När jag ändå är igång och snackar om gamla ex. Alla män jag har haft ett längre förhållande med har satt sina spår. Micke gjorde mig till en pedant med sjuklig städnojja. Tillsammans kunde vi stå i timmar och välja bland skurmedel nere på ICA. Det var han som fick mig att inse tjusningen med att hänga kläder i färgskala och ha torrvaror i storleksordning. Eller som han själv uttryckte det. "Jag kan sätta på en brud var jag vill i min lägenhet utan att hon blir dammig". Ett sätt att få det att verka mer macho skulle jag tro. Johan fick mig att sluta sätta sprätt på hela lönen första veckan. I spåren efter honom har jag numera en aktieportfölj, ett pensionssparande, ett fondsparande och en kapitalförsäkring. Ni hör! Inte för att jag med glädje följde med på fjällvandingar men nog fan fick han mig att bli mer friluftsintresserad. Jag äger – och använder – underställ, vindtät jacka, regnställ, kängor, gummistövlar och vantar som tål upp till minus 20 grader på en scooterfärd. Det var nog han som öppnade mina ögon för styrketräningens och dykningens underbara värld också.
Men vad ska nästa man ställa till med för elände? Kommer jag att bli barnkär, kommer jag att börja baka pajer, kommer jag att börja sylta och safta, kommer jag att bära schalett, blommigt förkläde och nynna på Sven Ingvars? Vad fan. Jag som vill dricka champagne ur guldskor, hångla med snygga främlingar, åka på impulsresor till New York och Dubai, dansa discodans till fem på morgonen, kolla på tio Sex and the City-avsnitt på raken utan att någon säger "ska du titta på den där skiten nu igen, har du inte redan sett de där avsnitten typ 100 gånger" och dregla över Mads och Viggo. Det är så mycket som jag måste hinna med! Man kan bli utbränd för mindre.
söndag, oktober 16, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
På handflatorna? Vilken ställning var det? Stod du på händerna?
Skicka en kommentar