Dagen efter

Joråsåatt. Man fick hångla lite igår. Kvällen började hemma hos Singelpinglan där vi drack cava. Sen gick vi till en bar vid Horntull och kollade in en spelning. En i bandet är en kompis till Spingelpinglan så vi var mest där för att supporta honom. Det var en twenty-something kille som sjöng om Livet och Kärleken. Lite sing-a-long meets nödrim. Och minst två av låtarna, som han hade skrivit själv, var skrämmande lika Alphavilles gamla slagdänga Forever young. Sen gick vi vidare till Kvarnen. Det är verkligen förortsmecka där på helgerna. Men nu till själva hånglet. Jag hittade mig en söt australiensare och med honom fick man hångla en liten stund. Ganska trevligt. Men idag kommer jag knappt ihåg vad han hette. Skulle jag vara ett vittne och få se ett gäng killar stå på rad och vara tvungen att peka ut honom vete sjutton om jag skulle klara av det. Inte på grund av att jag var så full utan för att han inte var tillräckligt intressant. Hade han inte kommit från Australien hade jag nog dissat honom. Men det bästa är att jag numera kan säga: Jag har inte hånglat på 1 dag.

I veckan har jag däremot en date med Mr Big. Men eftersom att han är så svår har jag inga höga förhoppningar, mer än att det ska bli kul att träffa honom igen. Honom skulle jag däremot känna igen på en line-up. På en mils avstånd, i tät dimma, utan linser, med förbundna ögon och störningsljud i öronen.