Är det vår?

Idag är det strålande sol här i Connecticut, dryga sex grader varmt och fåglarna kvittrar som galningar. Så det var inte så svårt att välja en power walk framför en svettig timme på cross trainern. Fast imorgon ska det bli molnigt och gråtrist. Fast torsdag är kickboxnings-dag så då spelar det ingen roll.

Valet är ditt

Idag efter kickboxningen fick jag leka kostrådgivare åt en av tjejerna som tränar med mig. Hon berättade att hon gått och dragit på ett par kilos övervikt i evigheter och trots att hon tränade så verkade hon snarare lägga på sig mer för varje år. Och hon var övertygad om att hon åt supernyttigt. Och tränade stenhårt och ofta. Så jag bad henne berätta på ett ungefär vad hon åt. Och hur ofta hon tränade och vad. Såklart visade sig att hon var ganska bra på att ”lura” sig själv. Det slank ner kakor och godis nästan dagligdags, hon åt en hel del snabbmat och träningen var två gånger i veckan, sällan tog hon i så att hon svettades. Nu ska hon skriva en kostdagbok (dvs skriva ner ALLT hon stoppar i sig) i en vecka som jag ska hjälpa henne att analysera. Jag lovar att hon äter för lite (så vanligt hos tjejer), för mycket och för snabba kolhydrater, för mycket fett (fel sorts fett) och för lite fibrer och protein. Återkommer om en vecka med resultat.

Men med små, små medel kan man faktiskt göra stora, stora förändringar. Se bara på dessa två frukostalternativ. Kan tyckas vara same, same men långsiktigt är det stor skillnad.
Alternativ 1. Havregrynsgröt med minimjölk och kanel. Knäckebrödsmacka med kalkonpålägg. Kaffe och en apelsin. Protein: 12 gram. Fett: 4 gram. Kolhydrater: 41 gram. Kalorier: 251.
Alternativ 2. Filmjölk med müsli. Mjukt bröd med salamipålägg. Kaffe och apelsinjos. Protein: 13 gram. Fett: 12 gram. Kolhydrater: 60 gram. Kalorier: 397.

Det skiljer bara 146 kalorier mellan de två alternativen. Kan tyckas yttepytte. Men på en vecka blir det 1 022 kalorier. På en månad 4 088. Och på ett år är vi uppe i nästan 50 000 kalorier. Summan av kardemumman är alltså att man inte behöver vända upp och ner på sitt liv för att komma i form. Små förändringar är stort. Ta inte bort något. Byt bara ut mot bättre alternativ. Det gäller bara att vara medveten. Att tänka efter. Och att göra bra val. Easy peasy.

Fight Club

Idag är det tisdag vilket betyder kickboxning. Hoppas att mina sårskorpor på knogarna inte går upp igen, får nog tejpa lite i förebyggande syfte. För när jag får på mig handskarna och står där framför boxpelaren finns ingen återvändo. Jag slår alltid så hårt jag kan och det är inte tal om att känna efter. Fick inte tag på Tony igår så jag ska försöka undersöka nybörjar-taekwando på gymmet idag istället. Har verkligen fått blodad tand när det gäller kampsport. Eller blodad knoge ska jag kanske säga.

Här har det förövrigt äntligen blivit vinter på riktigt. Det är kallt och vi har någon decimeter snö på marken. Så idag blir det halkskydd på power walken. Äntligen.

Post Oscars Stress

Jag hade sju rätt av nio på min Oscarstipp. Ganska nöjd med det. Galan var härlig fast med alla inför- och efterprogram blev det nästan lite överdos. För att inte tala om allt eftersnack som visas idag på tv. Fast jag ska nog kolla in Oprahs After Oscars Party i alla fall. Jag älskade Ellen, Robert Downey Jr, Al Gore, Forest Whitaker, Helen Mirror och Jerry Seinfeld. Snyggast var Cameron Diaz, Helen Mirren, Reese Witherspoon, Penelope Cruz och Jennifer Lopez. Dåliga klädval stod Anne Hathaway, Gwyneth Paltrow, Nicole Kidman, Jennifer Hudson och Beyoncé för. Sämst klädd var Meryl Streep. Mest rörande var Alan Arkin. Långrandigast var Ennio Marricone. Tonsäkrast var Dreamgirls-brudarna. Mest transvestitig var Celine Dion. Skummast var den maniskt leende, solglasögonprydda och skallig tjockisen Jack Nicholson.

Nog om film. Nu ska jag pipa iväg till gymmet, styrketräna och kolla upp om de har nybörjar taekwando på schemat.

Oscar Fever

Imorgon söndag är en stor dag. För första gången någonsin ska jag få frossa i Oscarsgalan utan att behöva ställa väckarklockan och sippa hinkvis med starkt kaffe. Eller se ett sammandrag kvällen efter när man ändå redan vet vem som vinner vad.
E! News Academy Award Countdown drar igång redan klockan 12.00. Och klockan 18.00 är det dags för Red Carpet Coverage. 19.00 är det Barbara Walters Oscar Special på ABC. Klockan 20.00 är det Road to the Oscars och till slut 20.30 till 23.00 är det äntligen dags för 79th Annual Academy Awards. Elva timmars Oscarsgala om man vill. Själv tänker jag satsa på Red Carpet Coverage och själva galan. Jag förklarade för Knickedicken hur stort det här är och att vi måste fylla kylen med smarriga Oscarssnacks och bubbliga drycker. Och att jag tyckte att vi skulle klä upp oss kvällen till ära. Då nickade han allvarligt och sa ”I’m very supportive”. Det mina vänner, det är kärlek.

Så här tror (hoppas) jag att det går:
Bästa film: The Queen (fast jag hoppas på Babel).
Bästa regi: Martin Scorseses (fast jag hoppas på Clint Eastwood).
Bästa kvinnliga huvudroll: Helen Mirror.
Bästa manliga huvudroll: Forest Whitaker (fast jag hoppas på Will Smith).
Bästa kvinnliga biroll: Jennifer Hudson (fast jag hoppas på Cate Blanchett).
Bästa manliga biroll: Alan Arkin (fast jag hoppas på Eddie Murphy).
Bästa kostym: Marie Antoinette (fast jag hoppas på Djävulen bär Prada).
Bästa utländska film: Letters from Iwo Jima (fast det vore ju kul om Efter bröllopen vann).
Bästa dokumentär: An Inconvenient Truth.
Bästa animerade fim: Cars.

Krönika i Fitness Magazine

Ibland kan jag komma på mig själv att stå i kassakön och snegla ner i de andra kundernas matvarukorgar. Det händer inte allt för sällan att jag förfasar mig över människors matval. Korgar och vagnar fullkomligt dignar av vitt bröd, transfettstinna pulversåser, frukostflingor med chokladsmak, vispgrädde, läskflaskor, kakor, chips, gräddglass och godispåsar. Kanske ligger det en liten frukt eller ensam grönsak någonstans i botten. Inte en fiber så långt ögat kan nå. Kan hända ska personen framför mig i kön ha barnkalas? Vad vet jag. Men jag misstänker att det inte är så. För inte kan väl hälften av alla som handlar just idag ha barn som fyller år. Eller? Borde det inte då ligga ballonger och färgglada sugrör i korgen också? Är det verkligen så illa ställt, vet folk inte att man är vad man äter? I vårt välinformerade samhälle kan väl den kunskapen inte ha undgått någon? Eller är det så att folk är så trötta på alla hälsobilagor och smalmatsrecept att de försöker göra någon slags revolt? En revolt som bara drabbar dem själva och sätter sig som valspäck kring midjan. Jag har en kompis som har en skock ungar och en matglad man. Hon berättade att hon ibland har lust att ställa sig på ICA och skrika ”jag har en stor familj – inte bullemi” när hon handlar. Så jag är kanske inte ensam om att spionera i andras matkorgar. Kanske står alla och för sitt inre lyfter ett ögonbryn och tänker ”ska du verkligen äta det där”. När det de egentligen skulle göra är att ta en titt i sin egen korg.

Jag vet att det är fel att döma ut folk. Särskilt bara efter att ta tjuvtittat i deras matkorg. Och jag tror inte att någon står och kikar ner i min korg och tänker att ”oj, vad hon äter bra och välbalanserad kost”. Eller att Fredrik Paulún ska skutta fram bakom disken, dra upp en trumpet och blåsa av en GI-fanfar. Folk får väl äta vad de vill och det är inte min sak att leka varukorgsspion eller fiberpolis. Men jag kan inte låta bli att undra hur folk tänker. Eller om de tänker överhuvudtaget. För i min almanacka infaller lördagen en gång i veckan, inte varje dag som den verkar göra hos så många andra i affären där jag handlar.

Gårdagens Grey

Nu måste jag bita mig i tungan för att inte avslöja storyn i gårdagens Grey´s Anatomy. Men så mycket kan jag säga att det var spännande som tusan. "These doctors are used to save lifes. But now one of there own is slipping away". Tam tam tam taam! Ni där hemma får väl vänta nåt år eller så för att få veta.

Fredagskvällen kommer att gå i filmens tecken. Vi är ju med i dvd-klubben "Netflix" och har just nu Flags of our Fathers och Little Miss Sunshine hemma. Lite uppvärmning inför Oscarsgalan.

Blodiga knogar

Här är klockan strax efter åtta på morgonen. Har just ätit min havregrynsgröt, sippar på en kopp kaffe, slötittar på nyheterna på GMA och väntar mest på att klockan ska bli nio så att jag kan pipa iväg på morgonens träningspass. Idag blir det kickboxning. I tisdags slog jag ganska hårt på boxpelaren och fick sår på lillfingerknogarna (av alla ställen). Ska försöka tejpa dem idag så att jag inte river upp det igen. Inte för att jag har något emot att träna mig blodig, men det gör så rackarns ont.

Annars tänker jag mest på kvällens stora tv-händelser. Dels ska American Idol-startfältet rensas och de slutliga 20 finalisterna gallras fram. Sen är det del tre i Grey´s Anatomy-dramat. Ska läkaren som dog i förra avsnittet återupplivas eller är det kört? Så spännande.
Och efter det har Oprah sin Oscarsspecial. Filmstjärnor och tidigare Oscarsvinare fick välja en annan Oscarsvinnare som de ville intervjua. Julia Roberts går one on one med George Clooney (tydligen ska Brad Pitt vara med på ett hörn), Nicole Kidman intervjuar Russel Crowe och Jamie Foxx snackar allvar med Sidney Poitier. Stort.

Snäll läsare

Jag blev så glad när jag fick denna respons på min kolumn "Välkommen Mr Right" att jag bara var tvungen att lägga ut det på bloggen.

Tjena! Läste dagens (21/2) inlägg i Metro. Det känns som om vi killar liksom kan andas ut varenda gång du skriver i Metro. FORTSÄTT! Det är en order. Du ger inte bara en del tjejer en tankeställare, du säger dessutom sådant som vi killar inte får ge oss alltför mycket in på, som tex tjejers eget ansvar på olika saker. Sorgligt nog verkar mycket bero på en taskig självkänsla hos alltför många tjejer, vilket i mina ögon är ett mycket tråkigt faktum. Själv får jag "med åren" (är 31 bast) allt större inblick i kvinnors tänk, inte minst tack vare en nära tjejkompis underbara funktion som bollplank. Hon har nog räddat min relation mer än en gång.

Stora kliv

Idag spände jag på mig både pulsmätare och stegräknare på power walken. Inte för att jag bryr mig så himla mycket om hur många steg jag tar eftersom att det är tiden som räknas. Och det viktiga är ju att ha en hyfsad hög puls. Pulsen var bra, ett snitt på 145 slag per minut. Nyfiken som man är så sneglade jag lite på stegräknaren efter typ 40 minuter. Och då stod den på 250. Hmpf. Den rackaren verkar inte fungera så bra. Eller är det så att jag tar längre steg än jag tror. He, he.

Krönika i Fitness Magazine

Många tränings- och kosttrender kommer ifrån USA, där jag bor just nu. Los Angeles ligger ljusår före oss när det gäller organisk mat och transfetter har just förbjudits på samtliga restauranger i New York. So far so good. Men man kan ju bara hoppas att svenska folket kommer att försonas från några av de trender som är väldigt tydliga här just nu. Det räcker med att slå på tv:n och titta en stund på reklamfilmerna för att bli riktigt mörkrädd. Förutom alla piller som lovar dramatisk viktnedgång utan minsta ansträngning är en av de dummaste idéerna just nu är att man kan köpa fibrer på flaska. Ja, ni hörde rätt. Får man inte i sig tillräckligt med fibrer i sin dagliga kost kan man bara köpa ”Fibre Sure” och hälla det på sin mat. I reklamfilmen hälls det konstgjorda fiberpulvret på pannkakor, i gräddsåser, på french toast eller varför inte rakt ner i den sockerstinna chokladdrycken. Budskapet är alltså: får du inte i dig tillräckligt med fibrer kan du fortsätta äta samma gamla skräpmat. En annan helt puckat reklam är för halsbrännetabletter. En kille står utanför en snabbmatsrestaurang och han har ont i magen efter att ha ätit där. Då kommer det fram en kille och erbjuder honom en liten tablett som tar bort halsbrännan på ett litet kick. Klippet efteråt är det en kvinna som tar samma tablett fast i förebyggande syfte innan hon går in för en frossarkväll på samma restaurang. Inte ett ord om att du förmodligen inte ens skulle besväras av halsbränna om du inte åt på den där restaurangen. Om du valde att äta nyttig och bra mat.

Något annat som nästan fick mig att ramla ur soffan var en lättsam reklamfilm för en sådan där plastring som man opererar in på magsäcken för att göra den mindre. Magsäcksoperationsreklamfilmer på bästa sändningstid! Hur kunde det bli såhär? Varför slutar folk aldrig att tro, eller hoppas, att lite miraklepulver eller en inopererad plastring ska ge dem ett hälsosammare liv? Amerikanarna tycks redan vara hjärntvättade men vi svenskar ligger tyvärr inte långt efter. Det är dags att syna bluffen. Vill man ha en frisk, sund och vältränad kropp gäller det att röra på sig och stoppa i sig vettig mat. Punkt. Jag säger som Farbror Barbro: det finns inga genvägar!

Läs

Kolumnen "Välkommen Mr Right" kan ni läsa här.

Dancing with the Stars

Just precis nu avslöjades det vilka kändisar som ska dansa med stjärnorna i år. Bland deltagarna finns bland andra Ian Ziering (Steve från Bervely Hills 90210), 80-talssupermodellen Paulina Porizkova, Paul McCartneys ex Heather Mills, Joey Fatone (N´Sync), Vincent Pastore (Big Pussy från The Soparanos). Kan bli hur kul som helst.

Örnar och popcorn

Igår var vi på The Eagle Festival i Essex. Örnarna kommer från Kanada och flaxar sig söderut längs Connecticut River såhär års. Men vi såg såklart inte en endaste liten örn. Förutom den tjocka killen utklädd i örndräkt förstås. Men vi fick äta en av Connecticuts specialiteter, Maple Kettle Corn, alltså popcorn som görs i en stor gryta med maple syrup och salt. Det är salt, sött, lite karamelliserat och riktigt gott. Sen gick vi på stan i urmysiga Essex (rena rama Bullerbyn) och shoppade loss på rökelser och doftljus gjort på soya (ska tydligen brinna längre och med renare låga, säkert är det ekologiskt och politiskt korrekt också).

Sen fick man åka hem och krypa upp i soffan med ett glas vin medan Knickedicken stod ute i kylan och grillade vår middag bestående av tonfiskfiléer och massa grönsaker. Undrar om man kan bli mer bortskämd än så här?

Veckoplanering

Ny vecka och nya tag. Har det faktiskt ganska lugnt på jobbfronten så jag ska se till att jobba på min artikelidélista, rensa pärmar och papper, sortera, arkivera och vara allmänt hyperorganisatorisk. Leka kontor kort och gott.

På träningsfronten ser veckan ut som följer:
Måndag: Styrketräning (ben, bröst, mage) följt av 30 minuters intervallträning.
Tisdag: Kickboxning.
Onsdag: Styrketräning (axlar, triceps) följt av 30 minuters intervallträning.
Torsdag: Kickboxning.
Fredag: Styrketräning (rygg, biceps) följt av 75 minuters power walk.
Lördag: 60 minuters cardio och ett skönt achtanga yoga-pass.
Söndag: Vila.

Olidligt spännande

Såg Grey´s Anatomy igår och det var värsta dramat. "The episode that all America is talking about" som det så dramatiskt heter. Vill inte säga för mycket men en av läkarna dör. Eller avsnittet slutade med det. Säkert kommer personen att återupplivas nästa torsdag. Jag vill veta nu!!!

Bra BMI

I höstas dog modellen Luisel Ramos. Orsak anorexi och undernäring. Nu har hennes syster Eliana gått samma öde till mötes. Jättetragiskt. Undrar om modebranschen håller fast vid modeveckan-i-Madrid-regeln att inga modeller på catwalken får ha ett BMI under 18? Tveksamt eftersom det fortfarande kryllar av skelett där ute. Själv har jag ett mer hälsosamt BMI på 21,3. Och tio kilo till godo ifall jag skulle få för mig att åka till Madrid. Fast med mina 172 centimeter går jag väl under epitetet dvärg.

Intervall

Just hemkommen från gymmet. Körde intervallträning på stairmastern och det var riktigt roligt. Körde så här:

5 minuter. Incline 3, Level 4.
5 minuter. Incline 1, Level 6.
5 minuter. Incline 7, Level 7.
5 minuter. Incline 10, Level 8.
5 minuter. Incline 15, Level 7.
5 minuter. Incline 20, Level 10.
5 minuter. Incline 3, Level 4.

Sen körde jag ben (benpress, bak- och framsida lår, utfall på pilatesboll), axlar, triceps och slutligen lite bålträning i form av plankan (när man gör den mot pilatesboll blir det härligt jobbigt).

Nu: Lunch bestående av left over laxkotlett från igår och en sallad med massa grejer i.

Urinvägsinfektioner och feberfrossa

Igår firade vi Alla Hjärtans Dag på läkarmottagningen är i Madison. Inget allvarligt utan en elak och efterhängsen urinvägsinfektion som jag ville bli av med. Egentligen fanns det inga tider på läkarmottagningen, de har så många fasta patienter att ”de inte tar emot fler för tillfället”. Så där lagom snobbigt. Men eftersom att Knickedicken är brandman är det som att ha en stor VIP-inbjudan vid sin sida. Kalaset gick på nära $100 med undersökning och antibiotika. Och det är tydligen billigt. Själv höll jag på att ramla av stolen. Det är typ 700 bagis. Men allt är ju bättre än att pinka taggtråd. Sen när vi äntligen kom hem gick brandlarmet och älsklingen var tvungen att åka ut och rädda liv och släcka bränder. När han kom hem några timmar senare var han helt slut efter att ha stått ute och jobbat i snöstormen. Han frös, svettades och stupade i säng strax före klockan åtta på kvällen. Själv satt jag uppe och tittade på American Idol. Så romantisk kan Valentine alltså vara. Men vi tar igen det i helgen.

Happily ever after

Idag är det exakt ett år sedan jag stod på övre däck, i det karibiska månskenet och hånglade med Knickedicken för första gången. Och det har varit det bästa året i mitt liv. Och så levde de lyckliga i alla sina dar. Så det så.

Väderwimps

Amerikanare är sådana väderwimps. Sådana drama queens. Just nu pratar dem om ”storm alert” och ”major storm” på tv. Det betyder att det kommer att snöa lite. Kanske blåsa lite också. Värsta hallåt för ingenting. Är det några minusgrader får skolbarn inte vara ute. Har det snöat eller är lite halka ställer de in skolbussarna. Men det beror inte så mycket på vädret utan mest att man är livrädd för att det ska hända något och alla föräldrar ska stämma brallorna av skolan och staden. Tramsigt.

El grillo

Japp, här är våran grill. Den är så stor att man kan grilla en hel ko. Eller en hel dvärg. Eller sjutusen bakade potatisar. Den har till och med en side burner så att man kan koka potatis. Eller majs. Eller vad sjutton man nu behagar att koka. Hejja Amerika!

Bortsett från alla grillglädje är jag assurt på svt. Deras Live Broadcast av Melodifestivalen funkar inte. Jag som sett fram emot ett få se The Ark i veckor. Buhu.

Gilla grilla

Idag ska vi åka till Home Depot och köpa en grill. Amerikanarna är ju ena hejare på BBQ. Jag tror dessutom att Knickedicken är född med, inte silversked, utan grillspett i munnen. Själv är jag ganska bra på att äta grillat.

Men apropå grillspett. Ni vet helt vanliga grillspett, sånna med lite kött, lite grönsaker trädda på en smal pinne. Här i USA kallas det för kebab. Och när man förklarar vad en kebab egentligen är fattar de ingenting.

Jag är finurlig

En kille vid Stockholms universitet har skrivit en c-uppsats om språkbruken hos manliga och kvinnliga kolumnister i Metro och Stockholms City. Hos Metro har han valt att dissekera mina, Johan Stäel von Holstein och min favvo Stephen Mendel-Enks kolumner. På City Frida Boisen, Ana Martinez och Dan Blomberg.

Tanken var alltså att ta reda på om män och kvinnor har olika språkbruk. Det hade han ju inte behövt skriva en hel uppsats om. Han hade bara behövt ringa mig så hade jag kunnat säga att ja, så är det nog. Fast ganska kul läsning var det ändå. Killen har räknat ord, meningar, antal svåra ord, slangord och ämnesval. Han har kommit fram till att de kvinnliga kolumnisterna använde sig oftare av ord som ” förhållande, honom, kärlek, längtar och äktenskap”. De manliga kolumnisterna använde istället ord som ” pengar, procent, frihet, tävla och miljoner”. Inte konstigt att vi har kommunikationsproblem. Så här skriver c-uppsatsmannen om mig (ja, jag erkänner att jag direkt letade rätt på avsnitten som handlade om mig för jag är ett litet ego förstår ni).

Petra Axlunds fem kolumner handlar om relationer och sex, och här sätts människan och hennes känslor i centrum. Hon är dock inte lika argumenterande som Johan Stäel von Holstein, utan blir mest pratig och subjektiv i sina kolumner, och ibland även smått ironisk. I två av Axlunds kolumner kommer hon med lösningar på problemen hon argumenterar för, men hon tenderar att uppmärksamma problemen snarare än att lösa dem. Hon skriver ur ett jag-perspektiv och väver ofta in egna personliga erfarenheter och vad hon tycker om olika saker. Hon är pratig, personlig, personinriktad, vardagsnära och finurlig i sitt språkbruk. Hon är också den som använder frågetecken mest av alla skribenterna, vilket indikerar hennes engagemang i sina texter.

Hetsiga hjärtan

Idag är det exakt en vecka kvar till Alla Hjärtans Dag. Och jag tror inte jag riktigt har fattat hur stort det är här. Redan efter nyår började butikerna skylta i rött, rosa och med hjärtan. På tv har reklamfilmerna med nallebjörnar, massageoljor och diamantsmycken duggat tätt. Ska man ut och äta måsta man boka bord i asgod tid. Men jag och Knickedicken har en ursäkt att inte fira Valentine. För vi ska fira vårt ettårsjubileum istället. Eller vänta nu. Gör det att kraven på måste-romantik blev ännu högre?

Hannah & Måns-countdown: 31 dagar.

Krönika i Fitness Magazine

Att äta kolhydrater har blivit livsfarligt. Man behöver bara slå upp vilken vecko- eller kvällstidning som helst för att få reda på det. Självutnämnda experter berättar hur deras liv förbättrats sedan de helt lagt om sin kost. Folk berättar gladeligen att de slutat äta kolhydrater med samma stolta min som om de just sagt att de slutat äta godis eller slutat röka och knarka. Allt jag kan säga om det är att det bullshit. Våra kroppar, och framför allt vår hjärna, behöver kolhydrater för att fungera. En kost helt utan kolhydrater gör dig dum i huvudet. Jag vet för jag har prövat. För ett tag sedan testade jag en strikt diet nästan helt utan kolhydrater. Jag höll på i drygt två veckor. Eller snarare – jag stod ut i dryg två veckor. Att jag utsatte mig för allt detta var dels i rent studiesyfte, jag ville veta hur min kropp reagerade på en kolhydratsnåldiet. Och dels var det av ren och skär fåfänga, genom att tömma kroppen på kolhydrater skulle jag få mer synliga och definierade muskler. Jag såg framför mig hur mina överarmar skulle se ut som Linda Hamiltons i Terminator 2. Och visst fungerade det. Jag tappade tre kilo redan de första dagarna. Visserligen bara i vätska. Men ändå. Mina muskler började bli mer synliga. Men till vilket pris?

Det var äggviteomelett, kycklingfilé, lax, quorn, grönsaker och proteindrinkar som stod på menyn. Min vanliga frukostgröt, fullkornspasta och bulgur var bara att glömma. Inte ens frukt skulle jag äta. Bananer och brödskivor var bannlysta. Äggulorna åkte rakt ner i kattens matskål. Inte ens mjölkprodukter var tillåtna. Och varje dag körde jag 90 minuters hårds konditionsträning. Efter passet kändes det som om gymmet förvandlats till ett kylrum, jag frös så att jag skakade. Dessutom blev stretchen en plåga eftersom att jag fick sendrag. Allt symptom på att jag höll på att tömma min kropp helt på kolhydrater. Att föra en helt vanlig konversation blev knepigt. Jag kunde till exempel börja säga en mening och halvägs glömma bort vad jag egentligen pratade om. Jag tappade tråden, hade svårt att koncentrera mig eller lyssna när någon annan pratade. Någon kunde ställa en enkel fråga men i mina öron lät de som om jag just blivit ombedd att svara på vad 7 967 multiplicerat med 3 456 blev. Och det snabbt. Så där stod jag med mina tillfälligt snygga armar men kunde inte föra en vettig konversation. Hur kul är det när en snygg kille kommer fram och allt man kan säga är ”öh, va, vaddå”? När man är lika smart som en guldfisk och med nöd och näppe kan komma ihåg sitt eget namn. Nu är jag tack och lov tillbaka på min vanliga diet med härliga och underbara långsamma kolhydrater. Jag är kanske inte lika deffad men jag kan fullborda en hel mening.

Super Bowl Fever

Åh, så skönt att det äntligen är fredag. Nu kan det i och för sig vara ”lördag hela veckan lång” om man vill när man är frilans. Men veckan som gått har jag varit flitigare än vanligt. Både på jobb- och gymfronten. Så det är inte utan att man ser fram emot ett glas vitt senare ikväll, kanske en film och sedan få sova ut imorgon. Lovely!

Imorgon ska det ju dessutom börja planeras och fixas inför Super Bowl. Det ska köpas snacks (chips till alla amerikaner och grönsaksstavar till mig), dipp (färdigförpackade med massa transfetter till amerikanerna och hemmagjord hoummus till mig). Och i över en vecka har de pratats om reklamfilmerna, GMA ska visa previews imorgon. Det är tydligen som Knickedicken säger. När matchen är igång är då man passar på att gå på muggen.

Viktiga grejer

I senaste numret av Amelia är Pernilla Wahlgren intervjuad och pratar bland annat om livet som brunett. Men artikeln var ”beställd” av markandschefen på L´Oreal och längre bak i tidningen hade de en helsidesannons med just Pernilla och hårfärgen Garnier. I Dagens Media frågar man chefredaktör Ann Fredlund om de inte anser att de går i annonsörernas ledband och hon svarar att ”vi bedömde att det fanns ett stort nyhetsvärde i att hon hade bytt hårfärg”. Jag tror att jag skrattar på mig. Visst är det lattjo att hon färgat håret, men att kalla det för nyhetsvärde. Come on!