Först, störst och vackrast

Nu är jag lite trött hur amerikanare har fått för sig att de lever i världens bästa land, att de uppfann demokratin och att inget är censurerat och free speach regerar. Jo visst sörru. Tittar man på nyheterna handlar allt om USA och inget om övriga världen. Snacka propaganda. Och Declaration of Independence skrevs 1776 här. I Mesopotanien hade man demokrati redan 2000 före Kristus. I antikens Grekland hade man direkt demokrati 400 f Kr och folkval 594 f Kr (visserligen bara adeln som fick rösta men ändå). Nu kan vi börja snacka världens äldsta demokrati. Och kolla på den här kartan som jag hittade på The Economist. Ju ljusare färg desto mer demokratiskt. Och rätta mig om jag har fel men är inte Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Tyskland, Belgien, Irland, Schweiz, Österrike, Kanada och Australien är mycket ljusare än USA. Tänka sig.

To sex or not to sex

Såg just på The Veiw att det gjorts en ny undersökning här i USA om hur ofta gifta par har sex. Och det visade sig att hela 40 procent har sex tio gånger eller mindre per år. Per år! Rosie O´Donnel avslöjade att hon och Kelly har såkallat appointment sex just på grund av att det som småbarnsföräldrar och heltidsarbetande kan vara svårt att få till det. De bestämmer tid och dag och gör det oavsett om de har lust eller inte. Och hon säger att de är som att gå till gymmet. Egentligen har man varken lust eller ork men så gör man det och efteråt är det typ "this was really nice, we should do this more often". Själv var jag nog lite före min tid eftersom att jag skrev en kolumn om just detta redan för ett halvår sedan. Den kan du läsa här.

Softball

Igår var det helt fantastiskt väder. Solen sken hela dagen och det var dryga 20 grader. Jag passade på att gå en lång power walk längs Long Island Sound och på kvällen stack jag och Knickedicken ner till softball-planen och övade slag och catch. Och det kan jag ju säga at det är inget ”soft” med softball. Den enda skillnaden mellan en baseball och en softball är att den senare är cirka sju centimeter större i omkrets. En kastad pitch (av ett proffs såklart) kan mäta hela 118 km/h och pitchern står bara 13,1 meter från slagmannen. Så ni kan ju hajja att det går ganska snabbt. Men nu pitchade Knickedicken såklart inte så hårt till mig men jag börjar få in det rätta knycket och hur man gör för att ”step in to the ball” för att slå riktigt rakt och långt. Träffade typ nio av tio pitchar. På ett par hade jag lätt kunnat göra en homerun (mest beroende på att vi övande nere på Junior Leauges träningsplan och allt är i miniatyr). Så idag ska jag köra rygg på gymmet så att jag blir ännu starkare och bättre i soft ball. Det får bli chins, latsdrag, rodd och marklyft. Och sen lite mage och ben på det.

A Complaint Free World

Jag är i vanliga fall ganska trött på alla dessa färgglada plastarmband som visar att man är emot sjukdomar, våld och fattigdom eller vad det nu är. Men nu finns "complaint free bracelet". När man sätter på sig det får man inte klaga på någonting på 21 dagar (så lång tid tar det tydligen att bryta ovanan). Klagar man ändå måste man byta handled och börja om på sina 21 klagofria dagar. Armbandet är gratis och man kan skicka efter ett här. Hör man en annan person med armbandet klaga över något måste man själv byta handled ifall man säger åt honom eller henne att byta handled (för man har ju just klagat på personen som klagade).

Klena killar

Körde styrka med Knickedicken och Nate igår kväll. För min del blev det dessvärre inte så effektiv träning för jag var tvungen att visa teknik och peppa de små pojkarna. De är stora och starka men ack, ack, ack vad gnälliga. På slutet gjorde vi plankan och då trodde jag att de skulle börja gråta. He, he. Nu är klockan åtta och om en timme börjar morgonens kickboxning. Har dessutom tänkt att köra 30 minuters intervall-cardio efteråt (för det står det ju på träningsschemat). Sen lär det bli en PW framåt eftermiddagen för det ska bli strålande sol och nära 20 grader varmt idag. Hurra!

Dagens USA-snackis: Vissa arbetsgivare har börjat betala sina anställda som lever hälsosamt. Med given "you get fit - you get paid" betalar de $4 per förlorat pound. Och självklart blev de anställda smalare, friskare, gladare, nöjdare. Och lite rikare.

Krångel

Just kommit hem från New Haven där jag ansökte om SSN (social security number). Verkar dessvärre vara så att jag inte är berättigad till det på mitt journalistvisa för att jag inte kan visa "lawful alien status". Vet iofs inte hur viktigt det är att ha ett SSN, det verkar ju till exempel som att det räcker med pappret jag fick från social security-kontoret där det står att jag är "ineligibel" för att öppna bankkonto och så. Men hur det funkar med jobb utan vet jag inte. Ska försöka reda ut detta så småningom. Folk som säger att det är krångligt och byråkratiskt i Sverige har förmodligen aldrig varit här. Suck.

Över till roligare saker. Dagens träningsprogram håller i sig. Kom iväg på en PW innan frukost och om typ en timme piper jag och Knickedicken ner till gymmet för ett styrkepass. Sen blir det grillad fisk och massor av grönsaker till middag.

Missad träning

Idag hade jag laddat för ett cardio-kickboxningspass på morgonen. Jag klev upp 07.45 och satte på kaffe och roddade med vitamintillskott och havregrynsgröt. Men så när jag ätit klart råkade jag glutta på kylskåpet där träningsschemat sitter och såg att kickpasset är 08-09 på söndagar. What is up with that? Alla andra dagar är det ju 09.15. Varför lägga passet så tidigt en söndag när folk har tid att "sova ut"? Så det får bli en power walk istället trots att det duggregnar och bara är 2.9 grader varmt.

Denna vecka har jag förövrigt tänkt att kliva upp ett snäpp vad gäller träning. Som ni kanske vet vänjer sig kroppen ganska snabbt och för att se resultat måste man "chocka" kroppen då och då. Att köra samma sorts träning på samma nivå funkar inte. Så nu och ett par veckor framöverkommer jag att köra mycket tyngre i gymmet och 8 repetitioner istället för 12. Plus att jag kommer att lägga in morgonpromenader.

Träningsprogram v. 13
Måndag: FM: Morgonpromenad 60 minuter. EM: Styrketräning helkropp 60 minuter.
Tisdag: FM: Kickboxning 60 minuter + cardio 30 minuter.
Onsdag: FM: Morgonpromenad 60 minuter. EM: Styrketräning helkropp 60 minuter.
Torsdag: FM: Kickboxning 60 minuter. EM: Cardio 60 minuter.
Fredag: FM: Morgonpromenad 60 minuter. EM: Styrketräning helkropp 60 minuter.
Lördag: FM: Styrketräning helkropp 45 minuter + cardio 30 minuter.
Söndag: Vila.

Ny Yogi-älskling

Idag började dagen med styrketräning på gymmet. Sen åkte vi hem till päronen och hämtade hunden Polo (en giant schnauzer) och åkte ner till Hammonasset och tog en långpromenad på stranden. Strålande sol men ganska kalla vindar från vattnet. Sen svängde vi förbi Food Works i Guilford och shoppa osaltade, rostade jordnötter, linfrön, pumpafrön, organic dinkelmjöl och Yogi Tea. Jag älskar Yogi. Och nu har en nyheten seglat in på min topplista. Sweet Thai Delight, ett sött rooibos-te med smak av cocos, kanel och anis. Så gott.

Yogilistan
1. Sweet Thai Delight
2. Vanilla Hazelnut
3. Green Chai
4. Rasberry Ginger
5. Morocco Orange Spice

Träningskläder

Jag älskar träningskläder. Hemma i Sverige hade jag en hel garderob med bara träningsbyxor, linnen, tröjor, tacking pants, skor och prylar. Det var som en dröm. Och jag är alltid noga med att sköta mina älsklingar så att de håller sig fräscha länge. Men visste ni att bakterier försvinner först vid 72 grader och så varmt kan man ju inte tvätta dem. Här är mina bästa ta-hand-om-träningskläder-tips:

1. Ta för vana att alltid packa upp väskan direkt när du kommer hem från träningspasset. Skölj linnen i varm vatten. Häng skor och handduk på vädring.
2. Skölj ur vattenflaskan med hett vatten och låt lufttorka utan kork.
3. Lägg illaluktande skor och boxningshandskar i en påse i frysen över natten. Det tar död på alla bakterier och eventuell lukt.
4. Ha helst två par skor så att de hinner torka ordentligt mellan passen.
5. Lägg in ett par antisvettsulor i skorna.
6 Luktar kläderna illa trots att du tvättat dem? Lägg dem i ett såpa- eller ättiksbad innan du tvättar.

Mitt Madison

Jag skriver en hel del om Madison men det är inte många av er som vet hur det ser ut här i stan. Faktiskt bara Singelpinglan, Hannah och Måns. Så därför kommer här en google earth-karta med alla viktiga landmärken.

1. CVS (typ Apotek), Subways och Starbucks
2. Bensinstationen
3. Brandstationen Madison Hose No 1
4. Klädaffären Khaki & Black
5. The Coffee Break (asgoda pannkisar)
6. Biografen
7. US Post Office
8. Biblioteket
9. Madison Fitness Center
10. Här bor vi
11. Restaurang Elisabeth
12. Resebyrån
13. R J Julias Bookstore
14. Willoughby´s
15. Village Pizza Restaurant
16. Godisaffären
17. The Package Store (typ Systembolag)
18. Stop & Shop

Arma armar

Oj, vad jobbigt det var att kickboxas imorse. Jag körde ganska tungt i gymmet igår och det kändes. Imorgon ska de få vila hela dagen. Benen ska däremot få känna att de lever. Och för er alla som tycker att jag är en träningsrobot kan jag meddela att jag planerar att slöa i tv-soffan ikväll och mumsa Djungelvrål (tack Hannah).

Dagens USA-snackis: Undrar vad som ska hända i kvällens Grey´s Anatomy. Med tanke på vad som råkade hända i förra avsnittet. Jag säger bara ooops.

Dagens USA-snackis 2: Vad sjutton gör Sanjaya kvar på American Idol? Kan inte alla småtjejer få telefonförbud?

Mail från kolhydratmotståndare

Sitter här och kör min vanliga morgonrutin. Dricker kaffe, äter havregrynsgröt, har på Good Morning America i bakgrunden och läser mail. Ganska simultant. Eller splittrat. Har fått ett mail från en tjej som anser att man visst kan leva helt utan kolhydrater bara om man ersätter dem med proteiner och fett. Inget fel att byta ut snabba kolisar mot långsamma och kanske dra ner något på intaget. Jag har hjälpt en hel del personer att analysera deras kost och de allra flesta äter för mycket fett och kolhydrater. Men helt ta bort? Nope.

I senaste numret av Fitness Magazine (där jag har med min krönika) har de med en jättebra artikel om protein. Och där förklarar näringsexperten Stefan Petterson hur det ligger till. ”Proteiner och kolhydrater har olika funktioner i kroppen, proteinet ska användas för underhåll och uppbyggnad medan till exempel hjärnan nästan uteslutande använder sig av energi från kolhydrater”. Han förklarar att det är extra viktigt att man får i sig tillräckligt med kalorier när man tränar regelbundet. ”Tränar man mycket och får i sig för få kalorier börjar kroppen använda proteiner till annat än vad som är meningen, till exempel som energikälla vid träning eller för att hålla en konstant kroppstemperatur”.

Så. Ät kolhydrater och proteiner. Och ät inte för lite. Nu har jag inte tid att vara kolhydratpolis längre, måste pipa iväg till kickboxningen.

Dagens rätt om GI

Läste på Fredrik Paúluns blogg att han tycker att folk missuppfattat hela grejen med GI. Att de helt slutar äta kolhydrater, lever på ägg och bacon till frukost, tonfisk och ost till lunch och entrecote med gorgonzolasås till middag. Och sen kommer de in till hans näringscenter med förhöjda blodfetter och låg antioxidantstatus. Att leva på en ketogendiet (man äter inga eller mycket lite kolhydrater och tvingar kroppen därmed att göra om kroppsfett till ketoner) är som att köra en bensinbil på gengas – man tar sig fram men inte optimalt. Dessutom blir den mentala kapaciteten blir nedsatt. Du blir alltså långsam och lite trög i bollen. Han slutar med att skriva "att sluta äta kolhydrater är lika smart som att sluta äta fett, vilket många faktiskt försökt på 80-talet med mycket negativa konsekvenser. Låt oss helt enkelt acceptera att våra kroppar behöver alla näringsämnen, men i rätt mängder och av god kvalitet". Det är ju det jag alltid sagt. Långsamma kolisar, mycket kostfibrer, rätt fett, massor av protein och frukt och grönt. Inga konstigheter. Inga trenddieter. Inget krångel. Inga mirakel. Låter det för bra för att vara sant är det förmodligen det också. Allt som lovar snabb viktnedgång håller aldrig i längden. Sunt och långsiktigt kostförnuft och regelbunden träning.

Fredrik (yes, first name basis) och Oscar de Hoogs bok ”Den perfekta träningsmaten” kan jag förövrigt rekommendera. God, enkel mat för oss träningsnarkomaner.

Spring it on

Idag är det vårdagjämning. Och det är verkligen vår. Ännu en solig dag som gjord för en power walk. Senare är tanken att åka till New Haven och lämna in mina ansökningsblanketter till mitt Social Security Number. Det ska bara ta två veckor enligt dem som vet. Förhoppningsvis blir jag med bankkonto och ny amerikansk uppdragsgivare då.

Dagens USA-snackis: Men ikväll måste väl ändå Idol-Sanjaya bli utröstad?

Stort land

Jag har varit i ungefär lika många länder som det finns stater i USA. Men jag har bara varit i sex stater. New York, Connecticut, Massachusetts, Rhode Island, Florida och California. Måste resa mer tror jag. Överst på önskelistan står Vermont, Maine, Georgia och Colorado. Sen är det bara 40 stater to go.

Sparkar och maktpromenader

Kickboxningen gick oväntat bra. Ingen värk i knät. Fast jag kompenserade nog med att slå lite extra hårt på boxpelaren så knogarna är avskavda och svider. Pest och kolera eller? Svettig och helt slut gick jag hem, åt lunch och skulle precis hoppa in i duschen då jag tittade ut genom fönstret. Solen strålade allt vad den orkade så jag drog på löpardojjorna och stack iväg på en 90 minuters power walk istället. Så nu är jag helt slut. Starkt kaffe och en näve rostade solrosfrön comming up.

Ikväll är det dags för American Idol igen. Deltagarna ska sjunga 60-talsdängor och jag äter upp min hatt (läs: keps för jag har ingen hatt) ifall totalt planlösa och talangbefriade Sanjaya inte åker ut. Och jag vågar redan nu på mig en topp-fem-gissning: Blake, Lakisha, Chris, Melinda och Gina. Kom ihåg var ni läste det först.

Kom igen knät

Idag ska jag köra kickboxning för första gången sedan den senaste knäincidenten. Är lite smånojjig men det ska nog gå bra. Måste tänka på att vrida stödfoten ordentligt vid sidokickar och vrida fram höften.

Dagens USA-snackis: Senaste trenden är att skönhetsoperera sina fötter. Göra tårna raka, längre eller kortare. Allt för att vara snygg i high heels med öppen tå. Jag säger då det.

Vårväder comming up

Idag strålar solen från en klarblå himmel och i slutet av veckan ska våren komma hit till Connecticut. På fredag lovar de sol och 15 grader varmt. Härligt. Fast idag är det bara sjugradigt och det blåser ganska kalla vidar från Long Island Sound. Så det blir windstopperjackan och vantar på den stundande power walken.

Dagens USA-snackis: Idag är det fyra år sedan USA invaderade Irak.

Lördagsgodis

Igår var vi på bio och såg Premonition med Sandra Bullock. Och precis som filmtiteln hade även vi vissa föraningar att det inte skulle vara världens bästa film. En svag story, ganska förutsägbar och en slutknorr som var i töntigaste laget. Men man fick äta popcorn och godis. Själva godiset hade jag kunnat vara utan, det är själva förpackningen man är ute efter. Som en stor tablettask. Fast bättre.

Idag söndag har vi mest åkt runt och shoppat saker vi behöver. Typ pärmar och borrmaskiner. Nu ska vi göra ingenting. Sen ska vi grilla. Sen ska vi titta på 60 minutes där Andersson Cooper intervjuar Simon Cowell (mannen bakom Idol-konceptet ni vet). Och självklart ska vi sända en tanke till stackars Hannah och Måns som fortfarade sitter fast på Newark. Jag ska då aldrig flyga United Airlines.

Kolumnen

Idag lördag är min kolumn med i Metro (den som tittar noga ser mig uppe i höger hörn här på ettan under rubriken "Lycka är som sprit"). Men de har inte lagt ut den på nätet än men du som vill kan såklart ladda ner tidningen som PDF och det gör du här.

Inget nytt om Hannah och Måns än. Det ser ut som alla flyg är fullbokade och folk kommer att kunna resa först på måndag eller tisdag. I sånna fall kommer de tillbaka till oss här Madison. Är det hemskt av mig att bli lite glad mitt i flygkaoset?

Flygkaos

Just nu sitter stackars Hannah och Måns fast i snöovädret på Newark. Alla plan är inställda och eftersom orsaken är vädret får resenärerna klara sig bäst de kan och inte ett öre för hotell betalas ut. Jag sitter här som internetspindeln i nätet och försöker hjälpa till att hitta nya flighter. Ser inget vidare ut. Passade på att snabbkolla flyg hem till Sverige för min egen del men hittade inget under $1 000 t/r.

Hej mitt vinterland

Idag kom vintern tillbaka här i Madison. Det har snöat hela natten och så här på morgonkvisten är det en minusgrad. Fast senare under dagen ska det bli varmare och det ska ösregna lagom till kvällen. Ganska omysigt väder med andra ord. Ganska omysigt var det även vid fyrarycket imorse då jag blev väckt av att Metro ringde och bad mig maila om min kolumn som ska gå imorgon lördag. Trots att jag redan har mailat den. Två gånger. Well, well.

Dagens USA-snackis: Igår kväll visade ABC Worldnews ett inslag om Sverige och om hur bra vi är på att ta emot flyktingar från det krigsdrabbade Irak. Vi har tagit emot 7 000 medan USA bara tagit emot 200. Så jag satt här i soffan och dunkade mig själv i ryggen och njöt av snömoddiga bilder från Gamla Stan och Riddarfjärden.

Knäskrälle

Ni som följer min blogg med spänning kommer säkert ihåg min knäincident som jag hade för några månader sedan. I natt hände det igen! Vaknade klockan 04.00 av en blixtrande smärta i höger knä, det kändes precis som om någon kört in en kniv under knäskålen. Men jag gjorde inte samma misstag som sist, då jag resten mig upp, rusade in i badrummet och svimmade av smärta. Kniv-i-knäet-syndromet gick över efter några minuter men knäet kände helt ömt och skumt. Och idag på morgonen känns det precis som om jag rusat in i en betongvägg med knäet först. Saken blir ju knappast bättre av att jag lider av lätt knäfobi. Om någon annans knä nuddar vid mitt knä mår jag lite illa. Bara av att titta på den här anatomiska bild gör mig lätt yr. Så finns det någon knädoktor där ute kan du väl höra av dig till mig och ställa diagnos. Men jag vill bara höra saker som ”nej, det här är jättevanligt och ingen fara alls och för att undersöka kommer jag inte ens behöva röra vid ditt knä”.

Bite me!

SJP har lanserat en egen klädlinje vid namn Bitten. Kläderna, skorna, handväskorna och accessoarerna kommer att säljas på Steve & Barrys Shopping Malls från och med 7 juni. Två dagar före min födelsedag. Perfekt! Enligt Fashionweek Daily kommer kläderna att kosta från $19.98 och nedåt. Så det blir helt klart en utflykt till Meriden, CT där den närmaste mall:en ligger. Så här uttrcker SJP sin filosofi bakom Bitten:
"Women should be able to wear great clothes and not lie in bed at night feeling guilty about how much money they’ve spent. High quality, luxurious clothes do not need to cost as much as we’ve been led to think.”
Yeah, baby!

Krönika i Fitness Magazine

Vi har alla olika förutsättningar. Olika förmåga att lägga på oss muskler. Olika förmåga att lägga på oss fett. Vissa är smala av naturen. Andra inte. Men du duger som du är. Visst får vi höra dessa flåshurtiga kommentarer titt som tätt. Oftast från människor som är oförskämt vältränade och inte tycks behöva anstränga sig det minsta för att se bra ut. För erkänn. Visst jämför du dig med andra på gymmet? Man står där och svettas på trappmaskinen och sneglar avundsjukt på den där snygga tjejen som ser ut att ha klivit rakt ur ett omslag för Sports Illustrated. Hennes hud är så där lagom solbränd, hon svettas en del men luktar säkert hallontårta - och man kan förmodligen knäcka ägg på hennes stenhårda skinkor. Det var många år sedan jag var ung och osäker på mig själv. Jag är inte längre rädd för att bli bedömd utifrån mitt utseende. Tyngdlagen har gjort sitt men jag är för det mesta ganska nöjd. Men jag erkänner att jag – som så många andra - spenderar mycket tid på gymmet av estetiska skäl. För kom igen, visst vill du också ha en platt mage? Kanske bränna bort de där kärlekshandtagen och få en tightare kropp? Då har det inte bara med hälsa och välmående att göra eller hur? Sen kan självklart en vältränad kropp få oss att må bra. Man får bättre självförtroende (icke att förväxlas med självkänsla) och alla hälsovinster är finfina bieffekter.

Egentligen är det ju inget fel i att träna för att bli snyggare. Göra det bästa av sina förutsättningar. Det är när man börjar jämföra sin kropp med andras som konsekvenserna kan bli förödande. Särskilt om de man jämför sig med är rika Hollywoodstärnor som förutom att de har pt, kock och personlig assistent är duktigt retuscherade på bild. Men det är just dessa personer som skapar våra snurriga kroppsideal. En sak som jag funderat på, är varför jag bara jämför mig med såna som är smalare, snyggare och mer vältränade än jag själv. Varför inte jämföra sig med någon som har en något sämre fysik (om jag nu tvunget måste jämföra mig med andra)? Det skulle ju åtminstone ge självförtroendet en boost. Så - är du i bättre form än jag får du mer än gärna jämföra dig med mig istället för med fröken äggknäckarskinkor. Det bjuder jag på.

Urk

Igår drabbades jag av elakartad vinterkräksjuka. Inte roligt alls. Det enda jag fick behålla var avslagen coca cola. Allt annat kom upp. Idag känner jag mig mycket bättre men vågar inte riktigt äta än. Vill känna efter riktigt, riktigt ordentligt hur jag verkligen mår först. Så det blir ingen kickboxning idag vilket såklart suger. Känner jag mig bättre om några timmar går jag kanske på en power walk.

Dagens USA-snackis: Regis Philbin från Live With Regis & Kelly ska genomgå en Triple Bypass Surgery nu i veckan. Samma typ som Letterman gjorde för ett par år sedan. Alla håller såklart tummarna att allt ska gå bra.

Härlig helg

Denna helg har gått på tok för fort. Hannah och Måns kom till New Haven i lördags och vi började med en promenad runt på Yale och jag och Hannah diskuterade var Rori Gilmore skulle kunnas tänkas vara. Sen slank vi in på Yale-butiken och Måns shoppade en Yale-mössa. Sen åkte vi och käkade lunch på The Showder Pot och sen tillbaka till Madison. Vi visade dem runt på stan, gav en guidad tur på Madisons brandstation, gick in på RJ Julias Bookstore och åkte på en drive längs vattnet. Jag tappade räkningen efter ett tag men Hannah kunde inte sluta att säga ”det känns som man är i en film, det är som en kuliss, husen ser ut som dockhus, jag kan inte fatta att du bor här”. Sen åkte vi hem till Knickedickens föräldrar och fikade och till slut craschade vi hemma i vår lägenhet. Där blev det vin och Polly innan middagen som avnjöts på fantastiska Killingworth Café. Tyvärr sjöng inte servitriserna denna kväll men stammisen med cowboyhatt drog som vanligt fram gitarren och rev av några gamla godingar. Kvällen avrundades på Lauries där vi hängde en stund i baren.

Söndag morgon var man tröttare än vanligt. Del på grund av att det blev lite sent men mest för att vi redan ställer om klockan till sommartid här i USA. Men en frulle med bluberry hotcakes (pannkakor) på The Breakfast Place gjorde susen. Sen fick man ladda med gott kaffe från Willoughby´s och åka till Hammonasset State Park och promenera på stranden. Solen strålade och det var typ 10-15 grader varmt. Sen åkte vi och kollade in Whitney Houstons hus. Vi letade en bra stund efter Martha Stewarts hus (det var framför allt Måns som ville se det) men Knickedicken kunde inte hitta det. Men Måns var glad ändå, han hade ju fått så mycket inspiration till det marina tema han tänker inreda lägenheten i. Hannah är inte riktigt med i den båten. Än. Innan man visste ordet av var klockan tre och vi åkte tillbaka till tågstationen i New Haven och vinkade hej då. Tiden går som sagt fort när man har roligt.

Fräcka Fredag

Jag älskar fredagar. Och idag är den äntligen här. Ska kila iväg till gymmet snart och köra benstyrka och kondition. Sen när Knickedicken kommer hem ska vi eventuellt åka en sväng till IKEA. Det blir väl till att ligga på golvet hela kvällen och skruva ihop saker. Sen får man gå och lägga sig och när vi vaknar åker vi till New Haven för att hämta upp Hannah och Måns på tågstationen. Så därför käre vänner kommer jag nog inte blogga i helgen. Men jag återkommer på måndag med rapport och bildbevis.

Dagens USA-snackis: American Idol-deltagaren Antonella Barba, som gjort sig mer känd för nakenbilder som cirkulerar på Internet än för sin sångröst, blev äntligen utröstad igår kväll. Frågan är vad fullt påklädde och tondöve Sanjaya Malakar gör kvar i tävlingen.

Tummen ur

Igår fick jag så äntligen med mig Knickedicken til gymmet. Han har varit lite avig och haft en massa ursäkter att inte styrketräna. En del bra. En del mindre bra. Men så igår fick jag med mig honom och såklart tyckte han att det var roligt. Vad skulle det annars vara att träna med en sån kul prick som jag? Själv har jag kommit på en smart lösning för att slippa blodiga knogar på kickboxningen (som börjar om typ 1,5 timme). Svettband till handleder funkar asbra som padding. Och så lite bandage och tejp under det. För såret på lillfingerknogen vill liksom inte läka. Och igår kände jag att lillfingret och handryggen var lite domnade, inte att jag tappat känseln eller så. Men det skadar ju inte att vara försiktig. Och efter idag får min knoge dessutom vila ända tills nästa tisdag.

Hannah & Måns Countdown: 2 days

Snorkallt

Andra dagen med riktiga vintertemperaturer. Fast till helgen ska det bli uppåt 5-10 grader varmt. Perfekt med tanke på att Hannah och Måns kommer på besök då. Jag ska bjuda dem på allt som New Haven och Madison har att erbjuda. Hoppas att de bjuder mig på Polly och annat svenskt godis.

Newport, visastrul och storstädning

Helgen har spenderats i Hammonasset State Park med långa promenader på stranden och hämtsallad som avnjöts i solen nere vid The Surf Club. Hela söndagen var vi i Newport, Rhode Island. Här semestrade familjen Kennedy och längs urvackra Atlantkusten och Ocean Avenue ligger det stora vita huset där Robert Redford spelade in The Great Gatsby. Skitfint och snobbigt värre.

Annars har helgen mest gått till att oroa sig för mitt visum. När jag skulle ansöka om Social Security Number skrev vi in bokstavskoden R 1 som står i mitt pass. Och då svarade datorn att jag hade ett religiöst visa som bara ges till typ präster. Men efter att ha fått hjälp av en asschysst svensk immigrationsadvokat från Georgia visade det sig att jag har ett R I-visa. I står för journalist och R för renewable. Puh!

Idag måndag har jag, förutom kört styrketräning och jobbat, stortstädat i köket. Diskat allt porslin i skåpen, torkat hyllplan, dammsugit ovanpå skåp, bakom tvätt- och diskmaskin. Och nu är det så rent att jag inte vet om jag vill att Knickedicken ska stöka ner det ikväll när han lagar middag. Han får nog grilla ikväll igen.

Heja Tyra

Måste bara hylla Tyra Banks lite till. Hon ledde sin show här i veckan endast iklädd en röd baddräkt (samma som hon hade på People Magazines omslag till sin Do You Call this Fat-story). Och på bringan stod det 161, hennes vikt i pounds. Det är 73 kilo, vilket med hennes längd på 178 centimeter, ger henne ett högst normalviktigt BMI på 23.

Bara vanligt vatten

Våren försvann lika fort som den kom. Idag har det ösregnat hela dagen och i sann amerikansk helvetet-kommer-bryta-loss-och-det-här-är-det-värsta-som-hänt-anda har det varnats för Flood Warning, Flood Watch och Small Stream Flood Advirosy på tv. Det är väl inget annat att göra än att köpa båt antar jag.

Annat var det igår. Då var det kallt och lite isigt. Och Knickedicken stod på öronen, landade på ryggen och tog emot sig med ena armen. Ryggslutet är rödsvullet och han har fått en liten spricka i underarmen. Ingen par-taekwando för oss på ett tag antar jag. Men så fort han blir frisk ska jag kicka skiten ur honom. Att han är 25 centimeter längre och väger en sisådär 30 pannor mer än jag är en petitess.

Är det vår?

Idag är det strålande sol här i Connecticut, dryga sex grader varmt och fåglarna kvittrar som galningar. Så det var inte så svårt att välja en power walk framför en svettig timme på cross trainern. Fast imorgon ska det bli molnigt och gråtrist. Fast torsdag är kickboxnings-dag så då spelar det ingen roll.

Valet är ditt

Idag efter kickboxningen fick jag leka kostrådgivare åt en av tjejerna som tränar med mig. Hon berättade att hon gått och dragit på ett par kilos övervikt i evigheter och trots att hon tränade så verkade hon snarare lägga på sig mer för varje år. Och hon var övertygad om att hon åt supernyttigt. Och tränade stenhårt och ofta. Så jag bad henne berätta på ett ungefär vad hon åt. Och hur ofta hon tränade och vad. Såklart visade sig att hon var ganska bra på att ”lura” sig själv. Det slank ner kakor och godis nästan dagligdags, hon åt en hel del snabbmat och träningen var två gånger i veckan, sällan tog hon i så att hon svettades. Nu ska hon skriva en kostdagbok (dvs skriva ner ALLT hon stoppar i sig) i en vecka som jag ska hjälpa henne att analysera. Jag lovar att hon äter för lite (så vanligt hos tjejer), för mycket och för snabba kolhydrater, för mycket fett (fel sorts fett) och för lite fibrer och protein. Återkommer om en vecka med resultat.

Men med små, små medel kan man faktiskt göra stora, stora förändringar. Se bara på dessa två frukostalternativ. Kan tyckas vara same, same men långsiktigt är det stor skillnad.
Alternativ 1. Havregrynsgröt med minimjölk och kanel. Knäckebrödsmacka med kalkonpålägg. Kaffe och en apelsin. Protein: 12 gram. Fett: 4 gram. Kolhydrater: 41 gram. Kalorier: 251.
Alternativ 2. Filmjölk med müsli. Mjukt bröd med salamipålägg. Kaffe och apelsinjos. Protein: 13 gram. Fett: 12 gram. Kolhydrater: 60 gram. Kalorier: 397.

Det skiljer bara 146 kalorier mellan de två alternativen. Kan tyckas yttepytte. Men på en vecka blir det 1 022 kalorier. På en månad 4 088. Och på ett år är vi uppe i nästan 50 000 kalorier. Summan av kardemumman är alltså att man inte behöver vända upp och ner på sitt liv för att komma i form. Små förändringar är stort. Ta inte bort något. Byt bara ut mot bättre alternativ. Det gäller bara att vara medveten. Att tänka efter. Och att göra bra val. Easy peasy.

Fight Club

Idag är det tisdag vilket betyder kickboxning. Hoppas att mina sårskorpor på knogarna inte går upp igen, får nog tejpa lite i förebyggande syfte. För när jag får på mig handskarna och står där framför boxpelaren finns ingen återvändo. Jag slår alltid så hårt jag kan och det är inte tal om att känna efter. Fick inte tag på Tony igår så jag ska försöka undersöka nybörjar-taekwando på gymmet idag istället. Har verkligen fått blodad tand när det gäller kampsport. Eller blodad knoge ska jag kanske säga.

Här har det förövrigt äntligen blivit vinter på riktigt. Det är kallt och vi har någon decimeter snö på marken. Så idag blir det halkskydd på power walken. Äntligen.

Post Oscars Stress

Jag hade sju rätt av nio på min Oscarstipp. Ganska nöjd med det. Galan var härlig fast med alla inför- och efterprogram blev det nästan lite överdos. För att inte tala om allt eftersnack som visas idag på tv. Fast jag ska nog kolla in Oprahs After Oscars Party i alla fall. Jag älskade Ellen, Robert Downey Jr, Al Gore, Forest Whitaker, Helen Mirror och Jerry Seinfeld. Snyggast var Cameron Diaz, Helen Mirren, Reese Witherspoon, Penelope Cruz och Jennifer Lopez. Dåliga klädval stod Anne Hathaway, Gwyneth Paltrow, Nicole Kidman, Jennifer Hudson och Beyoncé för. Sämst klädd var Meryl Streep. Mest rörande var Alan Arkin. Långrandigast var Ennio Marricone. Tonsäkrast var Dreamgirls-brudarna. Mest transvestitig var Celine Dion. Skummast var den maniskt leende, solglasögonprydda och skallig tjockisen Jack Nicholson.

Nog om film. Nu ska jag pipa iväg till gymmet, styrketräna och kolla upp om de har nybörjar taekwando på schemat.

Oscar Fever

Imorgon söndag är en stor dag. För första gången någonsin ska jag få frossa i Oscarsgalan utan att behöva ställa väckarklockan och sippa hinkvis med starkt kaffe. Eller se ett sammandrag kvällen efter när man ändå redan vet vem som vinner vad.
E! News Academy Award Countdown drar igång redan klockan 12.00. Och klockan 18.00 är det dags för Red Carpet Coverage. 19.00 är det Barbara Walters Oscar Special på ABC. Klockan 20.00 är det Road to the Oscars och till slut 20.30 till 23.00 är det äntligen dags för 79th Annual Academy Awards. Elva timmars Oscarsgala om man vill. Själv tänker jag satsa på Red Carpet Coverage och själva galan. Jag förklarade för Knickedicken hur stort det här är och att vi måste fylla kylen med smarriga Oscarssnacks och bubbliga drycker. Och att jag tyckte att vi skulle klä upp oss kvällen till ära. Då nickade han allvarligt och sa ”I’m very supportive”. Det mina vänner, det är kärlek.

Så här tror (hoppas) jag att det går:
Bästa film: The Queen (fast jag hoppas på Babel).
Bästa regi: Martin Scorseses (fast jag hoppas på Clint Eastwood).
Bästa kvinnliga huvudroll: Helen Mirror.
Bästa manliga huvudroll: Forest Whitaker (fast jag hoppas på Will Smith).
Bästa kvinnliga biroll: Jennifer Hudson (fast jag hoppas på Cate Blanchett).
Bästa manliga biroll: Alan Arkin (fast jag hoppas på Eddie Murphy).
Bästa kostym: Marie Antoinette (fast jag hoppas på Djävulen bär Prada).
Bästa utländska film: Letters from Iwo Jima (fast det vore ju kul om Efter bröllopen vann).
Bästa dokumentär: An Inconvenient Truth.
Bästa animerade fim: Cars.

Krönika i Fitness Magazine

Ibland kan jag komma på mig själv att stå i kassakön och snegla ner i de andra kundernas matvarukorgar. Det händer inte allt för sällan att jag förfasar mig över människors matval. Korgar och vagnar fullkomligt dignar av vitt bröd, transfettstinna pulversåser, frukostflingor med chokladsmak, vispgrädde, läskflaskor, kakor, chips, gräddglass och godispåsar. Kanske ligger det en liten frukt eller ensam grönsak någonstans i botten. Inte en fiber så långt ögat kan nå. Kan hända ska personen framför mig i kön ha barnkalas? Vad vet jag. Men jag misstänker att det inte är så. För inte kan väl hälften av alla som handlar just idag ha barn som fyller år. Eller? Borde det inte då ligga ballonger och färgglada sugrör i korgen också? Är det verkligen så illa ställt, vet folk inte att man är vad man äter? I vårt välinformerade samhälle kan väl den kunskapen inte ha undgått någon? Eller är det så att folk är så trötta på alla hälsobilagor och smalmatsrecept att de försöker göra någon slags revolt? En revolt som bara drabbar dem själva och sätter sig som valspäck kring midjan. Jag har en kompis som har en skock ungar och en matglad man. Hon berättade att hon ibland har lust att ställa sig på ICA och skrika ”jag har en stor familj – inte bullemi” när hon handlar. Så jag är kanske inte ensam om att spionera i andras matkorgar. Kanske står alla och för sitt inre lyfter ett ögonbryn och tänker ”ska du verkligen äta det där”. När det de egentligen skulle göra är att ta en titt i sin egen korg.

Jag vet att det är fel att döma ut folk. Särskilt bara efter att ta tjuvtittat i deras matkorg. Och jag tror inte att någon står och kikar ner i min korg och tänker att ”oj, vad hon äter bra och välbalanserad kost”. Eller att Fredrik Paulún ska skutta fram bakom disken, dra upp en trumpet och blåsa av en GI-fanfar. Folk får väl äta vad de vill och det är inte min sak att leka varukorgsspion eller fiberpolis. Men jag kan inte låta bli att undra hur folk tänker. Eller om de tänker överhuvudtaget. För i min almanacka infaller lördagen en gång i veckan, inte varje dag som den verkar göra hos så många andra i affären där jag handlar.

Gårdagens Grey

Nu måste jag bita mig i tungan för att inte avslöja storyn i gårdagens Grey´s Anatomy. Men så mycket kan jag säga att det var spännande som tusan. "These doctors are used to save lifes. But now one of there own is slipping away". Tam tam tam taam! Ni där hemma får väl vänta nåt år eller så för att få veta.

Fredagskvällen kommer att gå i filmens tecken. Vi är ju med i dvd-klubben "Netflix" och har just nu Flags of our Fathers och Little Miss Sunshine hemma. Lite uppvärmning inför Oscarsgalan.

Blodiga knogar

Här är klockan strax efter åtta på morgonen. Har just ätit min havregrynsgröt, sippar på en kopp kaffe, slötittar på nyheterna på GMA och väntar mest på att klockan ska bli nio så att jag kan pipa iväg på morgonens träningspass. Idag blir det kickboxning. I tisdags slog jag ganska hårt på boxpelaren och fick sår på lillfingerknogarna (av alla ställen). Ska försöka tejpa dem idag så att jag inte river upp det igen. Inte för att jag har något emot att träna mig blodig, men det gör så rackarns ont.

Annars tänker jag mest på kvällens stora tv-händelser. Dels ska American Idol-startfältet rensas och de slutliga 20 finalisterna gallras fram. Sen är det del tre i Grey´s Anatomy-dramat. Ska läkaren som dog i förra avsnittet återupplivas eller är det kört? Så spännande.
Och efter det har Oprah sin Oscarsspecial. Filmstjärnor och tidigare Oscarsvinare fick välja en annan Oscarsvinnare som de ville intervjua. Julia Roberts går one on one med George Clooney (tydligen ska Brad Pitt vara med på ett hörn), Nicole Kidman intervjuar Russel Crowe och Jamie Foxx snackar allvar med Sidney Poitier. Stort.

Snäll läsare

Jag blev så glad när jag fick denna respons på min kolumn "Välkommen Mr Right" att jag bara var tvungen att lägga ut det på bloggen.

Tjena! Läste dagens (21/2) inlägg i Metro. Det känns som om vi killar liksom kan andas ut varenda gång du skriver i Metro. FORTSÄTT! Det är en order. Du ger inte bara en del tjejer en tankeställare, du säger dessutom sådant som vi killar inte får ge oss alltför mycket in på, som tex tjejers eget ansvar på olika saker. Sorgligt nog verkar mycket bero på en taskig självkänsla hos alltför många tjejer, vilket i mina ögon är ett mycket tråkigt faktum. Själv får jag "med åren" (är 31 bast) allt större inblick i kvinnors tänk, inte minst tack vare en nära tjejkompis underbara funktion som bollplank. Hon har nog räddat min relation mer än en gång.

Stora kliv

Idag spände jag på mig både pulsmätare och stegräknare på power walken. Inte för att jag bryr mig så himla mycket om hur många steg jag tar eftersom att det är tiden som räknas. Och det viktiga är ju att ha en hyfsad hög puls. Pulsen var bra, ett snitt på 145 slag per minut. Nyfiken som man är så sneglade jag lite på stegräknaren efter typ 40 minuter. Och då stod den på 250. Hmpf. Den rackaren verkar inte fungera så bra. Eller är det så att jag tar längre steg än jag tror. He, he.

Krönika i Fitness Magazine

Många tränings- och kosttrender kommer ifrån USA, där jag bor just nu. Los Angeles ligger ljusår före oss när det gäller organisk mat och transfetter har just förbjudits på samtliga restauranger i New York. So far so good. Men man kan ju bara hoppas att svenska folket kommer att försonas från några av de trender som är väldigt tydliga här just nu. Det räcker med att slå på tv:n och titta en stund på reklamfilmerna för att bli riktigt mörkrädd. Förutom alla piller som lovar dramatisk viktnedgång utan minsta ansträngning är en av de dummaste idéerna just nu är att man kan köpa fibrer på flaska. Ja, ni hörde rätt. Får man inte i sig tillräckligt med fibrer i sin dagliga kost kan man bara köpa ”Fibre Sure” och hälla det på sin mat. I reklamfilmen hälls det konstgjorda fiberpulvret på pannkakor, i gräddsåser, på french toast eller varför inte rakt ner i den sockerstinna chokladdrycken. Budskapet är alltså: får du inte i dig tillräckligt med fibrer kan du fortsätta äta samma gamla skräpmat. En annan helt puckat reklam är för halsbrännetabletter. En kille står utanför en snabbmatsrestaurang och han har ont i magen efter att ha ätit där. Då kommer det fram en kille och erbjuder honom en liten tablett som tar bort halsbrännan på ett litet kick. Klippet efteråt är det en kvinna som tar samma tablett fast i förebyggande syfte innan hon går in för en frossarkväll på samma restaurang. Inte ett ord om att du förmodligen inte ens skulle besväras av halsbränna om du inte åt på den där restaurangen. Om du valde att äta nyttig och bra mat.

Något annat som nästan fick mig att ramla ur soffan var en lättsam reklamfilm för en sådan där plastring som man opererar in på magsäcken för att göra den mindre. Magsäcksoperationsreklamfilmer på bästa sändningstid! Hur kunde det bli såhär? Varför slutar folk aldrig att tro, eller hoppas, att lite miraklepulver eller en inopererad plastring ska ge dem ett hälsosammare liv? Amerikanarna tycks redan vara hjärntvättade men vi svenskar ligger tyvärr inte långt efter. Det är dags att syna bluffen. Vill man ha en frisk, sund och vältränad kropp gäller det att röra på sig och stoppa i sig vettig mat. Punkt. Jag säger som Farbror Barbro: det finns inga genvägar!

Läs

Kolumnen "Välkommen Mr Right" kan ni läsa här.

Dancing with the Stars

Just precis nu avslöjades det vilka kändisar som ska dansa med stjärnorna i år. Bland deltagarna finns bland andra Ian Ziering (Steve från Bervely Hills 90210), 80-talssupermodellen Paulina Porizkova, Paul McCartneys ex Heather Mills, Joey Fatone (N´Sync), Vincent Pastore (Big Pussy från The Soparanos). Kan bli hur kul som helst.

Örnar och popcorn

Igår var vi på The Eagle Festival i Essex. Örnarna kommer från Kanada och flaxar sig söderut längs Connecticut River såhär års. Men vi såg såklart inte en endaste liten örn. Förutom den tjocka killen utklädd i örndräkt förstås. Men vi fick äta en av Connecticuts specialiteter, Maple Kettle Corn, alltså popcorn som görs i en stor gryta med maple syrup och salt. Det är salt, sött, lite karamelliserat och riktigt gott. Sen gick vi på stan i urmysiga Essex (rena rama Bullerbyn) och shoppade loss på rökelser och doftljus gjort på soya (ska tydligen brinna längre och med renare låga, säkert är det ekologiskt och politiskt korrekt också).

Sen fick man åka hem och krypa upp i soffan med ett glas vin medan Knickedicken stod ute i kylan och grillade vår middag bestående av tonfiskfiléer och massa grönsaker. Undrar om man kan bli mer bortskämd än så här?

Veckoplanering

Ny vecka och nya tag. Har det faktiskt ganska lugnt på jobbfronten så jag ska se till att jobba på min artikelidélista, rensa pärmar och papper, sortera, arkivera och vara allmänt hyperorganisatorisk. Leka kontor kort och gott.

På träningsfronten ser veckan ut som följer:
Måndag: Styrketräning (ben, bröst, mage) följt av 30 minuters intervallträning.
Tisdag: Kickboxning.
Onsdag: Styrketräning (axlar, triceps) följt av 30 minuters intervallträning.
Torsdag: Kickboxning.
Fredag: Styrketräning (rygg, biceps) följt av 75 minuters power walk.
Lördag: 60 minuters cardio och ett skönt achtanga yoga-pass.
Söndag: Vila.

Olidligt spännande

Såg Grey´s Anatomy igår och det var värsta dramat. "The episode that all America is talking about" som det så dramatiskt heter. Vill inte säga för mycket men en av läkarna dör. Eller avsnittet slutade med det. Säkert kommer personen att återupplivas nästa torsdag. Jag vill veta nu!!!

Bra BMI

I höstas dog modellen Luisel Ramos. Orsak anorexi och undernäring. Nu har hennes syster Eliana gått samma öde till mötes. Jättetragiskt. Undrar om modebranschen håller fast vid modeveckan-i-Madrid-regeln att inga modeller på catwalken får ha ett BMI under 18? Tveksamt eftersom det fortfarande kryllar av skelett där ute. Själv har jag ett mer hälsosamt BMI på 21,3. Och tio kilo till godo ifall jag skulle få för mig att åka till Madrid. Fast med mina 172 centimeter går jag väl under epitetet dvärg.

Intervall

Just hemkommen från gymmet. Körde intervallträning på stairmastern och det var riktigt roligt. Körde så här:

5 minuter. Incline 3, Level 4.
5 minuter. Incline 1, Level 6.
5 minuter. Incline 7, Level 7.
5 minuter. Incline 10, Level 8.
5 minuter. Incline 15, Level 7.
5 minuter. Incline 20, Level 10.
5 minuter. Incline 3, Level 4.

Sen körde jag ben (benpress, bak- och framsida lår, utfall på pilatesboll), axlar, triceps och slutligen lite bålträning i form av plankan (när man gör den mot pilatesboll blir det härligt jobbigt).

Nu: Lunch bestående av left over laxkotlett från igår och en sallad med massa grejer i.

Urinvägsinfektioner och feberfrossa

Igår firade vi Alla Hjärtans Dag på läkarmottagningen är i Madison. Inget allvarligt utan en elak och efterhängsen urinvägsinfektion som jag ville bli av med. Egentligen fanns det inga tider på läkarmottagningen, de har så många fasta patienter att ”de inte tar emot fler för tillfället”. Så där lagom snobbigt. Men eftersom att Knickedicken är brandman är det som att ha en stor VIP-inbjudan vid sin sida. Kalaset gick på nära $100 med undersökning och antibiotika. Och det är tydligen billigt. Själv höll jag på att ramla av stolen. Det är typ 700 bagis. Men allt är ju bättre än att pinka taggtråd. Sen när vi äntligen kom hem gick brandlarmet och älsklingen var tvungen att åka ut och rädda liv och släcka bränder. När han kom hem några timmar senare var han helt slut efter att ha stått ute och jobbat i snöstormen. Han frös, svettades och stupade i säng strax före klockan åtta på kvällen. Själv satt jag uppe och tittade på American Idol. Så romantisk kan Valentine alltså vara. Men vi tar igen det i helgen.

Happily ever after

Idag är det exakt ett år sedan jag stod på övre däck, i det karibiska månskenet och hånglade med Knickedicken för första gången. Och det har varit det bästa året i mitt liv. Och så levde de lyckliga i alla sina dar. Så det så.

Väderwimps

Amerikanare är sådana väderwimps. Sådana drama queens. Just nu pratar dem om ”storm alert” och ”major storm” på tv. Det betyder att det kommer att snöa lite. Kanske blåsa lite också. Värsta hallåt för ingenting. Är det några minusgrader får skolbarn inte vara ute. Har det snöat eller är lite halka ställer de in skolbussarna. Men det beror inte så mycket på vädret utan mest att man är livrädd för att det ska hända något och alla föräldrar ska stämma brallorna av skolan och staden. Tramsigt.

El grillo

Japp, här är våran grill. Den är så stor att man kan grilla en hel ko. Eller en hel dvärg. Eller sjutusen bakade potatisar. Den har till och med en side burner så att man kan koka potatis. Eller majs. Eller vad sjutton man nu behagar att koka. Hejja Amerika!

Bortsett från alla grillglädje är jag assurt på svt. Deras Live Broadcast av Melodifestivalen funkar inte. Jag som sett fram emot ett få se The Ark i veckor. Buhu.

Gilla grilla

Idag ska vi åka till Home Depot och köpa en grill. Amerikanarna är ju ena hejare på BBQ. Jag tror dessutom att Knickedicken är född med, inte silversked, utan grillspett i munnen. Själv är jag ganska bra på att äta grillat.

Men apropå grillspett. Ni vet helt vanliga grillspett, sånna med lite kött, lite grönsaker trädda på en smal pinne. Här i USA kallas det för kebab. Och när man förklarar vad en kebab egentligen är fattar de ingenting.

Jag är finurlig

En kille vid Stockholms universitet har skrivit en c-uppsats om språkbruken hos manliga och kvinnliga kolumnister i Metro och Stockholms City. Hos Metro har han valt att dissekera mina, Johan Stäel von Holstein och min favvo Stephen Mendel-Enks kolumner. På City Frida Boisen, Ana Martinez och Dan Blomberg.

Tanken var alltså att ta reda på om män och kvinnor har olika språkbruk. Det hade han ju inte behövt skriva en hel uppsats om. Han hade bara behövt ringa mig så hade jag kunnat säga att ja, så är det nog. Fast ganska kul läsning var det ändå. Killen har räknat ord, meningar, antal svåra ord, slangord och ämnesval. Han har kommit fram till att de kvinnliga kolumnisterna använde sig oftare av ord som ” förhållande, honom, kärlek, längtar och äktenskap”. De manliga kolumnisterna använde istället ord som ” pengar, procent, frihet, tävla och miljoner”. Inte konstigt att vi har kommunikationsproblem. Så här skriver c-uppsatsmannen om mig (ja, jag erkänner att jag direkt letade rätt på avsnitten som handlade om mig för jag är ett litet ego förstår ni).

Petra Axlunds fem kolumner handlar om relationer och sex, och här sätts människan och hennes känslor i centrum. Hon är dock inte lika argumenterande som Johan Stäel von Holstein, utan blir mest pratig och subjektiv i sina kolumner, och ibland även smått ironisk. I två av Axlunds kolumner kommer hon med lösningar på problemen hon argumenterar för, men hon tenderar att uppmärksamma problemen snarare än att lösa dem. Hon skriver ur ett jag-perspektiv och väver ofta in egna personliga erfarenheter och vad hon tycker om olika saker. Hon är pratig, personlig, personinriktad, vardagsnära och finurlig i sitt språkbruk. Hon är också den som använder frågetecken mest av alla skribenterna, vilket indikerar hennes engagemang i sina texter.

Hetsiga hjärtan

Idag är det exakt en vecka kvar till Alla Hjärtans Dag. Och jag tror inte jag riktigt har fattat hur stort det är här. Redan efter nyår började butikerna skylta i rött, rosa och med hjärtan. På tv har reklamfilmerna med nallebjörnar, massageoljor och diamantsmycken duggat tätt. Ska man ut och äta måsta man boka bord i asgod tid. Men jag och Knickedicken har en ursäkt att inte fira Valentine. För vi ska fira vårt ettårsjubileum istället. Eller vänta nu. Gör det att kraven på måste-romantik blev ännu högre?

Hannah & Måns-countdown: 31 dagar.

Krönika i Fitness Magazine

Att äta kolhydrater har blivit livsfarligt. Man behöver bara slå upp vilken vecko- eller kvällstidning som helst för att få reda på det. Självutnämnda experter berättar hur deras liv förbättrats sedan de helt lagt om sin kost. Folk berättar gladeligen att de slutat äta kolhydrater med samma stolta min som om de just sagt att de slutat äta godis eller slutat röka och knarka. Allt jag kan säga om det är att det bullshit. Våra kroppar, och framför allt vår hjärna, behöver kolhydrater för att fungera. En kost helt utan kolhydrater gör dig dum i huvudet. Jag vet för jag har prövat. För ett tag sedan testade jag en strikt diet nästan helt utan kolhydrater. Jag höll på i drygt två veckor. Eller snarare – jag stod ut i dryg två veckor. Att jag utsatte mig för allt detta var dels i rent studiesyfte, jag ville veta hur min kropp reagerade på en kolhydratsnåldiet. Och dels var det av ren och skär fåfänga, genom att tömma kroppen på kolhydrater skulle jag få mer synliga och definierade muskler. Jag såg framför mig hur mina överarmar skulle se ut som Linda Hamiltons i Terminator 2. Och visst fungerade det. Jag tappade tre kilo redan de första dagarna. Visserligen bara i vätska. Men ändå. Mina muskler började bli mer synliga. Men till vilket pris?

Det var äggviteomelett, kycklingfilé, lax, quorn, grönsaker och proteindrinkar som stod på menyn. Min vanliga frukostgröt, fullkornspasta och bulgur var bara att glömma. Inte ens frukt skulle jag äta. Bananer och brödskivor var bannlysta. Äggulorna åkte rakt ner i kattens matskål. Inte ens mjölkprodukter var tillåtna. Och varje dag körde jag 90 minuters hårds konditionsträning. Efter passet kändes det som om gymmet förvandlats till ett kylrum, jag frös så att jag skakade. Dessutom blev stretchen en plåga eftersom att jag fick sendrag. Allt symptom på att jag höll på att tömma min kropp helt på kolhydrater. Att föra en helt vanlig konversation blev knepigt. Jag kunde till exempel börja säga en mening och halvägs glömma bort vad jag egentligen pratade om. Jag tappade tråden, hade svårt att koncentrera mig eller lyssna när någon annan pratade. Någon kunde ställa en enkel fråga men i mina öron lät de som om jag just blivit ombedd att svara på vad 7 967 multiplicerat med 3 456 blev. Och det snabbt. Så där stod jag med mina tillfälligt snygga armar men kunde inte föra en vettig konversation. Hur kul är det när en snygg kille kommer fram och allt man kan säga är ”öh, va, vaddå”? När man är lika smart som en guldfisk och med nöd och näppe kan komma ihåg sitt eget namn. Nu är jag tack och lov tillbaka på min vanliga diet med härliga och underbara långsamma kolhydrater. Jag är kanske inte lika deffad men jag kan fullborda en hel mening.

Super Bowl Fever

Åh, så skönt att det äntligen är fredag. Nu kan det i och för sig vara ”lördag hela veckan lång” om man vill när man är frilans. Men veckan som gått har jag varit flitigare än vanligt. Både på jobb- och gymfronten. Så det är inte utan att man ser fram emot ett glas vitt senare ikväll, kanske en film och sedan få sova ut imorgon. Lovely!

Imorgon ska det ju dessutom börja planeras och fixas inför Super Bowl. Det ska köpas snacks (chips till alla amerikaner och grönsaksstavar till mig), dipp (färdigförpackade med massa transfetter till amerikanerna och hemmagjord hoummus till mig). Och i över en vecka har de pratats om reklamfilmerna, GMA ska visa previews imorgon. Det är tydligen som Knickedicken säger. När matchen är igång är då man passar på att gå på muggen.

Viktiga grejer

I senaste numret av Amelia är Pernilla Wahlgren intervjuad och pratar bland annat om livet som brunett. Men artikeln var ”beställd” av markandschefen på L´Oreal och längre bak i tidningen hade de en helsidesannons med just Pernilla och hårfärgen Garnier. I Dagens Media frågar man chefredaktör Ann Fredlund om de inte anser att de går i annonsörernas ledband och hon svarar att ”vi bedömde att det fanns ett stort nyhetsvärde i att hon hade bytt hårfärg”. Jag tror att jag skrattar på mig. Visst är det lattjo att hon färgat håret, men att kalla det för nyhetsvärde. Come on!

Träningsbilaga i Metro

Ni missade väl inte träningsbilagan i dagens Metro? I sådana fall kan ni läsa mina artiklar här: Dela på en PT, Träna hemma och Varför vi inte tränar.

Fyra förfärliga timmar

Så lång tid tog det att få ordning på de senaste fyra månadernas kvitton och fakturor. Datumkoll, översätta dollar till kronor och beskrivning av utlägg. Och förfasat över att jag åkte på förmögenhetsskatt. Förmögen? Moi? Jädrans aktieportfölj säger jag bara. Men nu är jag klar. Nu ska allt bara kopieras innan jag kan shippa det till revisorn i Sverige. Sen är det bara att hoppas på en fet återbäring i år igen.

Nu ska jag som belöning dra på mig löparskorna, windstopperjackan, mössa, vantar och sticka ut på en PW längs Long Island Sound.

Vicken kille

Idag kom Knickedicken hem för att äta lunch. Med sig till mig hade han en kaffe latte från Willoughby´s, en liten chokladpralin från samma ställe och en blombukett. Bara sådär. Utan anledning. En vanlig måndag. I´m a lucky, lucky lady.

The Bluff

Idag besteg vi så äntligen The Bluff i Westwood, Guilford. Berget är inte mer än 300 meter men vägen upp var ganska brant så lite andfådd blev man ändå. Väl uppe hade vi en helt otrolig utsikt över CT. Vi såg ända till North Branford, New Haven och ut över Long Island Sound. Snyggt! Eftersom att solen strålade och det var sköna fyra grader varmt åkte vi sedan ner till havet och Hammonasset Beach State Park och gick längs stranden. Behöver jag tillägga ”hand i hand”? He, he.

Kvällen ska först tillbringas i favoritfåtöljen med Anne Holt och hennes ”Det som aldrig sker”. Senare blir det tv-underhållning i form av 60 Minutes, den nya dans- och sångsåpan Grease - You´re the one that I want där de letar efter Sandy och Danny och slutligen Ashton Kutcher´s Beatuy and the Geak. Kan en söndag bli bättre än så? I think not.

Fråga till Fredrik Lindström

Pratade med Singelpinglan igår och då kom vi på att ingen säger ordet "främmande" längre. När jag var liten hade vi främmande hemma. Fast det var inga främlingar (som ordet uppenbarligen härstammar ifrån) utan folk vi redan kände. Idag är det inte så vanligt med främmande. Man har fest. Man har besök. Man har gäster. Men aldrig främmande. När Hannah och Måns kommer hit i mars ska jag kalla dem för främmande.

Helgplaner

Häromdagen åkte jag och Knickedicken till West Woods i Guilford. Det är ett naturreservat med massa vandringsleder och mitt i smeten ligger The Bluff, ett berg från vilket man kan se både till New York och Boston (en klar dag då man har mycket, mycket bra syn). Ändå dit kom vi inte eftersom att vi förmodligen valt fel slinga och inte kollat på kartan innan vi började gå. Vi tänkte förbereda oss lite bättre och göra en ny ”toppbestigning” imorgon. Om vädret tillåter för det ska tydligen bli ruskigt kallt. Och då lockar ju inomhusaktiviteter. Då vill man bara krypa upp i soffan i sådan där skön livsstilsmagasin-anda. En kopp te (eller ett glas rött), en härlig pläd, fluffiga kuddar, några tända ljus, man är osminkad men självklart snygg, har på sig slitna jeans, vitt linne, är barfota och i handen en god bok. Typ.

Utöver detta består helgplanerna av att kopiera kvitton och fakturor så att jag kan skicka allt till min revisor i nästa vecka. Undrar om det blir mysigare om jag är barfota och inlindad i en pläd när jag gör det?

Nope

Inte en siffra rätt. Så jag är fortfarande kvar här i Madison. Utan 240 miljoner dollar som jag så väl förtjänade.

Stenrik

Idag har vi köpt ett gäng tickets till Power Ball. För det är jackpott och då snackar vi inga små fjösiga miljoner som hemma utan $240 miljoner. Tvåhundraförtiomiljoner dollar, people!!! Så om bloggen är tyst ett tag framöver och nästa inlägg kommer ifrån Galapagosöarna eller Maldivena så vet ni ...

Dagens läsning

Klicka här.

Bra tisdag

Jag älskar tisdagar för de får mig att känna mig så effektiv. Eftersom att min kickboxning börjar redan klockan nio kliver jag upp extra tidigt för att hinna äta frukost minst två timmar innan. Och då hinner jag med massa annat också. Läsa mail, skriva mail, läsa dagstidningar, skriva och planera jobb. När jag kommer hem, svettig och slutkörd, är klockan bara kvart över tio på förmiddagen och jag har redan fixat med det viktigaste.

Blå måndag

Idag är det den 22 januari. Enligt BBC är denna Blue Monday "the most depressing day of the year". Riktigt varför framgår inte. Men det kändes ganska deppigt när alla mina mail försvann så jag kan inte annat än hålla med. Undrar om allt blir bättre imorgon.

Nerdatering

Härom dagen frågade min laptop mig om jag ville uppdatera min Explorer till en ny, bättre och snyggaren version. Jorå, svarade jag, det låter ju finemang. Men utan att fråga uppdaterades även min Outlook. Och detta utan att alla mina adresser i kontaktlistan eller alla inkomna, sparade och superviktiga mail följde med. Så här sitter jag och undrar vad den där redaktörern hette nu igen, och hon som jag gjort en mailintervju med i förra veckan, vad var det för adress hon hade egentligen? Fast på sätt och vis var det ganska skönt ändå. Från att ha haft tusen och åter tusen mail i inboxen har jag nu bara tjugotvå. Och eftersom att jag ändå inte har adresser till någon kan jag ju lika bra ta ledigt resten av dagen.

Over and out

Vi förlorade med fyra ynka poäng till slut. Trist. Men å andra sidan är jag ju inget amerikanskt fotbolls-fan så egentligen spelar det inte så stor roll. Det ska bli kul att kolla Super Bowl i vilket fall. Inte minst för de påkostade reklamfilmernas skull.

Touch Down!!!

Och nu leder vi med 28-21. Gastkramande för att använda en gamal sportklyscha.

Attans

För några minuter sedan ledde Patriots över Colts med 21-3. Nu, efter två touch downs och massa field goals, står det 21 lika. Jag har snart inga naglar kvar ...

Explosion

Imorse klev vi upp klockan 05.00 för att åka till New Haven och titta när de sprängde den gamla arenan Coliseum. Det var svinkallt ute och vi fick vänta i över en timme. Men det var det värt. När byggnaden exploderade kändes det i hela kroppen. Hela marken skakade. Och när den rasade steg ett nära 50 meter högt moln av damm. Till slut var vi tvungna att springa från vårt utsiktsplats för att inte hamna mitt i röken. Molnet rullade mot oss och blev bara större och större. Värsta elfte september-vibbarna. Fast vi klarade oss bra, trots att jag snöt ut damm i flera timmar.

Efter det åkte vi till anrika Educated Burgher och käkade frukost. Och efter det tog vi en sväng in på Yale Bookstore som ligger vägg i vägg (och ja, Hannah & Måns, har kommer ni att kunna shoppa loss). Innan vi åkte hem till Madison igen gav Gump oss en guidad tur runt på Old Yale. Får bli mer sånt när det inte blåser småspik och är minusgrader.

Imorgon spelar New England Patroits mot Indianapolis Colts. Och vinner vi är vi klara för Super Bowl. Så spännande att jag nästan pinkar på mig.

Snö

Imorse när jag vaknade var det alldeles vitt utanför fönstret. Ett tunt, tunt täcke av snö låg på marken och gnistrade. Men sen någon timme senare hade allt försvunnit. Nåja, det var snyggt så länge det varade. Fast lite besviken är man ju allt. Jag hade sett fram emot att få använda mina halkskydd under power walken.

Aldrig tråkigt med Eddie

Har du lite småtråkigt någon dag kan du surfa in på Eddie Izzards hemsida. Förutom massa roliga videoklipp, ringsignaler och spel kan du klicka på ”Thingie-Things” och sedan på ”Eddie´s Fridge”. Här kan man dra ner massa ord i sylten (du fattar när du ser det) och bilda meningar och sedan klicka på ”say it” och få allt uppläst av Mr Izzard. Håller iaf mig sysselsatt en bra stund.

Vardagsmat

Igår kollade jag på svt:s Livräddarna. Ni vet den där dokumentärserien om brandmän. Och då slog det mig hur snabbt ganska läskiga, konstiga och spännande saker blivit vardagsmat för mig. Jag är så van vid att Knickedickens ”pager” går av i tid och otid. ”Madison hose, stand by for a signal fifty … confirmed construction fire!!!”. Jag lyfter knappt på ögonbrynet när han måste sticka iväg för att släcka en husbrand. Eller när en bil står i fullan lågor. Eller när en långtradare läckt ut massa giftigheter och motorvägen måste stängas av. Eller som härom kvällen då middagen avbröts eftersom att han skulle åka och hjälpa till att lyfta ut en död kvinna ur hennes hem. Men ikväll har de sitt möte nere på stationen. Vilket innebär lugn och ro för mig här hemma. Inga hysteriska larm som kan störa mig när det är helt nya avsnitt av Ugly Betty, Grace Anatomy och Men in Tree´s på tv.

Sporty Yoga

All denna styrketräning gör en knappast smidig och rörlig. Det märker jag inte minst nu när jag börjat kickboxas. Så idag ska jag köra ett yogapass. Inte för den mentala biten. Jag är inte särskilt intresserad av att djupandas så där konstigt, säga "namaste", ha tåringar eller babbla om chakra hit och dit. Inre styrka och lugn får jag bäst med boxningshandskarna på. Eller med tunga hantlar i händerna. Jag ser yoga som ett perfekt stretchpass med stabilitetsträning och styrka på köpet.

Sant och falskt

Ok. Här kommer svaren på Carolines utmaning.

1. Jag har blivit utskälld av Ted ”Olyckan” Åström för att jag smet in på herrmuggen på en restaurang.
SANT. Det var under en julfest på Källhagen och han skrek närmare bestämt till mig att jag bara var där för att ”titta på hans k*k”. Men sen när han snubblade ut från herrmuggen började de andra killarna sjunga ”olyckan, oledolyckan” i kör.

2. Jag har nästan blivit attackerad av en hungrig och nyfiken black tip reef shark.
SANT. Det var under en live aboard i Röda Havet och vi var nästan nere vid Sudan-gränsen. Jag låg och snorklade efter ett dyk och blev på nära håll cirklad flera varv av en black tip (och när en haj börjar cirkla en är det för att han försöker avgöra om det verkar ätbart eller inte). Men han kom fram till att jag nog var ganska äcklig trots allt.

3. Jag har i berusat tillstånd klampat fram till Måns Herngren och sagt ”jag vet vem du är, du heter Hannes Holm”.
SANT. Så pinsamt. Förlåt Måns. Och Hannes.

4. Jag har just förlovat mig.
FALSKT. No comments.

5. Jag har i ett svagt ögonblick sålt min kompletta Tintin-samling till min lillebror för 50 kronor och en halv burk hårgelé.
SANT. Och jag ångrar mig än idag för denna usla affärsuppgörelse. Kan jag så här i efterhand skylla på tillfällig sinnesförvirring och häva affären?

Mer Angelina

Såg just ett klipp från GG på The View och nu fattar jag varför Angelina inte skrattade ihjäl sig där ute på röda matten. En puckad reporter sticker fram sin mikrofon och frågar först Brad den jätteviktiga frågan om han brukar laga frukost. Sedan vänder sig den puckade reportern sig mot Angelina och frågan henne vad hon brukar äta till frukost. Hon ler lite lagom väluppfostrat (men kan inte låta bli att himla lite med ögonen vilket är förstårligt) och svarar "flingor". Undrar vad den puckade reporterns nästa fråga var. Vilken är din favoritfärg? Vilka tre saker skulle du ta med dig till en öde ö?

Golden Globe

Igår kollade vi på Golden Globe på tv. Jag måste ju säga att de flesta av dessa tillställningar är likadana, fast det är ju kul att kolla vad de har på sig. Och om någon gör bort sig. Och dissa alla som har fula klänningar. Men jag fattar inte Bladets tjat om att Angelina var sur hela kvällen, gjorde de bara en rewrite på E Channel eller kollade de på galan? Nu såg jag iofs inte när hon kom och gick på röda mattan men när hon satt vid bordet såg hon allt annat än sur ut. Bäst var att America Ferrara fick en GG för bästa kvinnliga huvudroll. Roligast var Hugh Laurie (House) när han påpekade att alla i sina tacktal sa att de hade ”the best crew in the world” och att det knappast kunde vara fallet. Det måste ju vara någon som jobbar med ”a crew of drunken thiefs”. Eller när Tom Hanks erkände att han har legat med Warren Beatty. Sötast var Kyra Sedgwick när hon i sitt tacktal sa att Kevin Bacon var ”the one and only, the only one”. Mest skandal lukade det när GG-producenterna bröt Peter Morgans tal (manusförfattare The Queen) för att de var livrädda att han skulle börja kritisera Bush och Irak-kriget. Free speach my ass. Snyggast på galan var SJP. Eller nej, Sienna Miller. Eller Cameron Diaz. Fulast var Jenny McCarthys svart-vita lackklänning. Trodde hon att det var maskerad eller?

Patrioter

Igår var det en stor dag för oss här i New England. Det var NFL Playoffs och New England Patriots vann över San Diego Chargers med 24-21. När det var nio minuter kvar av matchen låg vi under med åtta poäng och det såg ganska mörkt ut. Men så fixade de en touch down och satte ett field goal och saken var biff. Jag har egentligen inte så stor koll på amerikansk fotboll men börjar så smått fatta reglerna. Nästa vecka spelar ”vi” mot Indianapolis Colts. Vinner vi är vi klara för Super Bowl. Spännande!

Missuppfattning

Igår hade vi Gump här på middag. Han har diskbråck och väntar på en operation där de ska gå in och hyvla och skära i ryggslutet på honom. Han och jag satt och pratade om det när Knickedicken stod ute i köket. Precis när K kliver in i vardagsrummet hör han Gump säga ”the doctor said that I have an abnormally large disc”. Ni kan ju själva lista ut vad han trodde att Gump sa. Och hur lite han tyckte att det var lämpligt för en av hans bästa vänner att dela den informationen med hans flickvän. =)

En utmaning

Jag har blivit blogg-utmanad av Caroline att skriva följande lista. Ett av påståendena är falskt som vatten. De andra fyra är sanna. Gissningsleken kan börja.

1. Jag har blivit utskälld av Ted ”Olyckan” Åström för att jag smet in på herrmuggen på en restaurang.
2. Jag har nästan blivit attackerad av en hungrig och nyfiken black tip reef shark.
3. Jag har i berusat tillstånd klampat fram till Måns Herngren och sagt ”jag vet vem du är, du heter Hannes Holm”.
4. Jag har just förlovat mig.
5. Jag har i ett svagt ögonblick sålt min kompletta Tintin-samling till min lillebror för 50 kronor och en halv burk hårgelé.

Becks?

Såg just på GMA (Good Morning America) att David Beckham med familj ska flytta till LA. Tydligen ska han göra "riktig" fotboll poppis här i Staterna. Fast här vet typ ingen vem han är. Ingen vet ju vem jag är heller men inte blev jag erbjuden några $250 000 000 inte. Orättvist.

Tjusig Harald

Just hemkommen från kickboxningen. Och jag kan bara säga en sak. Aj. Fast ett bra aj. Attans vad roligt det är. Och med alldeles egna och underbara boxhandskar var det ännu roligare (och luktfriare).

Nu har vi hittat fina IKEA-stolar som kommer passa skitbra till vårt engelska pubbord. "Harald" går loss på $69.99 styck. Och skostället ”Tjusig” kommer att bli tjusigt värre i vår hall (som förövrigt är belamrad med tio par sneakers, alla mina). Så utflykt till New Haven är inbokad imorgon. Och då får jag passa på att shoppa loss på Kalles kaviar och skorpor också. Mums.

Är det förövrigt någon som vet var man kan köpa såna där magnetiska kylskåpspoesi-ord? Tänkte att det kunde bli en del av Knickedickens svenskutbildning. Jag kan bilda meningar och ha dagens ord som han kan öva på när han lagar mat. Fiffigt tycker jag.

Happy Feet

Idag kom så äntligen mitt Luxury Foot Spa med Deluxe Wet & Dry Massage Center. Låter det va? Ser nästan fram emot att träningen ikväll ska ta slut så att jag får kila hem och stoppa ner fossingarna i baljan. Det finns skrubb, rengöringsborstar, massage, bubbel och värmande infrarött ljus. Och självklart en fjärrkontroll så att man slipper böja sig ner när man sitter så skönt i soffan.

Girls kick ass

Nu har jag uppföljt ett av mina tre nyårslöften. Igår körde jag kickboxning för första gången. Skitroligt och skitjobbigt. Passet jag kör (kick sculpt) är 30 minuter kickboxning och 30 minuter styrka. Det finns ett cardio kickboxningspass också så det måste jag såklart prova. Igår kväll åkte vi och shoppade handskar till mig. För man vill ha egna eftersom lånehandskarna luktar som sunkiga gympadojjor. De är så snygga att jag nästan inte vill ta av mig dem. Tur att det inte är fingrar på dem så jag kan skriva och se lika cool ut som Rocky Balboa på samma gång.

Kolumn

För er som missade Metro i morse ligger nu länken till min senaste kolumnen här till höger.

Barnslig lärare

Jag håller så smått på att lära Knickedicken svenska. Men det är svårt. Jag glömmer bort att jag ska prata svenska med honom. Och cd-skivorna jag gav till honom är visserligen bra men innehåller mycket grammatik och uttal. Och det kan ju bli lite torrt. Så därför har vi hittat ett sätt att göra svensklektionerna roligare. Med barnsligheter och fula ord. Svordomar är tydligen jättelätt att lära sig. Och igår skulle jag förklara hur vi böjer verb. Och även det gick enkelt. Det gäller bara att hitta ett motiverande verb. Jag ska bajs-a. Har du bajs-at. Tror du att tjejer bajs-ar. Sen när vi skulle sova låg Knickedicken i sängen och skanderade ”God natt, älskling … BAAAJS”. Jag måste vara världens bästa lärare.

Dreams come true

Alla mina drömmar slog in. Nästan. Matsalsbordet står på plats, almenacksbladen kom. Lakanen likaså. Fast, åååh det som ändå hade ett fotbad med massagestrålar och spa-grunkor ...
Gapar jag efter mycket nu igen?

I hate Mondays

Idag är det verkligen måndag. Det ösregnar, jag är dödstrött och vill helst gömma laptopen längst in i garderoben. Men som tur är har jag ett par glädjeämnen att se fram emot. Vårt nyoljade matsalsbord står hemma hos päronen och torkar och vi ska hämta det senare idag. Och jag tror och hoppas att mina nya Mulberry-almenacksblad kommer med posten idag (då ska jag genast markera den 10 mars då Hannah och Måns kommer hit och 26 april då mamma och pappa kommer). Kanske, kanske, kanske kommer lakanen i kulörerna ”thyme” och "sage" jag beställt också. Och dyker mitt fotbad med massagestrålar och bubbelspa upp är lyckan gjord. Man får vara en material girl på måndagar.

Antique-ing

Idag satte vi oss i bilen för att "go antique-ing". Ja, det finns faktiskt ett verb för att åka och shoppa loss på antikviteter här. Och det lär ju vara så att just CT och New England är den bästa delstaten om man är ute efter just gamla grejer. Och jag klagar inte. Redan på det första stoppet hittade vi det perfekta matsalsbordet. Inte en antikvitet visserligen utan ett supercoolt 30-40-talsbord (vi gissar lite nu) från England. Typ gamalt pubbord med litervis karraktär. Nu måste vi bara hitta snygga stolar som passar till.

Dripp, dropp

Idag öser regnet ner här. Så jämngrått och supertrist. Trots skönt träningspass känner man sig helt orkeslös. Ge mig krispig kyla och snö innan jag blir gaaalen.

En obekväm sanning

Det är den tredje januari, ute skiner solen och det är nästan tio grader. Det är visserligen ganska skönt. Men är det normalt? Får en ju att ännu en gång tänka lite extra på filmen "An Inconvenient Truth" med Al Gore. Vet att jag tipsat om den i Metro förr men den är verkligen ett måste! Jag tror att världen hade sett annorlunda ut med honom i det ovala rummet.

Läs mer om filmen och om vad DU kan göra här.

Ute i god tid (denna gång)

Sitter här på kvällskvisten och skriver och trixar med deklarationen. Jo, det vill till att vara ute i god tid i år. Men det är så mycket fippel. Traktamenten och milersättninger (vad är det för milersättning i USA tro, de har ju varken "liter" eller "mil"?). Och avdrag för hyran, var det en femtedel eller? Och hur gör jag med den amerikanska hyran? Ska man räkna vad dollarn stod i månad för månad eller dra till med ett snitt? Och vad gjorde jag av det där årsbeskedet från banken nu igen ... Suck!

Apropå årsbesked. När är det SVT:s Rapport brukar köra sin årskrönika? Borde det inte vara typ nyss? Här i USA har jag än så länge bara hittat I CNN:s årskrönika och det var tittarnas egna "nyhetsfilmer". Skakigt och oproffsigt. Vem vill se det?

Året som gick

Detta har minst sagt varit ett annorlunda år. I januari hände det inte så mycket. I februari åkte jag och Singelpinglan på en kryssning i Karibien och där, på Alla Hjärtans Dag, träffade jag Knickedicken. Det som till en början kändes som en fling, en semesterromans, visade sig vara så mycket mer än så. Vi fick en vecka tillsammans och bytte e-mailadresser och sa till varandra att vi skulle ”hålla kontakten”. Sen åkte jag till Thailand på jobb i mars och i april var det dags för mig att åka och hälsa på Knickedicken i Madison. För vi höll verkligen kontakten. Hela maj, juni och juli bestod mest av väntan. Väntan på att få åka tillbaka till Madison. Under denna väntan hann jag visserligen med två jobbresor till Mallorca och Cypern. Men så kom äntligen augusti och jag åkte tillbaka till USA. Och denna gång började vi på allvar planera min kommande flytt. Och det tog faktiskt bara en månad innan jag hyrt ut lägenheten, haft ett spritspäckat avskedssparty, packade väskorna och med journalistvisumet i handen lämnade Sverige. Och nu har jag bott här i drygt tre månader. Stor omställning, massor av kärlek och en del hemlängtan. Fast redan i oktober kom ju Hannah och Måns till New York och i november var det dags för Singelpinglans bejublade besök.

Nyårsnatten firade vi hemma hos Gump. Massor av god mat, skumpa och Jello Shots (mer roligt än gott). Och på tolvslaget blev det fyrverkeri och alla på festen fick varsin kastrull och träslev för att kunna göra så mycket oväsen som möjligt. Annorlunda men kul tradition. Men när det gällde nyårslöften hade jag lite svårt att komma på några bra. Det brukar ju vara sluta röka, börja träna eller äta hälsosamt. Så jag har lovat att försöka städa lite mindre (svårt, men jag ska försöka) och att börja träna kickboxning (inte lika svårt löfte). Och så lovar jag att komma hem och hälsa på er alla i Sverige i vår-sommar (superlätt löfte).