Veckodagsgrubbleri

Igår kändes det som söndag fast det var lördag. Idag har det känts som en torsdag tycker jag. Synd eftersom att jag älskar söndagar. Konstigt det där att dagar ibland kan "kännas" på ett visst sätt. Hur känns egentligen en torsdag? Och vad är den känslomässiga skillnaden mellan en lördag och en söndag? Är det en av de där sakerna som man bara vet utan att kunna förklara?
Måste kanske införskaffa sådana där veckodagstrosor så man är på säkra sidan. Fast jag har hört (de säger det i alla fall i filmen När Harry mötte Sally) att de inte tillverkar söndagar. Gud vill tydligen att man ska vara bottomless på vilodagen. Makes sense.