Me and Martha?!

Jag tror att min hjärna har blivit kidnappad av Martha Stewart. Förra helgen hade vi vår första nattfrost så vi skördade allt i vår trädgård. Och vi hade massor av tomater som inte hade hunnit mogna än. Därför har jag idag stått och gjort Green Tomatoe Chili Salsa (gröna tomater, grön chili, lök, kummin, oregano, salt och svartpeppar som får sjuda på spisen i cirka 30 minuter) och Green Tomateo Ketchup (gröna tomater, lök, svartpeppar, senap, worcestershire sauce, vinäger och honung som kokas på svag värme i fyra timmar och medan mixas och silas till en slät sås). När jag ändå höll på passade jag på att göra cranberry sauce (färska tranbär, Splenda och vatten) och i eftermiddag har jag planer på att göra en Green Tomatoe and Rasberry Jam (ja, det låter lite knäppt men ska tydligen vara gott). Vad ska hända härnäst? Kommer jag att börja sy spetsgardiner och arrangera torkade blommor?

Jag får nog gå och köra ett stenhårt styrkepass med riktigt tunga hantlar för att väga upp denna ofrivilliga husmors-image.

Premiär för Swedish Strength!!!

Nu så äntligen är min hemsida Swedish Strength klar. Kika in, surfa runt, tyck till, lägg till i dina favoriter, länka, tipsa vänner och bekanta och tja, varför inte ta att signa upp dig på något av mina program?

Krönika i Femina

Jag är ju träningsskribent för Femina, men ni har väl inte missat min krönika i senaste numret av Femina (nr 11)? Köp!

Dålig disciplin

Ofta får jag höra "gud, vad duktig du är som tränar så mycket" och "jag önskar att jag hade din karaktär". Nu tycker jag i och för sig inte att jag har bättre karaktär än någon annan, möjligtvis bättre disciplin och klarare målbilder. Men det finns saker som jag har så svårt att få gjorda. Sånt som andra tycker är piece of cake. Jag har till exempel haft ett brev som ska postas liggandes i hallen i snart en och en halv vecka. Det är färdigskrivet, igenklistrat och väntar bara på att få vägas och få rätt antal frimärken uppe i hörnet. Men det är ett tråkigt brev till försäkringsbolaget så det blir aldrig av. Jag har varit på väg till posten sedan imorse men hittar hela tiden på ursäkter. Så löjligt. Vi snackar en fem minuters promenad och när brevet ligger på lådan kommer det dessutom att innebära ett par extra tusenlappar i min ficka. Men urk ... Och så slog det mig. Är det så här de som inte har någon lust eller ork att träna känner? Är det lika jobbigt för dem att dra på sig löpardojjorna som det är för mig att gå med ett trist brev till posten?

Nej, nu MÅSTE jag gå till posten. Jag får köra intervaller efteråt som belöning.

Ja, här bor jag...

Hittade denna på Anne-Maries blogg och var bara tvungen att coppa den. Fast jag måste ju säga att några sådana här typer har jag inte stött på. Än.

http://www.youtube.com/watch?v=fJuNgBkloFE

Mer SATC

Blev ju så star strucked att jag glömde bort att berätta om resten av mina Sex and the City-dagar i New York. På kvällen efter att vi sett Sarah Jessica in person gick vi till Pastis och käkade middag. Härligt, fullproppat, högljutt och stökigt. Som det ska. Dagen efter var det SATC Touren som stod på schemat. En tre timmar lång guidad busstur med störtskön guide, tv-skärmar där det visades tv-klipp (fick till exempel veta att den där bussen som stänker ner Carrie under introt först är full med folk och i nästa klipp helt tom) och stopp på obligatoriska ställen som Magnolia Bakery, sexshoppen där tjejerna köpte The Rabbit, en Cosmo på Steves bar ”Scout” och självklart ett stopp utanför Carries hus (se bilden). Bäst av allt var förmodligen inköpet av Bibeln ”Sex and the City – Kiss and tell”. En bok med allt. Allt. Samtliga avsnitt, kommentarer från skådespelare och producenter, bilder på outfits, på killar de haft sex med, biografier och kartor. Den slutar så här ”This is where the story ends for Carrie, Charlotte, Miranda and Samantha. Whatever lies ahead, they will always have each other, and they will always have New York”. Aaah, kääärlek. Sen gick vi in och shoppade lite på HBO Store. Jag hittade en fin armbandslänk med en ”Hello Lover” berlock i form av ett hjärta. Sen promenerade vi ner till Manhattan Mall och fick shoppa loss lite på Bitten. En grön och skön stickad jumper, ett par tischor och en babyblå pyjamastischa med trekvartsärm och texten "Love & Peace" på bringan. Hittade senare även världens najsaste pyjamas med en vit långärmad t-shirt med hjärtformade knappar och rödrutiga brallor med en silkesgrön dragsko i midjan - perfekt att hasa runt i en hel söndag och ha SATC-maraton. Kan det bli bättre?

SJP and Me

Jag och Pauline har haft ett par helt underbara dagar i SATC:s tecken i New York. Det hela började med att vi gick och tog en fika på Café Café på Broome Street, som råkar vara ett av de kaféer som tjejerna i serien hänger på. Vi satt där icke ont anande om vad som komma skulle. Pratade om livet i allmänhet och morgondagen Sex and the City Tour i synnerhet. Om hur kul det skulle bli och om hur roligt jag tyckte det var att Pauline bokat bord på Pastis på kvällen, där Carrie brunchar med nya bögkompisen Oscar och ett stenkast ifrån Samanthas lägenhet. Efter ett tag bestämde vi oss för att fortsätta strosa runt i The Village och SoHo. Men vi kom inte långt förens vi såg massa filmutrustning och en folksamling utanför inrednings- och lampaffären Luce Plan på Green Street. Och det visade sig att det var inspelning av SATC The Movie!!! Vi stod där en stund, såg hur några killar kom bärandes på regissörsstolar med SATC-loggan, en tjej med ett gigantiskt fruktfat och så plötsligt som från ingenstans kommer Kirstin Davis, alias Charlotte York, gåendes på gatan. Iklädd en svart kappa och håret uppsatt i en hästsvans. En liten stund senare ser vi ingen mindre än SARAH JESSICA PARKER genom fönstret. Hon, eller snarare Carrie Bradshaw, är iklädd en over sized kappa med ett storblommigt, lila mönster. Kan ni fatta!!!??? Vi var bara så star strucked. Tyvärr hade jag bara min lilla digitalkamera med mig men här ärt iaf bildbevis från typ den bästa dagen i mitt liv:

Utanför Luce Plan på Green Street

En första glimt av SJP och den coola kappan.

Carrie tittar på en svart stol i affären. Den 30 maj får vi veta om någon av tjejerna köpte den.

Under tiden jag är bortrest kan ni ju roa er med att svara på Veckans Fråga. Här är föresten resultatet från förra veckas undersökning.

Hur håller du koll på formen?
Jag väger mig: 30%
Jag mäter mig: 17%
Ser skillnad i spegeln: 30%
På hur kläderna sitter: 52%
Jag har ingen koll: 4%
Jag vill inte veta: 2%

New York

Idag åker jag till New York för att hälsa på en kompis. Jag stannar i tre dagar, lämnar laptopen hemma och kommer därför inte att blogga så mycket. Men när jag kommer hem blir det utförlig rapport, från SATC Tour som vi ska åka på, från Pastis och Aquavit, från mysiga promenader i The Village och från svettiga träningspass på Crunch. Lovely!

Kliv ur maskinerna

Jag har aldrig varit ett fan av styrketräningsmaskiner. De är jättebra om man är nybörjare och inte själv vet hur man ska genomföra övningen. Men när du kör med fria vikter tvingas du koppla in så många fler muskelgruppen (inte minst hjärnan). Du måste tänka på hur du ska genomföra rörelsen, på din hållning och coremuskulatur. Själv kör jag dessutom så många övningar som möjligt på Bosu eller balansplatta, allt för att ytterligare träna balans och stabilitet. Så kliv ur maskinerna, spänn till magen och lägg in ett stabilitetsmoment. Du kan börja med att utföra alla stående övningar på ett ben. Utmana dig själv, dina muskler och din hjärna.

Bröllopet

Gårdagens bröllopet var jättefint. De var inget kyrkbröllop utan vigsel i festlokalen. Bruden var så snygg med en enkel, axelbandslös klänning med litet släp och påsydda Swarowskikristaller. Brudgummen var sött nervös. Maten var supergod. Vinet flödade. På toppen av bröllopstårtan stod en liten plastbrud och en brudgum med brandmansutstyrsel. Men jag glömde kameran hemma så det finns inte ett enda bildbevis. Trist eftersom att min klänning var spectaculaire. Och mina 10 centimeter höga high heels (jag går sällan i högklackat men tänker att ska det va så ska det va) var skitsnygga - fast s*tan vad ont jag hade i fötterna. Det kostar att ligga på topp. Eftersom att Älsklingen fortfarande är rätt förkylningsrisig stannade vi inte så länge. Tror att vi var hemma strax efter midnatt.

Kvällens vanligaste kommentar till mig och Älsklingen var: So you guys are next?! Hmmm. Vi får se.

Sjusovare. Not.

Ja, man kan kalla mig många saker men sjusovare är inte en av dem. Älsklingen var tvungen att kliva upp vid halv sex imorse eftersom att han har en brandmans-utbildningsdag halvvägs till New York idag. Och självklart vakande jag till och kunde bara inte somna om. Jag låg där i sängen och tänkte att man kan ju inte gå upp 05.30 en lördag. Så jag låg kvar i mörkret en stund. Efter ett tag tänkte jag att jag kunde läsa en stund, då skulle jag säkert bli sömning. Jo, tjena. Efter att ha läst i en timme började magen att kurra. Jag var klarvaken – och hungrig. Så det var bara att kliva upp. 06.30 på en lördag. Nu är klockan 8.45 och jag har: städat, diskat, kört en tvätt, läst mina favoritbloggar och nättidningar, kollat på tv och betalat alla mina räkningar.

Nåja. Det är bara att köra på. Snart ska jag pinna iväg till gymmet och köra mina intervaller. Och efter en dusch och lunch måste jag iväg till kemtvätten och hämta Älsklingens skjorta, sedan en sväng till stans juvelerare och byta ett par örhängen som jag fick, helt utan anledning, av Älsklingen i veckan (de var jättefina men lite för tunga för min smak) och till sist leta efter ett schysst wedding card till kvällens bröllop. Så när klockan är tre har jag hunnit avverka en veckas ärenden och kan med gott samvete ta en tupplur i tv-soffan med SATC i bakgrunden.

Högsommar vik hädan!

Sitter här, endast iklädd träningslinne och shorts, med alla fönster på vid gavel och svettas! Klockan är åtta på morgonen och termometern visar på 20,5 grader och klibbiga 85 procents luftfuktighet. I slutet av oktober. Det ska visserligen komma regn senare under dagen men de lovar 22-26 grader varm i helgen. Jag älskar värme men inte sådan här. Inte den dimmiga, äckliga, klibbiga och tryckande varianten. Den som gör att det känns som om man går omkring med en våt filt runt axlarna. Det är så varmt och fuktigt att våra fina Halloweenpumpor kommer att ruttna i förtid. Var är hösten? Var den krispiga luften? När ska man få ta fram sina mysiga, stickade tröjor? Blä!

Idag är det fredag och jag kommer att få köra solo på gymmet. Knickedicken är smällförkyld. Jag tror att han var uppe och snöt sig och hostade upp lungorna typ en gång i kvarten i natt. Jag vet att killar brukar bli extra ynkliga vid minsta lilla förkylningssymptom, men han är verkligen risig. Själv är jag på topp (i alla fall jämfört med honom) och tänker peta in en intervallträning och sedan blir det bröst, triceps och axlar på gymmet. Och sist men inte minst ett gäng magövningar på Bosu-bollen.

Försenad Fitnesskrönika

Jag har haft lite strul med min post och fick därför senaste numret av Fitness Magazine först förra veckan. Och jag glömde ju helt bort att lägga ut min krönika. Så här kommer "Ingen fet PT" för er som missade den. Klicka på bilden så kan ni läsa texten.

Olika sorters pumpa

Glömde ju berätta att vi var på Bichop´s Orchards Pumkin Patch och shoppade pumpor i helgen. Man går omkring på en åker med en skottkärra och plockar på sig så många pumpor man tycker sig behöva. Det finns allt ifrån gigantiska till små söta. Och orangea, gula, röda och vita. Runda släta och långa knottriga (de senare ser för snuskiga ut tycker jag - som något de kunde sälja i en Adult Store om ni fattar vad jag menar). Vi nöjde oss med fyra stycken och även om jag inte har någon som helst Halloween-tradition i mig tycker jag att det blev ganska fint. Vi ska skära ut dem när det närmar sig Halloween. Men äta dem tänker jag inte. Jag hatar smaken av pumpa. Men det verkar jag ensam om för här har de pumkin i stort sett allt så här års. Nere på Ashley´s Ice Cream (hemlagad glass i världsklass) serverar de storsäljaren pumkin ice cream, det finns pumkin pie, pumkin cake, pumkin cupcake, pumkin bread, pumkin spice egg nog, pumkin shake, pumkin spice gelaccino och pumkin spice vodka. Men äckligast är nog Starbucks holiday special, pumkin spice crème, alltså kaffe med pumpasmak. Inte nog med det, den innehåller 500 kalorier också.

Fast jag är inte helt emot pumpa. Nej då. Fast tacka vet jag att låta pulsen pumpa. Eller att pumpa biceps med hantlar. Eller att låta tonerna av Sexy Back pumpa i öronen när man kör rygg.

Fråga Sporty

Jag har fått en del mail på sista tiden med önskemål om en närmare presentation av mig. Jag vet inte riktigt var jag ska börja så kan ni inte maila in frågor ni vill ha svar på så ska jag sammanställa och svara så gott jag kan. petra@swedishstrength.com

Jag har föresten en ny Veckans Fråga ute nu. Och här är reslutatet från förra veckan. Jag hamnade på en god andra plats. Jag är smickrad!

Vad har du för fitnessförebild?
Pauline Nordin: 32%
Sporty Spice: 25%
En instruktör på mitt gym: 22%
Blossom Tainton: 19%
Jillian Michaels: 7%
Jackie Warner: 3%

Hemlängtan

Det är konstigt det här med hemlängtan. Den slår liksom alltid till som en blixt från en klar himmel. Och ibland tar det ett tag innan man fattar vad det är man egentligt känner. Imorse vaknade jag och kände mig arg. Mycket märkligt att vakna arg. Men då jag tog mig tid att känna efter (vilket jag är urdålig på) kom jag på att det inte var arg jag var utan jag längtade helt enkelt hem. Och så blir man jätteledsen när man kommer på att det egentligen inte finns något hem att längta till. Det är ju här jag bor nu. Det låter kanske dumt men man måste själv ha varit i just denna situation för att kunna förstå hur det känns. Det går inte att jämföra med en lång semesterresa. Eller ens en flera månaders begränsad utlandsvistelse. Har man en hemresebiljett är det en helt annan sak.

Tur att jag vet vad som är den bästa medicinen. Träning! Kroppens egna endorfiner är suveräna att kunna ta till när allt känns trist. Och jag tror att det blir något med kikärtor till lunch då de innehåller stora mängder tryptofan, en aminosyra som behövs för att bygga serotonin, det vill säga kroppens ”lyckohormon”. Detta i kombo med ett SATC-marathon och jag är snart tillbaka i matchen.

Skippa bortförklaringarna

Att inte ha tid är den vanligaste orsaken till att många äter mer eller mindre onyttigt. Jag skulle vilja kalla alla dessa ”orsaker” för ”bortförklaringar”. Med lite framförhållning och planering kan alla äta bra. Det första man måste göra är att skriva en matlista så du vet vad du ska handla. Planera alla dina måltider i en vecka framöver. Allt ifrån frukost till mellanmål, lunchlådor och middagar. Att sedan ställa sig och göra storkok, kanske en söndagseftermiddag, och frysa in i portionsstorlekar är perfekt. Jag går så långt att jag skalar, skär och hackar upp grönsaker och lägger i zip lock-påsar i kylen. En påse med olikfärgade paprikor, en med morotsslantar, en med selleristavar, en med broccolibuketter, en med zucchini. Sen när jag ska göra kvällens sallad eller grönsaksröra till lunchen är allt klart och förberett. Kan det bli enklare än så?

Använder du hjärnan?

Jag såg ett test där det avslöjas om man använder höger eller vänster hjärnhalva. Självklart klickade jag in här för att göra testet. Först såg jag bara att tjejen snurrade till höger och blev lite sur. För i väntersnurrlistan stod ju egenskaper som "uses logic, words and language, can comprehend, knowing och practical" med. Och dem egenskaperna ville ju jag ha. Och så kändes det lite (eller ganska mycket) som en tävling. Som vanligt. Och det säger nog ganska mycket om mig. Men så fokucerade jag ordentligt och plötsligt började tjejen snurra moturs. Hurra! Så jag använder alltså både höger och vänster hjärnhalva. För det var väl en tävling ...?

Ögongodis

Tänkte passa på att bjuda på lite ögongodis så här i höstmörkret. Detta är Thomas Benstem som jag intervjuade för ganska exakt ett år sedan i Fitness Magazine. Klicka upp bilden läs om Mr Oktobers bästa flirt-tips.

Jag har även roat mig med att uppdatera mina länkar och bloggfavoriter. Så scrolla gärna runt och spana in alla nyheter.