På lördag ska jag på dop. Vad är egentligen grejen med det? Jag förstår väl att föräldrar gärna vill visa upp sina barn och få presenter. Ja, det kanske till och med har en religös betydelse för vissa. Men ärligt, ärligt. Varför ska vi kompisar tvingas se på när skrikande unge efter unge får vatten på skallen? Räcker det inte att mor- och farföräldrarna. Först föds ungen. Då måste man åka dit och titta på "underverket" (som för det mesta är ful och skrynklig och inte alls så där söt som man står och ljuger om). Och såklart måste man köpa en present. Sen är det dopdags. Ännu en titt och ännu en present. Sen hinner man inte mer än att blinka förens ungen fyller ett år. Titta. Ge present. Och på de flesta tillställningarna bjuds det inte på starkare grejer än kaffe och mandelkubb. Bah! Jag träffar gärna era barn. När de kan föra en vettig konversation och inte skita ner mina nya Denim Birds.
Om jag får barn tänker inte döpa dem. Och ingen vars DNA inte överensstämmer med mitt behöver komma på något kalas. Jag lovar. Fast alla föräldrar vars barn jag köpt massa presenter till får sätta in en ansenlig summa på mitt konto. Sen drar jag och ungarna på kryssning i Söderhavet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar