enligt Pauline Nordins program i snart två månader så det var ändå dags för en veckas ”semester”. Hellre vila än att riskera att kolavippa. Det får bli soffan, film och massor av te.

Aaaargh

Alltså. För sista gången. Jävla Blogger. Nu har jag ju fått till det där med etiketter men varför hamnar de inte ute i högermarigialen så där snyggt som jag sett på andra bloggar? Ni vet med namn på etiketten och en liten siffra inom parantes så man ser hur många inlägg som handlar om just den grejen. Jag kan koda i mallen men hur sjutton ska jag veta vad jag ska koda? Laptop kastas snart ut genom fönstret.

Hjälp

Ja, så har jag då äntligen efter mycket om och men lyckats lägga till "kategorier" här ute i högermarginalen (under Tidigare inlägg). Allt för att göra min blogg enklare att hitta i. Men hur sjutton gör man för att få respektive inlägg att fatta till vilken kategori det hör? Det ska ju stå typ "Allmänt" eller "Träning" eller vad man nu väljer för kategori längst ner bredvid kommentarerna. Och klickar man på det ordet ska man ju få upp samtliga inlägg som handlar om just det. Genialt. Om jag hade fattat hur jag ska få det att funka. Sen fattar jag inte heller vad man ska ha för användning för dessa "etiketter för det här inlägget" man kan välja när man skriver sina inlägg. Känns ju väldigt tautologi. Datanörd efterlyses!

UPPDATERING. Kategorierna funkade inte att länka. Fattar inte hur man gör. Nu går jag och tränar istället.

Fyra förfärliga timmar

Så lång tid tog det att få ordning på de senaste fyra månadernas kvitton och fakturor. Datumkoll, översätta dollar till kronor och beskrivning av utlägg. Och förfasat över att jag åkte på förmögenhetsskatt. Förmögen? Moi? Jädrans aktieportfölj säger jag bara. Men nu är jag klar. Nu ska allt bara kopieras innan jag kan shippa det till revisorn i Sverige. Sen är det bara att hoppas på en fet återbäring i år igen.

Nu ska jag som belöning dra på mig löparskorna, windstopperjackan, mössa, vantar och sticka ut på en PW längs Long Island Sound.