Hej Sporty Spice, Jag har en fråga angående detta med vägning och mätning. Jag har förstått att man inte ska väga sig varje dag (som jag fy på mig ändå gjort under de senaste månaderna). Har läst att man ska väga sig endast någon gång i veckan och hålla koll genom att andvända måttbandet istället för att hela tiden blint lita på siffrorna på vågen då muskler väger mer än fett. Hur går man då tillväga då man ska andvända måttbandet? Vilka delar av kroppen mäter man och hur ofta ska man andvända sitt måttband? Sedan undrar jag också varför man får håll ibland då man springer eller kör annan konditionsträning? Vad kan man göra för att eventuellt förebygga att få håll och vad kan man göra för att det ska gå över så snabbt som möjligt om man ändå råkar få det?
/Hälsningar Desiree
Hej Desiree, Man bör inte väga sig för ofta och orsaken är att man kan pendla upp och ner i vikt från dag till dag. Att väga sig varje dag ger alltså inte en rättvis bild. Det man kan göra är att väga sig en gång i veckan (max) och alltid på samma dag, samma tidpunkt (innan frukost) och sedan föra upp det i en träningsdagbok. Efter ett par månader kan man se en trend och först då är siffran givande. Och man bör göra detta i samband med att man mäter sig med ett måttband. Först då är siffrorna verkligen till nytta. Mäter gör du på följande ställen: vad, lår (smalaste del), lår (bredaste del), stuss, mage (bredaste stället), midjan (vid naveln), bröst och överarm. Mät samtidigt som du väger dig. Står du still på vågen (eller till och med ökar något) men minskat i centimetrar betyder det att du ökat i muskelmassa och gått ner i fettvikt. Jag anser att vad som står på vågen är ganska ointressant, det är hur kläderna sitter som räknas. Bara för att det står en låg siffra på vågen betyder det inte att man är hälsosam eller i bra form. Pinnsmala tjejer med nästan inga muskler har oftast högre fettprocent än normalviktiga tjejer.
När det gäller håll är det lite av ett mysterium och inga forskare kan säga exakt varför man får det. Men den troligaste förklaringen är att cellerna i diafragman behöver mer syre när man anstränger kroppen och när de inte får tillräckligt med syre får man håll. Det är alltså en slags försvarsmekanism, kroppen säger åt oss att sakta ner. För att minimera risken att få håll bör man inte äta eller dricka för mycket innan träningen. En del säger att ju mer vältränad man är desto mindre är risken att få håll. För mig funkar det gamla beprövade tricket att hålla och krama en sten i handen. Att stanna upp och andas lugn i någon minut kan också få hållet att försvinna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag kommer inte ihåg alls var jag läste det, men det finns någon teori om att man får håll på grund av takten som man andas i. Oftast börjar man sin inandning när man sätter ner en viss fot (om man t ex är ute och springer och alltid startar inandningen då höger fot sätts i marken). För mig hjälper det då att medvetet byta "takt" i andningen, att andas antingen lite snabbare eller lite långsammare, alternativt att medvetet börja inandningen på motsatt fot (i detta fallat vänster).
Susanna. Ja, jag har också läst at andningen kan påverka eller minska risk för håll. Att byta takt på andning har jag aldrig prövat, ska göra det nästa gång jag får håll.
hej Jag vill tacka för ditt svar angående min fråga kring att binda vätska! jag har ni en följdfråga, jag har en vän som är emd i viktväktarna och hon vill inte träna dagen innan en vägning för att hon hävdar att hon "samlar på sig vätska! när hon tränar, och henens träning är då ändåp bara promenad. detta låter konstigt i mina öron, men har hon rätt?
Marie-Louise. Visst kan man samla på sig vätska i musklerna. Men det är vid hård styrketräning och inget annat. En promenad, eller konditionsträning för den delen, gör varken till eller ifrån. Är din kompis orolig för att binda för mycket vätska kan hon istället se över sin saltkonsumtion – att hoppa över ett träningspass eller en promenad ger ju motsatt effekt i det långa loppet. Nu känner jag inte din kompis men hon borde koncentrera sig på att äta rätt och träna istället för att lägga energi på att bry sig om vätskan. Det är ju fett hon ska bränna. Att vågen visar några gram mindre enbart på grund av att hon har vätskebrist är så dumt. Dels för att det är helt oväsentligt eftersom att man går upp så fort kroppen återställt vätskebalansen plus att vätskebrist i sig ger sämre prestationsförmåga. Man måste alltså först bränna fett och sedan börja oroa sig för vätskan. Så ska din kompis delta i en Body Fitness-tävling så gör hon rätt i oroa sig. Om inte är hon nog på fel spår. ”Risken” att binda för mycket vätska är dessutom större om man är överviktig och äter fel. Viktminskning tack vare träning och en kostomläggning kommer alltså göra att hon samlar på sig mindre vätska.
Hej Sporty, tack så mycket för att du svarat så snabbt på mina frågor. Jag ska testa tricket med att krama en sten i handen och stanna upp och vila någon minut nästa gång jag råkar ut för håll. Nu ska jag även ta fram måttbandet då du berättat hur man går till väga för att mäta sig. Jo jag har märkt att vågen kan spela lite spratt från dag till dag och man kan bli helt psykad över de där sifforna ibland fast man inte borde. Tack!
Skicka en kommentar