Jag tror att min hjärna har blivit kidnappad av Martha Stewart. Förra helgen hade vi vår första nattfrost så vi skördade allt i vår trädgård. Och vi hade massor av tomater som inte hade hunnit mogna än. Därför har jag idag stått och gjort Green Tomatoe Chili Salsa (gröna tomater, grön chili, lök, kummin, oregano, salt och svartpeppar som får sjuda på spisen i cirka 30 minuter) och Green Tomateo Ketchup (gröna tomater, lök, svartpeppar, senap, worcestershire sauce, vinäger och honung som kokas på svag värme i fyra timmar och medan mixas och silas till en slät sås). När jag ändå höll på passade jag på att göra cranberry sauce (färska tranbär, Splenda och vatten) och i eftermiddag har jag planer på att göra en Green Tomatoe and Rasberry Jam (ja, det låter lite knäppt men ska tydligen vara gott). Vad ska hända härnäst? Kommer jag att börja sy spetsgardiner och arrangera torkade blommor?Jag får nog gå och köra ett stenhårt styrkepass med riktigt tunga hantlar för att väga upp denna ofrivilliga husmors-image.



Utanför Luce Plan på Green Street 
Carrie tittar på en svart stol i affären. Den 30 maj får vi veta om någon av tjejerna köpte den.




Jag är något av en vågmotståndare. Jag tror att badrumsvågen faktiskt kan göra mer skada än nytta. Många tjejer väger sig flera gånger om dagen, blir deprimerade om de gått upp ett gram och detta utan att förstå hur kroppen fungerar. Ska du väga dig ska du göra det en gång i veckan på samma dag och tidpunkt och i samband med att du mäter dig med ett måttband. Då kan du få verklig användning av siffrorna. Står du still eller går upp lite i vikt men går ner i centimetrar har du ökat i muskelmassa och minskat i fett.


Igår var det kaloribarometern som slog i taket. Började visserligen dagen bra med min vanliga proteingröt. Men sedan gick det utför. Satt still i en bil i fyra timmar för att åka fram och tillbaka till en Baby Shower hemma hos nyfunna vännen Lindsay i grannstaten Machassussets. Det var svärkusinen Bree som fick nallar, leksaker, organiska blöjor, kläder i pastellfärger och vaggor. Jag är inte så himla intresserad av sådant med sa artigt ”oooooh” varje gång en liten, liten, liten babyblå tröja visades upp. Och på buffébordet stod så mycket god mat. Sallad med enbart hemodlade grönsaker, fantastiska lax- och kycklingwraps, pastasallad med hemgjord pesto, hemlagad butternut squach soppa och hemlagade köttbullar. Så mycket. Och så gott. Och så fort man klev innanför dörren fick man en mud slide i handen (Vodka, Bailey´s, Kahlua och krossad is). Och på det en bit tårta dekorerad med nappflaskor, nappar, en sovande bebis och ett par ljusblå strumpor. Hur någon nu kan komma på tanken att strumpor och mat är en schysst kombo. Sen ett par nävar organic chips. Och sen stuvades man in i bilen igen. Urk. Puh. Stön. Och stånk. Sen kom jag hem och var proppmätt och trött. Såklart borde jag stuckit ut på en löprunda eller i alla fall en promenad. Men nej. Istället hoppade jag över middagen och hamnade i soffan. Ni ser – jag är också människa. Ibland.


