En kille vid Stockholms universitet har skrivit en c-uppsats om språkbruken hos manliga och kvinnliga kolumnister i Metro och Stockholms City. Hos Metro har han valt att dissekera mina, Johan Stäel von Holstein och min favvo Stephen Mendel-Enks kolumner. På City Frida Boisen, Ana Martinez och Dan Blomberg.
Tanken var alltså att ta reda på om män och kvinnor har olika språkbruk. Det hade han ju inte behövt skriva en hel uppsats om. Han hade bara behövt ringa mig så hade jag kunnat säga att ja, så är det nog. Fast ganska kul läsning var det ändå. Killen har räknat ord, meningar, antal svåra ord, slangord och ämnesval. Han har kommit fram till att de kvinnliga kolumnisterna använde sig oftare av ord som ” förhållande, honom, kärlek, längtar och äktenskap”. De manliga kolumnisterna använde istället ord som ” pengar, procent, frihet, tävla och miljoner”. Inte konstigt att vi har kommunikationsproblem. Så här skriver c-uppsatsmannen om mig (ja, jag erkänner att jag direkt letade rätt på avsnitten som handlade om mig för jag är ett litet ego förstår ni).
Petra Axlunds fem kolumner handlar om relationer och sex, och här sätts människan och hennes känslor i centrum. Hon är dock inte lika argumenterande som Johan Stäel von Holstein, utan blir mest pratig och subjektiv i sina kolumner, och ibland även smått ironisk. I två av Axlunds kolumner kommer hon med lösningar på problemen hon argumenterar för, men hon tenderar att uppmärksamma problemen snarare än att lösa dem. Hon skriver ur ett jag-perspektiv och väver ofta in egna personliga erfarenheter och vad hon tycker om olika saker. Hon är pratig, personlig, personinriktad, vardagsnära och finurlig i sitt språkbruk. Hon är också den som använder frågetecken mest av alla skribenterna, vilket indikerar hennes engagemang i sina texter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Grattis? Både till att du är finurlig (visste väl jag det) och till att vara föremål för en c-uppsats? Jag tycker båda delar är lika stort? Dessutom lärde jag mig, som har en fil kand i svenska språket, nåt nytt, nämligen att frågetecken indikerar ett engagemang i texten?
Tyckte oxå att han drog på lite väl stora växlar när han tolkade mina frågetecken. Fast engagemang är alltid bra. Eller? (Märk mitt engagemang här där jag ställer en fråga).
Engagemang är TOPPEN. Och att du är engagerad råder ingen tvekan om. Jag bara ställde mig lite frågande till om just frågetecken är det rätta uttrycket för engagemang i alla lägen.
Just nu råder det utropsteckenmani i svenska tidningstexter. Jag kommer på mig själv med att ofta trycka dit ett när jag tycker att jag kommit med något bra - och det gör jag ju jämt. Eh, här skulle kanske ett traditionellt frågetecken vara på sin plats ...
Jag hatar utropstecken. De missbrukas och jag får exem när jag ser hur de används. Särskilt av tjejtidningsjornalister. I rubriker. På längden och tvären. Urk. Kan stolt meddela att c-uppsatsmannen även räknat utropstecken i samtliga kolumner och jag hade använt mig av noll stycken.
Skicka en kommentar