Idag har jag spenderat timmar i Hötorgshallen för att hitta exakt de rätta snacksen till en liten drinkkväll (vuxet ord för spritfest) som jag ska hålla för de närmast sörjande (tramsigt ord för polare) imorgon fredag. Salta pinnar, chips och jordnötter känns så –92. Hittade istället torkade fikon (ser och låter äckligt med är faktiskt gott), dadlar, oliver på längden och tvären och hasselnötter, valnötter och cashewnötter som jag ska rosta själv (Fredrik Paulún är så stolt). Äntligen ska jag få använda mig av mina ursöta skålar som jag köpte i Essaouira i Marocko. Och så ska de stora cocktailglasen invigas. Vild, vacker och vodka är temat för kvällen. Har som vanligt högtflygande planer på att få hångla och då lär den parollen komma väl till pass.
Jag var för övrigt på lunchdejt med mr Big idag. Utropstecken. Han är så nära en slå-lock-för-öronen-upplevelse man kan komma, om man räknar bort Mads. Han är en helt fantastisk MAN som är så snygg och smart och som man helst vill slita kläderna av hela tiden. Men det gjorde jag inte. Moget. Vi kom istället på att vi har en sak gemensam. Båda två har en extremt låg toleransnivå för andra människors ljud av olika slag. Folk som sörplar, som hostar, som snorar. A match made in heaven. Not?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad sägs om ord som "cocktailparty" och "väninnor" som extra vuxna varianter på det tema som presenteras ovan? Burrrrrr! Är det föresten verkligen sant att man ska behöva bli medelålders? Jag får spader! Tur man i afton får bli full som en kastrull (=vild och vacker?) och dansa i otakt till nån gammal Cure-skiva. Hoppas jag.
Aldrig medelålders. Alltid ung, snygg och oemotståndlig.
Dans till the Cure är ett löfte.
Skicka en kommentar