Nu är det drygt fyra veckor sedan jag flyttade till USA. Det känns verkligen som att jag bor här. Har kommit i ordning hemma, hittat ett schysst gym och en PW-runda, träffat massa nytt folk och såklart det bästa av allt – jag får vara med Knickedicken på heltid. Trots detta längtar jag hem jättemycket just idag. Klart att man lär känns massa nytt roligt folk men det är ändå inte samma sak. Jag längtar ihjäl mig efter mina ”riktiga” kompisar. De som jag känt sedan urminnes tider. De som kan svenska. Och trots att jag stormtrivs i lägenheten och älskar Madison är det ändå inte Bromma, Stockholm, Sverige. Det gör ju knappast saken bättre att jag har ett ganska ensamt jobb, det är jag och Mr Laptop på fikarasterna.
Blä! Nu måste jag rycka upp mig. Ska genast stänga av Kristina från Duvemåla-CD:n och ta mig i kragen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar