Astrid Lindgren och hennes syster tyckte att äldre människor bara pratade om döden. Därför inledde de varje telefonsamtal med att säga "döden, döden". Så var det bra med det.
Apropå det hittade jag detta test på en av mina favvobloggar. En så kallad dödsklocka. Utefter ålder, kön, BMI, ickerökare och personlighetstyp räknar den ut när man kommer att dö. Jag kommer att ramla av pinn den 31 oktober 2064. Så skriv in det i er almanacka så att ni inte har tvättstugan då. Knickedicken kommer att kollavippa den 4 december 2076. Han kommer alltså att leva i hela 12 år utan mig. Hmmm, att vara lite äldre än sin man är inte alltid bra. Fast med hans matvanor och träningsovilja kommer han säkert dö dagen efter mig (igår spelade brandmännen dodgeball och efteråt sa Bobby att "så här mycket har jag inte rört på mig sedan i juni"). Jag experimenterade lite med dödsklockan och hade jag valt personligheten "sadistic" skulle jag bara ha två år kvar att leva. Och hade jag varit född i januari istället för juni hade jag fått leva till 2072. Jag är tydligen inte "optimistic" utan "skeptisk".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
det är något med det där sadistiska ..
jag testade med, och då skulle jag dö 2022. hjälp!
men dödsdatumet ändras om man klickar på räkna ut-knappen flera gånger. alltså utan att ändra uppgifterna. först skulle jag dö 2081 men sen hade de ändrat till 2091 och sen 2086, osv. fan också, jag ville ju veta...
Inte ens döden tycks kunna passa tiden. Fast jag är ganska säker på att när jag väl dör kommer dödsorsaken att vara en skrattattack.
Skicka en kommentar